#2: Vi är alla mänskliga

Göteborgsvarvet har passerat. En välbehövlig veckas vila från träning har jag åtagit mig. Även den har passerat. Mina skor, Brooks Glycerin 13, som fick sin sista runda med varvet har jag nu bytt över till promenadskor. Jag har så smått börjat springa in mina nya Brooks Glycerin 14 och det känns bra. Fast det är något som saknas. Kanske att jag saknar studentlivet utan jobb där jag kunde träna varje dag utan restriktioner. Eller så behöver jag skaffa mig ett träningsprogram för att undkomma den spontana löpningen där jag själv bestämmer hastighet och sträcka. Jag kommer ihåg en runda jag sprang inför Göteborgsvarvet. Den blev på 26 kilometer. Efteråt var jag helt slut, trött och ont i kroppen. Även om jag tog ut mig mycket så testade jag vad jag fixade. Just det sistnämnda kanske inte alltid är så bra, med tanke på att jag inte kände till banan. Då blev det mest kul att upptäcka nya vägar och jag tänkte inte så mycket på sträcka eller tempo. Däremot är ett nytt äventyr bra motivation för framtida sträckor där jag behöver springa just 26 kilometer. För Göteborgsvarvet hade det därför varit bäst med en bestämd sträcka på just 21.1 kilometer. Träningsprogram är också en motivationshöjare. Det är viktigt dock att inte följa den slaviskt: "På måndag ska jag springa 8 km i medelhastighet." Men då jobbar jag till 16, sen ska jag hem och laga mat, städa, tvätta etc. Hur ska jag nu hinna med det? Nä, jag skiter i det här om jag ändå inte kan följa första dagen!  För vissa är det en självklarhet att förändra schemat så att det stämmer överens med veckan, för andra inte. Jag vill ofta för mycket. Börjar jag med något går jag alltid in för det med 110 % - oavsett situation. Detta blir i det långa hela påfrestande för min omgivning och för mig. Då är det kanske bättre att jag väljer de pass som ger mig utmaning och de som ger mig annat kan jag föra över som bonus. Vissa dagar jobbar jag mer än andra och motivationen är inte alltid på topp. Viktigt här att inte bli besviken på sig själv för att ha missat ett pass för att annat kommit i vägen. Vi är alla mänskliga och fela är vägen till framgång.  Jag kom på mig själv att jag i början av året hade ett stort mål: Jag skulle följa ett träningsprogram på 15 veckor för att kunna bli starkare, snabbare och ja, hela det tjafset. Första veckan gick riktigt hyfsat så jag kände mig stark. Vid andra veckan fick jag annat för mig i form av jobb. Då började de missade träningspassen samla ihop sig och till slut låg jag efter med säkert 10-15 pass som jag inte hade genomfört på grund av jobb (och säkert andra faktorer). Det fanns en enorm omotivation att försöka ordna till det här. Istället för att gräva ner mig med det ogjorda och tycka synd om mig så valde jag den mer radikala metoden: Jag raderade skiten. Resultat? Mycket nöjdare och löparpassen följde i samma riktning efteråt. Ibland kan smågrus bli berg. Men på samma sätt kan även berget krossas och försvinna. Det jag lade till tog jag också bort. I efterhand gjorde jag rätt val för mig, andra hade kanske gjort på annat sätt. Det spelar ingen roll nu. Jag mår bättre efteråt och blickar framåt. När jag blickar framåt för år 2017 upptäcker jag en stor skillnad från föregående år: Jag har inte lika hög press på mig. Förra året sprang jag 6-8 tävlingar (10-30 kilometer). Detta året har jag enbart 3 tävlingar (Göteborgsvarvet, Strömstadmilen och Lidingöloppet) inplanerade. Vilken lättnad det blir att få lägga grunden till framtida framgångar med fokus på träning istället för tävling. Kroppen behöver återhämtning och 2017 blir mitt år för återhämtning.  Mål med min träning från och med nu: • Komma igång med ett träningsprogram som jag anpassar efter mina behov och förutsättningar • Satsa på genomkörda sträckor där jag vet hur långa de är • Kom ihåg: "Vi är alla mänskliga och fela är vägen till framgång" • Testa mig fram med olika träningspass för löpning • Utmana den löpning jag springer och ha kul Mitt motto lyder fortfarande: Pain is just weakness, leaving your body