#19: Utbildning skapar utveckling

Ibland infinner sig en typ av omedveten vila i min kropp. Den uppkommer oftast när jag har genomfört en stor prestation och när jag låter kroppen vila från träning. Min omedvetna vila är alltså inte en medveten sådan. För att förklara det närmare så kan jag uttrycka det så här: När jag hamnar i denna vila skulle jag vilja kalla den för dvala där jag lugnar mig själv och inte sätter upp några nya mål att kämpa mot. Detta gör att jag blir helt avslappnad men också aningen omotiverad till nya utmaningar som att ge sig ut i spåret och springa några kilometer. Vad jag behöver är att sätta upp nya mål, med utmaningar som ger mig tillfredsställelse och som därför väcker min kropp till att fortsätta utvecklas. Just utveckling är en viktig faktor i våra liv. Utan utveckling kommer vi inte framåt i våra liv och vi upplever tristess och depression som alltför synliga monster. För att lyckas med utveckling krävs utbildning. Nu frågar ni er vad jag menar med detta. Låt mig uttrycka det såhär: Livet kan ses som en enorm utbildning där: 1.     Du genomgår olika delmoment i livet 2.     Du prövar dig fram tills att du lyckas 3.     Du har själv möjlighet att byta inriktning hur många gånger du vill När du ger dig själv chansen att misslyckas så lär du dig hur du har gjort och hur du inte ska fortsätta göra. Nästa gång lyckas du – och utvecklas. Hela denna process kallar jag utbildning. Våra liv består utav utbildningar. Vi börjar alla på samma nivå som nyfödda och därefter börjar vi utveckla beteende, förmågor, kunskaper och färdigheter. Vi når olika långt beroende på våra grundläggande och yttre förutsättningar som finns runtomkring oss. Dessa kan exempelvis vara motiverande föräldrar, vänner, och viljan att lyckas. Det finns således andra faktorer men detta är högst individuellt. Hur högt vi når beror på oss själva. Visst, vi kan få guidning för att nå högre än vad vi tror att vi klarar av (genom coacher, mentorer, lärare etc.) – men det är vi själva som utför utmaningarna för att lyckas i vår utbildning. Vi kanske aldrig blir fullärda men det behöver inte vara en negativ aspekt. Vi kan däremot använda det vi kan och hjälpa andra lyckas, utbildas och utvecklas till oanade nivåer. Ibland behöver vi stanna upp och se oss omkring för att fundera kring vårt val av utbildning och om det finns något annat som ger fler utmaningar.  När jag för några år sedan läste Idrottsvetenskap vid Umeå Universitet studerade jag stenhårt för att lyckas med tentor och inlämningsuppgifter. Jag lärde mig mycket – genom att misslyckas om och om igen. Jag studerade för att klara prov men ofta blev inlärningsmetoden en ytlig sådan, till en nivå att jag inte alltid kom ihåg vad jag hade lärt mig. Livet är en utbildning. Vi lär oss genom att misslyckas och utvecklar en djupinlärning för att undvika att misslyckas igen. Efter en tentamen behöver vi förstå att det vi har lärt oss inte enbart ska stanna i det rummet eller försvinna nästa dag. Genom djupinlärning får vi kött på benen inom vårt valda område och utvecklas omedvetet till starkare människor. Med anledning av temat utbildning så hittade jag för ett tag sedan en bild i mitt bildarkiv. Denna bild är tagen från en utställning genom en kurs där vi skulle välja en målgrupp som skulle genomföra en utbildning och få ut något utav det. Själva idén är käck, men kursen i sig var ingen höjdare enligt mig.  Bilden är tagen år 2013 och föreställer en utbildning för människor att utöva och lära sig om barfotalöpning. Fyra år sedan hade denna tanke redan slagit mig. Jag hade läst Born to run och läst flera vetenskapliga artiklar från bland annat Daniel Lieberman (omnämns i boken) om just barfotalöpning. Intresset var ett brinnande sådant redan då. Jag valde att skriva min uppsats om just detta ämne och idag hade jag önskat att jag haft kvar någon kopia. Även om jag själv inte utövade barfotalöpning kände jag någonstans inom mig att jag sökte nya utmaningar – men att barfotalöpningen fick vänta tills jag tröttnade på moderna löparskor.  Idag, fyra år senare, är jag glad att jag genomförde denna utställning. Även om uppsatsen blev totalt underkänt för att jag tydligen inte hade förstått mig på uppgiften, så hade jag insett ett och annat. Dels önskade jag springa barfota i framtiden och dels vågade jag misslyckas för att senare lyckas och ta mig igenom kursen. Idag är jag stolt över båda aspekter. Särskilt att barfotalöpningen har gett mig så mycket tillbaka – mer än vad jag hade kunnat tänka mig för fem år sedan. Genom att jag dag för dag genomgår livets skola/utbildning lär jag mig att efter regn kommer solsken och det är då solen lyser som starkast med vetskapen att övning verkligen ger färdighet.