Att dela är att äga!
Stannar du upp och verkligen ser - eller bara rusar du förbi?
Tiden går och ibland hinner man/bryr sig inte riktigt upptäcka allt det fina omkring sig. Det krävs att man stannar upp. Helt. Nu - här i USA - är julpynten uppe och träden glittrar i alla färger inne i städerna men också bland villaområdena utanför varenda knut, nästan. Det ser festligt och härligt ut och det känns att det mitt i denna mörka tid är en ljusets och givandets tid.
Igår kväll var vi hembjudna till en familj som vi inte alls kände. En kontakt bara p g a en av döttrarna i Sverige som bjudit hem dem några gånger - och nu ville de göra samma sak och samtidigt lära känna fler i familjen. Dotterns generositet till den familjen för ett par år sedan gjorde att de ville fortsätta generositeten, bjuda in och dela med sig till oss av härlig middag och sällskap. Ingen vet när vi ses igen - eller om. Generositet har en tendens att smitta av sig - och det gör livet extra spännande och roligt. Vi alla - tre stora hundar, sex vuxna och sex barn och ungdomar samsades och trivdes både högljutt och lite tystare i nåt hörn av det stora huset.
Bland de tystare var jag och mamman i huset. Hon var nämligen intresserad av mina alternativa vägar till hälsa - och frihet. Vad annars kan man kalla det när man blir fri från sånt som plågat en - än frihet? Nackont-frihet, sömnlöshets-frihet, värk-så-fort-man-vaknar-frihet, stressfrihet, tåfrihet - eller vilken frihet det än är!
Så vi smög iväg, Wendy och jag, och satte igång att fokusera på att känna våra fyra fotpunkter mot den tjocka mjuka heltäckningsmattan i sovrummet. Vaggade lite fram och tillbaka och kände hur bra det var att känna sig stark ända nerifrån dessa punkter. Hon kollade in tåspridarna och beundrade skorna med de mjuka tunna sulorna och vi pratade, masserade fötter och vred på tår. Vi pratade om hur fötter och spända nackar hör ihop och allt möjligt annat som har med varandra att göra, vare sig man förstår det eller ej.
Sen la hon sig ner, jag masserade och pratade (Medveten) andning och hon testade olika sätt att tänka, andas och slappna av. Efter nån timme seglade Wendy ner för trappan och jag efter. Hon lycklig för hon kände det som om hon svävade och jag - minst lika lycklig - för att jag hade fått dela med mig. Ja, för jag blir verkligen lycklig av att stanna upp och dela med mig av något som är viktigt för mig. Det är när jag kan dela med mig som jag känner mig rik och vem vill inte vara rik?
Innan vi åker hem så ska jag ta mig tid att stanna upp och gå sakta under de vackert dekorerade träden i staden och njuta av att någon - en hel stad - har bestämt sig för att göra livet lite ljusare och gladare än det annars vore så här mitt i vintern. Så tacksam över fria fötter och glad kropp, medveten andning och stor familj, generösa människor, coachning och lugn och frid och en massa annat. Jag hoppas att jag ska stöta på människor här och där som har glädje av det jag kan dela med mig av så att de får lite mer ljus i vardagen och jag lovar mig själv att jag ska försöka stanna upp lite oftare och bara njuta. För då kan jag lättare ha något att dela med mig av. Nästa gång - då ska jag ta en bild i stillhet. Och dela. Ljus är glädje, tänker jag - hur man än delar det.
Den som delar är rik och vem vill inte vara rik. Jag delade fotkunskap och andning och någon annan blev också rik. Det kallar jag flyt - och det kostar ingenting! Trevlig advent!! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar