#20: Aldrig mera ont i foten!

Efter ungefär tre månader har mina löpanalyser via FreeFoot kommit till sitt slut. Det har varit en fantastisk resa från början till nu som jag skulle vilja dela med er. Det är svårt för mig att tänka tillbaka på hur jag sprang och gick tidigare med vetskapen om vad jag kan idag. En helt otrolig skillnad har min kropp genomgått helt enkelt. Hela upplevelsen började egentligen när jag bokade en gratis rörelseanalys (värde 595 kr) via FreeFoot i Göteborg (Vegagatan 54). Då mötte jag Martin Blad, som senare kom att bli min coach, en oerhört professionell, mångsidig och kunnig coach som ständigt hade full närvaro för personen han hjälpte. Efter rörelseanalysen valde jag att påbörja löpanalyser uppdelat på 10 tillfällen för att verkligen förstå mig på min kropp, och särskilt mina fötter, samt för att få en bra grund till vad som kallas barfotalöpning. När jag tänker på det i efterhand så hade jag antagligen inte klarat av såhär mycket utan den kunskapen som jag faktiskt har genomfört idag. Det är inte smicker, det är sanning. Martin böjde och drog i min kropp i början för att se var jag befann mig i kroppens elasticitet och rörelse. Därefter gav han mig flera övningar som jag skulle genomföra hemma under några veckor.  Dessa övningar var inte att leka med. Tuffa var de, redan från början. Jag hade några dagar där jag funderade mycket på vad jag hade gett mig in på. När jag efter flera dagars träning upptäckte att hemmaträningen började ge resultat började jag även förstå varför jag gjorde övningarna. Tanken var först och främst att öppna upp i min kropp så att den inte höll sig så spänd som den tidigare var – och därigenom tänja den så att min hållning och löpning kunde bli smidigare.  Under analyserna gick vi igenom flera övningar. Martin var mån om att fråga mig hur tidigare veckans övningar hade fungerat och om jag hade någon respons på smärta/känningar eller positiva/negativa känslor. Vi höll kontakt via mail och sms (och gör det fortfarande) för att jag som individ ska kunna förmedla mina känslor för övningarna eller om jag har frågor om dem som han sedan kan svara på. Vi var ute i skogen och ”lekte” vid ett tillfälle. Det var riktigt roligt att få använda naturens naturliga miljö till träning. Behovet av ett gym har helt enkelt inte funnits i mina tankebanor. Jag uppskattar kroppsträning och den träning vi kan utföra utan att dels behöva befinna oss på exempelvis gym och andra arenor, och dels utföra med den egna kroppen. Då mår jag som bäst. Rörelseanalyserna handlade väldigt mycket om detta, att kunna frigöra sin kropp och på så sätt leka med kroppen så att den blir mer rörlig och undvika spänningar. De övningarna vi gick igenom var, som tidigare sagt, tuffa. Det krävdes att jag varje dag lade tid för varje övning för att få ut en kvalitet av övningen. Alltså att jag inte gjorde passet så snabbt jag kunde utan så bra jag kunde. Där kom effekten av träningen. Under analyserna började jag se mönster från de övningarna jag fick i början till de andra Martin gav mig senare. När Martin märkte att jag hade utvecklats på flera plan så började vi lägga ihop flera övningar till serieschema för att ”leka” ytterligare med kroppen. Det blev ett roligt och minst sagt intressant sätt att träna kroppen på. Träning behöver inte vara tungt och påfrestande. Gör den till en lek och känn efter vad din kropp klarar av så blir du dels mer harmonisk i kroppen och dels slappnar du av på ett annat sätt. Dessa analyser har hjälpt mig att inse att kroppen är så mycket mer än en transportmaskin som går/springer från punkt A till punkt B. Under tiden som analyserna har tagit fart så har jag även tränat med barfotalöpning. Från att ha börjat från början med promenad och lätt löpning på 1.5 km så stegrade jag successivt uppåt till 2.5, 4, 5, 7, 9, osv ända upp till 30 km! Jag lärde mig i varje pass hur mina fötter reagerade med barfotaskor och mina fötter är idag mycket, mycket starkare än vad de tidigare var. Att dessutom kunna få dela mina lärdomar och upplevelser här på Funbeat (och Facebook) har varit jättekul för att jag har fått andra att se alternativ till moderna träningsskor.   Ungefär en månad efter att jag påbörjat analyserna sprang jag Strömstadmilen och det kändes som att jag verkligen flög fram. Jag kunde då inte riktigt förstå vilken skillnad analyserna redan där hade gjort för skillnad. Andra utmaningen blev vandringen i Dolomiterna där jag valde vandringsskor från Joe Nimble istället för alltför bekväma vandringsskor med stöd. Fötterna mådde som fisken i vatten – helt underbart! Sista utmaningen fram till nu, Lidingöloppet 30 km, är jag mycket nöjd med. Att jag förutom lyckades springa hela loppet utan att få ont i fötterna, inga skador efteråt och dessutom fixa PR på två minuter sedan förra året är för mig helt fenomenalt! Jag säger det igen, jag trodde aldrig jag skulle uppleva en sådan här känsla igen.  FreeFoot har ett motto som lyder: ”Aldrig mera ont i foten.” Det är så jag känner idag, och det känns så bra!  Inom en vecka kommer jag gå en fotskola via FreeFoot i Göteborg. När jag ändå har lärt mig så mycket om min kropp och särskilt mina fötter från Martin Blad så vill jag fortsätta lära mig ännu mer genom ny utbildning. Det ska verkligen bli jättekul att få in ny kunskap och att Anna (fästmö) följer med ser jag som ett stort plus! Någonstans finns en dröm om längre distanser mot maraton och ultra och med tanke på hur jag mår idag och vad jag åstadkommit på så kort tid så är den drömmen inte långt bort. Barfotalöpare behöver oftast två års uppbyggnad innan den är ”fullärd.” Visst, fullärd blir jag aldrig, men två år är ändå nödvändigt. Under denna tid vill jag experimentera med min löpning och lära mig så mycket som möjligt.   Så till dig som sprungit länge, eller precis börjat din resa, tveka inte på att ge barfotalöpning en chans. Boka då en gratis rörelseanalys via http://www.freefoot.se och upplev ett annat sätt att springa på. Aldrig mera ont i foten!

#19: Utbildning skapar utveckling

Ibland infinner sig en typ av omedveten vila i min kropp. Den uppkommer oftast när jag har genomfört en stor prestation och när jag låter kroppen vila från träning. Min omedvetna vila är alltså inte en medveten sådan. För att förklara det närmare så kan jag uttrycka det så här: När jag hamnar i denna vila skulle jag vilja kalla den för dvala där jag lugnar mig själv och inte sätter upp några nya mål att kämpa mot. Detta gör att jag blir helt avslappnad men också aningen omotiverad till nya utmaningar som att ge sig ut i spåret och springa några kilometer. Vad jag behöver är att sätta upp nya mål, med utmaningar som ger mig tillfredsställelse och som därför väcker min kropp till att fortsätta utvecklas. Just utveckling är en viktig faktor i våra liv. Utan utveckling kommer vi inte framåt i våra liv och vi upplever tristess och depression som alltför synliga monster. För att lyckas med utveckling krävs utbildning. Nu frågar ni er vad jag menar med detta. Låt mig uttrycka det såhär: Livet kan ses som en enorm utbildning där: 1.     Du genomgår olika delmoment i livet 2.     Du prövar dig fram tills att du lyckas 3.     Du har själv möjlighet att byta inriktning hur många gånger du vill När du ger dig själv chansen att misslyckas så lär du dig hur du har gjort och hur du inte ska fortsätta göra. Nästa gång lyckas du – och utvecklas. Hela denna process kallar jag utbildning. Våra liv består utav utbildningar. Vi börjar alla på samma nivå som nyfödda och därefter börjar vi utveckla beteende, förmågor, kunskaper och färdigheter. Vi når olika långt beroende på våra grundläggande och yttre förutsättningar som finns runtomkring oss. Dessa kan exempelvis vara motiverande föräldrar, vänner, och viljan att lyckas. Det finns således andra faktorer men detta är högst individuellt. Hur högt vi når beror på oss själva. Visst, vi kan få guidning för att nå högre än vad vi tror att vi klarar av (genom coacher, mentorer, lärare etc.) – men det är vi själva som utför utmaningarna för att lyckas i vår utbildning. Vi kanske aldrig blir fullärda men det behöver inte vara en negativ aspekt. Vi kan däremot använda det vi kan och hjälpa andra lyckas, utbildas och utvecklas till oanade nivåer. Ibland behöver vi stanna upp och se oss omkring för att fundera kring vårt val av utbildning och om det finns något annat som ger fler utmaningar.  När jag för några år sedan läste Idrottsvetenskap vid Umeå Universitet studerade jag stenhårt för att lyckas med tentor och inlämningsuppgifter. Jag lärde mig mycket – genom att misslyckas om och om igen. Jag studerade för att klara prov men ofta blev inlärningsmetoden en ytlig sådan, till en nivå att jag inte alltid kom ihåg vad jag hade lärt mig. Livet är en utbildning. Vi lär oss genom att misslyckas och utvecklar en djupinlärning för att undvika att misslyckas igen. Efter en tentamen behöver vi förstå att det vi har lärt oss inte enbart ska stanna i det rummet eller försvinna nästa dag. Genom djupinlärning får vi kött på benen inom vårt valda område och utvecklas omedvetet till starkare människor. Med anledning av temat utbildning så hittade jag för ett tag sedan en bild i mitt bildarkiv. Denna bild är tagen från en utställning genom en kurs där vi skulle välja en målgrupp som skulle genomföra en utbildning och få ut något utav det. Själva idén är käck, men kursen i sig var ingen höjdare enligt mig.  Bilden är tagen år 2013 och föreställer en utbildning för människor att utöva och lära sig om barfotalöpning. Fyra år sedan hade denna tanke redan slagit mig. Jag hade läst Born to run och läst flera vetenskapliga artiklar från bland annat Daniel Lieberman (omnämns i boken) om just barfotalöpning. Intresset var ett brinnande sådant redan då. Jag valde att skriva min uppsats om just detta ämne och idag hade jag önskat att jag haft kvar någon kopia. Även om jag själv inte utövade barfotalöpning kände jag någonstans inom mig att jag sökte nya utmaningar – men att barfotalöpningen fick vänta tills jag tröttnade på moderna löparskor.  Idag, fyra år senare, är jag glad att jag genomförde denna utställning. Även om uppsatsen blev totalt underkänt för att jag tydligen inte hade förstått mig på uppgiften, så hade jag insett ett och annat. Dels önskade jag springa barfota i framtiden och dels vågade jag misslyckas för att senare lyckas och ta mig igenom kursen. Idag är jag stolt över båda aspekter. Särskilt att barfotalöpningen har gett mig så mycket tillbaka – mer än vad jag hade kunnat tänka mig för fem år sedan. Genom att jag dag för dag genomgår livets skola/utbildning lär jag mig att efter regn kommer solsken och det är då solen lyser som starkast med vetskapen att övning verkligen ger färdighet.