#2 MB En tåresande historia

En tåresande historia

Så här några dagar efter att för första gången i mitt långa liv äntligen fått fotcoachning måste jag säga att: Det var ett tåresande äventyr! Före mötet trodde jag att början på min Fotresa skulle vara att lära mig att gå. Istället fick jag veta att först måste jag lära mig att stå! Eller rättare sagt – lära känna hela mina fötter.

Med mina vanliga stolta älgkliv stegade jag mig fram genom centrala Malmö i närheten av Caroli City och fann enkelt vad jag sökte - FreeFootbutiken på Djäknegatan 5. Jag kom i god tid och såg många komma och gå – flera med paket under armen på vägen ut. Jag provade mig igenom de flesta av de fina höst-och vinterskorna - och jag blev kär. Den nya mockakängan från Joe Nimble – hur underbar kan en sko vara?! Mina fötter skulle älska mig om jag lät dem få som de ville! Och så himla snygga! Men att köpa skor var inte huvudanledningen till att jag var där – och en varning ringde i huvudet på mig: Skon är viktig men den gör inte hela jobbet! Som jag skrev i förra bloggen så hade jag redan köpt underbara skor från FreeFoot, men elegant nonchalerat det faktum att jag också borde tagit mig tid att lära känna mina fötter. Inte bara slänga på dem ett par skor och lämna dem åt sitt öde.  

Efter att jag fått lite tid att drömma mig bort bland  alla sköna skor svävade Åsa Rylander in i butiken, log stort och snabbt hamnade fokus på mina fötter. Hur mår de, vad vill jag med dem? Några problem? Sen fick jag andas – åtminstone det är jag ju bra på!  Jag fick stå och gå, vicka på tårna och försöka skilja dem åt. Fötterna är inga okänsliga klumpar utan har individuella delar som behöver uppmärksammas då de alla har sina specifika uppgifter! Och en rak och värdig hållning är till för mer än att vara snygg och inte få ont i ryggen! För att bevisa detta gav Åsa mig i uppgift att tänka på de fyra stödpunkterna i varje fot, stå rak men avslappnad och stark. Hon varnade innan hon knuffade till mig i sidled och jag klarade provet. Jag stod så bra och fint, stark i fötterna – och mentalt.

Men allt är inte som jag tror! Inte bara fötter och inte bara skor, inte heller sitter allt i huvudet, som jag ofta inbillar mig. Åsa bad mig återigen att stå stadigt men vrida eller böja på huvudet en aning - och jag lydde strax uppmaningen. Hon knuffade på nytt till mig och det kändes som om jag var på väg att flyga ut genom väggen! Vad hände?? Balans. Eller brist på! Det har med hållningen att göra. Kroppen vill ha koll och bryter man den starka kedjan så tappar man kontrollen! 

Det är därför som vi med älgkliven måste tänka om! Om man inte är älg, antar jag. Det tog vi aldrig upp. (Vet inte om Åsas stora kunskaper innefattar även skogens konung och hans gång?) Däremot skickade Åsa hem lite läxor till mig i form av filmer och annat ”godis” som hjälp för mig att hitta fötterna och deras funktioner igen. Så här sitter jag – och står - och vickar på tårna. Och står - och går - medan jag känner mig fram i balanspunkterna. Och så studsar jag. Jo då! Mer om älgklivande och studs i en nästa blogg, så får vi se hur mycket som har hänt. För nu måste jag gå och träna tårna. 
  Det är verkligen en tåresande historia det här. En fotresa som går rakt igenom hela kroppen! 

             Min coach Åsa bredvid Erik – som  som guidade mig runt bland godsakerna– också coach på FreeFoot.