#17: Håll huvudet högt

Vi löpare är nu för tiden, otroligt vana på att hålla koll på vilken utrustning vi och våra löparvänner använder. Vi jämför, analyserar, för statistik och utvärderar för att vår egen placebo ska bli så pass starkt att vi själva tror på att om vi använder just den typen av utrustning så springer vi snabbare. Jag brukar skämta om att jag har satt på trimtejp på min cykel så att den går mycket snabbare när jag cyklar. Förstår ni ironin? Det gäller inte enbart löpare, utan flera olika idrotter, men det tänker jag inte gå in på här. För några veckor sedan avslutade jag läsningen av en bok som heter Tread Lightly (kolla på mitt tidigare blogginlägg för utförligare beskrivning). I denna bok tog författarna upp vikten av utrustning och korrigering av fokus. Istället nämnde de att det ibland kunde räcka med så lite som att hålla huvudet högt när vi var ute och sprang – för att bli en bättre löpare. Att hålla huvudet högt gör att mitt bröstparti höjs, andningen blir lättare och inte lika tung när den får fria luftvägar och axlarna pressas inte uppåt utan sänks ner. Detta motverkar en krumpen ryggrad och löpstil. När axlarna skjuts upp tenderar vi ofta att dra in ryggen mot bröstet per automatik. Genom att ta upp huvudet när vi springer lyckas vi, också här per automatik, att höja bröstet, fria luftvägar, avslappnade axlar och stolt rygg. Då kan vi sträva efter att springa som ett lod (genom kroppen) istället för att lägga vår vikt framåt och förorsaka smärta och tyngd i löparsteget.  Som löpare eftersträvar vi lätta löpsteg med så lite belastning som möjligt. Håll huvudet högt och du kommer inom ett par sekunders medvetenhet märka en enorm skillnad. Istället för att kolla ner på din väg när du springer låter du nu fötterna göra sitt jobb. De är anpassade för att springa och gör det automatiskt. Nu frågar ni er säkert: Ja det låter ju bra, men hur blir det när vi möter på stora stenar på vägen? Denna fråga visar att ni fortfarande tittare ner. Fötterna anpassar sig efter underlaget och slipper leta efter ”rena” partier utan stora hinder. Då får även hela foten arbeta vilket gör att istället för att den får leva i paradiset i täta moderna löparskor så får den jobba och därmed utvecklas. Era fötter kommer tacka er! Idag gav jag mig iväg runt åtta på morgonen. Målet var att springa 15-20 kilometer för att nästa vecka satsa på att genomföra 30 kilometer – inför Lidingöloppet om ungefär två veckor. När jag sprang höll jag mitt huvud högt och kände vilken enorm skillnad det blev på min hållning och min löpekonomi. Plötsligt hade jag inte lika ont längre i mina ben och fötter. Jag letade mig inte fram, jag sprang som om jag inte gjort något annat. När jag började närma mig hemmet kollade jag på min mobil och såg att jag hade fixat 19 kilometer. Bra, då är målet snart klart, då kan jag springa hem. En inre röst sa till mig istället att ”din kropp mår bra, spring”, så jag sprang. Längre än tidigare men på välkända spår för att eventuellt kunna göra om det igen. Visst, vaderna hårdnade vid 16 kilometer men bara det är en stor framgång!  När jag kom hem såg jag att jag hade genomfört mitt mål på 30 kilometer på tiden 02:44:12. Helt otroligt härligt! När jag hade sprungit 20 kilometer för två veckor sedan hade jag kommit hem, druckit massa vatten och legat i sängen i några timmar. Nu däremot kände jag utvecklingen jag har gjort med mina barfotaskor (Soft Toes) och den glädjen jag har återvunnit sedan min tid med moderna löparskor. Visst, jag är stel efteråt, men jag mår bra! Om ungefär två veckor blir det dags för Lidingöloppet och jag känner mig otroligt taggad. Då gäller det att hålla mitt huvud högt och springa som om jag inte har gjort något annat.