#16: Medveten löpning

Att springa är en frihet för mig. Utan löpningen hade jag känt mig instängd, isolerad från omvärlden. Tack vare löpning kan jag komma ut i naturen och känna mig fri. Det var precis vad jag fick uppleva idag. Fri löpning. Att springa är inte så svårt. Sätt ena foten framför den andra och öka takten tills att du når din optimala kapacitet. Genom flera år av mitt liv har jag sprungit med statisk-beroende mekanismer för att få en överblick hur det går för mig under och efter löpningen. (Löpar)Klockan har jag använt otroligt mycket som min bundsförvant i löpspåren. Med klockan har jag kunnat avgöra hur fort jag sprungit, hur fort jag antas springa och hur fort jag behöver springa för att nå vissa mål. Idag lade jag undan klockan och sprang jag utan tid men med mer frihet. Jag valde en tid, 30 minuter. Satte en timer och gav mig ut. Målet var att förstå hur kroppen påverkas utav löpning genom att springa. Bara springa. Det handlar om löpning som fokuserar på mindfulness. Detta begrepp innebär för mig en medvetenhet om min kropp och hur den fungerar. För flera år sedan provade jag på denna form genom att sitta på en stol med ryggen fri från ryggstödet och försöka komma in i mig själv under 15 minuter. Vad tror ni hände? Jag somnade – men sov i alla fall väldigt skönt där jag satt. Där kände jag att mindfulness inte var något för mig. När jag nu, flera år senare, använder mindfulness i löpningen hände något. Jag blev mer och mer varse om mig själv, vad som hände i min kropp under löpningen och hur min kropp arbetade för att komma fram. Särskilt upptäckte jag att när det blev kämpigt så spände jag axlarna och det blev givetvis tyngre. Detta ledde till att jag ibland sprang hukande framåt. Jag testade att luta mig mer bakåt och sträcka upp bröstet vid de tyngre partierna och löpningen blev mycket lättare.  En rak hållning ger alltså resultat. En annan sak jag upptäckte var att när jag kom i en nerförsbacke så bromsade jag in och känningar i vaderna framträder och spänner i 2-3 kilometer. På tal om detta så läste jag idag ett stycke ur boken Tread Lightly – Form, footwear, and the quest for injury-free running av Peter Larson och Bill Katovsky (rekommenderar den starkt). Stycket löd: ”If the foot hits the ground ahead of the knee, the leg will be too straight and will act as a brake instead of an accelerator. The entire body will be severely jolted with each stride. This creates fatigue, pain, and possibly eventual injury.” (p.192) Hyfsat översatt så kan benet fungera som en broms istället för fartökning om foten slår i marken framför knät och detta kan ge smärta och skador. När jag sprang nerför idag så bromsade jag in automatiskt. I stället skulle jag kanske ha böjt mer på benen för att skapa en pågående löpning utan broms eller stopp. När jag hörde min mobil tuta visste jag att 30 minuter hade passerat. Jag kände att jag, enbart under detta första tillfälle, hade lärt mig mycket om min kropp. Att förstå sin kropp och löpning är ett viktigt steg i rätt riktning mot en medveten löpning. Att springa utan klocka är en frihet. Att springa för att bara springa är en utveckling i mina ögon. Det är något jag bör göra oftare.

#15: Ljuset i tunneln

Jag brukar jämföra med mig själv. Det är rent ut sagt onödigt att jämföra med andra då de kan vara på en helt annan nivå än mig själv och varför ska jag då ägna min tid åt att vara avundsjuk eller mallig för deras prestation. Jag bestämmer över min kropp och min utveckling. När jag exempelvis uppdaterar mitt träningsflöde här på funbeat och även länkar till facebook är det inte av ondo jag gör detta. Jag loggar min träning för att jag själv ska komma ihåg vad jag har genomfört och att jag klarar av att prestera detta, av mig själv. Det är inte för att titta ner på andra eller avreagera andra från att träna. Min förhoppning är att andra kan bli motiverade av det jag åstadkommer och därefter fortsätta utveckla sig själva. Övning ger färdighet är ett talesätt som har varit med mig genom livet. Just idag kändes det verkligen så. Väl på FreeFoot i Göteborg (Vegagatan 54) gick min coach Martin igenom min kroppsutveckling och böjde den åt alla möjliga håll för at sedan konstatera att det har skett en positiv utveckling sedan starten av djupanalyserna. Det går framåt, vilket jag var jätteglad att höra. Att varje del av träning jag gör hemma (så ofta jag hinner) ger resultat är bevis på att det fungerar – och att jag ska fortsätta med det. Även om jag själv inte märkt någon skillnad under tiden så är det skönt när Martin nämnde det. Det ger mig motivation att fortsätta på denna väg jag börjat gå och se vart den leder mig. En av alla de sakerna jag lärde mig idag var att kroppen vet att den kan utvecklas. Detta kan låta diffust men låt mig förklara. Stå rakt med benen ihop och armarna avslappnade längs kroppen. Sträck dig nu ner med raka ben och försök att röra golvet. Svårt? Lätt? Känns det lätt så kan jag bara gratulera. För mig är det svårt, jag har aldrig varit vidare flexibel och har väl aldrig trott att jag skulle kunna lyckats. Att jag dessutom tränat friidrott i tio år bör ju ha gjort min kropp mer flexibel. Martin berättade att det är svårt för kroppen att förstå vad den ska göra om inte alla delar är med i rörelsen. Genom att aktivera alla vitala delar i denna mekanism så säger du till kroppen att alla får vara med och delta. Då lyssnar kroppen. Kroppen vet att den kan utvecklas om du aktiverar de delarna som ska vara med. Precis detta hände med min kropp. Några olika övningar genomförde jag och när Martin sedan bad mig att göra om böjningen ner mot golvet, lyckades jag för första gången i mitt liv (!) sträcka mig ända ner! Så kul att det fungerar. Övning ger färdighet! Mitt träningspass har också utvecklats. En del roliga, nya övningar har tillkommit och varje träningspass tar cirka 90 minuter – varje dag. Men det är inte det viktigaste. Från dag 1, när jag först fick uppleva och genomföra mina övningar upplevde jag smärta, stelhet och irritation över varför jag inte lyckades bättre. Jag som tränar hela tiden ska väl inte ha några som helst problem med några enkla övningar. Där fick jag så jag teg. Efter en vecka fick jag nya övningar och upptäckte till min förvåning att de första övningarna jag tidigare hade gjort nu kändes som en barnlek. Plötsligt hade jag utvecklat min flexibilitet och jag började se ett ljus i tunneln.  För varje dag som går blir detta ljus starkare och starkare. Ljuset symboliserar den dag där jag springer utan problem, med lätta härliga steg som känner underlagets ojämnhet och med en kropp som följer utan motstånd i min löpning. Att se ett ljus i tunneln är en viktig lärdom för mig. Den lär mig att inte jämföra mig med andra. Jag ser mitt ljus, andra har sina ljus i tunnlar och vi kan inte se varandras ljus. Alltså behöver vi sträva för att nå våra individuella mål och inte jämföra oss med andra. För att göra detta krävs övningar som hjälper till att utveckla kroppen och sinnet. Övning ger verkligen färdighet. Färdighet att lyckas nå ljuset i tunneln.

#14: (Bar)Fotanalys

Det har skett en förändring i min egen löpanalys sedan jag slutade använde traditionella löparskor. När jag tidigare sprang kunde jag efter passet känna att det hade blivit ett pass utan känningar, alltså utan sår, skav, smärtor och så vidare. Jag var nöjd och tänkte inte mer på det. Fötterna i skorna kände sig bekväma. Det var som att bädda in dem som sagan ”Prinsessan på ärten” med massa madrasser fast utan den lilla ärtan som störande objekt. Att fötterna inte blev så mycket starkare i denna inbäddning tänkte jag inte så mycket på. De hade ju bra stötdämpning, skydd och plats för att ”undvika” smärtor. Med ”undvika” i citationstecken menar jag att jag köpte skor i hopp om att inte få löparskador, när det i själva verket oftast blev just tvärtom I mina Soft Toes analyserar idag jag varje kilometer, varje fotisättning och varje tillfälle jag trampar snett eller på stora stenar. Från att inte ens undrat hur fötterna har mått tidigare till att nu analysera hur mina fötter rör sig vid olika underlag får jag nog ändå påstå vara en bedrift. En bedrift för att jag mer och mer börjar lära känna min kropp och hur den anpassar sig till olika underlag. Det är fantastiskt hur mycket foten klarar av, givetvis beroende på underlag.  När jag tidigare idag sprang ute stannade klockan på 01:12:00 på 15 km! Första femton med mina Soft Toes! Även det en bedrift. När jag hade sprungit halva sträckan började min vänstra häl kännas en aning ont, men jag fortsatte springa för att se vad som skulle kunna hända. Hela tiden testa mig fram och analysera för att lära känna mina fötter. Vid ca 8 kilometer satte tegelstenen i högra vaden in och med tanke på att jag tidigare fått ont i den kroppsdelen på 5 kilometer så innebar detta således en framgång. Ju mer jag tränar (och vilar) desto starkare blir min kropp. Efter 10 kilometer fick jag dubbla tegelstenar som ersatte mina vader. Här är det otroliga: Värken i vänstra häl försvann när tegelstenarna kom fram. Med tanke på att jag har anpassat mig att springa med hårda vader så kändes löpningen plötsligt mycket lättare. Tegelstenarna började också släppa taget om vaderna lite efter fjorton kilometer och jag kunde nöjt springa i mål med femton kilometer inräknat för mina Soft Toes.  Från att ha matat mil efter mil i bekväma löparskor utan tanke på fötternas betydelse till att plötsligt analysera varje löparpass är en märkbar skillnad. Det gör mig dessutom så mycket gladare att jag själv märker när jag blir en starkare löpare. Det är dock inte enbart känningar i kroppen som gör att jag känner skillnad sedan tidigare. Under vänstra foten har jag två liktornar som har funnit där sedan ja, hur länge som helst. Tidigare i mina vadderade löparskor behövde jag varannan månad dra loss dessa från huden (mysigt, va?) för att över huvud taget fortsätta kunna springa. Detta gjorde också att jag inte kände mig kapabel till att springa under denna dag. Det smärtade för mycket. Liktornen fortsatte komma tillbaka och växa sig stora med jämna mellanrum. När de blev för stora gjorde de ont under foten när jag sprang. Jag testade alla möjliga preparat för att få bukt med dessa. Vissa läkemedel hjälpte men under en kortvarig period. Till slut orkade jag inte bry mig och fortsatte ta bort dem varannan månad, utan läkemedel.  När jag från första början testade mina Soft Toes tänkte jag att jag likt förbannat skulle få fortsätta som tidigare med att dra bort. Istället hände något. När jag sprang utan vaddering i skorna och endast en tunn sula mot underlaget skrapades mina liktornar ner, undan för undan. Det kändes ingenting längre. Smärtan var som bortblåst. Liktornen finns kvar men utgör inte längre smärta för mig. Nu, lite mer än en månad sen starten av barfotalöpningen, var tanken att jag skulle ta bort dem, men det behöver jag inte ens tänka på längre. Så härligt!

#13: Uppbyggnadsfas

Om en dryg vecka går mitt gymkort hos Arena Älvhögsborg ut. Det har varit en härlig tid i gymmet och särskilt på gruppträningar. Ibland längtar jag verkligen tillbaka just till gruppassen. Varför jag valt att avsluta mitt medlemskap handlar om att jag har ändrat fokus till den funktionella träningen som behövs för att bli en bättre löpare inom barfotalöpningen. Gymmet är ett perfekt ställe för de som vill träna upp sin kropp. Visst, det må vara ett ytligt ställe med muskelknuttar och wannabees, men var annars ska dessa människor tillbringa sin lediga tid (hihi)?! Alla maskiner och fria vikter finns där för människorna som vill bygga upp sina kroppar, hålla sig i form, eller arbeta med rehabträning. Under början på sommaren valde jag att avsluta kortet för att jag fick tillbaka motivation för löpningen igen. Den träningsformen hade jag haft ett uppehåll med under en period. När jag sedan började med barfotalöpning fick jag ett träningsschema av min coach Martin som innehöll funktionell träning och övningar där jag inte behövde använda några maskiner på gymmet. Saken var klar. Jag avslutade medlemskapet för att helhjärtat kunna satsa på barfotalöpningen. Jag har tidigare tränat mycket funktionell träning. Däribland kan jag nämna TRX-banden som jag frenetiskt tränade med förra sommaren (2016). När det blev kallare framåt hösten lade jag in banden i väntan på varmare tider. Inom funktionell träning ingår även för mig att träna upp de delar av kroppens muskler där jag känner mig otränad. Mycket handlar om höftpartiet, men också balansen. Det bästa med funktionell träning är att du inte behöver finna dig inne på ett gym eller liknande anläggning. Du kan vara ute eller i hemmet. Det kostar inget (förutom om du vill lägga till någon utrustning, mer än så är det inte) så det är en perfekt träningsmöjlighet som inte tar plats och där du tränar upp din kropp utifrån din individuella förmåga. Tanken är för mig att köpa in en slackline, ett rep du fäster mellan två träd för att öva upp just balans. Någon som har erfarenhet av denna träningsform?  Balans har dock aldrig varit min starka sida. Jag har sprungit, tränat löpträning och löpstyrka. Balansen har följt med som ett tillägg – i fall jag skulle vilja så finns det övningar för den. Vid mitt senaste besök hos Free Foot fick jag ett nytt rörelseschema som jag ska utföras samtidigt som det tidigare schemat. Jag kallar det tidigare schemat för Träning 1 och det nya för Träning 2. Så första dagen Träning 1, andra dagen Träning 2 osv. Utöver dessa finns en form jag kallar för påbyggnadsövningar, eller Träning 2.5 med extraövningar jag kan utföra närhelst jag har tid. De nya övningarna fokuserar på ett mobilitetsmönster (rörlighetsmönster) där målet är att träna upp höftpartiets muskler respektive balansen i min kropp. När vi springer använder vi höftpartiet i vårt rörelsemönster för att ta oss framåt tillsammans med våra armar och ben. Det är ett parti jag sällan tränar men som jag nu kommer börja med. Tidigare idag gjorde jag mitt första träningspass med Träning 2 och Träning 2.5. Jag skulle ha börjat tidigare i veckan men på grund av jobb hinns det inte alltid med. Jisses, vad det kändes. Muskler jag inte trodde jag hade började ta i och det var en pers att få klart hela programmet. Träning 2.5 kändes som en lekstuga i jämförelse. Det kommer bli intressant att se vart detta leder. I nuläget är jag i uppbyggnadsfasen. Frågan är i vilken fas jag befinner mig i om en månad?