Leta i den här bloggen

fredag 14 december 2018

#10 MB Jag måste byta ut fotcoach Åsa!



Jag måste göra en förändring! Men måste jag byta ut min fotcoach Åsa? 


Det var ett tag sen jag skrev nu, har ju varit ute på vift länge och skyller på att det tar ett tag att komma tillbaka till normala gängor - och så var det det här med träningen. Ja, du ser själv hur jag ser ut! Död eller avslappnad, det är frågan! Ingetdera är svaret. Förklaring kommer nedan. 

Idag skriver jag till min "buddy" Irene
Vi pratar alla dagar och hon har under detta år fått höra det mesta som finns att veta om mitt liv, mina resor, mina mål och strävanden i livet och förstås allt om mina nya underbara skor från FreeFoot och de senaste övningarna från min "fotcoach" Åsa.  Jag har tur jag som har så många bra människor i mitt liv men ibland kan det köra ihop sig. Som i fredags när jag återigen mötte den kära Åsa - för tredje gången. Vad skulle hon nu hitta på, tro? Jag har tagit det lugnt med träningen och inte stressat på med några övningar. Fick ju en massa "förstförsämringar", som vi säger i andningsvärlden och vill inte känna av såna besvär med värk och svullnader när jag är bortrest. Dock jag har gett mig själv lite fotträning av mild grad samt fotmassage och varit noga med att gå med korta fina medvetna steg, så jag tycker ändå att jag skött mig rätt bra och mina fötter gillar strategin känns det som. 



Grand America Hotel, Salt Lake City, med min kära make och i mina pepparkaksfärgade CityToes. :-)
Var har jag varit den här resan då? Jo, i USA och hälsat på sonen Daniel och hans familj, sett den stora musikalen Savior of the World som de medverkar i och beundrat en del annat av det storslagna och annorlunda de stoltserar med "over there". Som till exempel gigantiska snögubbar, pepparkakshus och chokladtorn som jag skulle kunna rymmas i, vackra snötäckta berg vart man vänder sig och en massa lampor i alla färger som pyntar träd och byggnader. Som att vandra i en drömvärld! 
Är det inte ljuvligt men nyfallen snö på granna granar?
Som i en dröm vandrar jag under alla fina ljusen.
Utsikt över Klippiga bergen från Salt Lake City

Tempel Square, Salt Lake City
Här gick jag alltså med nätta steg med mina JNCityToes genom alltifrån slask till tjock snö och njöt av de mjuka stegen och mina relativt sett nyfunna punkter under fötterna och stortårna. Och dessutom - mockan är fortfarande lika snygg! Men allt gott har ett slut - det har det dåliga också, förstås. Och på sista etappen hem passade vi på att träffas, min fotcoach Åsa och jag på FreeFoot på Djäknegatan 5 Malmö. Och vi körde igång. Det var då jag fattade. Att jag måste BYTA UT  nåt.. 
 - Hur har det gått med träningen?
- Jodå, jag har varit lite försiktig, sen sist.             
- Det var förståndigt.                                              

Och så  pratade vi lite om mina gamla besvär och varifrån de kan ha kommit. Var det väskan jag bar på axeln hela Frankrikesemestern (förra året) som utlöste det onda? Min onda och sen stela axel som blev ett hemskt skevt nyckelben. Och lite prat om mitt tjocka knä - som vare sig doktor eller osteopat kunde hjälpa mig med. Jo, doktorn kunde förstås lova att när knäet är helt förstört så byter de gärna ut det. Hmmm, icke intresserad, kände jag då. Jag vill veta vad som gör mitt knä starkt - inte utbytt mot något ickemänskligt material - eller nån annan människas "reservdel" för den delen! Jag önskar att sjukvården inte var så sjuk(-inställd) utan mer glad och öppen för att framkalla friskhet! 

"Man får önska i den ena näven och spotta i den andra och slå ihop dem. Sen får man se vad man får mest av, sa min visa gammelmorfar Edvard. (Med viss  förändring av ordalydelsen för att inte stöta mig med mina läsare.) 

Sen satte sig Åsa ner - långt ner - i sin berömda knäböj! (Lite avundsjukt såg jag på.) Hon satte sig sen helt ner på golvet, la benen i kors och drog in fötterna emot sig. Vig som en gummigubbe. Jag följde efter. Mer som en gummi... anka, men ner kom jag ju i alla fall. Hållningen, just det. Jag får hundra olika övningar i huvudet! Säger Åsa. Sen sätter hon igång oss: Upp på alla fyra, gunga hit och gunga dit. Ner på rygg, vicka med rumpan, rör på höfterna och upp med knäna och gunga hit och gunga dit. Det var inte illa. Gamlan hängde med och det kändes riktigt skönt. Ledigt flödade blodet igenom min kropp - till glädje och förnyelse, tänkte jag högtidligt.

Men så kom det. 

- Lägg vänster hand på höger knä! (Och sen tvärtom.)

Samtidigt som den övre armen är lite uppsträckt åt sitt håll. Jag tror jag dör. Jag menar det! Jag menar alltså att jag får inte luft. Jag försöker andas men väser så Darth Vader hade varit stolt. Det känns som om jag går i bitar. Hela bröstkorgen och överkroppen runt om är spända till sin yttersta gräns - och det är helt enkelt väldigt dramatiskt! Alldeles nyss låg jag där och skulle bara fälla ut mig lite lätt - och tar det tvärstopp. Allt om andningens och avslappningens stora konst försöker jag hitta i mitt omtumlade för att inte säga skräckslagna inre - och använda. Sakta andas jag ut i smärtan, slappnar av in i det onda, låter mig sjunka ner i golvet med alla delar av mig. Det går. Men Det Gör Förskräckligt Ont - och det VÄÄÄSER om mig! Som om det är en helt omänsklig rörelse! Men du ser själv! Det ser inte omöjligt ut, eller hur?  (Eller vad tycker du, Irene? Jag har väl inte glömt att skicka dig en länk så du får se bilden av denna "berömda" rörelse?)

Det här har INGENTING med fötter att göra, tänker någon del av mig och vill smita iväg. 
Det har gått en vecka sen jag var där och gjorde övningarna, reste mig, kunde andas igen. Lovade Åsa att träna - kände att jag ville - även den dramatiska delen. 

Och ja, jag har tränat, varje dag, mer eller mindre, alltefter som det känns bra. Lite fotgympa, lite tåyoga, lite rumpkrypningar, lite höftvickningar och så... lite Dart-Vaderövningar, förstås. En om dan kände jag räckte till. Och vet du va? Min väsande stämma framkallade lite heshet - inte konstigt med sådana spänningar - men sedan började det röra på sig. Precis som med mitt artrostjocka knä. Det glömde jag säga - det började knaka och braka i det, då för en vecka sedan, när jag skulle visa Åsa hur jag böjer på knäna. Rejält - som ett bullrande åskväder!

Jag tolkar det som om det börjar hända positiva saker nu. Knäet lossnar och Vaderväsandet ger med sig. Min kropp börjar så smått återfå sitt liv och sin spänst. Jag är inte där än förstås - men jag är på väg.  Jag är säker på att jag är på väg!

Jag kom hit till FreeFoot för att lära mig att gå. Det gamla sättet har ställt till stora problem. Men att lära sig att gå har inte bara med fötter att göra! Och Åsa min Fotcoach hon får ge vika för... 


Åsa - min fotcoach - har hittat något som vare sig sjukvården eller alternativvården kommit på. (Jag har ju tagit några rundor  där på de 1½ åren det krånglat.) Åsa min Fotcoach är inte "bara" fotcoach nämligen. Hon är Fot- och Rörelsecoach. Egentligen. Nu börjar det gå upp för mig hur användbar en "fot-och rörelsecoach" är! Och hur lyckliga vi kan vara här i Sverige som har FreeFoot - en Sko- och Rörelsebutik! Det är något helt annat än att bara köpa en sko i en skoaffär - eller att skicka efter en sko på nätet. Det är något för hela kroppen. Och för hela måendet! Jag känner det väl nu - och det här är ju bara början!
Här är det dukat för julglädje - för hela kroppen. 
Pssst! Fråga efter filtsulor! Numera kan jag gå barfota mitt i vinterkylan - i mina CityToes - och mina fria fötter glädjer sig i varje steg! Så ofattbart mjuk och mysig en sko kan vara! 




Glad tredje advent önskar jag dig! Kramar på distans, Madeleine


PS! Kanske vill du också bli fri i din kropp - hör med Åsa Rylander - Fot- och Rörelsecoach. Hon coachar även på distans om du inte bor i närheten.  Hon är en av coacherna på FreeFoot - och hennes eget företag är www.exactmove.se. Och jag är så tacksam att hon tar sig tid med mig. En lovprisning till Magnus Björkholm som modigt kastade sig ut och startade hela det här med Sko- och Rörelsebutik. Jag börjar fatta vidden av det nu! Och du - i hela USA finns inget liknande - min vän Wendy beklagar och jag hoppas hon kommer till Sverige snart och kan njuta av FreeFoots härliga butiker. Allt som är stort och gott har de inte "over there" - så är det bara. Och jag säger som många andra: Borta bra men hemma bäst! /M

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna en kommentar

#64RD: Addict - Den funktionella skon

Addict - Den funktionella skon Det var i april tidigare i år som jag först fick höra talas om den sko som skulle revolutionera ...