Leta i den här bloggen

onsdag 27 november 2019

#20 Det där "lilla" jag glömde i Köpenhamn…



I normala fall brukar man prata om vad man lyckats med för att belysa en god vana. Inte jag, inte. Nej då – men efter bara några dagar på ”flykt” sitter jag med ömmande högerfot och värk i knät – och faktiskt här och var hela högersidan upp i axeln! Bara för att jag är så glömsk… Eller så glad för att rusa på utan hänsyn. Jag bara glömde något – det är hela saken. Jag glömde ”litet”. Men man är ju som man är - tills man blir som man vill!

Det var så här att jag flöt fram som en yster vårbäck - när jag inte forsade fram som en rytande höstflod - med stora snabba steg genom Köpenhamns strida strömmar av cyklar och bilar - och för all del en och annan fotgängare. Det är puls i den staden, det måste man säga, och jag gillade att vara tillbaka och jag och min kamrat vi hängde på ruset.  Jag är ju där 5 - 6 gånger per år ett par veckor i taget och älskar det. En tid av omväxling, full fart – och frid! Ja, få ihop det om du kan, men så är det. När jag är i mitt naturliga tillstånd går jag snabbt- och med stora steg. Jag nästan flyger fram, väjer snabbt för utrusande hinder och jag känner att jag är ett med allt omkring mig. Jag njuter framåtlutad av farten och själva flödet. Skulle kunna rusa mig igenom Vintergatan sådana dagar. Med huvudet före. Och får jag välja är det sådana dagar alltid och jämt och varenda dag. Men jag får inte bestämma. Inte som jag själv förstår det i alla fall, för min högerfot hänger inte med! Den har varit föremål för min irritation många gånger – tills jag blev påmind om att man lär sig mer och mår mycket bättre om man lär sig tacka för allt, för då kom jag på att det kanske är så att jag borde vara tacksam för att min tråkfot slöar ner mig då och då. (Suck – men ändå, visst, TACK! Antar jag.)

När jag ett par veckor efter dessa snabba promenader på ca 6 - 7 km varje dag kom på att jag missat att känna punkterna under fötterna. Missat balansen i mina fötter, i mina steg - och i hela min kropp. Jag fattar inte hur det gick till men jag har haft en rejäl hälsosvacka ett tag och helt enkelt glömt vad Åsa Rylander – min aldrig dömande coach på FreeFoot - lärt mig om hållning, steg och rytm!

Ja, nu måste jag medge att det huvudet gillade, var inte benen sena att hänga med på. Det kändes så braaaaaa att rusa på men min kropp är fantastisk – de olika delarna kommunicerar med varandra. Det är bara jag som inte är med!

Vem är då jag? Ja, det blir kanske mer av detta prat en annan gång men kroppen är inte jag, tanken är inte jag, känslan inte heller jag. Men jag vet en sak – jag har allt detta att använda för att bli mitt bästa jag! De är mitt osvikliga team – om jag verkligen vill ta kommandot. Annars gör de det. Och jag får bara hänga på. Det är då det blir obalans i teamet och problemen börjar hopa sig. (Enighet ger styrka – men det är ju det jag glömmer!)


Jag har en sedan länge inbyggd och väl invand stress – som jag älskar förstås, annars hade jag inte haft kvar den. Något i den måste jag älska i alla fall. Troligtvis farten, för den får mig att känna mig som om jag går framåt. Men … allt är inte vad det ser ut att vara, det måste väl du också ha märkt? Människans eviga snabbjakt efter lycka, hälsa och framgång har en tendens att skapa utanpåverk som inte håller i längden. Nu är jag kanske inne på en återvändsgränd just här på ”fotsidan” men jag menar att ett liv som fungerar som ett gammalt troget urverk varje dag är bättre än ett som far fram som en virvelvind vissa dagar och ligger platt som en sten andra. Eller det kanske bara är jag som tycker att kroppen ska få möjlighet att hitta sin kraft och balans i vardagen - så att man kan lita på den varje dag?
En sak som återkommer är att det är stor skillnad på att vara en idrottare och en frisk idrottare. Du har säkert märkt att det finns många duktiga idrottare i världen men nästan lika många av dem har visst hälsoproblem. Det är när huvudet styr utan att samarbeta med kroppen.  Såna är visst vi moderna människor. Idrottare eller inte.

Vi vill prestera för att huvudet gillar det. Vi känner oss upptagna och viktiga. Det är då vi kör över kroppen och den får problem – som vi fixar till genom att lappa och laga så gott vi kan. Utan att invänta kroppens svar på problemen.  Det är coolt att pressa sig, att göra mer än man orkar. Det är inte så coolt att gå med små lätta steg som med stora kaxiga. Liksom att det inte är lika coolt att sova mycket och ostört som att sova bara några timmar per natt och dessutom bara med ett öga i taget. Man kan undra varifrån detta synsätt kommer… Det började nog när ”multitaska” blev ett ord. (Lika fult som det är dumt!)

Bara när man fattar att stress sitter som en tickande bomb i huvudet (hjärtat, hjärnan) så dämpar man sig. Då vill man varva ner men fattar inte hur det ska gå till. Man kan medicinera, räkna får, meditera, räkna steg, man kan humma och räkna andetag, man kan gräva fram gamla avslappningsskivor och lyssna på nya appar som just nu översvämmar jorden för att vi är många som älskar att ta för stora steg och tror att själva lyssnandet gör oss till bättre människor. (Vi är naturligtvis mer benägna att lyssna på hur man borde leva än att verkligen själva förändra något.)

 Ajajajjj – tänk att jag gick på det igen! Hade jag bara tagit mig tid att tänka lite så hade jag kommit på att kroppen är perfekt byggd för ett naturligt liv – och alltid strävar efter balans i livet. När jag försöker upphäva detta som kroppen skriker efter så skriker jag tillbaka i protest! Men har jag tur så gör det ont. Och då är det minsann slut på de långa promenaderna. Kroppen är klok men hur många fattar det?

De små lätta stegen, den upprätta hållningen och rytmen

Häng med här för nu slank det visst med ett par extra goda vanor som är gemensamma för en god andning och en god fotresa. (Se bilden längst ner i blogginlägget.)
De där sköna ”mediterande” stegen när jag hittar fotfäste i varje steg, och känner av punkterna under fotsulorna, när mina höfter rör sig mjukt och rytmiskt och min kropp har en skön upprätt hållning som sparar på kroppens resurser. Till skillnad från lutningen som en avskjuten pil från höften och framåt som är vanlig annars hos löpare - och hos såna som tar stora snabba älgkliv på promenaden.
Jag är glad nu att jag bloggat om min fotresa det här året. Nu kan jag gå tillbaka och se vad jag kan börja med för att komma igång igen. Första och viktigaste saken: Det räcker inte med att TA AV sig skorna,Povel! :-D 

Man måste också avlära sig sitt onormala sätt att gå – och använda fötterna som naturen avsåg. Och jag gjorde det – men efter mitt promenaduppehåll så hann jag glömma det och sprang som en yster kalv på grönbete istället för att gå medvetet. (Inget ont om kalvar – de skuttar säkert på ett bra och naturligt sätt.)
Jag fick sån lust nu att skriva om att avlära sig och inlära annat men det sparar jag till framtiden och skickar dig vidare till en kort men ytterst hjälpsam text på FreeFoot.se. KLICKA IN HÄR så förstår du mer om det här att lära och avlära sig det här med att GÅ!  Längst ner på sidan hittar du ett par nyttiga tips från fotcoachen Åsa hur man lär sig att gå bättre! 

Det lilla andetaget

Näsan – gör att andetaget blir litet, men kanske lite tvärtom vad de oinvigda kan tänka - når det längre ner i lungorna. På så sätt kan inandningsluften nå alla alveoler och sprida syre ut till alla cellernas kemikaliestationer – mitokondrierna. 
Mängd luft – ½ liter luft per andetag sex till tio gånger per minut, att ta större andetag ger ingen vinst alls. Men vem mäter detta? Det vi behöver veta är att ett litet andetag in och längre ut tillsammans med långsam frekvens – ca 6 - 10 andetag per minut genom näsan.
 Kroppen blir tvärtom sur och med större benägenhet att få inflammationer både här och där. Så ta små andetag istället för att flåsa och dra in luft som vargen mot de tre små grisarna. Hade han haft koll på detta så hade den extra kraften kanske gjort att till och med den kloka lilla grisens välmurade hus legat illa till! Litet andetag in och längre ut - så får du bättre koll på balansen mellan syre och koldioxid. Att andas ofta ger samma resultat som att andas stort: Det kallas hyperventilation och sånt ägnar man sig inte åt om man vill ha ett långt skönt liv. 
   Att dessutom räta upp kroppen i en vacker värdig hållning gör det lättare för luften att nå ner till nedre delen av lungorna där bland annat den stora mängden blod finns som kan transportera vidare ditt syre ut till cellerna! Med en krum hållning blir din andning ytlig och högt uppe i bröstet finns varken många alveoler (lungblåsor) eller blod! 
   Och så var det det här med rytmen. Vad har den med något att göra? Att gå rytmiskt för med sig det fiffiga att du då också påverkar ditt hjärta och ditt psyke på ett positivt sätt!  Du har kanske märkt hur orolig, stressad och till och med sjuk du känner dig när pulsen är ojämn, hjärtat löper iväg i otakt och andningen är som ett frustande ånglok som fått rökhosta i en uppförsbacke? Dina andningsorgan påverkar det som ligger emellan dem: Nämligen hjärtat! Hjärtat, ja!  Du kan påverka dina hjärtslag, din puls, din ångest, oro, stress med mera genom hur du andas. Vill du andas rytmiskt så påverkar du hjärtat att arbeta rytmiskt och det är nästan bara så enkelt det är. Vill du så kan du - men det är så klart att du måste lägga tid och ansträngning på det. Och visst vill du det, nu när du vet hur det ligger till?
Tänk på det när du är ute och går. 

Varje liten tå! 


I ett nötskal: Njut av dina fötter och stegen de tar dig framåt!
   Stora steg - om du tänker efter – innebär faktiskt att du är i obalans mesta tiden och det är en obehaglig sak för sinnet! Dessutom för den ofta med sig en dold känsla av att vara på flykt! (Det är inte fel att misstänka det som inre stress .... Så sätt igång att andas några lååångsamma lugna andetag uuuut. Tre, fyra stycken med fullt fokus så blir det lättare att gå fint sen.)

Din förvandling från framåtlutande älgkliv till korta spänstiga steg med en reslig hållning kommer att få dig att sväva! Om du bara tar dig tid att testa! Lägg till lite sköngung i höfterna, en lätt vridning när du för dem framåt i varje smidigt steg, det mjukar upp ryggraden och kommer med lite flyt åt det där stela som skapar huvudvärk! Med kortare steg minskar du risken för obalans, rent allmänt. Du siktar in dig på dina stödpunkter och plötsligt känner du att varje del av foten får vara med och arbeta! Så mycket lättare att i det korta steget hålla ordning på tårna också! Jag tar ofta hjälp av Correct Toes.  Med den lilla silikonbiten mellan tårna underlättar du för varje tå att göra sitt jobb! Tänker vi zonterapi nu också så vet vi att då berör varje steg också hela kroppens zoner – vilken fantastisk bonus!  

Stå fint en stund och bara känn att det är du som bestämmer hur stegen ska gås! 


Och gå fint och medvetet med rak hållning och fotfäste med alla punkterna så ofta som möjligt. Njut av ett steg i taget. Då kommer du dit du vill! Som du vill! Det där rusande genom stan – det var härligt på sitt sätt men ack, vad jag ångrade mig sen när jag kom på vad jag ställt till med. Mina fötter pallar inte sånt beteende längre. De har fått nog! Bra det – en påminnelse i form av smärta då och då det kan vi alla behöva. Det är bara att tacka och ta emot. Kroppen är klok.
   Lycka till med dina steg – så ska jag jag göra det bästa med mina - det är ju ändå de som för oss framåt. Vi hörs och syns i fler principer för en god gång och en god andning. En god hälsa, helt enkelt! <3
Härliga höstkramar, Madeleine

Ps! Här kommer länkarna: 
  1. Ta av dig skorna!  https://www.youtube.com/watch?v=zLXneV363No
  2. Det här med hur lång tid det tar att lära och avlära sig att gå hittar du härhttps://www.freefoot.se/blog/post/hur-lang-tid-tar-det-att-vanja-sig-vid-barfotaskor
  3. Åsa Rylander – fot-och rörelsecoach på FreeFoot – lärde mig: Studsa! sa Åsa http://freefootyourself.blogspot.com/2018/10/3-mb-fotresa-pa-alderns-host-ar-det-som.html
  4. Och mjuka upp kroppen! sa hon också. Allt hör ihop!
  5. Tådelare som inte går av för hackor men lär tårna varje tå sitt jobb: http://freefootyourself.blogspot.com/search?q=correct+toes
  6. Hälsa, Energi och Harmoni -  www.medvetenandning.se
  7. Sko- och Rörelsebutiken - för alla som vill ha en glad kropp - www.freefoot.se
  8. Min egen blogg - www.tavarlig.se - där jag skriver när jag hinner. Annars hittar du mig i Andningspuff - min egen lilla slutna grupp på Facebook - för en liten daglig puff i rätt riktning!    https://www.facebook.com/groups/1297836373572203/?ref=group_header
Det är de här sju vanorna jag går efter - och andas efter. Så ofta jag kommer ihåg det! ;.)



#64RD: Addict - Den funktionella skon

Addict - Den funktionella skon Det var i april tidigare i år som jag först fick höra talas om den sko som skulle revolutionera ...