Även om det ser mörkt ut så ska man inte sluta hoppas! Och känns det nu lite mulet och inte alls så där stjärnklart som du skulle vilja - så kan du väl för all del hänga upp en egen stjärna, eller hur? Det gör jag - bland annat genom att läsa en bok. Och genom att bestämma mig för att hoppas kostar faktiskt inget och livet blir så mycket roligare då!
Jag har en tokig fot - eller kanske rättare sagt: Jag har gjort min fot tokig!
Hur det gick till vet jag inte riktigt men det har i alla fall fört något gott med sig: Jag har fått en Fot- och Rörelsecoach och henne skulle jag inte vilja bli av med. Jag som var vig som en kanelbulledeg i unga år har stelnat till och blivit mer skorp-lik på äldre dar. Men inte värre än att jag har kunna fortsätta att misshandla mig utan att fatta vad jag höll på med. Gått, stått, sprungit och hoppat hur som helst och i vad som helst - och i princip aldrig tagit hand om mina fötter så där som kloka människor gör. Helt enkelt av tacksamhet och respekt, kan jag föreställa mig. Och för att de är kloka nog att tänka framåt. Vet inte om min frontallob har någon mindre skada eller vad det kan bero på men jag har bara inte tänkt så långt som att jag ska vara vänlig emot dem som bär upp hela mig! Eller att jag kan träna upp mina fötter att bli starka istället för att slänga iväg med dem utan hänsyn till att de har behov. Jaja... som du vet så har jag i höst påbörjat min Fotresa och det ångrar jag inte en sekund.
Åsa som vägleder och förklarar, coachar och är underbar hittar övningar som ska hjälpa mig att hitta balans och styrka i hela kroppen innan jag börjar springa. Så att jag inte ställer till något igen. Men jag är lite som Lotta på Bråkmakargatan. Jag krånglar alltid till det på något nytt sätt! Här ser du vad som hänt hittills! Hade jag inte haft en stjärna - ett mål i sikte - så hade jag troligen lagt av. Målet är att kunna gå som jag gjorde förr i världen. Med lätthet och glada fötter.
På tal om det där med lätta fötter. I mina bloggar har jag tagit med länkar till några podcast som jag lärt mig mycket av. Där hörde jag om en bok som heter Born to Run. Nej, det har inget med Springsteen att göra, utan faktiskt något mycket roligare!
På sidan 214 läser jag: "Man slutar inte springa för att man är gammal,. Man blir gammal för att man slutar springa." Och så pratas det om att löpning är en gren där en 64-åring mycket väl kan mäta sig med en 19-åring! Såna böcker gillar jag. Om det ligger någon sanning i det. (Finns det liv, finns det hopp även om jag inte hinner träna upp mig så att jag springer om mina pigga barnbarn nästa år så är jag glad om jag märker att det går åt rätt håll!)Och som denna bok - läst av miljoner och åter miljoner - läggs upp, så är många namngivna från både den kända och okända världen som vet både det första och det sista om naturlig löpning. Christopher McDougall håller hoppets låga brinnande och vi får följa honom och många andra fantastiska människor efter det som står i undertiteln -Jakten på löpningens själ. Jag har känt hur glad jag blir från fötterna och upp i huvudet när jag läser om till exempel tarahumaralöparna som springer av ren glädje i fler timmar än jag kan hålla mig vaken. I skarpa uppförsbackar på hundratals meter! Jag vill inte förstöra nöjet för dig så hur det går i denna jakt det får du läsa själv men det sägs att miljoner människor fått ett nytt och roligare sätt att röra sig och springa genom denna bok. Min coach Åsa är en av dem! Här hittar du mer om hur FreeFoot och Born to Run hänger ihop. Direktlänk för de nyfikna men tidspressade: http://www.borntorun.nu/
Än springer jag inte - mer om det längre ner. Men här har du min Fotresa i sammandrag.
Fotresan 1 - Hej jag heter Madeleine och ska snart lära mig att gå
Fotresan 2 - En tåresande historia
Fotresan 3 - Fotresa på ålderns höst - är det som att lära gamla hundar sitta?
Tänkte att det går väl över men det visar att det gör det visst inte. Snart nytt år och jag känner att jag nu vill lova mig själv att göra NÅGOT för min fot. (Jag veet ju att den så gärna ger tillbaka allt den kan sen! :-) ) Så jag plockade fram ett vitkålshuvud! Bankade det med en mortel, la plast om, la på foten, satte på en strumpa och virade ett bandage omkring och låg fint under natten. Tog av på morgonen - för att inte foten skulle bli som ett russin.
Tränade enligt Åsas instruktioner och satte sen på vitkålen igen ett par timmar till. Ikväll såg foten mycket bättre ut även om allt under "knogen" fortfarande var mycket tjockare än under alla andra. Den var inte alls så där geléigt svullen som du kanske ser på (de rätt äckliga) bilderna. Svullnaden verkar nu endast vara längre in i foten.
Tycker du att jag är tokig så kan jag trösta mig med att jag är i mycket gott sällskap! Det är Anja Pärssons läkare och fysioterapeut som delar med sig av detta gamla husmorsknep! Här har du länken!
Jag ser mycket fram emot att visa upp resultatet av mitt vitkålsförsök i nästa blogg! Inte bara för vitkålens skull utanför att min inre stjärna lyser på ett par små fötter som i många år älskade att springa fort fort, fort. Ofta barfota över stock och sten, grus och gren. Glada, glada fötter som bar en glad och pigg kropp. Där lyser min stjärna - dit vill jag komma. För som jag minns det var jag verkligen född att springa. Det var då jag mådde som bäst.
Har du något du vill läka - ett knä eller en fot eller något annat som är svullet eller skaver så skriv gärna en rad till mig om hur det går - om du vågar testa vitkålsmetoden! Passar perfekt för såna som jag som gillar att vara tavarliga! :-) Förutom här kan du ju hälsa på - och skriva - i min Facebookgrupp Andningspuff! Där får du en daglig puff i rätt riktning när det gäller din kraftfulla andning! Du anar kanske inte hur stor skillnad den gör för din hälsa och ditt humör!? Och alltid när det handlar om läkning är man glad att man vet det där med andning. :-)
GOTT NYTT ÅR!
Jag önskar dig att 2019 blir ditt bästa år. Det år som du får allt det där gjort som du så gärna vill bli klar med.
Med stora glada varma hoppfulla kramar. Madeleine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar