#16: Medveten löpning

Att springa är en frihet för mig. Utan löpningen hade jag känt mig instängd, isolerad från omvärlden. Tack vare löpning kan jag komma ut i naturen och känna mig fri. Det var precis vad jag fick uppleva idag. Fri löpning. Att springa är inte så svårt. Sätt ena foten framför den andra och öka takten tills att du når din optimala kapacitet. Genom flera år av mitt liv har jag sprungit med statisk-beroende mekanismer för att få en överblick hur det går för mig under och efter löpningen. (Löpar)Klockan har jag använt otroligt mycket som min bundsförvant i löpspåren. Med klockan har jag kunnat avgöra hur fort jag sprungit, hur fort jag antas springa och hur fort jag behöver springa för att nå vissa mål. Idag lade jag undan klockan och sprang jag utan tid men med mer frihet. Jag valde en tid, 30 minuter. Satte en timer och gav mig ut. Målet var att förstå hur kroppen påverkas utav löpning genom att springa. Bara springa. Det handlar om löpning som fokuserar på mindfulness. Detta begrepp innebär för mig en medvetenhet om min kropp och hur den fungerar. För flera år sedan provade jag på denna form genom att sitta på en stol med ryggen fri från ryggstödet och försöka komma in i mig själv under 15 minuter. Vad tror ni hände? Jag somnade – men sov i alla fall väldigt skönt där jag satt. Där kände jag att mindfulness inte var något för mig. När jag nu, flera år senare, använder mindfulness i löpningen hände något. Jag blev mer och mer varse om mig själv, vad som hände i min kropp under löpningen och hur min kropp arbetade för att komma fram. Särskilt upptäckte jag att när det blev kämpigt så spände jag axlarna och det blev givetvis tyngre. Detta ledde till att jag ibland sprang hukande framåt. Jag testade att luta mig mer bakåt och sträcka upp bröstet vid de tyngre partierna och löpningen blev mycket lättare.  En rak hållning ger alltså resultat. En annan sak jag upptäckte var att när jag kom i en nerförsbacke så bromsade jag in och känningar i vaderna framträder och spänner i 2-3 kilometer. På tal om detta så läste jag idag ett stycke ur boken Tread Lightly – Form, footwear, and the quest for injury-free running av Peter Larson och Bill Katovsky (rekommenderar den starkt). Stycket löd: ”If the foot hits the ground ahead of the knee, the leg will be too straight and will act as a brake instead of an accelerator. The entire body will be severely jolted with each stride. This creates fatigue, pain, and possibly eventual injury.” (p.192) Hyfsat översatt så kan benet fungera som en broms istället för fartökning om foten slår i marken framför knät och detta kan ge smärta och skador. När jag sprang nerför idag så bromsade jag in automatiskt. I stället skulle jag kanske ha böjt mer på benen för att skapa en pågående löpning utan broms eller stopp. När jag hörde min mobil tuta visste jag att 30 minuter hade passerat. Jag kände att jag, enbart under detta första tillfälle, hade lärt mig mycket om min kropp. Att förstå sin kropp och löpning är ett viktigt steg i rätt riktning mot en medveten löpning. Att springa utan klocka är en frihet. Att springa för att bara springa är en utveckling i mina ögon. Det är något jag bör göra oftare.