#11MB Född att springa? Jag har i alla fall hängt upp stjärnan!

Även om det ser mörkt ut så ska man inte sluta hoppas! Och känns det nu lite mulet och inte alls så där stjärnklart som du skulle vilja - så kan du väl för all del hänga upp en egen stjärna, eller hur? Det gör jag - bland annat genom att läsa en bok. Och genom att bestämma mig för att hoppas kostar faktiskt inget och livet blir så mycket roligare då!

Jag har en tokig fot - eller kanske rättare sagt: Jag har gjort min fot tokig! 

   Hur det gick till vet jag inte riktigt men det har i alla fall fört något gott med sig: Jag har fått en Fot- och Rörelsecoach och henne skulle jag inte vilja bli av med. Jag som var vig som en kanelbulledeg i unga år har stelnat till och blivit mer skorp-lik på äldre dar. Men inte värre än att jag har kunna fortsätta att misshandla mig utan att fatta vad jag höll på med. Gått, stått, sprungit och hoppat hur som helst och i vad som helst - och i princip aldrig tagit hand om mina fötter så där som kloka människor gör. Helt enkelt av tacksamhet och respekt, kan jag föreställa mig. Och för att de är kloka nog att tänka framåt. Vet inte om min frontallob har någon mindre skada eller vad det kan bero på men jag har bara inte tänkt så långt som att jag ska vara vänlig emot dem som bär upp hela mig! Eller att jag kan träna upp mina fötter att bli starka istället för att slänga iväg med dem utan hänsyn till att de har behov. Jaja... som du vet så har jag i höst påbörjat min Fotresa och det ångrar jag inte en sekund. 

Åsa som vägleder och förklarar, coachar och är underbar hittar övningar som ska hjälpa mig att hitta balans och styrka i hela kroppen innan jag börjar springa. Så att jag inte ställer till något igen. Men jag är lite som Lotta på Bråkmakargatan. Jag krånglar alltid till det på något nytt sätt! Här ser du vad som hänt hittills! Hade jag inte haft en stjärna - ett mål i sikte - så hade jag troligen lagt av. Målet är att kunna gå som jag gjorde förr i världen. Med lätthet och glada fötter. 

På tal om det där med lätta fötter. I mina bloggar har jag tagit med länkar till några podcast som jag lärt mig mycket av. Där hörde jag om en bok som heter Born to Run. Nej, det har inget med Springsteen att göra, utan faktiskt något mycket roligare! 

På sidan 214 läser jag: "Man slutar inte springa för att man är gammal,. Man blir gammal för att man slutar springa." Och så pratas det om att löpning är en gren där en 64-åring mycket väl kan mäta sig med en 19-åring! Såna böcker gillar jag.  Om det ligger någon sanning i det. (Finns det liv, finns det hopp även om jag inte hinner träna upp mig så att jag springer om mina pigga barnbarn nästa år så är jag glad om jag märker att det går åt rätt håll!)Och som denna bok - läst av miljoner och åter miljoner  - läggs upp, så är många namngivna från både den kända och okända världen som vet både det första och det sista om naturlig löpning. Christopher McDougall håller hoppets låga brinnande och vi får följa honom och många andra fantastiska människor efter det som står i undertiteln  -Jakten på löpningens själ. Jag har känt hur glad jag blir från fötterna och upp i huvudet när jag läser om till exempel tarahumaralöparna som springer av ren glädje i fler timmar än jag kan hålla mig vaken. I skarpa uppförsbackar på hundratals meter! Jag vill inte förstöra nöjet för dig så hur det går i denna jakt det får du läsa själv men det sägs att miljoner människor fått ett nytt och roligare sätt att röra sig och springa genom denna bok. Min coach Åsa är en av dem! Här hittar du mer om hur FreeFoot och Born to Run hänger ihop. Direktlänk för de nyfikna men tidspressade: http://www.borntorun.nu/

Än springer jag inte - mer om det längre ner. Men här har du min Fotresa i sammandrag.

Fotresan 1  - Hej jag heter Madeleine och ska snart lära mig att gå

Fotresan 2 - En tåresande historia 

Fotresan 3 - Fotresa på ålderns höst - är det som att lära gamla hundar sitta?

Fotresan 4 - Vad kan Alice i Underlandet ha med min Fotresa att göra?

Fotresan 5 - Tänk utanför tåboxen, sa Åsa.

Fotresan 6 - Ett ljus i mörkret. Är bakåt det nya framåt?

Fotresan 7 - Fem tips och bonus för trötta fötter.

Fotresan 8 - Vad har jag lärt mig ifrån FreeFoot som är bra att veta när man flyger?

Fotresan 9 - Att dela är att äga!

Fotresan 10 - Jag måste byta ut Fotcoach Åsa!

Bilden till höger är min tokiga fot. Mellantåns fäste/knoge? har en kraftig svullnad som går rakt igenom foten. = Foten är mycket tjock på detta ställe och det blir svullet när jag springer, går och står - och när jag tränar mina tår. Tyvärr!! För hur ska det gå för mig att lära mig springa om jag efter hela denna höst fortfarande inte kan gå som folk utan att få problem?
  Tänkte att det går väl över men det visar att det gör det visst inte. Snart nytt år och jag känner att jag nu vill lova mig själv att göra NÅGOT för min fot. (Jag veet ju att den så gärna ger tillbaka allt den kan sen! :-) )  Så jag plockade fram ett vitkålshuvud! Bankade det med en mortel, la plast om, la på foten, satte på en strumpa och virade ett bandage omkring och låg fint under natten. Tog av på morgonen - för att inte foten skulle bli som ett russin.
   Tränade enligt Åsas instruktioner och satte sen på vitkålen igen ett par timmar till. Ikväll såg foten mycket bättre ut även om allt under "knogen" fortfarande var mycket tjockare än under alla andra. Den var inte alls så där geléigt svullen som du kanske ser på (de rätt äckliga) bilderna. Svullnaden verkar nu endast vara längre in i foten.

Tycker du att jag är tokig så kan jag trösta mig med att jag är i mycket gott sällskap! Det är Anja Pärssons läkare och fysioterapeut som delar med sig av detta gamla husmorsknep! Här har du länken!

Jag ser mycket fram emot att visa upp resultatet av mitt vitkålsförsök i nästa blogg! Inte bara för vitkålens skull utanför att min inre stjärna lyser på ett par små fötter som i många år älskade att springa fort fort, fort. Ofta barfota över stock och sten, grus och gren. Glada, glada fötter som bar en glad och pigg kropp. Där lyser min stjärna - dit vill jag komma. För som jag minns det var jag verkligen född att springa. Det var då jag mådde som bäst.


Har du något du vill läka - ett knä eller en fot eller något annat som är svullet eller skaver så skriv gärna en rad till mig om hur det går - om du vågar testa vitkålsmetoden! Passar perfekt för såna som jag som gillar att vara tavarliga! :-) Förutom här kan du ju hälsa på - och skriva - i min Facebookgrupp Andningspuff! Där får du en daglig puff i rätt riktning när det gäller din kraftfulla andning! Du anar kanske inte hur stor skillnad den gör för din hälsa och ditt humör!? Och alltid när det handlar om läkning är man glad att man vet det där med andning. :-)

GOTT NYTT ÅR!

Jag önskar dig att 2019 blir ditt bästa år. Det år som du får allt det där gjort som du så gärna vill bli klar med.

Med stora glada varma hoppfulla kramar. Madeleine

God jul och gott nytt nyårslöfte

Såhär innan jul finns det oftast inte en enda tanke på vikten av träning. Nä, nu gäller det att baka och laga mat så att spisen för jämnan hålls varm, köpa julklappar eller annat skoj, och äta av den goda maten som lagats.

När väl nyårsfirandet infinner sig så finns antagligen inte träningsfokus där och nu gäller det att fira in det nya året med nyårsfestligheter, alkohol i goda vänners sällskap och hoppas på att du för en gång skull ska kunna hålla det där nyårslöftet om att börja träna och gå ner i vikt…

Just det, det var ju något som missades där. För att överhuvudtaget börja förändra dig själv kan du inte gå från 0 – 100 på två röda sekunder eller ett löfte som du nyss kommit på. För att förändra sig krävs en gedigen plan redan långt innan. Jag menar inte att du ska bli vegetarian, få anorexia och stänga ute dig från allt och alla. Snarare förbereda dig inför den utmaning som nyårslöftet innebär.

Så innan det blir dags för jul- och nyårsfirande, varför inte passa på att köpa de där löparskorna hos Freefoot du gått och funderat på sedan mitten av juni. Eller anmäla sig till fotskolan respektive löpskolan för en ypperlig start till ditt nya liv. Låt år 2019 bli så bra som du själv önskar. Införskaffa den utrustning du behöver för att nå ditt mål – innan du stolt berättar för vänner, familj, facebook, snapchat osv att ”i år ska jag minsann börja träna.” För att inte tala om BEACH 2019 (hihi). -->

Just innan jul har Freefoot öppet särskilt bra just för dig som vill se en förändring inför kommande år.

Och du, tänk på att alla paket under granen inte behöver vara till andra hela tiden, glöm inte lite grann till dig själv också. 

God Jul och Gott Nytt År

/Rickard

#10 MB Jag måste byta ut fotcoach Åsa!

Jag måste göra en förändring! Men måste jag byta ut min fotcoach Åsa? 

Det var ett tag sen jag skrev nu, har ju varit ute på vift länge och skyller på att det tar ett tag att komma tillbaka till normala gängor - och så var det det här med träningen. Ja, du ser själv hur jag ser ut! Död eller avslappnad, det är frågan! Ingetdera är svaret. Förklaring kommer nedan. 

Idag skriver jag till min "buddy" Irene! 

Vi pratar alla dagar och hon har under detta år fått höra det mesta som finns att veta om mitt liv, mina resor, mina mål och strävanden i livet och förstås allt om mina nya underbara skor från FreeFoot och de senaste övningarna från min "fotcoach" Åsa.  Jag har tur jag som har så många bra människor i mitt liv men ibland kan det köra ihop sig. Som i fredags när jag återigen mötte den kära Åsa - för tredje gången. Vad skulle hon nu hitta på, tro? Jag har tagit det lugnt med träningen och inte stressat på med några övningar. Fick ju en massa "förstförsämringar", som vi säger i andningsvärlden och vill inte känna av såna besvär med värk och svullnader när jag är bortrest. Dock jag har gett mig själv lite fotträning av mild grad samt fotmassage och varit noga med att gå med korta fina medvetna steg, så jag tycker ändå att jag skött mig rätt bra och mina fötter gillar strategin känns det som. 

Grand America Hotel, Salt Lake City, med min kära make och i mina pepparkaksfärgade CityToes. :-)

Var har jag varit den här resan då? Jo, i USA och hälsat på sonen Daniel och hans familj, sett den stora musikalen Savior of the World som de medverkar i och beundrat en del annat av det storslagna och annorlunda de stoltserar med "over there". Som till exempel gigantiska snögubbar, pepparkakshus och chokladtorn som jag skulle kunna rymmas i, vackra snötäckta berg vart man vänder sig och en massa lampor i alla färger som pyntar träd och byggnader. Som att vandra i en drömvärld! 

Är det inte ljuvligt men nyfallen snö på granna granar?

Som i en dröm vandrar jag under alla fina ljusen.

Utsikt över Klippiga bergen från Salt Lake City

Tempel Square, Salt Lake City

Här gick jag alltså med nätta steg med mina JNCityToes genom alltifrån slask till tjock snö och njöt av de mjuka stegen och mina relativt sett nyfunna punkter under fötterna och stortårna. Och dessutom - mockan är fortfarande lika snygg! Men allt gott har ett slut - det har det dåliga också, förstås. Och på sista etappen hem passade vi på att träffas, min fotcoach Åsa och jag på FreeFoot på Djäknegatan 5 Malmö. Och vi körde igång. Det var då jag fattade. Att jag måste BYTA UT  nåt.. 

 - Hur har det gått med träningen?

- Jodå, jag har varit lite försiktig, sen sist.             

- Det var förståndigt.                                              

Och så  pratade vi lite om mina gamla besvär och varifrån de kan ha kommit. Var det väskan jag bar på axeln hela Frankrikesemestern (förra året) som utlöste det onda? Min onda och sen stela axel som blev ett hemskt skevt nyckelben. Och lite prat om mitt tjocka knä - som vare sig doktor eller osteopat kunde hjälpa mig med. Jo, doktorn kunde förstås lova att när knäet är helt förstört så byter de gärna ut det. Hmmm, icke intresserad, kände jag då. Jag vill veta vad som gör mitt knä starkt - inte utbytt mot något ickemänskligt material - eller nån annan människas "reservdel" för den delen! Jag önskar att sjukvården inte var så sjuk(-inställd) utan mer glad och öppen för att framkalla friskhet! 

"Man får önska i den ena näven och spotta i den andra och slå ihop dem. Sen får man se vad man får mest av, sa min visa gammelmorfar Edvard. (Med viss  förändring av ordalydelsen för att inte stöta mig med mina läsare.) 

Sen satte sig Åsa ner - långt ner - i sin berömda knäböj! (Lite avundsjukt såg jag på.) Hon satte sig sen helt ner på golvet, la benen i kors och drog in fötterna emot sig. Vig som en gummigubbe. Jag följde efter. Mer som en gummi... anka, men ner kom jag ju i alla fall. Hållningen, just det. Jag får hundra olika övningar i huvudet! Säger Åsa. Sen sätter hon igång oss: Upp på alla fyra, gunga hit och gunga dit. Ner på rygg, vicka med rumpan, rör på höfterna och upp med knäna och gunga hit och gunga dit. Det var inte illa. Gamlan hängde med och det kändes riktigt skönt. Ledigt flödade blodet igenom min kropp - till glädje och förnyelse, tänkte jag högtidligt.

Men så kom det. 

- Lägg vänster hand på höger knä! (Och sen tvärtom.)

Samtidigt som den övre armen är lite uppsträckt åt sitt håll. Jag tror jag dör. Jag menar det! Jag menar alltså att jag får inte luft. Jag försöker andas men väser så Darth Vader hade varit stolt. Det känns som om jag går i bitar. Hela bröstkorgen och överkroppen runt om är spända till sin yttersta gräns - och det är helt enkelt väldigt dramatiskt! Alldeles nyss låg jag där och skulle bara fälla ut mig lite lätt - och tar det tvärstopp. Allt om andningens och avslappningens stora konst försöker jag hitta i mitt omtumlade för att inte säga skräckslagna inre - och använda. Sakta andas jag ut i smärtan, slappnar av in i det onda, låter mig sjunka ner i golvet med alla delar av mig. Det går. Men Det Gör Förskräckligt Ont - och det VÄÄÄSER om mig! Som om det är en helt omänsklig rörelse! Men du ser själv! Det ser inte omöjligt ut, eller hur?  (Eller vad tycker du, Irene? Jag har väl inte glömt att skicka dig en länk så du får se bilden av denna "berömda" rörelse?)

Det här har INGENTING med fötter att göra, tänker någon del av mig och vill smita iväg. 

Det har gått en vecka sen jag var där och gjorde övningarna, reste mig, kunde andas igen. Lovade Åsa att träna - kände att jag ville - även den dramatiska delen. 

Och ja, jag har tränat, varje dag, mer eller mindre, alltefter som det känns bra. Lite fotgympa, lite tåyoga, lite rumpkrypningar, lite höftvickningar och så... lite Dart-Vaderövningar, förstås. En om dan kände jag räckte till. Och vet du va? Min väsande stämma framkallade lite heshet - inte konstigt med sådana spänningar - men sedan började det röra på sig. Precis som med mitt artrostjocka knä. Det glömde jag säga - det började knaka och braka i det, då för en vecka sedan, när jag skulle visa Åsa hur jag böjer på knäna. Rejält - som ett bullrande åskväder!

Jag tolkar det som om det börjar hända positiva saker nu. Knäet lossnar och Vaderväsandet ger med sig. Min kropp börjar så smått återfå sitt liv och sin spänst. Jag är inte där än förstås - men jag är på väg.  Jag är säker på att jag är på väg!

Jag kom hit till FreeFoot för att lära mig att gå. Det gamla sättet har ställt till stora problem. Men att lära sig att gå har inte bara med fötter att göra! Och Åsa min Fotcoach hon får ge vika för... 

Åsa - min fotcoach - har hittat något som vare sig sjukvården eller alternativvården kommit på. (Jag har ju tagit några rundor  där på de 1½ åren det krånglat.) Åsa min Fotcoach är inte "bara" fotcoach nämligen. Hon är Fot- och Rörelsecoach. Egentligen. Nu börjar det gå upp för mig hur användbar en "fot-och rörelsecoach" är! Och hur lyckliga vi kan vara här i Sverige som har FreeFoot - en Sko- och Rörelsebutik! Det är något helt annat än att bara köpa en sko i en skoaffär - eller att skicka efter en sko på nätet. Det är något för hela kroppen. Och för hela måendet! Jag känner det väl nu - och det här är ju bara början!

Här är det dukat för julglädje - för hela kroppen. 

Pssst! Fråga efter filtsulor! Numera kan jag gå barfota mitt i vinterkylan - i mina CityToes - och mina fria fötter glädjer sig i varje steg! Så ofattbart mjuk och mysig en sko kan vara! 

Glad tredje advent önskar jag dig! Kramar på distans, Madeleine


PS! Kanske vill du också bli fri i din kropp - hör med Åsa Rylander - Fot- och Rörelsecoach. Hon coachar även på distans om du inte bor i närheten.  Hon är en av coacherna på FreeFoot - och hennes eget företag är www.exactmove.se. Och jag är så tacksam att hon tar sig tid med mig. En lovprisning till Magnus Björkholm som modigt kastade sig ut och startade hela det här med Sko- och Rörelsebutik. Jag börjar fatta vidden av det nu! Och du - i hela USA finns inget liknande - min vän Wendy beklagar och jag hoppas hon kommer till Sverige snart och kan njuta av FreeFoots härliga butiker. Allt som är stort och gott har de inte "over there" - så är det bara. Och jag säger som många andra: Borta bra men hemma bäst! /M

# 9 MB - Att dela är att äga!

Att dela är att äga! 

Stannar du upp och verkligen ser  - eller bara rusar du förbi? 

Tiden går och ibland hinner man/bryr sig inte riktigt upptäcka allt det fina omkring sig. Det krävs att man stannar upp. Helt. Nu - här i USA - är julpynten uppe och träden glittrar i alla färger inne i städerna men också bland villaområdena utanför varenda knut, nästan. Det ser festligt och härligt ut och det känns att det mitt i denna mörka tid är en ljusets och givandets tid. 

   Igår kväll var vi hembjudna till en familj som vi inte alls kände. En kontakt bara p g a en av döttrarna i Sverige som bjudit hem dem några gånger - och nu ville de göra samma sak och samtidigt lära känna fler i familjen. Dotterns generositet till den familjen för ett par år sedan gjorde att de ville fortsätta generositeten, bjuda in och dela med sig till oss av härlig middag och sällskap. Ingen vet när vi ses igen - eller om.  Generositet har en tendens att smitta av sig - och det gör livet extra spännande och roligt. Vi alla - tre stora hundar, sex vuxna och sex barn och ungdomar samsades och trivdes både högljutt och lite tystare i nåt hörn av det stora huset.

Bland de tystare var jag och mamman i huset. Hon var nämligen intresserad av mina alternativa vägar till hälsa  - och frihet. Vad annars kan man kalla det när man blir fri från sånt som plågat en - än frihet? Nackont-frihet, sömnlöshets-frihet, värk-så-fort-man-vaknar-frihet, stressfrihet, tåfrihet - eller vilken frihet det än är! 

Så vi smög iväg, Wendy och jag, och satte igång att fokusera på att känna våra fyra fotpunkter mot den tjocka mjuka heltäckningsmattan i sovrummet. Vaggade lite fram och tillbaka och kände hur bra det var att känna sig stark ända nerifrån dessa punkter. Hon kollade in tåspridarna och beundrade skorna med de mjuka tunna sulorna och vi pratade, masserade fötter och vred på tår. Vi pratade om hur fötter och spända nackar hör ihop och allt möjligt annat som har med varandra att göra, vare sig man förstår det eller ej. 

Sen la hon sig ner, jag masserade och pratade (Medveten) andning och hon testade olika sätt att tänka, andas och slappna av. Efter nån timme seglade Wendy ner för trappan och jag efter. Hon lycklig för hon kände det som om hon svävade och jag - minst lika lycklig - för att jag hade fått dela med mig. Ja, för jag blir verkligen lycklig av att stanna upp och dela med mig av något som är viktigt för mig. Det är när jag kan dela med mig som jag känner mig rik och vem vill inte vara rik?

Innan vi åker hem så ska jag ta mig tid att stanna upp och gå sakta under de vackert dekorerade träden i staden och njuta av att någon - en hel stad - har bestämt sig för att göra livet lite ljusare och gladare än det annars vore så här mitt i vintern. Så tacksam över fria fötter och glad kropp, medveten andning och stor familj, generösa människor, coachning och lugn och frid och en massa annat. Jag hoppas att jag ska stöta på människor här och där som har glädje av det jag kan dela med mig av så att de får lite mer ljus i vardagen och jag lovar mig själv att jag ska försöka stanna upp lite oftare och bara njuta. För då kan jag lättare ha något att dela med mig av.  Nästa gång - då ska jag ta en bild i stillhet. Och dela. Ljus är glädje, tänker jag - hur man än delar det. 

Den som delar är rik och vem vill inte vara rik. Jag delade fotkunskap och andning och någon annan blev också rik. Det kallar jag flyt - och det kostar ingenting!  Trevlig advent!! <3

#50: Freefoot Goes Safari

Har du länge drömt om att få uppleva delar av Afrikas vackra savanner, att få röra dig i en miljö du inte finner i närområdet och pröva dig fram med olika sorters underlag under dina löparskor? Då är denna resa absolut för dig. Freefoot anordnar 4 – 10 mars 2019 en resa till Tanzania tillsammans med resebolaget Another Sunshine. Temat för resan är bland annat att utforska den afrikanska kontinenten och att få umgås med människor som sprungit barfota sedan tidernas begynnelse.

Resan omfattar en hel vecka (7 dagar), från dit- till hemresa, och kostar 14900 kr. Boendet tillbringar du i moderna bungalows i hjärtat av Tanzania där du finner närhet till naturreservat, safari’s och staden. Det finns givetvis olika möjligheter för boendet. Ta gärna en kik för mer information om resan här. Förutom ett skönt boende bjuder resan på bland annat trailrun till Mt. Meru vattenfall, löpning med invånare från Masaisläktet, Safari, löparskola. Yoga, avkoppling med mera. Allt för att du ska må så bra som möjligt under din vistelse i Tanzania.

För de som önskar uppleva mer även efter resan finns det möjlighet att boka tillägg för resa till Tanzibar, antingen i 3 eller 7 dagar. Tanzibar är en så kallad paradisö där du själv väljer att förfoga din tid. Hur känns det att få simma med delfiner, pröva kite-surfning, vandra i magiska ”Stone Town” eller helt enkelt njuta av en avkopplande yoga. Detta och mycket mer finns som tillägg efter ordinarie resans slut.  3 dagar kostar +4900 kr och 7 dagar går för +6900 kr.

Detta är en alldeles speciell upplevelse som du inte får missa. Kanske har du anhöriga och vänner som också skulle vilja följa med och dela glädjen för nya upptäckter. Tveka inte att höra av dig till Freefoot vid frågor om resan, boende med mera.

Mer information hittar du här:

Freefoot goes Safari

Bokningsinformation 

Instagram

#8 MB Vad har jag lärt mig från FreeFoot som är bra att veta när man flyger?

På flygande fot - med FreeFoot-kunskaper!

 Att vara ute och långresa och behålla goda vanor brukar vara lite problematiskt, Men min nya vana att kraftigt vicka på tårna direkt när jag vaknar är enkel att ta med sig - även upp på flygande äventyr, Under den här speciella flygresan - tre stycken på totalt 24 timmar  -  somnade och vaknade jag många gånger, Och varje gång började jag mitt uppvaknande med att vicka jag kraftigt på tårna och vred på fötterna. Det visade sig vara riktigt bra! 

Hur har jag fått hjälp av FreeFoot att uthärda långa flygresor?

Vad brukar hända med dina fötter och ben när du är ute och långflyger?  Att resa kan vara besvärligt på många sätt men det här var en äkta skön upplevelse från början till slut! Maken och jag reste ifrån Köpenhamn till London till San Francisco och slutdestinationen Salt Lake City och det tog lite drygt ett dygn. En resa som jag räknat med skulle bli lite jobbig. Benen vill ha första klass men bankkontot säger annat. Vad kan jag ha fått för glädje från FreeFoot på flygresan, tro? Häng med så får du veta något du kan ha stor glädje av!

1)     Jag är inte särskilt arbetseffektiv på flyg utan jag tar det mest som ett riktigt långt avstressande pass. Jag varvar ner så väldigt bra och får goda tankar som jag ibland fäster på papper eller i telefonens anteckningar. För övrigt passar jag på att se på filmer jag missat nere på jorden - och så sover jag. (Om jag inte har nån pratglad granne, förstås.) Varje gång jag vaknar upp ur meditation eller sömn vickar jag på tårna, försöker spela piano med var enskild tå. Roterar fötterna och griper och sträcker med tårna. Mina sköna CityToes - ett av många underbara skor från Joe Nimble är så sköna att hade jag inte blivit varm om fötterna kunde jag haft dem på hela resan. Det går att vicka och vrida riktigt bra med dem på, om man nu föredrar det. På planet lite mer diskret - på flygplatsen är det bara att ladda upp fötterna emot kabinväskan! 

2)     Magnus Björkholm- "fotarbetaren"/grundaren av FreeFoot pratar förstås mycket om fötter men även händer och fingrar är viktiga. Och när han pratade om dem så var det för att sätta fart på - förstås tårna och fötterna!  Har du koll på sambandet händer och fötter? Det där har jag vetat och använt mig av sen 80-talet då jag lärde mig zonterapi men ändå  - nu när jag är på Fotresa  så är jag mycket mer medveten om att jag har mina fötter för att stå på och att de ska må bra var jag än är och gör! Medvetenhet skapar tid! Och att få tag på fingrarna är ju väldigt mycket enklare än att hitta fötterna om man vill ha fot- och tåmassage medan man sitter i en flygstol. Så när utrymmet kändes trångt var det inga problem - bara fram med fingrarna istället. Helt underbart! Passar bra ihop med en lagom lång film! 

3)   Dricker mycket vatten – så ofta de springer förbi och serverar tar jag ett glas vatten och ett glas juice. Ofta Cranberry juice för att det är så gott och lite lagom syrligt. Och äter på hyfsat normala lokala tider.  Vi satte i oss varsin rejäl frukost innan det blev lunchdags på Amerikaplanet!

     Rent allmänt är det förstås mycket viktigt att passa sig för uttorkning men också för att man då tvingas upp och röra på sig! Även om toaletten skulle ligga nära så är det inte fel att stanna uppe och igång extra länge. Jag gick omkring medvetet  på mina fyra punkter lite här och där, stod på tå och sjönk ner, gjorde knäböj där det fanns plats - längst ner i flyget. (Med andningen som hjälp, annars kommer jag varken upp eller ner. Se förra blogginlägget.) Och sen hittade jag ställen på flyget som tjänade bra som bensträckarunderlag - någon sorts förvaring längst ner i änden. Så där stod jag på mina medvetna fötter och andades mina medvetna andetag och hade det hur bra som helst. Några minuter åt gången bara - inte halvtimmesvis som jag gjort tidigare långflygningar för att benen känts som om de gått av!

4)     Medvetna steg och andetag: När vi gick av och på planen, stod i köer och tog oss från A till B så hade jag mina fötter och min andning med mig. Det kändes faktiskt alltid bra! Även när köerna var två timmar långa! När jag gick var det med korta måttfulla steg och när jag stod var det med lite svikt i knäna.  Det var verkligen en glad överraskning! I vanliga fall hinner jag få svullna fötter och ben redan på småresor som från Köpenhamn till London men nu med medvetenhet om mina trogna följeslagare i livet så var det helt annorlunda. Och jag mådde så bra! Till vänster ser du bilden från bak i planet där jag gjorde mina knäböjare och stretchade. Helt ur vägen för andra.

5)     Ingen jetlag heller! Det kan ha sina förklaringar i att vi reste med solen och inte emot. Jag hann också samla ihop mig i varje tidszon och på det viset var kroppen helt nöjd med arrangemanget.  Vi reste tidigt på morgonen (halv fyra till Malmö Centralstation) där vi tog tåget till Köpenhamn - Kastrup Airport  - och kom fram halv elva på kvällen till Salt Lake City Airport.  Gamla goda vänner hämtade oss och lämnade oss en  kvart senare hos sonen med familj där vi bor denna tid. Vaknade nästa morgon precis som vilken annan dag som helst. Jag har läst att jet lag ofta hör ihop med snabba resor så är det det det handlar om då ska jag alltid se till att vi har väldigt gott om tid på varje flygplats. Det blir ju verkligen en extra bonus att få må som en människa när man väl är framme och inte behöva gå som i dimma bland dem man längtat så mycket efter - bara för att man vill ha kort restid!

Så sammanfattande kan jag säga att alla tåvickningar och fotrullningar samt medvetna steg jag lärt mig av FreeFoot och min fotcoach Åsa har gett mig ett nytt sätt att resa -  och att njuta av varje del! Det var lika fantastiskt som oväntat och något jag inte dragit mig för att sprida när jag fått en chans. Så är det ju - det som man märker är enkelt och förbättrar livet det vill man ju dela. Eller hur?

Med glada hälsningar från det stora landet i väster! Tills vi möts igen.
Madeleine Blomberg, på Fotresa genom livet

#7 MB Fem tips och en bonus för trötta fötter

Fem tips för trötta fötter. Livet går i vågor men jag väljer att se det som en trappa!

Min fotresa är nu inne på vecka sju och det har gått upp och det har gått ner. I början - glad som en speleman - lärde jag känna mina nya punkter under fötterna, studsade fint och lätt, blev nästan utkastad från FreeFoot och lärde mig på samma gång det mentala värdet av en rak hållning! Sen kom träningsschema och strax därpå gnället. Tårna kved och såg ut som illa stoppade wienerkorvar, högerfoten och knäna bråkade ikapp. Till och med rumpan har varit med och protesterat och när "allting" gör ont så är livet på Fotresan inte lika skoj. För det går ju inte så snabbt framåt som önskat - och då får man backa lite. Men fortfarande intressant. För rör på sig gör det ju!
 Foto; Trapporna i Montmartre, Paris 2017.

Förstförsämring kallas det i andningsvärlden där jag kommer ifrån. Alla celler behöver syre för att hålla igång och allt i vår kropp behöver användas och röra på sig för att blodet som transporterar syret till cellerna ska nå fram. När vi anstränger oss utöver det vanliga märks det - och det är bra. Men det varken behöver eller ska göra ont för att stärka oss! Kroppen är klok och jag har lärt mig att  det är bättre att gå varsamt fram istället för att busa på och köra över kroppen. Jag förstår numera att "förstförsämring" helt enkelt är ett sätt för kroppen att hitta tillbaka, att berätta att något är på gång (som borde varit där för länge sedan)!  Ja, den hade förstås aldrig behövt stelna till om du och jag fortsatt att som barn springa med bara fötter, vigt klättrande och hoppande helt obehindrat. Orädd - för visst räknade vi  med att kroppen gjorde sitt jobb! Helt naturligt. Det är bara det att våra fötter liksom vår andning fick anpassa sig efter omgivningarna istället för tvärtom! Jag har nu blivit klok och backat i träning och låter kroppen återhämta sig - medan jag uppmärksammar den mjukt, kärleksfullt och tacksamt. Och har snygga sköna fotformade skor på fötterna vart jag går!

Jag har med mig många hjälpsamma råd när det gäller träning och återhämtning ifrån Medveten Andnings Anders Olsson men nu förstås alldeles speciellt ifrån min egen Fotcoach Åsa Rylander - en av FreeFoots coacher. Här kommer några som hjälpt mig:

1 - Var glad. Att fötterna/tårna/knäna gör ont är i regel inte farligt.

Du har bara lyckats hitta en punkt som behöver väckas till liv och tränas upp. Syret dras dit där man rör sig. Mitokondrierna i cellerna skapar energi - om de samtidigt har tillgång till syre. Så var glad, andas lugnt, lågt och rytmiskt - tänk så trevligt att din kropp nu får nytt liv! När du tränar gör det med glädje - när du avstår - gör det med samma glada inställning!

2 - Acceptera att det känns riktigt tungt ibland. 

I andningsvärlden talar vi om lågintensiv träning och det betyder för mig att inte överanstränga mig. (Det som jag var världsbäst på i decennier tills det kraschade.) Att låta näsan styra min ansträngning. Det jag inte kan göra utan att öppna munnen det gör jag inte. Tids nog kommer jag dit om jag fortsätter att låta näsan göra jobbet den är ämnad för. Samma med fötterna. Jag tillåter dem att njuta av färden och göra jobbet de är skapta till. Min Fotresa ska kännas bra - inte köra över fötterna bara för att jag tränat dem fel i massor av år. Fotresan är inte bara för huvudet - som ju alltid vill framåt till varje pris - men för fötterna och varje tå! Är fötterna ömma på något sätt - gå med extremt korta och lätta steg, råder Åsa!

3 - Fotbad med bittersalt/epsomsalt och bikarbonat. 

En balja lagom varmt vatten med salt och bikarbonat lindrar ömhet och ger fötterna möjlighet att ta in mer syre - som behövs för återhämtning! (Ett badkar med bikarbonat vet jag är ljuvligt stärkande - nästa gång jag känner mig trött eller öm i kroppen ska jag tillsätta epsomsalt! Man köper det på hälsokosten - bland annat från Body Store.)

4 - Lägg upp fötterna i högläge en stund varje dag/kväll. 

 När fötterna håller på att komma igång och hitta sina funktioner är det inte ovanligt att det onda/ömma/svullna flyttar runt i foten  - men också i  övriga kroppen! (Den är en enhet - vad än vissa har hävdat.) Kroppen kontaktar huvudet för att registrera att den är på g! Värt att fira - inte att oroa sig över! <3

5 - Välj ut några saker att inte göra och några att göra.

 T ex jag har vilat nu en vecka ifrån CorrectToes. De är underbara och hjälper mig att använda varje tå för bästa balans och styrka. Speciellt stortån. Men man ska vara förståndig och tänka på att behandla kroppen väl och inte överanstränga den. Var en klok chef så att den du styr över håller länge! Vad mer gör jag inte? Studsar inte (springer inte heller, förstås) - la ner styrketräningen helt - tillfälligt förstås, medan fötterna återhämtar sig. Det är ju inte hjärnan jag springer med så det är inte den som bestämmer här!



Och här kommer den omtalade bonusen:
Det jag gör förutom punkterna ovan är att massera och cirkla fötterna och tårna genom att föra dem hit och dit med händerna. Flätar in fingrarna - som beskrivet i tidigare blogginlägg. Och så dansar jag - med tårna. Ibland med gummiband ibland utan. På ena bilden lyfter jag stortårna på den andra trycker jag ner stortårna och lyfter de andra. 
   Bra övning men lite klurigt för det är lätt att man spänner sig någonstans. T ex i halsen, axlarna, käkarna... Använd andningen till att slappna av. Andas ut långsamt genom näsan medan du tränar tårna. (In genom näsan och uuuut igen. Den långsamma utandningen gör att blodkärlen i din kropp vidgar sig och du slappnar av.)  

Jag masserar också vaderna och låren emellanåt men borde göra det oftare Det hjälper nämligen mot ont i knäna! Masserar rumpan - fast jag inte alls tänkte på att den hade med saken att göra. Allt enligt Åsas tips och jodå, Åsa har så rätt. Min rumpa har ett problemområde som känns spänt och jag måste inte veta hur allt hänger ihop för att massera den. Jag är bara så glad att jag har en duktig coach som leder mig framåt på den här Fotresan. Här har du resten av inläggen med mina upplevelser: Madeleines Fotresa

Medan en resa pågår är det sällan som att gå på platta marken. Det går upp och det går ner - och man tänker att livet går i vågor. Så fort man kommit upp så är man obönhörligt på väg ner. Men Leslie Householder berättade vid något tillfälle att det finns ett annat sätt att se dessa livets vågor. Titta själv får du se vad du tänker. Här har du livet upp och ner och upp och ner... Eller kan man helt enkelt se det som att alla erfarenheter för en uppåt. Om man väljer det. Ditt val. Och mitt.

Är man på Fotresa är man alltid på väg men även andra resor har jag på gång. Nästa vecka skriver jag till dig ifrån USA!  Tills dess: Ha det så trevligt och lita på foten!

Med glada hälsningar, Madeleine



-------------------

Vill du läsa mer om varför det är bra att träna näsan ihop med tårna så är nog sidan om den viktiga balansen koldioxid och syre något för dig:  Medveten Andning.se - och här om hur man gör med en täppt näsa. Medveten Andning är grunden för min lilla slutna grupp på facebook Andningspuff - en liten daglig puff i rätt riktning!

Vill du höra mer om FreeFoot och Magnus Björkholm  - podden på Hälsohormoner

#6 MB Ett ljus i mörkret - Är bakåt det nya framåt?

Ett ljus i mörkret - Är bakåt det nya framåt?

Allt gick inte så bra men kanske hittar jag ett ljus i mörkret?  

Hejsan i höstmörkret! Idag komprimerar jag Fotresans första månad av lärdom och träning - i hopp om att det ska bli både begripligt och tänkvärt. Och vad resultatet blev! Det här har hänt:  

• Fyra fotpunkter och en rörlig fotled - istället för bara en stel fot. 
• Tåresande äventyr: Tårna ska vara sådana alltså rörliga!
• Studsa fram - istället för att springa/lufsa som en älg!
• Sitta på huk - istället för på en stol!
• Fläta in fingrarna bland tårna - istället för att rulla tummarna?
• Fotgympa (zonterapi/akupressur). En fot är en fot men inte bara en fot! Rör den och berör hela kroppen!
• Tår i solfjäderform! 
• Att sitta i badkaret eller mellan stolar? 
• Kraften i en utandning gör mig fortfarande överraskad.
• Gåendet är måendet – därför är jag nu på Fotresa!

Framåt – eller bakåt? 

Anledningen till mitt möte med FreeFoot och fotträning: En sned högerfot som inte går att springa med, ett svullet högerknä (och ibland hela benet), värk från höger axel och ett utskjutande nyckelben och lite gnälliga höfter.

Fotresan: Ett steg fram - och två tillbaka!

Man kan inte säga att min Fotresa går som på räls - men det kan bero på att jag faktiskt vill ta mig fram till fots! Det går fram - och det går tillbaka. Men det rör sig!

• Studsen: Efter studsandet några dagar fick högerfoten en svullen led nedanför mittentån - rakt igenom foten. Sen svullnade fotleden på höger fot.
• Bollmassagen: Har ingen massageboll men tennisbollen var härligt - tills den sprack! Golfbollarna - satte dem i mina knaggliga zonterapitofflor och lät dem massera bägge fötterna medan jag satt - tills hela fötterna var ordentligt genomvarma. Och riktigt ömma.
•  CorrectToes - tåspridarna - är jag van vid men plötsligt svullnade lederna och tårna såg ut som om jag försökt strypa dem!
• Att sitta på huk är en viktig del av träningen. Men den gör mig rädd för högerknät är stelt och lite tjockt och lockar aldrig till sådan aktivitet! Har testat med hälarna emot bräda - (hos Åsa) - mot tröskel, trottoarkant och ibland direkt mot golvet men då stödjer jag mig i dörrposter, två stolar eller i badkarskanterna! Förra veckan på Åsas Fotworkshop kunde jag faktiskt gå ner på huk med stor ansträngning och utan att hålla i mig (fokus på alla arbetande muskler) med hjälp av andningen. Långsam utandning både upp och ner. Helt otroligt vilken kraft det finns att hämta i en ”enkel” andning! Säkert bidrog den positiva energin i rummet till att jag ens vågade testa.  "Det man fokuserar på växer" har fått en ny innebörd för mig. Mitt knä har vuxit nu. Mycket mer svullet! 
• Går fokuserat och landar på mina fyra punkter. Funkade bra i början, återgick till vinglighet, mer stabilt ett tag och så lite mer vingligt återigen! Borde jag inte lärt mig åtminstone stå stabilt nu?
• Stretchar/låser upp. Mina långa mellantår på höger fot verkar inte längre vilja vara med i övningarna! Nu känns de som tre tårna långa wienerkorvar.
• Uppmärksamheten på fotens delar gör att jag kommer på mig med att spänna mig i käkarna, tinningarna och bak i tungan! Ajajjj! 
• Mina nya fina skor – Joe Nimble CityToes - som jag blev så förälskad i för en månad sedan, men inte köpte, var helt lagom svängrum då - i storlek sju. När jag förra veckan blev mycket lyckligt ägare till dem var det lite på gränsen med (riktigt rymlig) plats för högerfoten. Tog bort sulan och  så kändes den jätteskön igen. (Men ska foten utveckla sig i den här farten då blir det kris!)
  

Om morgonjoggarna här i Köpenhamn är vakna nog så skulle de se mig långsamt och tankfullt trippa fram längs strandpromenaderna istället för joggande. Öm, svullen och lite vinglig är jag och jag undrar hur bra är det på en skala? 

Vad tänker du? Är jag på väg framåt eller bakåt? Gör träningen verkligen nytta eller ställer den till mer skada? Hur ska det gå med min Fotresa? Och med din! För du kanske också har något som du så innerligt gärna vill få ordning på i din kropp och vill veta vilka fällor du ska undvika! Och jag som så gärna vill vara ditt ljus i mörkret - jag måste ju komma med goda rapporter till dig!

Kan bakåt vara det nya framåt?

Om så mycket krånglar - vad har jag då att vara glad för?

• Rörligheten: Att fläta in fingrarna med tårna lätt att göra. Jag står gärna och sträcker mig högt på tårna, rör fötterna i cirklar, vickar, vrider och vänder fötter och tår så mycket jag kan och nästan leker kasperteater med dem!

• Hållningen: Påminnelsen om att jag blir mentalt starkare och inte "bara" fysiskt gör mig mer motiverad att ta mig i örat. (Kanske berättar jag mer om varför just detta motiverar mig så mycket en dag. Ledtråd: Långvarig hjärndimma.)
• Medvetenheten: Undangömda som om jag skämdes för mina tår – och det gjorde jag – utan plats att utveckla sina styrkor. Nu får de sträcka ut sig - både till vardags och fest! Tack att jag nu har både träningsskor och snyggskor får alltid mina längsta tår all plats de behöver. Att stå stadigt hjälper mig att känna mig både stark och stilig! 
• Lyftet: De tre bågarna i fötterna stärker jag genom att krama dem fram och tillbaka och så tänker jag på dem när jag går. Jag försöker dra in musklerna runt fotbågen på längden medan jag slappnar av i tårna så att de får sträcka ut sig och känna underlaget i steget. Mental utmaning!
• Trycket: Att låta en felvinklad stortå trycka ifrån rakt neråt är en utmaning men jag känner styrka när det går åt rätt håll! 

Jag tränar inte så mycket just nu utan backar i intensitet. Håller mig mest till massage och uppmärksamma promenader. Stretchar lite då och då mot en gatsten eller något annat lämpligt. Åsa råder mig att låta kroppen återhämta sig nu och jag är nöjd med att kroppen svarar på min nya träning även om det ömmar här och där. Men gör inte all ny träning det? Fingrar som ska lära sig spela gitarr, fötter som ska lära sig steppa, röster som ska tränas och naturligtvis vikter som ska lyftas… allt handlar om att aktivera nygamla platser i kroppen. Det är nytt och måste få ta tid. Bakåt är det nya framåt! Varför jäkta med något så viktigt som en stabil grund i livet!? Det gamla bakåt och framåt är inte längre viktigt - huvudsaken är att det rör på sig så att jag vet att min kropp svarar på det jag gör! Jag väljer att "backa" för att få en stabil grund för visst är bakåt det nya framåt! 

Ett fint tips jag fick av Åsa var att jag ska plocka fram fotbadet med stärkande ingredienser! Recept får du nästa gång! 

Tills vi möts igen, Madeleine 

PS! Skor och Fotträning hittar du på www.FreeFoot.se. I Malmö, Göteborg och Stockholm.

Min Fotcoach/Rörelsecoachen Åsa Rylander hittar du på www.exactmove.se

Hör på Åsa och hennes Naturliga Rörelser i podden Hälsohormoner! 

Mig hittar du i Facebookgruppen Andningspuff - för en liten puff i rätt riktning - eller på www.tavarlig.se

Phantom of the Opera hittar du på Det Ny Teater i Köpehamn - bland annat! :-)