#19MB Lååångsamt - En anledning till att inte ge upp

Bäckefors bruk - en stabil grund - från 1800-talets början.

Tillbaka till de sju vanorna som hjälper till att bygga en stabil grund så att jag kan njuta mig i mål istället för att stressa mig! Vill man komma någonstans genom att njuta sig fram då är det bäst att hitta enkla vanor som stärker en i alla lägen. Jag och mina fötter vill ju gå med kraft och frihet när jag nu är så lyckligt lottad att jag hittat FreeFoot! Jag fann att Medveten Andnings sju vanor hjälper mig i allt möjligt och omöjligt i vardagen -  så även på min fotresa. Det är med stolthet och glädje jag här presenterar min goda vän Långsam.

Långsamt kommer vi till själva kärnan

När du valt att lära dig mer om hur en god andnings principer även kan hjälpa dina fötter och rörelse så kommer Långsamt  att bli en ytterst välkommen medresenär på dina steg i livet.

Repetition: 

Vana ett - Näsan och stortårna:  Att uppmärksamma stortårnas riktning och se till att de får vara det stöd de är ämnade att vara, är en skön känsla. Det skiljer stort mot att bara kasta fram fötterna utan tanke på hur ens stöd i livet placerar sig under kroppens tyngd. Vi har osynliga stödpunkter under våra fötter som hjälper oss att få kraft i steget. Att låta näsan vara chefen när du går är kanske en ny erfarenhet – men gör att du med varje promenad stärker både din uthållighet och skyddar dina lungor från diverse otyg. Gå inte fortare än att du hinner näsandas. (Problem med det? Gå lååångsammare.) Och du kanske inte längre behöver kånka med dig en vattenflaska – om du nu förut varit munandare. Mer om den första vanan hittar du i denna länk.

Vana två – Diafragman: Ungefär på mitten av dig sitter en enorm kraft som många huvudfotingar gärna glömmer – men som på många sätt överraskar. Om och när du tar dig tid att hitta den. När du lagt om till näsandning i alla lägen (utom om du blir jagad av en blodtörstig björn eller måste vinna ett lopp) är det troligt att du också stiftat bekantskap med din diafragma eftersom den mer eller mindre är parkopplad med näsan. Med ditt andetag in genom näsans smala luftrör når luften längre än med munnens vida rör, ja, hela vägen ner i lungornas botten - med diafragmans draghjälp. Inlägget om andra vanan hittar du här i länken.

Vana tre - Min vän Långsam 

Långsamt flytande vattendrag, Bäckefors, Dalsland.

Det är när du går långsamt som du riktigt får tid att känna att du får grepp mot marken. Det där är väl självklart, gissar jag att du tänker. Men om du sen lägger till att gå barfota och långsamt - då blir det känsla av. (Närhet med jorden är något speciellt, det har du säkert märkt av. Många älskar det, däribland jag, som tycker att det känns lugnande för både kropp och själ.)  Skor eller inte - som jag skrev i första vanan -låt tårna få sin plats!

Innan du går iväg: Testa gärna att ställa dig med fötterna höftbrett isär en stund, rak och stilla, innan du ger dig iväg. Känner du hur punkterna liksom suger dig fast mot underlaget, då är du redo för nästa del: Ta med dig andningen. Försök att hitta diafragman och kom ihåg att le. Lättare hänt än du tror, när man hittar sin glada andningsmuskel - som också ler inuti magen, från sida till sida! Du får se om det händer dig också.
    Andas nu ut långsamt samtidigt som du tar det första steget. Det är när du andas ut så där långsamt som du känner att du hinner njuta av varje steg du tar - och det är också då, mitt i din utandning, som det stora händer som inte många vet om: Hjärtslagen lugnar ner sig! Och i varenda andetag du tar - in, alltså -  ökar dina hjärtslag. Ska det vara så? Och varför?

Kärleksstigen - farlig utan skyddsräcke! 

Du kan känna hur det ligger till genom att lägga ett par fingrar på halsens sida där halsartären går eller på insidan av din handled - där strålbensartären finns på tumsidan. Slappna av och tryck in handen lite så att fingrarna känner pulsslagen och ta några andetag så kanske du känner skillnaden. (Är man ovan är det inte alldeles lätt så du får i så fall helt enkelt tro mig.)

 Att det skiljer sig gör att du alltså har möjlighet att med andningen påverka både ditt blodtyck - och det autonoma nervsystemet! Låter inte det fantastiskt?! Genom att andas låååångsamt ut försätter du din kropp i vila -med detta enkla "knep" lockar du fram lugn-och-ro-systemet (parasympaticus). Det är då som återhämtning och läkning sker, och i det tillståndet är du som starkast också!
 
 Vill du vara ditt starkaste någon gång så satsa på utandningen! Detta gäller både fysiskt och mentalt! Du blir lugn, kraftfull och dessutom är den långsamma utandningen smärtlindrande! Nu är du väl supermotiverad att ta långsamma steg på utandning? Men hur gör man? Lugn - det kommer!

Farligt, farligt!

När du andas in däremot, sätter du igång stressen i kroppen. Den är livsviktig att ha när du ska smita från en farlig situation eller ytterst gärna vill komma i täten på en tävling. Stressen gör dig snabb och pigg och med snabba andetag kommer du fram fortare än kvickt! Men det här läget är - och ska vara - kortvarigt. Att springa ifrån rytande björnar hela dagarna eller andas som om man sprang en kortdistanstävling hela tiden är oerhört slitsamt för kroppen som aldrig får återhämta sig. Det tar på både hjärta och hjärna - så spara på krutet tills det gör mest nytta!

För att komma igång vill du kanske göra som jag, gå och räkna steg på förlängd utandning: 

Många ben men klokt långsam ändå!

Räkna ett och två -  medan du går dina steg på inandning  - och tre, fyra, fem och sex steg på din utandning. Och gärna sju steg och åtta i utandningspausen. Innan du släpper in ny luft. 
Börja om. Tänk på att göra det avslappnat, 
tänk på axlarna, på rynkan i pannan, 
käkbenet och var avslappnad i benen när du sätter ner fötterna. Inga kommmandosoldatsteg!

Gör du som jag kan det hända att du med en sådan gång känner att den är så meditativ att du inte vill gå in igen. (Jag lovar att försöka förklara varför kan bli så lite längre fram i de sju vanorna, mot att komma i mål njutande.)

Det kan också hända att du får lite nya glada bekantskaper längs promenaden - för jag hittade verkligen min diafragma och kom på mig med att jag gick där och bara log och log och log så det säkert såg helt fånigt ut! Men skönt var det och avslappnande och stärkande. När den långsamma gången övergick i jogging då kändes det som om jag svävade och munnen var i ett konstant leende ... Detta kallas - med eller utan leende - för lågintensiv träning. Du slipper (troligen) träningsvärk och du får en riktigt snabb återhämtning! (Jag gick relativt otränad en hel maraton en dag - hade inte minsta ont. Gick med Frefoot /Joe Nimble-skor - 3/4 av tiden och kände inte ett dugg dagen efter - men tröttare än tröttast de sista kilometerna den dagen.)

Vandra är härligt - Andningsvandra är ännu bättre!
Munnen stängd - du ser det, va?

På tal om utandning: Du har väl sett hur människorna gör som hugger sönder sten med bara händerna? Det sker på utandning, helt klart. Diskus kastas iväg på utandning och allt som kräver hela din kraft - mentalt eller fysiskt - det ska ske ske, för bästa resultat, på fokuserad utandning.

Tills vi ses igen - motstå frestelsen att gå för fort fram - det går inte snabbare. Det är bara tillfälligt och det bygger inte upp. Och visst är det bygga upp säkert och hållbart du vill? Lita på näsan! Den långsamma promenaden med näsan som chef - den är säker, den är stark och den varar!

Ps1! När du ska sova har du också användning för din andning: Lägg handen över din högra näsborre och andas ut genom vänster. Sakta och lugnt. Zzzzzz Zzzzzz... och när du vaknar rör  fötterna i cirklar så att lederna blir mjuka - medan du andas långsamt .... hur var det nu? Ut, var det ja! Lååångsamt ut! Gäller nästan jämt. Alltid när något är tungt - fysiskt eller mentalt. Vilket redskap, alltså! Alltid redo.

Ps2! Jag måste tillägga denna lilla häftiga episod som är ett hårt bevis för mig om den långa utandningens förträfflighet.
   Om du skulle  någon dag vara ute en vacker dag i korta byxor kortärmad tröja - och gallra bort ogräs i hemsk vildmark som ska bli odlingsmark - och du råkar  fastna med foten i en trädrot och falla rakt ner i en präktig nässelhög - eller enorma björnbärssnår...  Eller som jag i en fantastisk kombination av bäda:  KOM IHÅG ATT ANDAS LÅNGSAMT UUUUUUUT! För allt i världen glöm inte det!

Brännande nyttigheter.

Din kropp är en fantastisk apparat och du är den som bestämmer över den. Det lärde jag mig mycket om den gången när jag låg där på rygg mitt i långa taggiga björnbärsrevor och brännande nässelblad. ONT, det gör ont, kände jag (men sjöng gjorde jag verkligen inte) och fick lite panik när jag inte fattade hur jag skulle ta mig upp ur detta hav av stickiga elände på rot. Då fick jag som en uppenbarelse Andas uuuuut. Åh, du kan inte tro det, och jag antar att du inte vill testa för sakens skull, men den skillnad detta andetag gjorde var mirakulöst. Efter några sådana fick jag styrka i benen och vred mig upp. Och glädjen jag kände var enorm - jag kom upp utan problem bara för andningens skull. Sånt måste upplevas! Nåväl - smutsig, riven och blodig var jag och förväntade mig en miljon svullnader över armar och ben efter nässlorna. Men jag tvättade av mig, andades lugnt och långsamt så fort jag kom på det och när kvällen kom hade jag kanske sju, åtta små upphöjda nässelminnen. Som inte besvärade mig. Ja, och så alla rivmärkena. Detta är för mig en levande illustration om hur parasympatiska systemet slår igång, läker och lugnar - bara man sätter igång den med andningen.

PS 3! Med långsamhet i andningen och fria steg får du ut blodet där du vill ha det, du lugnar ner en stressad hjärna, ser klarare och löser problem lättare. Så orkar du inte, fattar du inte eller kan du inte - GE INTE UPP! Hjärnan behöver syre och med mjuka steg och en långsam uuuutandning kommer du fram. Utan stress men med desto mer njutning!

NU är du väl övertygad, inte sant? Långsam är din vän också, jag lovar!

På glad fot och på återseende om du vill, hinner och kan!
Madeleine



--- --- --- --- --- --- --

Bästa länkarna:
www.freefoot.se- för hållbara steg livet ut!
https://www.freefoot.se/product/nimbletoes - inte dem jag gick med - men andra som jag inte hittar
www.medvetenandning.se - syre till cell - det är där du får detaljerna om hur du fungerar!
https://www.medvetenandning.se/artiklar/medveten-andning-traning-okar-prestation/ - det där med lågintensiv!
www.tavarlig.se - Alltid på jakt efter det enkla och starka. Tavarliga vill vi väl alla vara? Har en brinnande önskan att hinna med att samla alla de bästa tipsen för ett gott och hållbart liv här. 
https://www.facebook.com/groups/1297836373572203/ Andningspuff - gruppen på Facebook där jag ser till att du får en liten daglig puff i rätt riktning. Syre till cell - så enkelt är det . När allt funkar som det ska, alltså.
             

#18MB - Jag hade 86 400 på mitt konto men sen hände det något...

 Jag hade 86 400 på mitt konto men sen hände det något... 

Förresten - du har väl koll på ditt? 

Det var i juli månad jag sist skrev här i bloggen - klicka HÄR för att komma dit - och under den här tiden har jag tänkt en massa, gått minst lika mycket och haft jättemånga idéer och suttit och klurat i morgonsolens skarpa strålar över havet, i sängens mjuka värme och både natt och dag har jag tänkt: Åh så häftigt - det här vill jag skriva om i bloggen - det passar ju perfekt! Men hann jag anteckna? Fick jag tid att sätta mig ner och skriva mina strålande idéer? Nej, ibland vill det sig bara inte. Jag har inte tillräckligt med tid, kan det vara så?

Livet består som bekant av en massa stunder och hur lång är en stund egentligen, när man tänker efter? Inte så många straxar att jag hunnit med att sätta mig och skriva klart en blogg i alla fall  - inte på två hela månader! Istället har jag varit ute och plockat en hel del jordgubbar och kilovis med hallon, åkt på utflykt på cykeln, krupit omkring i trädgårdslandet på jakt efter ätliga saker, sprungit omkring sjöarna i Köpenhamn och till och med badat från Islands Brygge och naturligtvis här på Dalskär och nere på Saltö strand, jag har joggat många fina morgonkilometrar i sköna blåbärsskogen på Böda Sand på Öland, byggt kojor, klättrat i träd och kört skottkärra fylld med vrålande barnbarn...  Jag har njutit av så mycket mer än bad och sol från klippor och långa sandstränder - jag har fått ynnesten att få tjäna med goda ledare, vara med härliga vänner och så många barn med familjer som tid och pengar tillät, varit på fantastiskt bröllop och inte minst - fått ett litet barnbarn- det tredje barnbarnet i år! (Jepp, du fattar rätt - i år!)

Önskar förstås att jag hade haft mer av både tid och pengar. Eller i alla fall pengar - sen löser det sig säkert. Brukar man tro, i alla fall. Ska jag vara ärlig så är mitt bankkonto lite skevt! Och är jag nu ändå så ärlig så är det lika bra att jag klämmer fram att här har det inte bara varit glada dagar. Som den där morgonen jag vaknade så säker på att jag äntligen skulle lägga hela dagen på att skriva - och jag hade ett stort och kul projekt på g och energin och fantasin glödde i mig. Det var samma morgon som det visade sig att datorn blivit tokig och laddat ner nåt skräp under natten och ja, du fattar ...

 Det tog tid - till ingen nytta och sen var hela helgen, liksom tillfället och hela veckan väck. Förutom denna tekniska krasch har inte mindre än två mobiler har gått sönder (den ena kan jag inte ta på mig skulden för, den andra tappade jag på dasstaket så den sprack emot tegelpannorna ... ja, ja.. jag gick på taket och tänkte mig inte för... ) med allt krångel det för med sig, sen har jag varit sjuk, trött och seg också - och upptagen med att arbeta med annat när jag nu inte kände mig för hängig - och det kändes minsann som om allt gick i stöpet ett tag.  Så det där med bröllopslycka, bad och blåbär har det definitivt inte varit helfullt av men du vet hur det är - man kryddar lite som man vill och "osäger" en hel del. Men vem orkar bry sig - det är nästan skönt att vältra sig i tyckasyndomträsket där man ligger och väntar på att sjunka ännu djupare, eller kanske botten är nådd när man sjunkit så djupt att man struntar i vem som får veta vad? Hur som helst - jag har ju hur man än vänder det haft möjlighet att välja att skriva - för 86 400 har jag på banken, så det så. Det är där det hänger alltihop!


Eller vad säger du? Livet handlar väl mest om hur man fördelar sina tillgångar och jag får väl helt enkelt erkänna att jag satte sprätt på dem allihop utan att ens reflektera över hur tokigt det var att inte tänka först vad jag VILLE ha dem till. Nu inser jag förstås att sommarn är slut och mycket av mitt kapital gick inte till sånt jag räknat med och hoppats på. Men man hoppas inte fram resultat - det arbetar man fram genom att välja klokt. Jag blev mer och mer ouppmärksam och märkte inte att jag blev trött, sliten och orkade inte tänka helt klart... Har det kanske hänt dig med? Jag gissar att du nickar lite nästan omärkligt...

Jag kände mig pank på både tid och pengar när jag i veckan hörde en podcast- MonkeyMindset -  och snart efter det en annan podd - YNAB - (you need a budget). Och som tredje vittne på mindre än en vecka så hörde jag ett litet barn med engagemang läsa en text om tidsbanken som är lika för alla. Och det man inte använder det kan man inte spara - det är kört med det kontot för det kommer aldrig tillbaka.
   Då kände jag att nu får det vara nog. Jag måste styra upp mitt liv - om det så är det sista jag gör! Långt inne i dunklet i mitt bakhuvud svävar ett ordspråk som ytterligare vill understryka det jag borde fatta vid det här laget: "Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket!"
   Det där låter som om det handlar om mat men verkar ändå mer gälla tid och pengar. Är det så att jag försöker pressa in för mycket i varje vecka? Har jag inte fattat - eller glömt - vad man tjänar på de små fina stegen och det lilla nätta andetaget (som jag skulle skrivit om för snart två månader sedan) är så ofantligt dyrbar kunskap att jag måste få mig en rejäl lärdom innan tanken blir till ett blogginlägg?



Just nu känner jag inte av hopplöshetens vassa klor i nacken utan mer att jag faktiskt kan gå och "ta skymning" som de gjorde mina gamla älskade tanter - sitta i stillhet och vara tacksam en stund medan mörkret lägger mitt sinne till ro. Jag vet att om jag vaknar i morgon (vilket man för all del inte ska ta helt för givet men gärna med glädje se fram emot) har jag på mitt konto 86 400 och de tänker jag inte slösa bort på att irra hit och dit!

I morgon vid den här tiden är de slut - och de sekunder, minuter och timmar du inte använt är borta!  Det kan kännas surt, minst sagt att man inte kan spara en hög medan man sover eller bara sitter och tittar på strunt i sin mobil för att sen använda lite vettigare. Men så är det - du får 86 400 sekunder till ditt förfogande och vad du än väljer att använda dem till så försvinner de och du kan aldrig få dem tillbaka. De är dina att använda som du väljer. Allt kan du göra med dem - utom att spara dem. Du väljer vem du vill vara, hur dina tankar ska röra sig, hur känslorna ska få uttrycka sig, du väljer reaktioner, agerande, attityd och allt, allt, allt som är viktigt! Jag väljer - inte min omgivning - om jag ska gå hit eller dit. Kanske till och med vända ryggen åt något eller någon.

Om och Så...

Jag för min del tycker och känner att det skulle vara perfekt att sätta igång nu på allvar med "Om och Så-tekniken" som jag hörde om i poddarna.
   Om jag gör det (t ex vaknar) så ska jag göra det här (t ex sträcka på mig som en katt). Det är en känt trick om man vill få igång sig utan mycket möda eller stort besvär.

Till exempel: Om jag vaknar - så vickar jag på tårna. Om jag har borstat tänderna så gör jag ett långsamt andetag ut och om jag får hjälp med något så visar jag tacksamhet.

Det är med de små stegen man ofta går som man kommer säkert framåt. Och inget av det tar lång tid! En sekund ungefär. Det ingår i tekniken att det ska gå riktigt snabbt - så har man inget att skylla på och - det kan hända så mycket gott av en enda sekund, rätt använd!

Sen när det är gjort (eller något liknande) har du kvar 86 399 sekunder som du förvaltar över. Kan du känna tacksamhet över det - eller blir du förnärmad när jag säger att de är dina att ansvara för - alla de där 86 400? De du inte använder klokt har du ingen nytta av! (PS! VILA kan vara oerhört klokt. Många vet inte hur man gör - då är det supersuperviktigt! Utan vila - ingen kraft. Där fick du ett tips, helt gratis!)

Om du som jag har haft en period där du kände att du inte fick "någonting" gjort - ge dig själv glädjen att sätta igång med "Om-Så" och välj ut en, två eller tre (högst!) små enkla vanor att lägga till din vardag. Något som är så enkelt att man knappt kan fatta vilken stor skillnad det gör - inte bara för dig själv!

De här små förändringarna funderar jag på denna vecka: Varje gång jag sätter mig vid matbordet så andas jag ut låååångsamt och varje gång jag ska ut och gå så ställer jag mig ett ögonblick i kungligt/drottninglikt reslig hållning innan jag går iväg - och varje gång jag ska sova så tackar jag för en sak som var bra idag. Man får göra mer och fler - men en räcker. En är bra nog, det är det som är så bra för man kan nästan inte misslyckas!

Det vore roligt att få veta vilka små små saker som du kommer på  som driver dig framåt. Ett litet steg i taget men taget med kraft och ett litet andetag i taget - från djupet men dock - litet. Ett steg i taget åt rätt håll - det är så man kommer fram till slut och vem har bråttom? Egentligen. Ett steg i taget - makalöst enkelt och kraftfullt.

Sommaren må vara över rent årstidsmässigt - men jag är inte slut - inte än! Sommaren är något jag kan bjuda in när jag vill. Det är mitt sinne och det förfogar jag över - alla sekunder på dygnet.

För varje dag när solen går upp ska jag tänka på att jag har ovärderliga 86 400 sekunder på mitt konto att förfoga över tills nästa soluppgång. För arbete och utveckling, för vila och återhämtning, för umgänge med nära och kära och andra jag möter - och till att lära mig mer om att "bara" andas och tacksamt njuta av att ta ett steg i taget.
 Tre riktigt enkla snabba nya vanor ska jag få in denna veckan. Undra vad de små vanorna ska sätta igång när de fått rota sig!? Det känns att det pirrar i kroppen och knoppen av förväntan!

Nu ska jag vara tavarlig med det jag fått till mig - repetera mina tankar för mig själv och leva som jag lär, för då vet jag att snart kommer skrivandet igång på allvar och du får fortsättningen på de sju goda vanorna om andning och fötter.

Långsamt och litet är absolut inte fel - tvärtom! Mer om det när vi ses nästa gång!
LYCKA TILL MED DINA NYA SMÅ VANOR!

Kram, Madeleine

--- --- --- --- --- --- --

Bästa länkarna:
www.freefoot.se- för en god hållning alla dina steg!
www.medvetenandning.se - syre till cell - det är där du får detaljerna om hur du fungerar!
www.monkeymindset.se - det är tanken som gör det! Testa deras podcast - på svenska!
www.ynab.com - och med ordning på ekonomin får man flyt i livet! Sida och podcast på engelska.
www.tavarlig.se - min sida om att ta vara på det enkla och starka. Tavarliga vill vi väl alla vara? Skriver lite då och då - men väntar fortfarande på att någon anmäler sig att hjälpa mig med det tekniska så jag kan ägna mig åt att skriva istället för att krångla.
https://www.facebook.com/groups/1297836373572203/ Andningspuff - gruppen på Facebook där jag ser till att du får en liten daglig puff i rätt riktning. Syre till cell - så enkelt är det . När allt funkar som det ska, alltså.