#14: (Bar)Fotanalys

Det har skett en förändring i min egen löpanalys sedan jag slutade använde traditionella löparskor. När jag tidigare sprang kunde jag efter passet känna att det hade blivit ett pass utan känningar, alltså utan sår, skav, smärtor och så vidare. Jag var nöjd och tänkte inte mer på det. Fötterna i skorna kände sig bekväma. Det var som att bädda in dem som sagan ”Prinsessan på ärten” med massa madrasser fast utan den lilla ärtan som störande objekt. Att fötterna inte blev så mycket starkare i denna inbäddning tänkte jag inte så mycket på. De hade ju bra stötdämpning, skydd och plats för att ”undvika” smärtor. Med ”undvika” i citationstecken menar jag att jag köpte skor i hopp om att inte få löparskador, när det i själva verket oftast blev just tvärtom I mina Soft Toes analyserar idag jag varje kilometer, varje fotisättning och varje tillfälle jag trampar snett eller på stora stenar. Från att inte ens undrat hur fötterna har mått tidigare till att nu analysera hur mina fötter rör sig vid olika underlag får jag nog ändå påstå vara en bedrift. En bedrift för att jag mer och mer börjar lära känna min kropp och hur den anpassar sig till olika underlag. Det är fantastiskt hur mycket foten klarar av, givetvis beroende på underlag.  När jag tidigare idag sprang ute stannade klockan på 01:12:00 på 15 km! Första femton med mina Soft Toes! Även det en bedrift. När jag hade sprungit halva sträckan började min vänstra häl kännas en aning ont, men jag fortsatte springa för att se vad som skulle kunna hända. Hela tiden testa mig fram och analysera för att lära känna mina fötter. Vid ca 8 kilometer satte tegelstenen i högra vaden in och med tanke på att jag tidigare fått ont i den kroppsdelen på 5 kilometer så innebar detta således en framgång. Ju mer jag tränar (och vilar) desto starkare blir min kropp. Efter 10 kilometer fick jag dubbla tegelstenar som ersatte mina vader. Här är det otroliga: Värken i vänstra häl försvann när tegelstenarna kom fram. Med tanke på att jag har anpassat mig att springa med hårda vader så kändes löpningen plötsligt mycket lättare. Tegelstenarna började också släppa taget om vaderna lite efter fjorton kilometer och jag kunde nöjt springa i mål med femton kilometer inräknat för mina Soft Toes.  Från att ha matat mil efter mil i bekväma löparskor utan tanke på fötternas betydelse till att plötsligt analysera varje löparpass är en märkbar skillnad. Det gör mig dessutom så mycket gladare att jag själv märker när jag blir en starkare löpare. Det är dock inte enbart känningar i kroppen som gör att jag känner skillnad sedan tidigare. Under vänstra foten har jag två liktornar som har funnit där sedan ja, hur länge som helst. Tidigare i mina vadderade löparskor behövde jag varannan månad dra loss dessa från huden (mysigt, va?) för att över huvud taget fortsätta kunna springa. Detta gjorde också att jag inte kände mig kapabel till att springa under denna dag. Det smärtade för mycket. Liktornen fortsatte komma tillbaka och växa sig stora med jämna mellanrum. När de blev för stora gjorde de ont under foten när jag sprang. Jag testade alla möjliga preparat för att få bukt med dessa. Vissa läkemedel hjälpte men under en kortvarig period. Till slut orkade jag inte bry mig och fortsatte ta bort dem varannan månad, utan läkemedel.  När jag från första början testade mina Soft Toes tänkte jag att jag likt förbannat skulle få fortsätta som tidigare med att dra bort. Istället hände något. När jag sprang utan vaddering i skorna och endast en tunn sula mot underlaget skrapades mina liktornar ner, undan för undan. Det kändes ingenting längre. Smärtan var som bortblåst. Liktornen finns kvar men utgör inte längre smärta för mig. Nu, lite mer än en månad sen starten av barfotalöpningen, var tanken att jag skulle ta bort dem, men det behöver jag inte ens tänka på längre. Så härligt!