#7: Alternativträning

Efter lite mer än två veckor av barfotalöpning förstår jag ännu mer av den träning som krävs för att mina fötter ska kunna springa såhär. Igår var jag ute på 7 km och båda vaderna värkte efteråt. Missförstå mig rätt, det var en skön känsla. Detta innebar för mig att jag gjorde något rätt. När jag pressar mig själv mot nya mål så får det värka och kännas. Det ska kännas. Om det inte gör det så är det för lätt. Utan motstånd blir det inget resultat. Så efter igår har mina ben fått vila från löpningen och idag var jag ute på en promenad för att alternativträna mina fötter. Ibland tror jag att just det här alternativet – att få göra något annat – är en positiv del i vägen mot ett bestämt mål. Om jag enbart hade sprungit varje dag så hade jag inte utvecklat mig. Men med andra träningsformer, såsom promenad, gruppträning, vandring etc som alternativträning så skulle jag kunna komma ännu längre än vad jag förväntat mig. Vad jag försöker förklara är att en promenad (exempelvis) då och då inte är helt fel. Snarare tvärtom. Fötterna behöver även vänja sig vid att gå, inte enbart löpa. Vid promenader kan vi använda hela fotens kapacitet och således aktivera majoriteten av dess muskler. Foten har muskler, men hur ofta tränar vi dem? Det är ju inte de musklerna vi ser på andra när vi går promenader. Men utan dem hade vi inte kunnat gå så bra som vi kan göra, skulle jag vilja påstå. En annan faktor som bygger upp en stark löpare är hållningen. Om vi sjunker ihop när vi springer finns också risken att vi skadar oss på något sätt, ungefär som att lyfta viktstänger med fel hållning. Kroppen kan ses som en maskin, men för att maskinen ska fungera rätt så behövs rätt teknik, det vill säga hållning, för att den ska utvecklas. Vid promenader kan vi öva upp hållningen genom att vi då får mer tid till att tänka på den. Vid löpningen kanske vi fokuserar på att komma framåt, och har vi då inte någon större tanke på just hållningen, så blir den lidande.  Nästa gång jag ger mig ut för att springa tar jag med mig det jag lärt mig vid promenaden idag – fotens muskler och kroppens hållning. Fokuserar jag på dessa två kan min löpning förbättras och jag kommer att komma fram mot mitt mål – en aningen stoltare och säkrare än tidigare.

#6: Medveten vila

Vila är underskattat. Idag hade jag planerat ett löparpass men med tanke på att midsommarfirandet har varit (i fredags) så kan jag lugnt och säkert njuta av lite vila innan jobbet drar igång igen imorgon. Just vila är ju också något som behövs för att vi som människor ska kunna bli starkare och snabbare för träningen. Om vi inte vilar, så får kroppen inte chans att hinna återhämta sig och fortsätter vi då träna i ett konstant flöde utan paus, bryter vi ner kroppen alldeles för mycket. Så vila är livsviktigt för ett fungerande system för din och alla andras träning, En annan av anledningarna till att jag valt vila just idag är för att jag råkat ut för ett litet skav på högre fotens yttre sida. Det kan verka obetydligt men just så här i upplärningsfasen för barfotalöpning så är jag noga med att se över alla tecken till skador av olika grad. Det handlar inte om att jag inte tror att jag kan få skador. Snarare är det av vikt att se på vad jag kan göra annorlunda. I nuläget har jag en compeed på som skyddar skavet. När jag senast var ute och sprang, det var i fredags (innan firandet) med brorsan, så hade vi ett mycket bra tempo och det var fint väder ute. När jag sprang tänkte jag inte på det lilla skavet jag då hade, utan löpningen gick ändå som planerat. Kanske bör jag snöra om skorna annorlunda eller börja lite lugnare inför varje pass. Hur jag än väljer att göra så får inte skador stoppa min utveckling. De får gärna få mig till att stanna upp och fundera kring min situation, men att det kommer till sin spets att jag tvingas avbryta min träning och mitt mål mot en friare löpning – det får inte ske i mina ögon.  Just nu vilar jag genom att kolla på tv, ta hand om hemmet och baka bröd. Det är vila för mig. Det tror jag är det bästa än så länge för mig. Jag känner att många människor har olika definitioner på ”att vila”-konceptet, och det är helt upp till dem. Jag väljer det säkra före det osäkra, hoppas och tror att jag ska ut på ett löparpass imorgon. Det ser jag fram emot.

#5: Asfalt eller grus?

Det var med boken Born to run som jag tror många, liksom jag, fick upp ögonen för barfotalöpning. Ett annorlunda sätt att springa på än vad vi var vana vid. Efter att ha läst boken ville jag ta reda på om de personer som belystes i boken var verkliga eller mest med för läsningens spänning. Självklart var de riktiga och jag började läsa flera forskningsrapporter om just barfotalöpning samtidigt som jag tog man an att läsa flera löparbiografier av exempelvis Scott Jurek (Eat and run) och Dean Karnazes (Ultramarathon man). Dessa böcker inspirerade mig att långsamt tänka mig in i en situation att avstå den traditionella löparskon och låta mina fötter andas fritt.¨ Några år senare, det vill säga 2017, sprang jag Göteborgsvarvet för fjärde gången. Loppet gick sämre än väntat och jag frågade mig själv anledningen till detta. Jag hade ju tränat hyfsat regelbundet, sprungit många kilometer och mil i veckan. Ändå blev resultaten som de blev. När jag innan loppet deltog på mässan fick jag information om just barfotalöpning i och med företaget Freefoot. Med min tidigare vetskap om just barfotalöpning kände jag att detta kanske kunde vara något intressant att pröva på. Frågan var dock: kunde jag springa på annat underlag än asfalt? Jag har läst på flera olika internetsidor om att barfotalöpning helst ska utföras på asfalt och jag minns särskilt flera bilder med människor som sprang barfota på asfalt – i USA. Typiskt, tänkte jag, var det bara i USA som denna typ av löpning fungerade? Nu hade lågan inom mig tänts och jag var fast besluten med att se om jag kunde spräcka min teori eller inte. De erfarna människorna på Free Foot berättade att ”visst, du kan springa på annat underlag än asfalt.”  Idag sprang jag 5.5 kilometer på 28 minuter – på skogsväg, fint grus, grovt grus och asfalt. Inga konstigheter. Jag spräckte min teori och glädjen var total! Äntligen kan jag ge mig ut i olika spår utan att vara rädd för att det finns saker som hindrar min entusiasm. Frågan är: Var ska jag springa härnäst?

#4: Angående skador och smärta

Skador och smärta är något som är gemensamt för varje idrott. Det är något som alla, med hög sannolikhet, har varit med om i livet i kombination med idrott. Visst finns det risker för skador likaså för barfotalöpare, det går inte att sticka under stolen med. Men det finns likaså skador med andra typer av träning. När Crossfit exempelvis blev större blev den en ny fluga som ”vi alla” skulle testa. Vissa uppskattar den mycket och menar att den förändrat deras val av träning medan andra enbart tycker att den just är en fluga. Inte långt därefter började det komma fram att den typen av träning kunde ge skador. Långa spalter fylldes med intervjuer från människor som hade varit med om sådana skador och som rådde andra att inte testa Crossfit. Samma system gäller för alla idrotter. Oavsett om det gäller löpning, cykling, simning, klättring, brottning med mera så blir det så himla viktigt att ta det lugnt i början av en ny träningsform. Jag fick rådet av min coach Martin att inte gå ut för hårt i början. Innan någon tänker annat så vill jag meddela att jag redan varit med om att gå ut 0-100 på 2 sekunder. Det var inte behagligt alls. När jag nu tränar successivt vänjer jag min kropp och särskilt mina fötter på den träning som jag utsätter dem för. Som jag sade förut, visst finns det skador i alla idrotter, och även då i denna subgenre till löpning. Men bara för det så behöver jag inte få dem. Med en varierad träning och successiv ökning i min egen takt så kan jag träna – även utan skador.  Om du exempelvis är otränad sedan tidigare och bestämmer dig för att börja springa, då ska du inte satsa på ett Göteborgsvarv det första du gör. Vi måste låta kroppen vänja sig först innan vi sätter mål. Samma gäller vid barfotalöpning där övergången från traditionella löparskor till barfotaskor blir en rejäl skillnad. Här gäller det också att ta det lugnt i början. För annars får du skador.  Angående min egen löpning så var jag ute på ett pass idag. Visst känns det i mina vader, både fram- och baksidorna, men det hade varit konstigt om det inte känts något. Jag märker att särskilt i kurvor och svängar har jag lite svårt att springa rakt över, som jag kunde göra i mina löparskor. Då skyddade skons sidoväggar mina fötter från smärta. Men i och med att jag springer så gott som barfota, så behöver jag träna upp denna funktion ytterligare för att dels få starkare fötter och dels undvika skador och smärta.

#3: Dag ett med barfotalöpning

Vilken känsla! I jämförelse med vanliga gympadojjor så är det en stor skillnad. Inte enbart att jag verkligen känner marken jag springer på, eller att vaden får arbeta ännu mer än tidigare, utan även att det faktiskt känns som att jag flyger fram när jag springer. Jag visste innan jag köpte in sådana här skor att det skulle göra skillnad, men inte så här mycket!  Igår besökte jag Freefoot på Vegagatan 54 i Göteborg för en enklare löpanalys. Det hela slutade med att jag kom därifrån med ett par barfotaskor från Joe Nimble (plus en touch av Vibram) och en mycket stoltare hållning. I och med att Strömstadmilen är inom några veckor så har jag och min coach (som jag kommer säga i fortsättningen, alltså den mannen som hjälpte mig med analysen) beslutat att jag successivt ska öka min träning med start på 2.5 km ända upp till 10 km. Efter loppet ska vi utfärda känslan i dessa skor och vad jag behöver göra för att springa Lidingöloppet (30 km) i september i dessa skor. Ärligt talat så känns det som att jag har fått en ännu större frihet i dessa skor. Från att ha sprungit i bekväma skor, ja nästan för bekväma, till att springa med mer frihet, mer rörlighet för tår och fotleder gör att löpstegen nu känns mer naturligare än tidigare. Det ska bli intressant att se vad som kommer förändras i mina löpsteg, min löpekonomi och min kropp. Framöver kommer jag nu börja ett nytt kapitel här på funbeat där jag beskriver känslan av mina pass inför Strömstadmilen, Lidingöloppet och framtida träningar och utmaningar. Då får jag en förståelse för hur min utveckling pågår och jag får chansen att dela med mig av detta till er som läser detta. .

#2: Vi är alla mänskliga

Göteborgsvarvet har passerat. En välbehövlig veckas vila från träning har jag åtagit mig. Även den har passerat. Mina skor, Brooks Glycerin 13, som fick sin sista runda med varvet har jag nu bytt över till promenadskor. Jag har så smått börjat springa in mina nya Brooks Glycerin 14 och det känns bra. Fast det är något som saknas. Kanske att jag saknar studentlivet utan jobb där jag kunde träna varje dag utan restriktioner. Eller så behöver jag skaffa mig ett träningsprogram för att undkomma den spontana löpningen där jag själv bestämmer hastighet och sträcka. Jag kommer ihåg en runda jag sprang inför Göteborgsvarvet. Den blev på 26 kilometer. Efteråt var jag helt slut, trött och ont i kroppen. Även om jag tog ut mig mycket så testade jag vad jag fixade. Just det sistnämnda kanske inte alltid är så bra, med tanke på att jag inte kände till banan. Då blev det mest kul att upptäcka nya vägar och jag tänkte inte så mycket på sträcka eller tempo. Däremot är ett nytt äventyr bra motivation för framtida sträckor där jag behöver springa just 26 kilometer. För Göteborgsvarvet hade det därför varit bäst med en bestämd sträcka på just 21.1 kilometer. Träningsprogram är också en motivationshöjare. Det är viktigt dock att inte följa den slaviskt: "På måndag ska jag springa 8 km i medelhastighet." Men då jobbar jag till 16, sen ska jag hem och laga mat, städa, tvätta etc. Hur ska jag nu hinna med det? Nä, jag skiter i det här om jag ändå inte kan följa första dagen!  För vissa är det en självklarhet att förändra schemat så att det stämmer överens med veckan, för andra inte. Jag vill ofta för mycket. Börjar jag med något går jag alltid in för det med 110 % - oavsett situation. Detta blir i det långa hela påfrestande för min omgivning och för mig. Då är det kanske bättre att jag väljer de pass som ger mig utmaning och de som ger mig annat kan jag föra över som bonus. Vissa dagar jobbar jag mer än andra och motivationen är inte alltid på topp. Viktigt här att inte bli besviken på sig själv för att ha missat ett pass för att annat kommit i vägen. Vi är alla mänskliga och fela är vägen till framgång.  Jag kom på mig själv att jag i början av året hade ett stort mål: Jag skulle följa ett träningsprogram på 15 veckor för att kunna bli starkare, snabbare och ja, hela det tjafset. Första veckan gick riktigt hyfsat så jag kände mig stark. Vid andra veckan fick jag annat för mig i form av jobb. Då började de missade träningspassen samla ihop sig och till slut låg jag efter med säkert 10-15 pass som jag inte hade genomfört på grund av jobb (och säkert andra faktorer). Det fanns en enorm omotivation att försöka ordna till det här. Istället för att gräva ner mig med det ogjorda och tycka synd om mig så valde jag den mer radikala metoden: Jag raderade skiten. Resultat? Mycket nöjdare och löparpassen följde i samma riktning efteråt. Ibland kan smågrus bli berg. Men på samma sätt kan även berget krossas och försvinna. Det jag lade till tog jag också bort. I efterhand gjorde jag rätt val för mig, andra hade kanske gjort på annat sätt. Det spelar ingen roll nu. Jag mår bättre efteråt och blickar framåt. När jag blickar framåt för år 2017 upptäcker jag en stor skillnad från föregående år: Jag har inte lika hög press på mig. Förra året sprang jag 6-8 tävlingar (10-30 kilometer). Detta året har jag enbart 3 tävlingar (Göteborgsvarvet, Strömstadmilen och Lidingöloppet) inplanerade. Vilken lättnad det blir att få lägga grunden till framtida framgångar med fokus på träning istället för tävling. Kroppen behöver återhämtning och 2017 blir mitt år för återhämtning.  Mål med min träning från och med nu: • Komma igång med ett träningsprogram som jag anpassar efter mina behov och förutsättningar • Satsa på genomkörda sträckor där jag vet hur långa de är • Kom ihåg: "Vi är alla mänskliga och fela är vägen till framgång" • Testa mig fram med olika träningspass för löpning • Utmana den löpning jag springer och ha kul Mitt motto lyder fortfarande: Pain is just weakness, leaving your body