#64RD: Addict - Den funktionella skon

Addict - Den funktionella skon

Det var i april tidigare i år som jag först fick höra talas
om den sko som skulle revolutionera skoindustrin. NimbleToes Addict i
samarbete med Soles by Michelin. Jag befann mig vid Freefoot i Göteborg
och pratade med Magnus Björkholm, grundare av Freefoot, om skon som
kommit fram genom ett samarbete mellan Sebastian Bär
(son till Christian Bär, grundare till skoföretaget BÄR skor) och
“the biomechanist and legendary natural running coach” Lee Saxby.
Addict är den första i familjen av funktionella skor med tåfrihet.
Se video och mer information om tåfrihet här.

För att ta del av möjligheten att köpa skon till “early bird”-pris skrev
jag upp mig på nyhetsbrevet från Freefoot. Under kommande veckor
skickade Freefoot löpande ut uppdateringar om skon,
dess bakgrund, funktion och struktur. 

Sedan jag började springa i mina “barfotaskor” har jag blivit
van vid tåfrihet, närkontakten till underlaget och den sköna känslan
när fotisättningen sker med hela foten istället för
“framfotalöpning” som så många andra kan använda.

Efter ett antal mindre lopp, 2 Göteborgsvarv och 1 Stockholm Maraton
senare känner jag mig nöjd med mitt val av skor.
Freefoots holistiska syn på rörelse och deras skor ger
mig en tåfrihet som jag aldrig känt tidigare.
Detta synsätt har förändrat mitt liv som löpare till det bättre.

I går (2020-06-29) fick jag beskedet att ett skopaket från Freefoot
fanns att hämta på posten vid Ålidhem i Umeå. Försiktigt öppnade jag
paketet för att få njuta av känslan av nya skor. Just doften av icke använda
skor älskar jag och jag tycker den är fantastisk för mig som skonörd.
På följesedeln fick jag en trevlig hälsning från Magnus som
gjorde mig väldigt glad! Plötsligt hade jag mina
efterlängtade Addict i händerna!

Första intrycket var att de var mjuka och sköna, med rejäl sula från
Michelin och, ovanligt nog, en sula på 10 mm istället för den
vanliga på <5 mm som jag är van vid. Skorna liknar andra skor som
jag ser i “vanliga” sportbutiker. Sedan jag började springa med mina
skor har jag aldrig upptäckt en sådan här sko. En del av mig började tvivla,
men med facit i handen efter allt jag hört om den, så behövde jag prova
den innan jag fattade beslut. Samma dag var det blött ute så jag
bestämde mig för löpning dagen efter.

Jag började lätt. 3 km asfalt. Majoriteten av mina löparpass
är på asfalt och jag har alltid uppskattat det underlaget. Sveriges
underlag är mestadels platt på grund av asfalt och därmed har mina
fötter lärt sig uppskatta asfaltens hårda underlag. Skorna kändes sköna
när jag sprang. Dämpningen var ovanligt bra - vilket jag inte var beredd på.
Jag är som sagt van vid <5 mm sula och inte en tjockare sula för dämpning.
Sulorna från Michelin kändes robusta, löparvänliga och perfekta för valet
av underlag. Skorna var inte trånga på något sätt och mina tår fick
verkligen röra sig fritt i skorna. Med detta sagt bör det nämnas att
jag valde storlek 10 (44,5) så att jag en tumnagel till frihet. Detta är en
förutsättning för att fotens hela kapacitet kan användas fullt ut.

Jag är överraskad över skons funktion och skön löpturen kändes.
Tidigare har jag sprungit i icke fotriktiga skor för att pröva skillnaden.
Det är en enorm skillnad mellan icke fotriktiga och fotriktiga skor!
Nästan direkt fick jag ont i foten på grund av skons form,
känslan av inklämda tår och brist på utrymme än den jag var van vid. 

Addict överklassade mina förväntningar med måtta
och jag ser Addict som en riktig funktionell sko med tåfrihet,
stabilitet och med en robust sula. Jag hoppas och tror att fler
kommer att upptäcka Addict och det arbete det lagts på att
gör denna modell till en funktionell sko.

/Rickard Dahlgren

#63RD: Vill du undvika fukt mellan tårna och samtidigt få tillbaka styrkan i dina fötter?

Såhär i påsken och corona-tiden kan det kännas svårt att hålla igång träningen på gymmet. En träning som du kan göra, och som oftast glöms bort, är träningen för den kroppsdel som håller upp dig. Jag pratar givetvis om dina fötter. När du går, springer, sitter, böjer dig, reser dig och så vidare så belastar du dina fötter med olika muskler. Hur ofta tränar du dina fötter utan att enbart belasta dem? Jag har då aldrig sett någon maskin på gymmet som påminner mig om att träna mina fötter. Så länge de är inbäddade i ett par skor så skadas ju inte. Eller? Det är kanske där de får mest stryk. Träna upp dina fötter och känn styrkan växa i dem. Dina fötter kommer att tacka dig.

En enkel övning för just dina fötter är att spreta på dina tår. Rulla runt med dina fötter i luften och känn skillnaden från instängdhet till frihet. Köp en trigger- eller golfboll och massera dina fötter cirka fem minuter per fot per dag. Där det känns mest, lägg tryck där och låt smärtan flöda iväg. För vad du gör nu är att du frigör smärtor och andra stela partier i din fot som du annars skulle få skador av senare. Dina fötter behöver kärlek och massage. Om du kan ge övriga kroppen massage, glöm då inte dina fötter.

(Precis varit ute på en löprunda)

Dagligen använder jag strumpor av märket Injinji, så kallade tåstrumpor. Dessa är inte bara oerhört bekväma utan de hjälper mig även att spreta på mina tår. Något som vanliga strumpor inte kan. Injinji-strumporna hjälper även till att få tillbaka styrkan i mina fötter samt så att jag undviker fukt mellan tårna. Genom att separera tår som annars kan pressas nära varandra så riskerar vi inte längre fukt, svamp, liktornar mellan tår, skav, felställningar, passivitet, inklämdhet och odörer.

Känns detta spännande så rekommenderar jag att införskaffa ett par strumpor av märket Injinji (De finns hos Freefoot). Tänk på att successivt bygga upp dina fötter. De är inte bekväma med tåstrumpor från början för att… ja, du förstår nog själv (för att vi har klämt in våra fötter i trånga skor utan frihet). Börja med att ha på strumporna 1 timme per dag. Gå runt i dem och känn efter hur det känns. När du känner dig redo ökar du till 2 timmar, därefter 3 osv. Glöm inte att smörja in dina fötter mellan varven och ge dina fötter näring och behag.

Till sist får jag önska alla en Glad Påsk!

Trevliga fothälsningar från Umeå

/Rickard Dahlgren

#62RD: Ut med skorna på grönbete

Här uppe i norr har solens strålar börjat titta fram allt mer. Den oklara vintern byts förhoppningsvis snart ut mot varmare breddgrader från syd. Promenad- och löparväder står som prioritet. Ut med skorna på grönbete.

Ja, snart kan jag äntligen ge mig ut på flera löparturer utan att oroa mig för snö eller halka. Lite som korna på kosläppet när gräset blivit grönt igen. En hel del promenader har det blivit i mina ljuvliga NimbleToes Trail samt vid kallare temperatur mina WanderToes. Snart premiär för de skorna jag förra året sprang mitt allra första maraton i: Nimbletoes. Åh vad jag längtar!

Trots corona-tider så får jag se möjligheter från annan vinkel. Dels så har jag fått klart många projekt i hemmet som jag skjutit upp allt för länge. Jag har läst böcker i rasande fart som jag har väntat på i snart fem år och jag har tagit mig tid till fler promenader – vilket är behagligt för hälsan. Solen har tittat fram under hela veckan och det känns skönt att variera bokläsning med promenader. Särskilt när tårna mina fått andas och inte klämts. Det finns möjligheter överallt – det gäller att se livet från nya perspektiv och våga sig ut.

Trevlig dag till er alla!

/Rickard

#61RD: Nimble i arbetet

I början av februari befann jag mig i titeln som Clinical Director/gruppledare för ett gäng fotterapeuter och ortopedtekniker tillsammans med en kollega på Special Olympics i Östersund. Vi pratade mycket om vikten av skor, stabilitet och funktionalitet. Vikten av diskussionerna låg i att en sko skulle ha stabilitet med sulor som var mätta efter fotens mönster och där skon inte skulle gå att böja på. Detta skulle då ge utövaren bättre chans till prestation och att undvika skador.

Personligen så höll jag inte med om detta men det är lite svårt att övertyga gruppen när vi dels ska förmedla samma information, dels tro på samma skoval. Jag visade upp mina skor och mina fötter för att ge en annan bild av skovalet. Jag hade mina Joe Nimble NimbleToes som jag 2019 sprungit Stockholm Maraton i. Kollegorna förundrades över hur det inte gjorde ont när jag gick i dem, varför jag inte hade några skador och att jag kunde springa så långt i dem. Trots att jag är plattfotad har jag inga problem med skovalet. Jag menar att det finns två typer av plattfot där det finns de som får ont av formen och de som inte får det. Jag får inte ont av det.

När jag arbetar som medicinsk fotterapeut befinner sig samma problematik. Sulor och stabila skor erbjuds att köpa. Mjuka skor? Fotriktiga skor? Inte en syn så långt ögat kan nå. Fotriktiga skor har jag endast, än så länge, upplevt i Freefoots butikeri Malmö, Göteborg och Stockholm. Umeå? Än så länge är jag ensam löpare och arbetare med fotriktiga skor.

Ändå pratades det om fotriktiga skor på evenemanget men då mer om utrymme och stabilitet. Ordet stabilitet återkommer ständigt i skovärlden. Jag vill hellre höra om #benimble alltså ”quick and light in movement or action: agile” och därför kommer jag fortsätta springa i skor från Joe Nimble. Jag känner att de gör mig gott. Mina tår får andas och spreta på sig och mina fötter får styrka och träning mot det underlag jag väljer att röra mig mot.

Hur vill du att dina fötter ska kännas efter en lång arbetsdag? Ska de smärta och önska komma ur sina skor efter varje pass eller ska dina fötter må bra och trivas i skorna? Det pratas om ergonomisk arbetsställning för kroppen men pratar vi någonsin om ergonomiska skor och fotträning i folkmun? Finns det maskiner/styrkeövningar för fötterna på gymmen? Troligtvis inte. Så länge vi pressar in fötterna i trånga utrymmen så får de sköta sig själva tycks det.

/Rickard Dahlgren

#60RD: Special Olympics Invitational Games 2020

I december förra året svarade jag på en artikel i den lokala fotvårdstidningen om att delta som volontär och Clinical Director för Special Olympics i Östersund 2020 och 2021 i Åre. För er som följer nyheterna så vet ni säkert att Åre 2021 ställdes in på grund av finansiella svårigheter. Detta medförde bland annat att Östersund fick bära ansvaret som enda stad i Sverige som någonsin tilldelats ett internationellt Special Olympics-evenemang. 

Special Olympics (SO) ingår under paraplyorganisationen Parasport Sverige men skiljer sig från parasporten där fysiska funktionsnedsättningar ligger i fokus. SO inriktar sig till individer med intellektuella funktionsnedsättningar. På engelska heter detta Intellectual Disabilities (ID) vilket jag kommer använda här i inlägget. Under mina dagar som Clinical Director deltog hela 18 nationer däribland en majoritet från Sverige.

Som Clinical Director skulle jag nu ansvara för att saker och ting gick rätt till i min grupp. För första gången i Sverige skulle det nu finnas sju discipliner/grupper som alla erbjöd gratis undersökningar. Detta pågick under eventet och var en möjlighet för atleterna med ID att delta på undersökningar som de annars inte får tillgång till. De olika grupperna var och bestod utav: 

• Health Promotion (dietister mm)
• Fun Fitness (ex fysioterapeuter och idrottsvetare) 
• Special Smiles (tandläkare)
• Fit Feet (Fotterapeuter och ortopedtekniker)
• Healthy Hearing (audionomer)
• Strong Minds (psykologer)
• Opening Eyes (optiker)

Cirka 50 volontärer och 14 Clinical Director hjälptes åt för att uppnå goda resultat för atleterna. Som Fotterapeut och Clinical Director inom Fit Feet var min uppgift att övervaka så att saker gick rätt till. Samtidigt som jag skulle hjälpa till på stationen där vi kollade atleternas fotstatus, längd och bredd på foten (om fotens storlek skiljde sig från skons mått) samt om atleten hade några deformiteter (vårtor, förhårdnad, liktorn etc.). Till min hjälp hade jag en grupp kompetenta och engagerade volontärer samt Tove Isaksson, Clinical Director och Carine Haemels, Region Clinical Director. 

I Östersund befann jag mig 31/1 - 4/2 och vi utförde undersökningar på cirka 150 atleter. Totalt genomförde 70 % av alla atleter screenings/undersökningar under 2,5 dagar vilket gjorde att vi klarade vårt mål.

Från detta äventyr tar jag med mig glädje och nya bekantskaper som jag hoppas se igen i framtiden. Att på något sätt medverka inom parasport/special Olympics, antingen som idrottsvetare och/eller fotterapeut, har varit en dröm länge som nu blivit sann. Jag hoppas kunna fortsätta med mitt engagemang i framtiden. 

/Rickard Dahlgren

#59RD: En fot i rätt riktning

I september förra året (2019) flyttade jag och min fru från Trollhättan till Umeå.
En lång resa men en dröm för oss båda under lång tid. Det blev starten på ett annat liv
med mer snö omkring oss och oändliga massa saker som skett under tiden tills nu.
Min fru fortsatte jobba som sjuksköterska fast inom ett annat område och jag fortsatte
som personlig assistent inom kommunen.

Några månader senare fick jag möjligheten att bli fotterapeut – och tog den.
Så efter mycket pappersarbete jobbar jag nu hos Sköna Fötter på Teg (i Umeå) där jag
utför behandlingarna i Sköna Fötters lokaler men samtidigt har ett eget företag.
Själv heter mitt företag Foten i fokus. Det känns otroligt kul och intressant att få börja jobba
endast ett halvår efter avslutad utbildning hos Axelsons i Göteborg.
Välkommen till mig om du vill ha hjälp med dina fötter och bor i Umeå med omnejd.

Som ni vet vid det här laget så har jag svårt att sitta still och inte göra så mycket.
Jag tycker om att ha många bollar i luften och det stärker mitt självförtroende enormt.
Så i december 2019 fick jag se en artikel i tidningen Sveriges Fotterapeuter där det söktes efter en
”Clinical Director” för gruppen Fit Feet inom Special Olympics. Enda kravet var att en skulle vara
utbildad fotterapeut. Jag har länge haft en dröm om att jobba med någon typ av handikappidrott och
att då få kombinera den idrotten med fotkunskaperna skulle verkligen bli en ”dream come true.”
Så utan vidare väntan anmälde jag mig till detta och fick snabbt svar tillbaka –
jag var antagen! Så otroligt kul!

Sedan några veckor har det kunnat ses på nyheterna att Special Olympics 2021
ställts in på grund av olika anledningar, men ”testevenemanget” 2020 i Östersund kommer
fortfarande ske – och det är där jag kommer befinna mig. Detta är ett volontäruppdrag med
möjlighet att fortsätta inom Special Olympics-gruppen flera år framåt. Inget jag tänker
släppa när jag kommit så här långt.

Idag markerar jag den första dagen på året som jag gav mig ut på en löptur.
Minus fyra grader och snön har fallit lätt i natt. Vilken känsla att vilja springa igen!
Det blev sex kilometer i mina underbara NimbleToes Trail och alltså en
lagom runda för första passet. Nu har jag fått mersmak för nästa löptillfälle så
förhoppningsvis blir det några pass redan nästa vecka.

Ha en bra dag! /Rickard Dahlgren