#20 Det där "lilla" jag glömde i Köpenhamn…

I normala fall brukar man prata om vad man lyckats med för att belysa en god vana. Inte jag, inte. Nej då – men efter bara några dagar på ”flykt” sitter jag med ömmande högerfot och värk i knät – och faktiskt här och var hela högersidan upp i axeln! Bara för att jag är så glömsk… Eller så glad för att rusa på utan hänsyn. Jag bara glömde något – det är hela saken. Jag glömde ”litet”. Men man är ju som man är - tills man blir som man vill!

Det var så här att jag flöt fram som en yster vårbäck - när jag inte forsade fram som en rytande höstflod - med stora snabba steg genom Köpenhamns strida strömmar av cyklar och bilar - och för all del en och annan fotgängare. Det är puls i den staden, det måste man säga, och jag gillade att vara tillbaka och jag och min kamrat vi hängde på ruset.  Jag är ju där 5 - 6 gånger per år ett par veckor i taget och älskar det. En tid av omväxling, full fart – och frid! Ja, få ihop det om du kan, men så är det. När jag är i mitt naturliga tillstånd går jag snabbt- och med stora steg. Jag nästan flyger fram, väjer snabbt för utrusande hinder och jag känner att jag är ett med allt omkring mig. Jag njuter framåtlutad av farten och själva flödet. Skulle kunna rusa mig igenom Vintergatan sådana dagar. Med huvudet före. Och får jag välja är det sådana dagar alltid och jämt och varenda dag. Men jag får inte bestämma. Inte som jag själv förstår det i alla fall, för min högerfot hänger inte med! Den har varit föremål för min irritation många gånger – tills jag blev påmind om att man lär sig mer och mår mycket bättre om man lär sig tacka för allt, för då kom jag på att det kanske är så att jag borde vara tacksam för att min tråkfot slöar ner mig då och då. (Suck – men ändå, visst, TACK! Antar jag.)

När jag ett par veckor efter dessa snabba promenader på ca 6 - 7 km varje dag kom på att jag missat att känna punkterna under fötterna. Missat balansen i mina fötter, i mina steg - och i hela min kropp. Jag fattar inte hur det gick till men jag har haft en rejäl hälsosvacka ett tag och helt enkelt glömt vad Åsa Rylander – min aldrig dömande coach på FreeFoot - lärt mig om hållning, steg och rytm!

Ja, nu måste jag medge att det huvudet gillade, var inte benen sena att hänga med på. Det kändes så braaaaaa att rusa på men min kropp är fantastisk – de olika delarna kommunicerar med varandra. Det är bara jag som inte är med!

Vem är då jag? Ja, det blir kanske mer av detta prat en annan gång men kroppen är inte jag, tanken är inte jag, känslan inte heller jag. Men jag vet en sak – jag har allt detta att använda för att bli mitt bästa jag! De är mitt osvikliga team – om jag verkligen vill ta kommandot. Annars gör de det. Och jag får bara hänga på. Det är då det blir obalans i teamet och problemen börjar hopa sig. (Enighet ger styrka – men det är ju det jag glömmer!)

Jag har en sedan länge inbyggd och väl invand stress – som jag älskar förstås, annars hade jag inte haft kvar den. Något i den måste jag älska i alla fall. Troligtvis farten, för den får mig att känna mig som om jag går framåt. Men … allt är inte vad det ser ut att vara, det måste väl du också ha märkt? Människans eviga snabbjakt efter lycka, hälsa och framgång har en tendens att skapa utanpåverk som inte håller i längden. Nu är jag kanske inne på en återvändsgränd just här på ”fotsidan” men jag menar att ett liv som fungerar som ett gammalt troget urverk varje dag är bättre än ett som far fram som en virvelvind vissa dagar och ligger platt som en sten andra. Eller det kanske bara är jag som tycker att kroppen ska få möjlighet att hitta sin kraft och balans i vardagen - så att man kan lita på den varje dag?

En sak som återkommer är att det är stor skillnad på att vara en idrottare och en frisk idrottare. Du har säkert märkt att det finns många duktiga idrottare i världen men nästan lika många av dem har visst hälsoproblem. Det är när huvudet styr utan att samarbeta med kroppen.  Såna är visst vi moderna människor. Idrottare eller inte.

Vi vill prestera för att huvudet gillar det. Vi känner oss upptagna och viktiga. Det är då vi kör över kroppen och den får problem – som vi fixar till genom att lappa och laga så gott vi kan. Utan att invänta kroppens svar på problemen.  Det är coolt att pressa sig, att göra mer än man orkar. Det är inte så coolt att gå med små lätta steg som med stora kaxiga. Liksom att det inte är lika coolt att sova mycket och ostört som att sova bara några timmar per natt och dessutom bara med ett öga i taget. Man kan undra varifrån detta synsätt kommer… Det började nog när ”multitaska” blev ett ord. (Lika fult som det är dumt!)

Bara när man fattar att stress sitter som en tickande bomb i huvudet (hjärtat, hjärnan) så dämpar man sig. Då vill man varva ner men fattar inte hur det ska gå till. Man kan medicinera, räkna får, meditera, räkna steg, man kan humma och räkna andetag, man kan gräva fram gamla avslappningsskivor och lyssna på nya appar som just nu översvämmar jorden för att vi är många som älskar att ta för stora steg och tror att själva lyssnandet gör oss till bättre människor. (Vi är naturligtvis mer benägna att lyssna på hur man borde leva än att verkligen själva förändra något.)

 Ajajajjj – tänk att jag gick på det igen! Hade jag bara tagit mig tid att tänka lite så hade jag kommit på att kroppen är perfekt byggd för ett naturligt liv – och alltid strävar efter balans i livet. När jag försöker upphäva detta som kroppen skriker efter så skriker jag tillbaka i protest! Men har jag tur så gör det ont. Och då är det minsann slut på de långa promenaderna. Kroppen är klok men hur många fattar det?

De små lätta stegen, den upprätta hållningen och rytmen

Häng med här för nu slank det visst med ett par extra goda vanor som är gemensamma för en god andning och en god fotresa. (Se bilden längst ner i blogginlägget.)

De där sköna ”mediterande” stegen när jag hittar fotfäste i varje steg, och känner av punkterna under fotsulorna, när mina höfter rör sig mjukt och rytmiskt och min kropp har en skön upprätt hållning som sparar på kroppens resurser. Till skillnad från lutningen som en avskjuten pil från höften och framåt som är vanlig annars hos löpare - och hos såna som tar stora snabba älgkliv på promenaden.

Jag är glad nu att jag bloggat om min fotresa det här året. Nu kan jag gå tillbaka och se vad jag kan börja med för att komma igång igen. Första och viktigaste saken: Det räcker inte med att TA AV sig skorna,Povel! :-D 

Man måste också avlära sig sitt onormala sätt att gå – och använda fötterna som naturen avsåg. Och jag gjorde det – men efter mitt promenaduppehåll så hann jag glömma det och sprang som en yster kalv på grönbete istället för att gå medvetet. (Inget ont om kalvar – de skuttar säkert på ett bra och naturligt sätt.)

Jag fick sån lust nu att skriva om att avlära sig och inlära annat men det sparar jag till framtiden och skickar dig vidare till en kort men ytterst hjälpsam text på FreeFoot.se. KLICKA IN HÄR så förstår du mer om det här att lära och avlära sig det här med att GÅ!  Längst ner på sidan hittar du ett par nyttiga tips från fotcoachen Åsa hur man lär sig att gå bättre! 

Det lilla andetaget

Näsan – gör att andetaget blir litet, men kanske lite tvärtom vad de oinvigda kan tänka - når det längre ner i lungorna. På så sätt kan inandningsluften nå alla alveoler och sprida syre ut till alla cellernas kemikaliestationer – mitokondrierna. 

Mängd luft – ½ liter luft per andetag sex till tio gånger per minut, att ta större andetag ger ingen vinst alls. Men vem mäter detta? Det vi behöver veta är att ett litet andetag in och längre ut tillsammans med långsam frekvens – ca 6 - 10 andetag per minut genom näsan.

 Kroppen blir tvärtom sur och med större benägenhet att få inflammationer både här och där. Så ta små andetag istället för att flåsa och dra in luft som vargen mot de tre små grisarna. Hade han haft koll på detta så hade den extra kraften kanske gjort att till och med den kloka lilla grisens välmurade hus legat illa till! Litet andetag in och längre ut - så får du bättre koll på balansen mellan syre och koldioxid. Att andas ofta ger samma resultat som att andas stort: Det kallas hyperventilation och sånt ägnar man sig inte åt om man vill ha ett långt skönt liv. 

   Att dessutom räta upp kroppen i en vacker värdig hållning gör det lättare för luften att nå ner till nedre delen av lungorna där bland annat den stora mängden blod finns som kan transportera vidare ditt syre ut till cellerna! Med en krum hållning blir din andning ytlig och högt uppe i bröstet finns varken många alveoler (lungblåsor) eller blod! 

   Och så var det det här med rytmen. Vad har den med något att göra? Att gå rytmiskt för med sig det fiffiga att du då också påverkar ditt hjärta och ditt psyke på ett positivt sätt!  Du har kanske märkt hur orolig, stressad och till och med sjuk du känner dig när pulsen är ojämn, hjärtat löper iväg i otakt och andningen är som ett frustande ånglok som fått rökhosta i en uppförsbacke? Dina andningsorgan påverkar det som ligger emellan dem: Nämligen hjärtat! Hjärtat, ja!  Du kan påverka dina hjärtslag, din puls, din ångest, oro, stress med mera genom hur du andas. Vill du andas rytmiskt så påverkar du hjärtat att arbeta rytmiskt och det är nästan bara så enkelt det är. Vill du så kan du - men det är så klart att du måste lägga tid och ansträngning på det. Och visst vill du det, nu när du vet hur det ligger till?

Tänk på det när du är ute och går. 

Varje liten tå! 

I ett nötskal: Njut av dina fötter och stegen de tar dig framåt!

   Stora steg - om du tänker efter – innebär faktiskt att du är i obalans mesta tiden och det är en obehaglig sak för sinnet! Dessutom för den ofta med sig en dold känsla av att vara på flykt! (Det är inte fel att misstänka det som inre stress .... Så sätt igång att andas några lååångsamma lugna andetag uuuut. Tre, fyra stycken med fullt fokus så blir det lättare att gå fint sen.)

Din förvandling från framåtlutande älgkliv till korta spänstiga steg med en reslig hållning kommer att få dig att sväva! Om du bara tar dig tid att testa! Lägg till lite sköngung i höfterna, en lätt vridning när du för dem framåt i varje smidigt steg, det mjukar upp ryggraden och kommer med lite flyt åt det där stela som skapar huvudvärk! Med kortare steg minskar du risken för obalans, rent allmänt. Du siktar in dig på dina stödpunkter och plötsligt känner du att varje del av foten får vara med och arbeta! Så mycket lättare att i det korta steget hålla ordning på tårna också! Jag tar ofta hjälp av Correct Toes.  Med den lilla silikonbiten mellan tårna underlättar du för varje tå att göra sitt jobb! Tänker vi zonterapi nu också så vet vi att då berör varje steg också hela kroppens zoner – vilken fantastisk bonus!  

Stå fint en stund och bara känn att det är du som bestämmer hur stegen ska gås! 

Och gå fint och medvetet med rak hållning och fotfäste med alla punkterna så ofta som möjligt. Njut av ett steg i taget. Då kommer du dit du vill! Som du vill! Det där rusande genom stan – det var härligt på sitt sätt men ack, vad jag ångrade mig sen när jag kom på vad jag ställt till med. Mina fötter pallar inte sånt beteende längre. De har fått nog! Bra det – en påminnelse i form av smärta då och då det kan vi alla behöva. Det är bara att tacka och ta emot. Kroppen är klok.

   Lycka till med dina steg – så ska jag jag göra det bästa med mina - det är ju ändå de som för oss framåt. Vi hörs och syns i fler principer för en god gång och en god andning. En god hälsa, helt enkelt! <3

Härliga höstkramar, Madeleine

Ps! Här kommer länkarna: 

1. Ta av dig skorna!  https://www.youtube.com/watch?v=zLXneV363No
2. Det här med hur lång tid det tar att lära och avlära sig att gå hittar du här: https://www.freefoot.se/blog/post/hur-lang-tid-tar-det-att-vanja-sig-vid-barfotaskor
3. Åsa Rylander – fot-och rörelsecoach på FreeFoot – lärde mig: Studsa! sa Åsa http://freefootyourself.blogspot.com/2018/10/3-mb-fotresa-pa-alderns-host-ar-det-som.html
4. Och mjuka upp kroppen! sa hon också. Allt hör ihop!
   http://freefootyourself.blogspot.com/2018/12/10-mb-jag-maste-byta-ut-fotcoach-asa.html
5. Tådelare som inte går av för hackor men lär tårna varje tå sitt jobb: http://freefootyourself.blogspot.com/search?q=correct+toes
6. Hälsa, Energi och Harmoni -  www.medvetenandning.se
7. Sko- och Rörelsebutiken - för alla som vill ha en glad kropp - www.freefoot.se
8. Min egen blogg - www.tavarlig.se - där jag skriver när jag hinner. Annars hittar du mig i Andningspuff - min egen lilla slutna grupp på Facebook - för en liten daglig puff i rätt riktning!    https://www.facebook.com/groups/1297836373572203/?ref=group_header

Det är de här sju vanorna jag går efter - och andas efter. Så ofta jag kommer ihåg det! ;.)

#19MB Lååångsamt - En anledning till att inte ge upp

Bäckefors bruk - en stabil grund - från 1800-talets början.

Tillbaka till de sju vanorna som hjälper till att bygga en stabil grund så att jag kan njuta mig i mål istället för att stressa mig! Vill man komma någonstans genom att njuta sig fram då är det bäst att hitta enkla vanor som stärker en i alla lägen. Jag och mina fötter vill ju gå med kraft och frihet när jag nu är så lyckligt lottad att jag hittat FreeFoot! Jag fann att Medveten Andnings sju vanor hjälper mig i allt möjligt och omöjligt i vardagen -  så även på min fotresa. Det är med stolthet och glädje jag här presenterar min goda vän Långsam.

Långsamt kommer vi till själva kärnan

När du valt att lära dig mer om hur en god andnings principer även kan hjälpa dina fötter och rörelse så kommer Långsamt  att bli en ytterst välkommen medresenär på dina steg i livet.

Repetition: 

Vana ett - Näsan och stortårna:  Att uppmärksamma stortårnas riktning och se till att de får vara det stöd de är ämnade att vara, är en skön känsla. Det skiljer stort mot att bara kasta fram fötterna utan tanke på hur ens stöd i livet placerar sig under kroppens tyngd. Vi har osynliga stödpunkter under våra fötter som hjälper oss att få kraft i steget. Att låta näsan vara chefen när du går är kanske en ny erfarenhet – men gör att du med varje promenad stärker både din uthållighet och skyddar dina lungor från diverse otyg. Gå inte fortare än att du hinner näsandas. (Problem med det? Gå lååångsammare.) Och du kanske inte längre behöver kånka med dig en vattenflaska – om du nu förut varit munandare. Mer om den första vanan hittar du i denna länk.

Vana två – Diafragman: Ungefär på mitten av dig sitter en enorm kraft som många huvudfotingar gärna glömmer – men som på många sätt överraskar. Om och när du tar dig tid att hitta den. När du lagt om till näsandning i alla lägen (utom om du blir jagad av en blodtörstig björn eller måste vinna ett lopp) är det troligt att du också stiftat bekantskap med din diafragma eftersom den mer eller mindre är parkopplad med näsan. Med ditt andetag in genom näsans smala luftrör når luften längre än med munnens vida rör, ja, hela vägen ner i lungornas botten - med diafragmans draghjälp. Inlägget om andra vanan hittar du här i länken.

Vana tre - Min vän Långsam 

Långsamt flytande vattendrag, Bäckefors, Dalsland.

Det är när du går långsamt som du riktigt får tid att känna att du får grepp mot marken. Det där är väl självklart, gissar jag att du tänker. Men om du sen lägger till att gå barfota och långsamt - då blir det känsla av. (Närhet med jorden är något speciellt, det har du säkert märkt av. Många älskar det, däribland jag, som tycker att det känns lugnande för både kropp och själ.)  Skor eller inte - som jag skrev i första vanan -låt tårna få sin plats!

Innan du går iväg: Testa gärna att ställa dig med fötterna höftbrett isär en stund, rak och stilla, innan du ger dig iväg. Känner du hur punkterna liksom suger dig fast mot underlaget, då är du redo för nästa del: Ta med dig andningen. Försök att hitta diafragman och kom ihåg att le. Lättare hänt än du tror, när man hittar sin glada andningsmuskel - som också ler inuti magen, från sida till sida! Du får se om det händer dig också.
    Andas nu ut långsamt samtidigt som du tar det första steget. Det är när du andas ut så där långsamt som du känner att du hinner njuta av varje steg du tar - och det är också då, mitt i din utandning, som det stora händer som inte många vet om: Hjärtslagen lugnar ner sig! Och i varenda andetag du tar - in, alltså -  ökar dina hjärtslag. Ska det vara så? Och varför?

Kärleksstigen - farlig utan skyddsräcke! 

Du kan känna hur det ligger till genom att lägga ett par fingrar på halsens sida där halsartären går eller på insidan av din handled - där strålbensartären finns på tumsidan. Slappna av och tryck in handen lite så att fingrarna känner pulsslagen och ta några andetag så kanske du känner skillnaden. (Är man ovan är det inte alldeles lätt så du får i så fall helt enkelt tro mig.)

 Att det skiljer sig gör att du alltså har möjlighet att med andningen påverka både ditt blodtyck - och det autonoma nervsystemet! Låter inte det fantastiskt?! Genom att andas låååångsamt ut försätter du din kropp i vila -med detta enkla "knep" lockar du fram lugn-och-ro-systemet (parasympaticus). Det är då som återhämtning och läkning sker, och i det tillståndet är du som starkast också!
 
 Vill du vara ditt starkaste någon gång så satsa på utandningen! Detta gäller både fysiskt och mentalt! Du blir lugn, kraftfull och dessutom är den långsamma utandningen smärtlindrande! Nu är du väl supermotiverad att ta långsamma steg på utandning? Men hur gör man? Lugn - det kommer!

Farligt, farligt!

När du andas in däremot, sätter du igång stressen i kroppen. Den är livsviktig att ha när du ska smita från en farlig situation eller ytterst gärna vill komma i täten på en tävling. Stressen gör dig snabb och pigg och med snabba andetag kommer du fram fortare än kvickt! Men det här läget är - och ska vara - kortvarigt. Att springa ifrån rytande björnar hela dagarna eller andas som om man sprang en kortdistanstävling hela tiden är oerhört slitsamt för kroppen som aldrig får återhämta sig. Det tar på både hjärta och hjärna - så spara på krutet tills det gör mest nytta!

För att komma igång vill du kanske göra som jag, gå och räkna steg på förlängd utandning: 

Många ben men klokt långsam ändå!

Räkna ett och två -  medan du går dina steg på inandning  - och tre, fyra, fem och sex steg på din utandning. Och gärna sju steg och åtta i utandningspausen. Innan du släpper in ny luft. 
Börja om. Tänk på att göra det avslappnat, 
tänk på axlarna, på rynkan i pannan, 
käkbenet och var avslappnad i benen när du sätter ner fötterna. Inga kommmandosoldatsteg!

Gör du som jag kan det hända att du med en sådan gång känner att den är så meditativ att du inte vill gå in igen. (Jag lovar att försöka förklara varför kan bli så lite längre fram i de sju vanorna, mot att komma i mål njutande.)

Det kan också hända att du får lite nya glada bekantskaper längs promenaden - för jag hittade verkligen min diafragma och kom på mig med att jag gick där och bara log och log och log så det säkert såg helt fånigt ut! Men skönt var det och avslappnande och stärkande. När den långsamma gången övergick i jogging då kändes det som om jag svävade och munnen var i ett konstant leende ... Detta kallas - med eller utan leende - för lågintensiv träning. Du slipper (troligen) träningsvärk och du får en riktigt snabb återhämtning! (Jag gick relativt otränad en hel maraton en dag - hade inte minsta ont. Gick med Frefoot /Joe Nimble-skor - 3/4 av tiden och kände inte ett dugg dagen efter - men tröttare än tröttast de sista kilometerna den dagen.)

Vandra är härligt - Andningsvandra är ännu bättre!
Munnen stängd - du ser det, va?

På tal om utandning: Du har väl sett hur människorna gör som hugger sönder sten med bara händerna? Det sker på utandning, helt klart. Diskus kastas iväg på utandning och allt som kräver hela din kraft - mentalt eller fysiskt - det ska ske ske, för bästa resultat, på fokuserad utandning.

Tills vi ses igen - motstå frestelsen att gå för fort fram - det går inte snabbare. Det är bara tillfälligt och det bygger inte upp. Och visst är det bygga upp säkert och hållbart du vill? Lita på näsan! Den långsamma promenaden med näsan som chef - den är säker, den är stark och den varar!

Ps1! När du ska sova har du också användning för din andning: Lägg handen över din högra näsborre och andas ut genom vänster. Sakta och lugnt. Zzzzzz Zzzzzz... och när du vaknar rör  fötterna i cirklar så att lederna blir mjuka - medan du andas långsamt .... hur var det nu? Ut, var det ja! Lååångsamt ut! Gäller nästan jämt. Alltid när något är tungt - fysiskt eller mentalt. Vilket redskap, alltså! Alltid redo.

Ps2! Jag måste tillägga denna lilla häftiga episod som är ett hårt bevis för mig om den långa utandningens förträfflighet.
   Om du skulle  någon dag vara ute en vacker dag i korta byxor kortärmad tröja - och gallra bort ogräs i hemsk vildmark som ska bli odlingsmark - och du råkar  fastna med foten i en trädrot och falla rakt ner i en präktig nässelhög - eller enorma björnbärssnår...  Eller som jag i en fantastisk kombination av bäda:  KOM IHÅG ATT ANDAS LÅNGSAMT UUUUUUUT! För allt i världen glöm inte det!

Brännande nyttigheter.

Din kropp är en fantastisk apparat och du är den som bestämmer över den. Det lärde jag mig mycket om den gången när jag låg där på rygg mitt i långa taggiga björnbärsrevor och brännande nässelblad. ONT, det gör ont, kände jag (men sjöng gjorde jag verkligen inte) och fick lite panik när jag inte fattade hur jag skulle ta mig upp ur detta hav av stickiga elände på rot. Då fick jag som en uppenbarelse Andas uuuuut. Åh, du kan inte tro det, och jag antar att du inte vill testa för sakens skull, men den skillnad detta andetag gjorde var mirakulöst. Efter några sådana fick jag styrka i benen och vred mig upp. Och glädjen jag kände var enorm - jag kom upp utan problem bara för andningens skull. Sånt måste upplevas! Nåväl - smutsig, riven och blodig var jag och förväntade mig en miljon svullnader över armar och ben efter nässlorna. Men jag tvättade av mig, andades lugnt och långsamt så fort jag kom på det och när kvällen kom hade jag kanske sju, åtta små upphöjda nässelminnen. Som inte besvärade mig. Ja, och så alla rivmärkena. Detta är för mig en levande illustration om hur parasympatiska systemet slår igång, läker och lugnar - bara man sätter igång den med andningen.

PS 3! Med långsamhet i andningen och fria steg får du ut blodet där du vill ha det, du lugnar ner en stressad hjärna, ser klarare och löser problem lättare. Så orkar du inte, fattar du inte eller kan du inte - GE INTE UPP! Hjärnan behöver syre och med mjuka steg och en långsam uuuutandning kommer du fram. Utan stress men med desto mer njutning!

NU är du väl övertygad, inte sant? Långsam är din vän också, jag lovar!

På glad fot och på återseende om du vill, hinner och kan!
Madeleine



--- --- --- --- --- --- --

Bästa länkarna:
www.freefoot.se- för hållbara steg livet ut!
https://www.freefoot.se/product/nimbletoes - inte dem jag gick med - men andra som jag inte hittar
www.medvetenandning.se - syre till cell - det är där du får detaljerna om hur du fungerar!
https://www.medvetenandning.se/artiklar/medveten-andning-traning-okar-prestation/ - det där med lågintensiv!
www.tavarlig.se - Alltid på jakt efter det enkla och starka. Tavarliga vill vi väl alla vara? Har en brinnande önskan att hinna med att samla alla de bästa tipsen för ett gott och hållbart liv här. 
https://www.facebook.com/groups/1297836373572203/ Andningspuff - gruppen på Facebook där jag ser till att du får en liten daglig puff i rätt riktning. Syre till cell - så enkelt är det . När allt funkar som det ska, alltså.
             

#18MB - Jag hade 86 400 på mitt konto men sen hände det något...

 Jag hade 86 400 på mitt konto men sen hände det något... 

Förresten - du har väl koll på ditt? 

Det var i juli månad jag sist skrev här i bloggen - klicka HÄR för att komma dit - och under den här tiden har jag tänkt en massa, gått minst lika mycket och haft jättemånga idéer och suttit och klurat i morgonsolens skarpa strålar över havet, i sängens mjuka värme och både natt och dag har jag tänkt: Åh så häftigt - det här vill jag skriva om i bloggen - det passar ju perfekt! Men hann jag anteckna? Fick jag tid att sätta mig ner och skriva mina strålande idéer? Nej, ibland vill det sig bara inte. Jag har inte tillräckligt med tid, kan det vara så?

Livet består som bekant av en massa stunder och hur lång är en stund egentligen, när man tänker efter? Inte så många straxar att jag hunnit med att sätta mig och skriva klart en blogg i alla fall  - inte på två hela månader! Istället har jag varit ute och plockat en hel del jordgubbar och kilovis med hallon, åkt på utflykt på cykeln, krupit omkring i trädgårdslandet på jakt efter ätliga saker, sprungit omkring sjöarna i Köpenhamn och till och med badat från Islands Brygge och naturligtvis här på Dalskär och nere på Saltö strand, jag har joggat många fina morgonkilometrar i sköna blåbärsskogen på Böda Sand på Öland, byggt kojor, klättrat i träd och kört skottkärra fylld med vrålande barnbarn...  Jag har njutit av så mycket mer än bad och sol från klippor och långa sandstränder - jag har fått ynnesten att få tjäna med goda ledare, vara med härliga vänner och så många barn med familjer som tid och pengar tillät, varit på fantastiskt bröllop och inte minst - fått ett litet barnbarn- det tredje barnbarnet i år! (Jepp, du fattar rätt - i år!)

Önskar förstås att jag hade haft mer av både tid och pengar. Eller i alla fall pengar - sen löser det sig säkert. Brukar man tro, i alla fall. Ska jag vara ärlig så är mitt bankkonto lite skevt! Och är jag nu ändå så ärlig så är det lika bra att jag klämmer fram att här har det inte bara varit glada dagar. Som den där morgonen jag vaknade så säker på att jag äntligen skulle lägga hela dagen på att skriva - och jag hade ett stort och kul projekt på g och energin och fantasin glödde i mig. Det var samma morgon som det visade sig att datorn blivit tokig och laddat ner nåt skräp under natten och ja, du fattar ...

 Det tog tid - till ingen nytta och sen var hela helgen, liksom tillfället och hela veckan väck. Förutom denna tekniska krasch har inte mindre än två mobiler har gått sönder (den ena kan jag inte ta på mig skulden för, den andra tappade jag på dasstaket så den sprack emot tegelpannorna ... ja, ja.. jag gick på taket och tänkte mig inte för... ) med allt krångel det för med sig, sen har jag varit sjuk, trött och seg också - och upptagen med att arbeta med annat när jag nu inte kände mig för hängig - och det kändes minsann som om allt gick i stöpet ett tag.  Så det där med bröllopslycka, bad och blåbär har det definitivt inte varit helfullt av men du vet hur det är - man kryddar lite som man vill och "osäger" en hel del. Men vem orkar bry sig - det är nästan skönt att vältra sig i tyckasyndomträsket där man ligger och väntar på att sjunka ännu djupare, eller kanske botten är nådd när man sjunkit så djupt att man struntar i vem som får veta vad? Hur som helst - jag har ju hur man än vänder det haft möjlighet att välja att skriva - för 86 400 har jag på banken, så det så. Det är där det hänger alltihop!


Eller vad säger du? Livet handlar väl mest om hur man fördelar sina tillgångar och jag får väl helt enkelt erkänna att jag satte sprätt på dem allihop utan att ens reflektera över hur tokigt det var att inte tänka först vad jag VILLE ha dem till. Nu inser jag förstås att sommarn är slut och mycket av mitt kapital gick inte till sånt jag räknat med och hoppats på. Men man hoppas inte fram resultat - det arbetar man fram genom att välja klokt. Jag blev mer och mer ouppmärksam och märkte inte att jag blev trött, sliten och orkade inte tänka helt klart... Har det kanske hänt dig med? Jag gissar att du nickar lite nästan omärkligt...

Jag kände mig pank på både tid och pengar när jag i veckan hörde en podcast- MonkeyMindset -  och snart efter det en annan podd - YNAB - (you need a budget). Och som tredje vittne på mindre än en vecka så hörde jag ett litet barn med engagemang läsa en text om tidsbanken som är lika för alla. Och det man inte använder det kan man inte spara - det är kört med det kontot för det kommer aldrig tillbaka.
   Då kände jag att nu får det vara nog. Jag måste styra upp mitt liv - om det så är det sista jag gör! Långt inne i dunklet i mitt bakhuvud svävar ett ordspråk som ytterligare vill understryka det jag borde fatta vid det här laget: "Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket!"
   Det där låter som om det handlar om mat men verkar ändå mer gälla tid och pengar. Är det så att jag försöker pressa in för mycket i varje vecka? Har jag inte fattat - eller glömt - vad man tjänar på de små fina stegen och det lilla nätta andetaget (som jag skulle skrivit om för snart två månader sedan) är så ofantligt dyrbar kunskap att jag måste få mig en rejäl lärdom innan tanken blir till ett blogginlägg?



Just nu känner jag inte av hopplöshetens vassa klor i nacken utan mer att jag faktiskt kan gå och "ta skymning" som de gjorde mina gamla älskade tanter - sitta i stillhet och vara tacksam en stund medan mörkret lägger mitt sinne till ro. Jag vet att om jag vaknar i morgon (vilket man för all del inte ska ta helt för givet men gärna med glädje se fram emot) har jag på mitt konto 86 400 och de tänker jag inte slösa bort på att irra hit och dit!

I morgon vid den här tiden är de slut - och de sekunder, minuter och timmar du inte använt är borta!  Det kan kännas surt, minst sagt att man inte kan spara en hög medan man sover eller bara sitter och tittar på strunt i sin mobil för att sen använda lite vettigare. Men så är det - du får 86 400 sekunder till ditt förfogande och vad du än väljer att använda dem till så försvinner de och du kan aldrig få dem tillbaka. De är dina att använda som du väljer. Allt kan du göra med dem - utom att spara dem. Du väljer vem du vill vara, hur dina tankar ska röra sig, hur känslorna ska få uttrycka sig, du väljer reaktioner, agerande, attityd och allt, allt, allt som är viktigt! Jag väljer - inte min omgivning - om jag ska gå hit eller dit. Kanske till och med vända ryggen åt något eller någon.

Om och Så...

Jag för min del tycker och känner att det skulle vara perfekt att sätta igång nu på allvar med "Om och Så-tekniken" som jag hörde om i poddarna.
   Om jag gör det (t ex vaknar) så ska jag göra det här (t ex sträcka på mig som en katt). Det är en känt trick om man vill få igång sig utan mycket möda eller stort besvär.

Till exempel: Om jag vaknar - så vickar jag på tårna. Om jag har borstat tänderna så gör jag ett långsamt andetag ut och om jag får hjälp med något så visar jag tacksamhet.

Det är med de små stegen man ofta går som man kommer säkert framåt. Och inget av det tar lång tid! En sekund ungefär. Det ingår i tekniken att det ska gå riktigt snabbt - så har man inget att skylla på och - det kan hända så mycket gott av en enda sekund, rätt använd!

Sen när det är gjort (eller något liknande) har du kvar 86 399 sekunder som du förvaltar över. Kan du känna tacksamhet över det - eller blir du förnärmad när jag säger att de är dina att ansvara för - alla de där 86 400? De du inte använder klokt har du ingen nytta av! (PS! VILA kan vara oerhört klokt. Många vet inte hur man gör - då är det supersuperviktigt! Utan vila - ingen kraft. Där fick du ett tips, helt gratis!)

Om du som jag har haft en period där du kände att du inte fick "någonting" gjort - ge dig själv glädjen att sätta igång med "Om-Så" och välj ut en, två eller tre (högst!) små enkla vanor att lägga till din vardag. Något som är så enkelt att man knappt kan fatta vilken stor skillnad det gör - inte bara för dig själv!

De här små förändringarna funderar jag på denna vecka: Varje gång jag sätter mig vid matbordet så andas jag ut låååångsamt och varje gång jag ska ut och gå så ställer jag mig ett ögonblick i kungligt/drottninglikt reslig hållning innan jag går iväg - och varje gång jag ska sova så tackar jag för en sak som var bra idag. Man får göra mer och fler - men en räcker. En är bra nog, det är det som är så bra för man kan nästan inte misslyckas!

Det vore roligt att få veta vilka små små saker som du kommer på  som driver dig framåt. Ett litet steg i taget men taget med kraft och ett litet andetag i taget - från djupet men dock - litet. Ett steg i taget åt rätt håll - det är så man kommer fram till slut och vem har bråttom? Egentligen. Ett steg i taget - makalöst enkelt och kraftfullt.

Sommaren må vara över rent årstidsmässigt - men jag är inte slut - inte än! Sommaren är något jag kan bjuda in när jag vill. Det är mitt sinne och det förfogar jag över - alla sekunder på dygnet.

För varje dag när solen går upp ska jag tänka på att jag har ovärderliga 86 400 sekunder på mitt konto att förfoga över tills nästa soluppgång. För arbete och utveckling, för vila och återhämtning, för umgänge med nära och kära och andra jag möter - och till att lära mig mer om att "bara" andas och tacksamt njuta av att ta ett steg i taget.
 Tre riktigt enkla snabba nya vanor ska jag få in denna veckan. Undra vad de små vanorna ska sätta igång när de fått rota sig!? Det känns att det pirrar i kroppen och knoppen av förväntan!

Nu ska jag vara tavarlig med det jag fått till mig - repetera mina tankar för mig själv och leva som jag lär, för då vet jag att snart kommer skrivandet igång på allvar och du får fortsättningen på de sju goda vanorna om andning och fötter.

Långsamt och litet är absolut inte fel - tvärtom! Mer om det när vi ses nästa gång!
LYCKA TILL MED DINA NYA SMÅ VANOR!

Kram, Madeleine

--- --- --- --- --- --- --

Bästa länkarna:
www.freefoot.se- för en god hållning alla dina steg!
www.medvetenandning.se - syre till cell - det är där du får detaljerna om hur du fungerar!
www.monkeymindset.se - det är tanken som gör det! Testa deras podcast - på svenska!
www.ynab.com - och med ordning på ekonomin får man flyt i livet! Sida och podcast på engelska.
www.tavarlig.se - min sida om att ta vara på det enkla och starka. Tavarliga vill vi väl alla vara? Skriver lite då och då - men väntar fortfarande på att någon anmäler sig att hjälpa mig med det tekniska så jag kan ägna mig åt att skriva istället för att krångla.
https://www.facebook.com/groups/1297836373572203/ Andningspuff - gruppen på Facebook där jag ser till att du får en liten daglig puff i rätt riktning. Syre till cell - så enkelt är det . När allt funkar som det ska, alltså.
             

#58RD: Nimble i fjällen

När jag väl var i Stöten passade jag även på att springa lite. Efter Stockholm Maraton kände jag att det var dags för ett nytt par skor. Jag införskaffade mig därför NimbleToes i blå färg. Samma modell som innan men ny färg. Sanningen att säga är att jag verkligen uppskattar friheten i NimbleToes och hur bra skon reagerar mot underlaget jag går/springer på. Jag får chans att känna vägarna och de små hinder/stenar jag stöter på samtidigt som skorna är bekväma och rymliga för fötterna. Därför var det ett självklart val att välja NimbleToes igen.

Första kvällen i Stöten sprang jag med kompisar uppför en backe i skidspåret. En verkligt utmanande backe. Blickar jag upp ser den inte så farlig ut men ju längre upp jag springer desto tuffare blir det. Jag tror det tog 16 minuter uppför där jag sprang och gick. Redan halvvägs var jag utmattad och pulsen hög. Vi fixade backen allihop och kunde gå hem och njuta av segern.

Några dagar efter hade jag spaning på nästa utmaning. Jag letade efter ett längre pass där jag kunde mata kilometer efter kilometer. Vägen till Stöten är väldigt rak, den består utav asfalt 100 % och den är inte så rolig om du letar efter kniviga vägar och kurvor. Alltså en perfekt utmaning för mig. På morgonen gick jag med familjen en del av södra Kungsleden. På hemvägen släppte de av mig vid infarten till Stöten. Träningskläder hade jag på mig sedan innan. Jag satte igång träningsklockan, snörade på mig skorna och började springa. 

Varmt väder och flugorna stortrivs runt mig. Jag mötte flera bilar och en cyklist. Trevligt att det kan finnas andra ”galningar” ute på vägarna. Sträckan hemåt mätte 15,5 kilometer och blev min första sträcka efter Stockholm Maraton. Jag kände på mig att jag skulle klara det men det blev en utmaning. Med endast 2,5 kilometer kvar till stugan där vi bodde, väntade en lång uppförsbacke. Samtidigt började det regna mycket. En familj var ute på en promenad och hade inte några regnkläder. Plötsligt sprang jag uppför backen. En märklig syn må tro. Jag kände mig rätt vig, eller nimble på engelska.

Jag landade på 01:21h och fick samma hastighet som jag haft under Stockholm Maraton. Rätt kul faktiskt. Mina nya fotriktiga skor kändes sköna och redo för fler kilometer men jag lät dem nu vila ett tag. De kommer komma fram snart igen. Löpning i Stöten var bra träning och då jag har Lidingöloppet framför mig i slutet av september finns där en morot jag kan erbjuda mina NimbleToes. Dags att börja springa på allvar igen.  

#57RD: Starka fötter skön upplevelse

Härom veckan vandrade jag i Stöten med familjen och vänner. Stöten är vanligtvis känd som en härlig skidplats för hela familjen. På sommaren och hösten passar det därför mycket bättre för vandring, fiske, MTB-cykling och lite hjortronplockning. Under veckan vandrade jag en hel del, jag var ute och sprang mina första kilometer sedan Stockholm Maraton och jag cyklade MTB.

För mig betyder vandring frihet i naturen. Det är en naturskön och aktiv upplevelse där jag går långa sträckor och får njuta av den miljö som finns runtomkring mig. Väl på vandringen får jag också chans att fundera kring himmel och jord. Denna känsla känner jag igen från löpningen – bara en av många anledningar för varför jag springer.

Jag vandrade i mina RoamsterToes, samma par kängor som jag hade med i Dolomiterna för några år sedan. Fortfarande lika sköna, bekväma och tåliga. Tårna fick andas, de kunde spreta på sig inne i kängorna och jag upplevde en känsla av lättnad. Lättnad för att jag hade bra kängor som inte klämde åt eller som gav mig skador. Vilket är väldigt vanligt på vandringar. Dessutom hade jag på mig Injinji-sockar när jag gick i skogen. En del menar på att det ska vara långa strumpor vid vandring. Risken är annars att sockorna åker ner och bildar skav/skador på grund av onaturliga veck som inte känns direkt. Inga skador för mig. Inte en enda.

RoamsterToes är bra på att finna greppet på stigarna. Fotriktiga skor handlar mycket om att inte förlita sig på att skorna ska göra jobbet med att balansera eller ta emot stötar. Det är dina fötters styrka som påverkar hur du går och hur din upplevelse blir. Starka fötter – skön upplevelse. Att arbeta dagligen med mina fötter för att bygga upp dess styrka är mycket viktigt. Om vi kan träna resten av kroppen på gymmet så behöver vi själva ta hand om våra fötter. Jag har då aldrig sett en maskin på gymmet som tränar fötterna eller tårna.

Viktigt att tillkännage är att det är viktigt att smörja in kängorna innan och efter användning för bästa möjliga hållbarhet. Detta är tyvärr något jag är dålig på men ju mer jag går med skorna så kommer det sakta in i tankarna att ta hand om mina skor. Om jag gör likadant med mina fötter så varför inte med skorna. Det är viktigt att ta hand om sina fötter och skor, att smörja och göra dem rena från smuts och grus som kan ligga i riskzonen för eventuella skador. Så ta hand om de extremiteter ni använder för att gå på – de förtjänar det.

#56RD: Val av skor vid bröllop

Jag har nyligen gift mig. Den 6/7 - 19 stod jag och min blivande fru, Anna Svensson, i Trollhättans stadskyrka och sa ja till varandra. Det var en helt fantastisk tillställning med familj, anhöriga, vänner och mycket värme och kärlek runt oss. Regnet öste ner vilket för oss blev ett tecken på att äktenskapet kommer att hålla länge och vara lyckligt.

Långt innan bröllopet ens hade tagit form var jag på Ströms i Göteborg och provade ut min bröllopskostym. Den satt tajt, det skulle den göra sa mannen som hjälpte oss i affären. Skorna fick jag välja själv men tanken på att ”du gifter dig ju bara en gång” fångade upp mig. Om jag nu skulle gifta mig så behövde jag verkligen tänka igenom detaljerna för min klädsel.

Angående skovalet så funderar jag på om inte herrskor fungerar i samma känsla som högklackat för damerna. Trånga, obekväma och med den där känslan ”hoppas jag inte ska gå långt för jag kommer inte ha någon känsel kvar i mina fötter imorgon.” Så att jag skulle välja ett par skor med omsorg fanns nog ursprunget i att jag bara gifter mig en gång – och då får det klämma och göra ont. För att det är utsidan som räknas.

Jag har aldrig ägt ett par ”normala” herrskor. Jag upprepar ALDRIG och jag är 28 år. Jag äger däremot ett par UNDERBART SKÖNA herrskor som jag köpte för något år sedan hos Freefoot Göteborg. Dessa skor, BizToe, valde jag för mitt skoval. Att kunna få spreta med tårna under bröllopet kändes ljuvligt. Att även kunna gå ”normalt” dagen efter är ju inte helt dumt, det heller. Dessa skor har jag tidigare använt till finare tillställningar, restaurangbesök och liknande. Jag ska också inflika att jag fick en hel del trevliga kommentarer på bröllopet för mitt val av skor. Många som förundrades över hur luftiga och bekväma de var.

Den som säger att det inte finns ”fancy” barfotaskor/fotriktiga skor har inte letat tillräckligt. Det må vara mot traditionen att gå i andra skor än traditionella herrskor men då tycker jag verkligen synd om alla de män som tvunget behövt klämma in foten likt Askungens systrar.

Skor ska sitta skönt, vara bekväm och dina tår ska kunna spreta och därmed andas. Det spelar ingen roll hur dina fötter ser ut. Kläm inte in dem i trånga utrymmen, utsätt dem inte för obehag när du kan välja skor som dina fötter kommer tacka dig för. Framförallt, bry dig inte om vad män och kvinnor burit i tidigare decennier, våga pröva nytt och upptäck skillnaden. För det blir skillnad.

/Rickard

#17MB Hur går du, människa? Andra skälet att fortsätta...

Hej! Hur går du människa? En lika viktig fråga som vart du går!

 Funderingar kring den andra vanan i serien om det sju goda skälen att kasta undanflykerna.

Född med en fot på varje ben och tår i solfjärderform gav jag mig ut i världen. Som de flesta andra helt oinvigd i hemligheterna om naturlig inbyggd stötdämpning, uppbyggnad, fjädring och annat spännande, tryckte jag ner mina fötter i strutliknande skodon med hård sula och upphöjd klack - och simsalabim hade jag skaffat mig skoformade fötter. Inte helt olikt de där geishorna i Japan som jag minns att alla skolbarn fasade inför när vi såg hur de förstört sina fötter för att behaga sina herrar. Vad har vi gjort med våra perfekta fundament, vi människor?  Och hur länge har vi egentligen hållit på med att lägga våra naturliga styrkor på fåfängans altare genom att följa modet?

 Galenskap är det att nonchalera de medfödda styrkorna, men vem kan klandras? Inte många av oss växte upp med att uppmärksamma eller bejaka vare sig näsan eller fötterna  - och dess styrka för resten av kropp och själ.

Eller hur var det med våra första föräldrar - förstod de att uppskatta det de fått sig givet eller gick de och letade efter något som kunde få dem att luta sig framåt med lera som klack och fötterna inkilade i för små barkstrutar för att undvika att fötterna förblev fotformade? Jag har fått för mig att dagens massproducerade skotillverkare vill att vi ska anta att det är skadligt att bibehålla och utveckla fotens naturliga inbyggda stötdämpning och fjädring! Och följden blir att vi moderna människor tappar taget om det naturliga så fort vi blir pådyvlade strutformade  skor med tjock sula och ännu värre under hälen.  Vi blir uppfostrade att inte se hur folk trippar och går och springer omkring med fötter som lutar. Och vi börjar snabbt tro att det är normalt för en kropp att knän, höfter och rygg ska ta smällarna av att behöva bära upp hela långa sneseglande kroppen istället för att låta jordens dragningskraft sköta det genom hela fotsulorna. 

I det första inlägget om de sju vanorna handlade det om att bli medveten om stortårna. Och du som läste noggrannt har kanske testat att fokusera på näsan och massera tårna och fått oväntade resultat såsom mer energi, mindre snuva och stabilare fötter? Kanske har du nu blivit mer uppmärksam på att du får mer kraft när du andas med näsan medan du går. Att du kommer längre och mår bättre när du undviker munandning och fötterna börjar blir starkare vartefter du försiktigt hittar fram på alla fyra punkterna. Det är en enkel princip det där att alla punkter är lika viktiga - men inte så lätt att genomföra när man vant sig vid annat. Balans och hållning kommer längre fram – tills nu får du nöja dig med att vi är på väg in i andra delen. Mitten av dig - magen och området runt om den.

Fallskärmen på mitten

Ser du den? Känner du den?

www.medvetenandning.se/produkt/grundkurs/?ref=Madeleine+Blomberg

Mitten - magen -  det som kineserna alltid hävdat är varifrån all hälsa och ohälsa kommer. I min tanke även utsträckt till att mena diafragman och även höfterna. Vill du ha en god fysik - tänk mitten. Tänk lågt. Tänk stabilitet. Tänk grund. Frigör stress, det är på mitten det händer - hitta dit och känn dig hel!

Diafragman är en muskel som aldrig vilar, den liksom alla andra andningsmuskler omgärdar ditt hjärta och hjärtat kommunicerar med hjärnan och skvallrar om hur du mår. Den bästa motionen, hävdar många nu för tiden, är att promenera. Och det är promenaden jag vill prata mer om.

Genom att röra på dig får du möjlighet att föra ut syre till cellerna.  Genom att röra fötterna stimuleras hjärnan - kartan över hela din kropp sitter i hjärnhalvorna och väntar på att bli berörd.  Klicka in i denna länk om kroppskartan inne i hjärnhalvorna! Jag har hållit på med Zonterapi nästan hela vuxna livet så det känns inte främmande för mig att fötterna är viktiga för hela kroppen och sinnet! Ändå.... slarvade jag med fötterna på alla upptänkliga sätt och det fick sina följder! (Är det inte nästan obegripligt så korkat man beter sig!)
   Det jag upptäckte när jag tröttnat på att försöka kämpa mig i mål var att med fokus på näsandning och fötternas fyra punkter fick jag balans och tid att utforska mina dolda krafter på mitten också. (Hela serien om de sju vanorna handlar om varför jag inte längre vill kämpa mig fram när det finns andra sätt att komma i mål. För en oinvigd kan det det vara svårt att hänga med men du får läsa i tidigare inlägg om det är nytt för dig.)

www.medvetenandning.se/produkt/grundkurs/?ref=Madeleine+Blomberg

När man bestämt sig för att njuta, har hittat näsan och tårna är det dags att upptäcka styrkan i diafragman. Den rör sig framåt bakåt och i sidled, uppåt vid utandning och neråt när du andas in - och ger därmed lungorna mesta möjliga utrymme för inflödande luft. Den funkar automatiskt men precis som med andningen kan du påverka den. För att hitta dit - humma tills all luft är helt slut. När det känns som om magen var ett russin har du hittat dit. Släpp nu taget om magen, slappna av den, och känn hur den nya luften rusar från näsan och ända ner till lägsta delen av lungorna! Gammal stillastående luft trängs bort av den inrusande nya luften! Den lååånga - avslappnade - utandningen är det snabbaste och bästa du kan göra för dig själv om du vill bli lugn och stark!

När du går och känner din diafragma kan det hända att du kommer på dig med att le i kapp med den! Så händer det med mig. Jag njuter när den är avslappnad och andningen fungerar lågt och stabilt. Diafragman sköter utrensningen av slaggprodukter i din kropp. Ju bättre den fungerar, ja, du fattar... inflammationer biter sig inte så lätt fast i en kropp med god utrensning! Jag tror definitivt mer på området kring magen som en bas i livet än hjärnan - den är så lättlurad. Kroppen är det inte. Så känn din diafragma och låt den vara din vägledare i livet - ihop med näsan förstås. Litar du på näsan så hänger diafragman på!

Och så kom ihåg att hjälpa dina fötter att förstå att ni fortfarande är vänner. Stoppa dem i ett fotbad en stund varje dag tar egentligen ingen tid. Du gör säkert något annat under tiden. Sen kan du nästan inte glömma att ge dem lite varlig massage medan du torkar dem. Se - så enkelt det kan vara när man inte tvingar sig utan bara gör det som är smidigt och skönt! Passa på, vara tavarlig, njuta... ja, såna ord gillar jag!

Fotbadet

Om du vill veta hur jag gör: Jag häller i lite såpa, bikarbonat, äppelcidervinäger, några droppar olivolja och lite havssalt. I en balja vatten. Mått och sånt... fyra liter vatten kanske, några teskedar av allt utom olivolja och salt - det handlar mer om droppar och en tesked. 

När du går och andas gör det avslappnat. Kolla käken, magen, rynkan i pannan och så fort du uppfattar en spänning - andas uuuut långsamt. Igen och igen. Även magen ska vara avslappnad. Den långsamma utandningen är läkning för kropp och själ. Kroppen uppfattar detta som att den inte har några eldar att släcka och därför kan ägna sig åt att läka gamla sår. Det är återhämtningssignalen! Den vill du inte missa. Den ger dig kraft och styrka. Omedelbart och på sikt!

Soluppgång i #VackraBergkvara

När du går på promenaden  - för att möta soluppgången, kanske - gå medvetet och andas medvetet. Näsan, fotpunkterna, diafragman - och för att få lite krydda i tillvaron. Rör på höfterna! Det blir mer sväng i kanalerna på det sättet. Freefootcoachen Åsa lärde mig att ligga och göra vridövningar - som en korkskruv - och aaaaajjj så nyttigt det var! Jag som älskar att "passa på" och vara "tavarlig" - passar ännu hellre på att göra vridövningar medan jag ändå är ute och går. Och det gör att jag riktigt känner hur livskraften når från fötterna, genom höfter, mage upp genom ryggraden och in i hjärnan. Och inte minst viktigt är att fötterna lättare hamnar där de ska - jag får lättare att placera fötterna skönt på "prickarna" utan att pressa mig till det! Skönt! Flow. Glöd!  Kraft! Glädje!

Det får räcka för denna gången - det finns så otroligt mycket att skriva... Nästa inlägg om de sju vanorna - kommer att handla om varför långsamt är så bra att du borde bli uppmärksammad på det! Det kan du ju gissa på så länge. Kan det handla långsamma fötter tro? Vem skulle i så fall vilja ha det!?

Call to action (ska man ju gärna klämma in, har jag förstått): Gå som du är skapad att gå! Andas med näsan, avslappnat, känn luften strömma ända ner i magen i takt med att fotsulorna punkt för punkt för dig framåt. Njut. Så kommer du halva vägen framåt utan att bråka med dig själv! Vi ses snart igen!

Madeleine
PS! Läs lite vart länkarna kan leda dig!
--- --- --- --- --- ---

• Fördjupande länkar om fötter och rörelse: https://www.freefoot.se/product/hellre-stabil-fot-an-stabil-sko
• Min fot-och rörelsecoach Åsa har du HÄR.

• Min kunniga zonterapivän Sandra, som har sin praktik Hälsozonen i Karlskrona, snart kommer en hemsida men just nu hittar du henne bäst HÄR på Facebook. HÄR hittar du mer information och kan boka tid. 
• Klicka HÄR om du vill ha behandling av min duktiga fotvårdarvän Isabell på Fotverkstan i Torsås.
• Alla är intresserade av andningens betydelse för hälsa och välmående - och den bästa länken för fördjupning i Medveten andning har du HÄR.

• How going barefoot affects your brain.
• En dag träffade jag Lilian Alterskier. Visste du att det finns en barfotadag i kalendern numera?

• Vill du ha min hjälp med att träna din andning - www.tavarlig.se/aktiviteter  
• Vill du köpa något av mig - som hjälper dig med din andning? HÄR!

#16MB Det bästa av bägge världar - näsan och stortån!

Det enkla är det starka, det är det som är så fascinerande! Det är dessutom lika kraftfullt som det är gratis att återgå till sina medfödda gåvor - så vem skulle inte vilja använda det för sin hälsa, sitt välmående och sin energi? Bland de mest enkla men också mest förbisedda krafterna du ständigt bär med dig är dina fötter och din andning. Är du verkligen helt ovetande om det?

Att bli piggare av att träna är inte självklart. Jag har stött på problem gång på gång just för att jag tränar men inte riktigt förstår eller känner vad min kropp faktiskt gillar - eller inte gillar. I mitt förra blogginlägg började jag prata om hur bra jag mår av att njuta mig till målet istället för att envist träna mig till det. 
   Du, liksom jag, har det redan - det där som lappar ihop och ger kraft helt naturligt. Det är när vi avvänjs från det naturliga (varför i hela friden tillåter vi detta?) som problemen dyker upp. Lite i taget kommer de smygande... Och så står vi där helt oförstående på våra försvagade fötter och med bristande syrebalans. 

En fri fot har fria tår i solfjäderform. Den ger god balans, skapar naturliga förutsättningar för stärkande rörelser, en god hållning och stabil kropp. Nerifrån och ända upp. För två år sedan råkade jag på Fria Fötter/FreeFoot för första gången. Det där med fria fötter tog mig med storm - för jag märkte att det ville hjälpa mig att återfå min styrka – inte försvaga mina inneboende krafter ännu mer och göra mig mer beroende för att hålla min kropp igång. Jag började så smått förstå att det är lika viktigt att låta fötterna få göra sitt jobb som det är för andningsmuskulaturen att användas på sitt normala och stärkande sätt. Utan kunskapen om andningen som naturlig väg att förbättra min hälsa, energi och harmoni hade jag nog inte förstått mig på FreeFoot heller! Hade helt enkelt inte varit mogen för en butik där man lär sig gå!  För jag kan förstås redan gå – likaväl som att jag naturligtvis redan kan andas! 
   Det som tar tid att fatta är att de flesta av oss har stort behov av att lära tillbaka. Till att gå och andas på ett naturligt läkande sätt. FreeFoot visade sig ha samma mål som Medveten andning - att få min kropp att samarbeta och känna mig fri! Där har jag min egentliga önskan. Det är det jag vill  känna. För dig som är helt ny blir det svårt att förklara ens det grundläggande men här har du några utdrag från dem: 

  Länk: FreeFoot – fot- och rörelseträning. 

Länk: www.medvetenandning.se

Tro vad du vill, men vill du verkligen testa något - ge det en ärlig chans och ordentligt med tid! Man kan inte köpa det där med tro och inte heller harmoni - man måste lära sig det genom erfarenhet. Bit för bit. Det är inte bara målet som räknas - att lida sig i mål lär snarare  leda till allför kortsiktiga vinster. Hur många stora idrottare har vi som också är helt friska? (Det är inte helt vanligt.) Det tycker jag säger något. Mig tråkar det ut att pyssla med skador och sjukdomar, smått och stort, jämt och ständigt.  Jag vill må bra på vägen mot målet också - annars tycker jag att det är något fel som är trasigt. ;-) Och humöret håller med. Du med?

----------

 Här ser du originalet till de sju goda vanorna. 

Nu har du som är helt ny i dessa tankar om fötter och andning förhoppningsvis fått en tillräcklig bakgrund för att hänga med på de sju goda vanorna. 

En mängd kunskap om andningens betydelse får du i länken HÄR!

 Läs gärna mer om FreeFoots mission HÄR i länken och andra delar av hemsidan! 

----

Del 1 -  Lita på näsan och få stöd av din stortå!

Först en ursäkt:  Nu har jag filat och filurat på det här blogginlägget länge nog och det blir inte kortare än så här! Och inte blir det fulländat heller - jag får helt enkelt fylla på mer allt eftersom. Har så mycket mer att säga än vad som är lämpligt för att du ska ha nytta av det. Jag vill ju att du ska kunna hoppa in i det här på en gång. Lära dig att lita på kroppen - bit för bit  - medan du njuter. OM du nu gillar att njuta.

Den första goda vanan för att få en god hälsa genom andningen är att lita på näsan. På instruktörskurserna har näsan den roligaste platsen - den okända näsan är som en detektiv på jakt att avslöja din hälsa, ditt humör och ja, nästan dina tankar! Se upp med näsan, det vill jag säga dig först av allt! Med den till vän klarar du dig galant ur de flesta situationer! Att den har en nödvändig tandemkompis för värsta power - det får du veta mer om senare. Det finns otroligt mycket att säga om näsan men just nu - bekanta dig med näsan. 

Näsan är inte bara till för att lukta med - även om det är nog så viktigt för ett trevligt liv! Den är en kemikaliefabrik med oerhörda krafter som påverkar hela ditt system! När du använder den. Andas du in genom munnen går arbetarna i strejk och fabriken lägger ner. Och du går miste om ämnena (bl a kvävemonoxid) som skulle ha producerats där! Ämnen som öppnar upp dina trånga blodkärl och luftvägar. Som ger dig smärtlindring och gör att cellerna producerar energi - om syret räcker ända fram till energifabrikerna, vill säga. Det är en process som jag i enkla ordalag ska prata mer om i de övriga sex bloggavsnitten. Dessutom är den perfekt i storlek för att dra in en lagom mängd luft - eftersom luftvägarna där är smalare än munnen och rakt ner i halsen! (För mycket syre skapar ungefär samma problem som för  mycket mat.) Och det bästa med det är att luften faktiskt kan nå ända ner i botten av dina lungor - där du får mest nytta av den. Miljoner fler lungblåsor som kan släppa ut syre till ditt blod och definitivt tio gånger mer blod som därmed kan föra syret ut till dina celler! Det är det du vill! Det är då det blir fart på dig!

Näsan är större än du tror!
 Bild från Instruktörskursen i Medveten Andning. 

Din näsa är alltså oerhört kraftfull! Till och med starkare än stortårna på sätt och vis för den kan föra ut strålar av luft genom 10 000 mil av blodkärl! Det kan väl närmast jämföras med att stortårna skulle ta dig på en resa av samma längd? (D v s två och ett halvt varv runt jorden!) Och det händer inte i ett kvicktag. Tänk dig sen om dina cirka 25 000 andetag per dygn skulle ske mestadels med munnen - då missar du allt vad näsan kan erbjuda dig i kraft och skydd och energi! Jag gillar verkligen tanken på att få dessa mina två vänner att samarbeta! En ser till att du får energi nog och en annan att du med din nya energi faktiskt kan röra dig framåt! Är inte det det allra bästa?

Försök bli uppmärksam på när du använder näsan och när den inte hänger med! Idrottare som är vana att ta tid, mäta längd och sånt kan bli rätt så besvikna när de först börjar näsandas under sin träning. Resultaten lyser med sin frånvaro - till en början alltså. Det där med att springa fortare - eller gå för den delen - än att näsan hänger med det liknar hyperventilering, det sätter fart på sympatiska nervsystemet och din kropp hamnar i stress. Det är inte det du vill - om du inte har någon som jagar dig. Du vill hitta tillbaka till en andning som ger dig kraft i längden! Låt näsan visa dig hur stor ansträngning du ska göra. Orkar den inte - gå/spring/ansträng dig mindre  - och du bygger på det sättet upp kraft i din kropp! På sikt vinner näsan, nämligen! 

   Många människor vittnar om att det fungerar - men om du inte vill ta dig tid att lära dig om varför du vill  att din näsa ska fungera på bästa sätt så kommer det inte att spela någon roll vad jag visar upp för något. HÄR kan du läsa om Annelie Pompe(såg du henne i Mästarnas mästare?)  och vad som gjorde att hon kunde dyka 136 meter på ett andetag - och bestiga Mount Everest som är över 8000 meter högt. 

Hitta näsan

Lägg dig bekvämt så hittar du troligen näsandningen bäst till att börja med. Kanske känner du att din näsa varit täppt de senaste 20 åren och att det inte går att lära om? (Du är absolut inte ensam om det!) Vill du, så vill den. Googla "täppt näsa" - det finns massor av knep. Till exempel små vingar att sätta på näsan från apoteket, nässköljare, massera näsvingarna kraftigt, saltvattendroppar - du kan göra dem själv... HÄR har du ytterligare tips från Medveten andning. Men det viktigaste: Ta det lugnt och lita på näsan. Har du tid att ge den kommer du att få mycket tillbaka. Mer än du förstår just nu, troligen. En bättre vän i nöden får du leta länge efter. Börja med att vara glad att du har en näsa. Vare sig skiljeväggarna är som de ska eller inte. Sen - uppmärksamma den i dina olika vardagssituationer. Lär känna den. Och en sak till - det här med syre hit och dit det handlar egentligen om balansen mellan syre och koldioxid - för att syret ska kunna ta sig från blodkärlen och in i dina cellers energifabriker - mitokondrierna. Men mer om det en annan gång!  

Stortån - inte bara till att hitta osynliga trösklar med (ajajj)

  

fBild: Emma Stenberg

Som du ser sätter jag in stortån där på första plats, bredvid näsan i förarsätet. 

Av Åsa Rylander - en av FreeFoots urduktiga coacher som jag brukar "tjata" om, fick jag lära mig att  mina fötter består av 26 ben, 108 ledband, 33 leder och runt 40 muskler. Alla delar i foten är beroende av varandra och blir någon del felbelastad så påverkar detta de andra delarna. För att inte tala om knän, höfter, rygg mm... Det där betyder att det är fullt möjligt att mina fötter kan vara lösningen på mina problem! Min första övning för Åsa, tror jag, var att hitta mina fyra stödpunkter under fötterna. (Läs i mina tidigaste inlägg markerade "Madeleines Fotresa" här i bloggen.) Punkterna sitter ungefär som syns på bilden nedan.

Enkla övningar för att dina fötter ska älska att bära dig:

Men håll nu inte på och träna en massa för att sätta en bock i "duktigrutan! utan gör det för att det är härligt! Och gör det härligt!  Kom ihåg att andningen hjälper dig att känna hur skönt det är och stärkande! Du hjälper på så sätt upp det parasympatiska nervsystemet - och det är det du vill! I lugnet finner du styrkan! Det är okej att det tar tid, kom ihåg det. Du vet hur det är med jojobantning (upp som en sol och ner som en pannkaka) - det är nog samma med jojo-träning (gymmet ena veckan och sofflocket nästa eller i värsta fall - akuten!). 

• Massera gärna dina fötter i fem minuter - men känner du att du har bara en minut så välj då att massera en minut! En sak som jag gärna velat ta upp här men det finns omöjligt plats - det är hur dina tår står i förbindelse med ditt huvud. Till exempel och om du är täppt i näsan - massera med cirkelrörelser uppepå stortån för att få igång flödet igen. 
• Cirkla runt med fotleden, massera tårna, vrid dem, cirkla dem, knip med tårna och slappna av dem. Åsa pratar om att spela piano med tårna - det är ohyggligt svårt, tycker jag! :-)
• Böj stortån rejält framåt och massera ovanpå foten där det "spänner", det gör tån mer rörlig - och glad, tänker jag som gillar att vara rörlig! Och glad.
• Medan du masserar - försök att tänka på att andas lååångsamt och lugnt med näsan. Det kräver att du har en bekväm ställning eller om du verkligen inte kan sitta bekvämt då är det ännu viktigare att du har koll på din andning. Den kan hjälpa dig att må bättre medan du sitter illa! Det  kanske låter galet men är det faktiskt inte. Jag snubblade en gång in bland en massa långa och hemskt vassa björnbärssnår. Det var sannerligen inte bekvämt att ligga där raklång på rygg intrasslad i revorna - men en god andningsinstruktör ger sig inte så lätt. Efter första chocken - det blir nästan alltid en sådan - mindes jag det mirakulösa med en förlängd utandning. Och du - det gick jättebra. Från skräckslagen till samlad på två röda sekunder. Slingrade mig upp igen som en elektrifierad ål i men lite mer i slow motion. Wow, vilken känsla. Att där var fullt av nässlor också gjorde motivationen 100-procentig. Allt som motiverar är bra grejer.
• Ställ dig upp och stå på hela foten och försök gör din fot kortare genom att dra ihop - höja - fotvalvet och slappna av igen. Det här är faktiskt ett mycket bra sätt att känna alla dina fyra punkter på en gång. Tycker jag, alltså. 

När du nu låter kroppen vila på alla dina stödpunkter, njut av att du har fötter att stå på medan du andas ut. Även om du i början inte hittar alla genast. Gör en koll på axlarna för att känna att du inte spänner dig. 

Redo för en andningsvandring? 

   Planera en runda som du har TID med. Inte hur långt du ska gå utan hur lång TID den får ta. Ställ gärna ett alarm på knappt halva tiden så att du har tid på dig att stilla känna hur det känns att ha kommit i halvtid innan du går tillbaka igen. Att bara stå och reflektera. Njuta av att göra ingenting är också ett jobb värt din tid. Det kan kallas återhämtning. Kanske är det det arbetarna gör - de som står och hänger på en spade eller en kvast och som så många föraktfullt pekar finger åt? De står på laddning, helt enkelt! :-D

Hitta stortån - snabbvägen

Ställ dig bekvämt, andas lugnt och slappna av i axlar och knän. Tänk på hur det känns att verkligen stå på dina fyra punkter - per fot. Fokusera nu på stortån, försök att vicka upp och ner med den - bara den. (Resten av tårna är kvar mot golvet, stilla.) Medan du donar med svåra saker som att lära stortån något, andas uuut. Alltid långsamt ut när något är svårt - fysiskt, psykiskt eller mentalt. 

När du trycker ner stortån i marken, får du kontakt ordentligt på mittpunkten av den, tycker du?  Är tån rakt fram eller lutar den så att den vilar mer på sidan än på sin flata undersida? Titta på dina fötter - för du står väl barfota nu? Har du utvecklat skoformade fötter så pekar inte stortån framåt längre utan dras mer eller mindre åt sidan. (De skor du oftast använder - se till att dina tår har fritt fram att röra sig och att sulan är böjlig och tunn så får dina fötter möjlighet att träna tillbaka sina krafter.) 

Som den tunna, fjäderlätta, böjliga skon jag köpte härom veckan och blev bästa vän med! Detta är min tredje sko från FreeFoot och i dessa skor får stårtån plats - rakt fram! Och det  - gör - skillnad! Stabil känner jag mig i sådana skor, hållningen blir rak  när hälen når ner i markhöjd och ja, jag känner mig faktiskt glad av att gå i dem!

Har tårna blivit missformade och stortårna inte pekar rakt fram där de behövs som mest finns det hjälp att få. Denna modell hittar du i länken HÄR på FreeFoot.

När jag var trött på att ha ont, fick ont av att träna, blev sur och eländig av att inget fungerade, tappade glöden ett slag och jag hade ont av att gå hur korta sträckor det än var - det var en glädjens dag. Att ge upp är inte alls dumt, nämligen! 

Glädjen kom med beslutet att ge upp!

Ungefär som när jag bestämde mig för att den oborstade yngling vi hade  som utbytesstudent en tid på 90-talet faktiskt inte kunde bo kvar längre. Jag minns vilken lättnad det var - fast det bara var ett beslut från min sida. Inget annat hade förändrats! Känslan kommer inifrån - inte beroende på något yttre. Jag äger den!
   Att ge upp är en omladdning jag gärna rekommenderar. Bara man inte släpper sitt egentliga mål - att man vill och behöver må bra och varför. När jag väl fattat mina beslut brukar Livet vara oerhört generöst. 

Var det överflödet av blommande körsbärsträd på Bispebjerget   som gjorde det? Var det stillheten, skönheten, kamratskapet, den annalkande våren i Köpenhamn som gjorde det? Jag vet inte men jag bestämde mig för att nu får det vara nog. Nu ska jag njuta. Nu. Inte sen. Jag orkar inte, kan inte, vill inte ens - träna längre. På att böja, sträcka, mickla och dona med mina fötter, knän och annat som gör ont.

   Målet att springa är ju till för något. Inte oftast för att jag väntar mig att bli jagad av någon björn men för att jag vill kunna flyga. Den där känslan att jag är fri. Det är känslan som är målet! Det var den jag skulle fånga och det skulle jag kunna få nu - även om resten av målet skulle ta tid! 

För att du ska kunna nå dina mål måste du kanske gräva lite djupare än du gjort förut. Vill du må bra, måste du välja det. Göra sånt som är viktigt- nej, viktigast! För mig är det viktigt att kunna vara flexibel, flyttbar, kunna vara hjälpsam, nyfiken och glad. Jag har många barn och stora familjer runt mig - långt borta oftast, men ändå. Föräldrar, syskon och vänner. Dessa är viktigast för mig. När jag mår som skrutt har jag inget att ge och är det något jag avskyr så är det detta att aldrig ha något att ge. Presenter och pengar är inte dumt - men tid och ork, umgänge... Det är godis för mig. Vardagen med mina nära och kära. 

För att det ska fungera behöver jag förstå vad som får mina hjul att snurra. Och hälla i olja i motorn - inte bara bensin i tanken. För när oljan är slut så kvittar det hur mycket bensin du häller i. När motorn skär ihop då är det kört. 

Erik på FreeFoot, Djäknegatan, Malmö, en man med lika delar kunskap som tålamod hjälpte mig att välja sko. Det blev en sko för en prinsessa, Jag flyger fram. Gissa om det för mig närmare mitt mål eller inte? Gör det mig till en gladare person? Absolut.

---

Kom ihåg att din kropp berättar för dig hur du mår - tar du dig tid att lyssna så får du mycket tillbaka. Att den gör ont är en information som du med ödmjukt sinne kan lära dig är en undervisning - inte en motgång. 

Är målet att må bra, måste viljan att må bra också vara där -  i detta nuet och i alla nu. 

Vill du verkligen ge din kropp förutsättningar för att stärkas naturligt, gå ett steg i taget. Lär känna styrkan i andningen och i dina fötter. Använd stortån som riktning och som stöd för ditt steg - liksom de andra tre punkterna. Använd näsan för att få ett djup i din andning - ihop med alla de andra fördelarna för en god hälsa och klart sinne.

--- --- --- 

Jag gick mot körsbärslunden från Frederiksberg till Bispebjerget - så fokuserad på mitt steg och min andning, mina stortår och min näsa, att det var som den bästa meditationsvandring! Under min tid i Köpenhamn la jag bort allt annat som inte var absolut viktigast bland det viktiga. Och jag gick. Innan jag njöt mig fram som jag beskrivit fick jag ont. Men sen kunde jag gå flera timmar per dag. Därför vet jag att jag kan njuta mig i mål och du,  det känns underbart! 

Körsbärsträden har blommat över - men det är inte försent att hitta något annat att njuta av. Längs din väg mot (att hitta ditt verkliga) mål. 

Lita på näsan och låt stortårna få ta plats i steget. Det är den första av de sju goda vanorna att ta till när du vill njuta dig i mål istället för att strida och lida dig dit. 

Fortsätt följa bloggen så får du nästa del och med det fler små säkra steg som förenar din kropp och ditt sinne. Men just nu, börja njuta nu, lita på näsan och känn hur din fot medvetet går ett steg i taget. Med glada hälsningar, Madeleine 

Klicka dig fram till mig: 

• Du hittar mig på Facebook- alltid på jakt efter att begripa det enkla och starka i tillvaron. 
• I min grupp Andningspuff - för en liten daglig puff i rätt riktning. (En sluten grupp för den som vill känna sig trygg mer privata frågor.) 
• och mer och mer på min egen sida www.tavarlig.se.