#31: Professionellt med stort P

Dags att knyta ihop säcken. Efter tre tillfällen fyllda med otroligt mycket kunskap och praktiska moment blev min individuella löpanalys summan av kardemumman på löputbildningen. Väl förberedd med löparskor och löparkläder, i mån om jag skulle springa ute, kom jag till Freefoot. Det skulle bli intressant att se om min löpning hade förändrats något eller kanske också hur stor skillnad från då till nu. Magnus tog all sin koncentration på mina övningar vilket jag självklart var tacksam för. Jag tog av mig skorna och sockarna och började med att ställa mig på en planka för hukposition. Magnus prövade olika tänjningstekniker för att öppna upp mina leder. Det visade sig lite senare att hukpositionen inte var så skrämmande att sitta i längre efter uppvärmningen. Faktiskt oerhört skönt. Det kanske är det som är viktigt också, oavsett vad ni håller på med – att värma upp innan. Därefter blev det några blandade övningar för att tänja ut baksida vad och olika partier. Det var skönt att jag inte kom till detta tillfälle och behövde ställa en massa frågor utan kunde enkelt följa med och lyssna på de övningar som skulle utföras. Professionellt med stort P. Efter att ha lekt runt på golvet och tänjt på leder så fick jag kliva upp på rullbandet. I en bestämd takt skulle jag gå. På ett slag skulle jag hoppa en gång. Nästa gång skulle jag hoppa på två slag och sedan tre slag. Hade jag gjort detta på gymmet så hade nog instruktörerna dödat mig… Det var svettigt men mycket intressant. När jag sedan klev av bandet fick jag hoppa i takt på golvet och upptäckte att hela min kropp kom fram betydligt och jag hoppade med ett vertikalt rep genom kroppen. På rullbandet igen och utförde övningen några gånger till. Jag sprang även genom att sparka upp ett ben i baken i olika former. Därefter sprang jag i en bestämd hastighet. Notera att jag under hela tillfället är barfota (sååå underbar känsla) och att jag inte saknar känslan av skor. Obetalbart! Magnus filmade min löpning och efter att ha sprungit länge nog stoppade han bandet och visade mig resultatet. Vilken skillnad från tillfälle 1! Som ni ser på bilden är bilden till vänster tillfälle 1 och till höger hur min löpning såg ut nu. Jag saknade ord och skrattade lite för mig själv. Var det här verkligen min löpstil? Den var helt… förändrad, utvecklad och framåt. Jag förstod snabbt när jag såg skillnaden att denna löpskola hade gjort skillnad. Här hade jag kommit in och hoppats få lära mig något nytt, ödmjuk för nya kunskaper men med kanske lite för mycket tro på mig själv. Att få se och dessutom känna sådan enorm glädje i varje löpsteg jag tog gjorde det till verklighet för mig att löpskolan gav otroligt mycket. Jag är oerhört tacksam för den tid jag lagt på att åka till Göteborg och lära mig nytt. Även tacksam för alla kunskaper och övningar Magnus har gett mig för att jag ska bli en bättre och gladare löpare. Jag må låta totalt euforisk över resultatet men det är också för att jag är det. Målet framför mig nu leder först och främst till Göteborgsvarvet och den träning som krävs. Imorgon blir det ett löparpass och sedan får jag se åt vilket håll jag springer. Allt beror på hur och om, vägen svänger.

VECKA 7 - STOLSVÄRKE OCH SKATE

VECKA 7 – STOLSVÄRK OCH SKATE

Stolsvärk

Visst är det märkligt, hur vissa förändringar känns naturliga med än gång och direkt blir en del av ens vardag..!? Det är inte alltid så, snarare brukar det vara svårt att ändra en vana. Enligt forskning tar det i snitt 18-66 dagar att ändra en van, så det är lite märkligt att vissa saker går fortare än andra, men kanske det beror på att de är så självklara. Då och då i mitt liv har vissa förändringar varit sådana, stor omställning, rent av omvälvande skulle man kunna säga, men ändå så känns de så självklara från första stund. Må det vara att träffa bröder/sanna vänner som hela tiden funnits där men man bara inte sett dem än, eller att använda sin kropp som den är tänkt att användas, dvs fötter med anatomisk korrekta skor (så tråkigt uttryck, tror jag skall kalla dem ”Barfotaskor” även som om det är lika motsägelsefullt som ”Jätteliten”).

Jag tvekade aldrig när det gällde att byta skor, det var bara så uppenbart från början att det var rätt väg, i alla fall för mig. Nu har jag stått upp ett tag, kan sitta på huk utan större problem, stretchar lite då och då (jag är en dålig människa ibland så det blir inte riktigt varje dag efter ett schema, men riktningen är klar i alla fall). Förutom tidigare observationer med skön smärta i vänsterfoten och milda kniven mellan skuldrorna märker jag nu andra lustiga förändringar. Förr kunde jag bara sitta på huk en kort stund, likaså så bara stå en kort stund innan jag fick ont. Nu är det hela omvänt… jag klarar bara en kort stund sittandes på stol om jag jobbar, sedan får jag ont i ryggen! Min kropp protesterar helt enkelt mot gamnacke och böja ryggen i en båge runt bordet. Det gör ont med den onaturliga ställningen som jag tvingar in kroppen i, den som tidigare min kropp trodde var den naturliga positionen… Så skönt att det faktiskt går att få kroppen att bli självreglerande mot skador (så gott det går i alla fall), bara man guidar den på rätt väg.

Skate

VÅRSOL!!! Visst är den UNDERBAR! Även om man får hösnuva mm. Istället för byggmaterial i bilen var det äntligen dags att byta mot skateboard och kickbike för att åka till närmaste skateramp!

Som bagaget skall se ut i en bil. Ett bagage med brädor i är ett riktigt bagage!

Jag hade lovat lillkillen att åka till skateparken i helgen, och HerreGud! vad skönt att komma dit! Alla kom igång och flöt runt i parken och kände hur livet kom tillbaka. Det var kul att se många andra föräldrar som skatat tidigare som kom igång med sina barn och åkte, lugnt och fint men man såg att tekniken fanns där sedan tidigare. Förut har jag tyckt att det känts lite lurigt med skor på skaten, det har varit lite för mycket mellan foten och skateboarden för att det skulle kännas bekvämt. Med barfotaskor är det något helt annat, vilken koppling och närhet man får till brädan, underbart!

Hard Core Skate! Inte riktigt vert-ramp, men ändå...!

Nu är det bara att köra och lyfta fram de goa manövrar man gjorde i cementröret vid Frölunda Torg när skateboard kom till Göteborg! Det fanns faktiskt en skatepark nära Stjärnhusen i Frölunda Torg då med ett gigantiskt cementrör, men det är klart, det var nog 30 år sedan… ;o) Nu finns det flera parker som tur är. Ses kanske i Falkenberg snart på deras fina ramper & vid, vad som kan vara världens bästa pizzeria, eller i alla fall en av de mest intressanta, Lilla Napoli. Med skate & barfotaskor så klart!

PS. Tänk på att boka pizzan, annars blir ni nog utan. DS.

Lycka till och hörs nästa vecka igen!

//Danne Bergman

#30: Ändrad planering

Arbetet med min Best Self Co har fungerat mycket bra för mig. BSC är som en dagbok  fast med en 13 veckors-planering inklusive mål för dagar och veckor. Innan jag deltog på andra tillfället kände jag i alla fall att detta var det bästa som hänt min planering på väldigt, väldigt länge. Tidigare har jag överplanerat flera veckor i förväg, analyserat vad som komma skall redan nästa månad och planerat varje dag i veckan utifrån att jag behöver klara fem delmål för att den dagen ska bli godkänd. Det tyckte jag var helt normalt – för mig. När jag nu deltog på det andra tillfället vid Freefoot fick jag upp ögonen för att det jag gjorde kanske inte riktigt passade mig. Större delen av livet där jag på något sätt har planerat, har jag haft en struktur och ett slutmål. Jag har alltså kunnat säga redan vecka 1 var jag kommer befinna mig när jag kommit i mål. Med målet om ökad självkännedom blir det mer ett abstrakt sådant. Bort med struktur och noga planering och helt enkelt surfa på den där vågen som kanske leder någonstans, men var vet jag inte. Under mina veckor kommer jag plocka upp många bra och många mindre bra verktyg för att bygga ihop ett eget mål som visar på att jag har ökat min självkännedom. Magnus Björkholm berättade att det finns två olika typer av mål. Det första målet är ett komplicerat mål där du har en klar bild framför dig hur du ska nå målet och varje delmål du satt upp finns där för att du ska klara det målet. Det andra målet är ett komplext mål där du inte har en klar målbild, men på vägen till ”det där ljuset i tunneln” finner du verktyg som du kanske kan arbeta med och skapa dig ett eget mål. Av de två målen har jag tydligt valt det andra målet. Möjligt för att jag använt komplicerade mål så länge jag kan minnas att jag vill pröva något annat men också för att jag inte vet var jag kommer landa när mina 13 veckor har passerat. Hur mäter jag ökad självkännedom? Vad kommer jag ha uppnått efter mina veckor? Efter att ha fått dessa frågor till mig började jag fundera på mina val och kände att jag behövde använda mer konkreta mål som går att ta på och som jag kan berätta för andra efter avslutade veckor att jag åstadkommit.  Än så länge har jag kommit på att den meditation jag genomför varje morgon, genom att sitta i diamantställning, vill jag använda 30 minuter för när 13 veckor har passerat. Jag ska även börja med ett mindfulnesschema varje morgon för att få ett sunt uppvaknande. Även yoga är tanke att börja med. Än så länge klurar jag på ett schema men med dessa nya insikter kan jag se ett tydligare, strukturerat mål där jag kommer någonstans. Kanske kan dessa mål användas så att jag vid nästa målskapande har lagt en framtida grund genom mitt nuvarande mål. Utbildningen gav mig nya verktyg och perspektiv på samma mål. Den öppnade upp ett slutet, koncentrerat (och grumligt) sinne och gav den där lilla, lilla pusselbiten som var så oerhört viktig för att bygga mål: Självförtroende. Nu kommer jag fortsätta skriva i boken med mina nya insikter och kunskaper och nästa tillfälle jag skriver om det tredje och sista mötet får jag se om min planering har misslyckats eller lyckats. Den som väntar får se.

#29: Spring och var glad

För mig är löpning glädje. Jag ger mig ut, antingen med skor eller barfota, och springer för att jag tycker om det. Inte för att någon har sagt det till mig utan för min egen fria viljas skull. Härom veckan genomförde jag den tredje delen av löputbildningen via Freefoot. Passet var uppdelat snarlikt som förra delen, med vissa övningar som skillnad. För mig passade det som handen i handsken då jag har deltagit på alla tillfällen och kunde följa med och förstå övningarna ytterligare. Ibland uppskattar jag att repetera och gå tillbaka till tidigare övningar istället för att ständigt lära sig något nytt. Då blir det svårt att reflektera hur utvecklingen har fungerat om jag inte vet vilka övningar jag ska fokusera på. Vid det tredje tillfället lekte vi ännu mer med olika övningar för barn. Vi fokuserade mycket på att andningen skulle vara kontrollerat och medveten under alla övningar och löpningen. Medveten närvaro är en viktig pusselbit för att jag som löpare (exempelvis) inte drar ihop mig själv när jag springer och glömmer av att lyssna på min kropp. Jag behöver vara medveten om hur jag mår, hur min hållning påverkar min löpstil och vad som finns runtomkring mig för att inte springa in i något eller tappa fotfästet.  Vi sprang med metronom detta tillfälle också och tack vare att jag hade prövat att springa med både 150 och 180 beats per minute (bpm) kände jag mig starkare än tidigare. Att kunna springa avslappnat och samtidigt korrekt utan att det gör ont eller känns konstigt är något jag eftersträvar i min träning. Visst, jag tenderar likt många andra att glömma viktiga punkter ibland men de viktigaste träningsdelarna finns ändå med mig i bakhuvudet när jag tränar.  Om lite mindre än en vecka väntar en individuell löpanalys på Freefoot. Vi som deltog fick, förutom tre mycket bra löp- och rörelselektioner, även en individuell löpanalys i paketet, för att vi ska kunna jämföra med hur vi sprang innan respektive efter utbildningen. Där kommer jag kunna ställa lite mer personliga frågor som är riktade till min löpning och som kan hjälpa mig framåt i min träning. Det ska bli riktigt intressant att se vad jag har lärt mig och om min löpning har förändrats något.  Även om jag personligen kan tycka att jag vet en hel del om just löpning, så finns det alltid mer att lära sig. Jag är tacksam för dessa tillfällen då de har öppnat upp en ny värld för mig med bpm, rörlighet och en behaglig löpning som inte ska göra ont.  Att springa är inget måste, det är heller inget krav. Att springa är ditt val och det är endast för dig som du springer. Vill du veta mer om löputbildningen som jag har genomfört så hör av dig till Magnus eller kika in på Freefoot. För mig är löpning glädje. Vad betyder den för dig?

VECKA 6 – MORGONRÖRLIGHET & 10 MINUTERS LÖPNINGSTIPS

VECKA 6 – MORGONRÖRLIGHET & 10 MINUTERS LÖPNINGSTIPS

Morgonstel…

Jag kan nog bli lite ivrig ibland och känna, ”Nu är vi på gång, nu har jag strechat fotvalvet en gång och är rörlig igen!”. Det stämmer för stunden, men jag har känt på morgonen när jag tänder en brasa i kaminen och sitter på huk att, njae inte riktig i balans än… Stelheten har börjat släppa och rörligheten i vänster vrist samt fotval börjar komma. Dock, det krävs allt lite rörlighetsövningar på morgonen hjälper nog mycket för att få upp rörligheten och behålla den.

Stela fotvalv vid morgonbrasan, en bit kvar

”Ändrade vanor tar 30 dagar” eller …?

Det sägs att det tar 30 dagar att ändra en vana. Dvs om man vill ändra på något, som att gå tidigare till bussen, äta mer grönsaker eller något annat så måste man hålla ut 30 dagar för att det skall bli en vana. Det ligger nog något i det. Jag brukar hålla ut 14 dagar och sedan återgå till gamla mönster. Konstigt nog har jag aldrig haft den känslan vad det gäller ”barfota”skor (det är roligare att kalla dem det än ”Anatomiskt korrekta skor”). När jag fick veta hur foten är uppbyggd och tänkt att fungera fick jag nog en sådan aha-upplevelse och förståelse att det går liksom inte att bortse från den. Lagt kort ligger! Annat är det med rörlighetsträning och rörelse i övrigt…

Tydligen tar det olika lång tid att ändra vana vad det beror på, t ex från 18 dagar upp till 66 dagar. 66 dagar gäller så klart träning… Jag tror inte det handlar om 65 eller 67 dagar för fallera eller succé utan mer, räkna med att hålla ut i + 2 månader innan saker sker mer av sig själv. Man får nog vara nitisk och hålla i helt enkelt. Jag fick ett mycket intressant tips för att klara utmaningen, jag tror den metoden passar mig. Vi kan kalla den ”10 minuters metoden”.

Ger verkligen 10 min något? Löpning redan…?

Vad är nu detta, springa 10 minuter!? Ja, för mig är det HELT perfekt! Ni vet, jag har ju faktiskt inte TID att träna! Jag menar, små barn att ta hand om, hämta – lämna – aktiviteter – jobb – hushållsarbete – ta hand om bilen osv… Jag har hur många exits (saker att skylla på för att slippa något) som helst! Och det är sant, förutom allt nämnt ovan bygger jag ut huset med 2 badrum också så när skulle jag hinna träna!? Nästan på gränsen till oförskämt att påstå att jag skulle hinna med det. Men det är klart, 10 minuter…?

 För mig är detta en perfekt strategi, 10 minuter finns faktiskt varje dag. Efter barnen somnat, direkt på morgonen, istället för fikarast på fm eller em eller på lunchen eller runt busskuren i väntan på bussen osv. 10 minuter finns faktiskt. Hade det varit mer hade jag nog backat, men 10 minuter för att ta hand om mig själv och min kropp, som faktiskt inte går att byta ut utan måste hålla så länge jag hänger med, det kan jag kräva av livet att ge mig.

En annan variant är Runstreak. Som jag hört handlar det om att springa 1,6 km (en mile) eller 20 minuter varje dag alltid. Det finns de som gjort detta + 1 000 dagar i sträck. Jag är skeptiskt till att springa när man är sjuk med feber, influensa eller annat men i övrigt, ingen en dum idé…! Dock börjar jag med 10 minuter som kompisen föreslog, bättre sikta på något hållbart än att spänna bågen för mycket och missa. Kom ihåg, vi måste hålla ut minst 66 dagar…!

Arbetet framåt

Så nu blir det 10 min rörlighetsövningar vid datorn när jag läser dagen mail och planerar dagen. Sedan blir det 10 minuter löpning någon gång under dagen. Jag har börjat mitt ”10 minuters Running streak” och… visst känns det! Lite lagom träningsvärk både här och där, och ja, löpningen känns i vaderna som nu får dämpa stöten. Jag sätter på en låt i 5 minuter och springer iväg någonstans lite vilken riktning som helst. När den är slut vänder jag bara hemåt igen, mycket enkelt och lätt att få till.

Får se om jag klarar 7 dagars Runningstreak till en början för att på sikt nå 66 dagar och en ny vana… Lyckas ni…?

Och, det är så skönt att bli lite mer rörlig i kroppen. Nu har jag roligare med barnen och kan leka med dem. För någon månad sedan hade det inte gått att hoppa och skutta med dem som jag gör nu, jag var helt enkelt för stel. Övningarna (enkla sådana, inget avancerat) och att träna att sitta på huk och stå har gett resultat. ¨

LEVE DEN FRIA RÖRELSEN!

Lycka till och hörs nästa vecka igen!

//Danne Bergman

VECKA 5 - LÖPARKO SAMT KROPPEN BÖRJAR ORDNA TILL SIG...?

VECKA 5 – LÖPARSKO SAMT KROPPEN BÖRJAR ORDNA TILL SIG…?

Hållningen tillbaka verkar det som!

Så… nu har man ”hållit ut” 5 veckor utan dämpade skor och gått barfota eller i anatomiskt korrekta skor. Jag har också passat på att stå mycket vid skrivbordet på jobbet och vid andra tillfällen samt stretchat lite i lederna. Väldigt praktiskt som sagt att stå, som när jag blev bjuden på cirkus där min plats var dubbelbokad och jag fick stå i 1 ½ timme. Bara att säga, TACK!, nu fick jag ännu mer träning och bättre hållning. Så hade jag inte känt tidigare utan mer risk för en sur min, men inte nu.

Jag måste säga att det börjar kännas som att en omställning faktiskt håller på att ske. Det är lite märkligt, men värken, eller snarare känslan av att stelheten och låsningen i vänsterfoten börjar försvinna. Börjar rörligheten i fotvalvet på den låsta vänsterfoten komma tillbaka (se bilden av fotavtrycket vecka 3)? Nu har en annan smärta kommit istället, en mild kniv in i ryggen mellan skulderbladen. Inte särskilt obehagligt utan mest riktigt trevligt. Kan det verkligen vara så att min kropp börjar få en bättre form än en WC-anka och istället får en normal riktigt hållning!? Jag har haft svårt att sitta på huk. För att kunna göra det så måste man ha rörlighet i fotlederna & vaderna, höften samt bröstryggen som jag förstår det. Fötter och rygg är rätt ok även om förbättringspotential finns men bröstryggen är låst efter allt stillasittande. Jag har börjat få en riktig gamnacke och har under LÅNG tid haft värk i ryggen mellan skulderbladen och i axlarna. Det har nästa försvunnit helt och tydligen ersatts av den milda kniven mellan skulderbladen. Jag tolkar det som ett tecken på att genom att stå, gå normalt och riktiga skor så börjar kroppen komma i ordning vilket tvingar även bröstryggen att hamna på rätt plats. = lite obehag medan ryggen kommer i ordning vilket är ett mycket billigt pris att betala för att slippa tidigare rygg- och axelvärk!

”Ont” i fötterna

”Det gör ont i hälarna när man går i skor utan dämpning & uppbyggnad eller barfota!” Jag har reflekterat över att visst kan det göra ont ibland. Jag försöker då tänka på att fördela vikten på HELA foten istället för att dunka i hälarna när jag går. Jag har också reflekterat över att det kan vara svårt att gå riktigt fort, man tar långa kliv då och börjar slå i hälarna igen. Det är väl helt enkelt så att vill man komma fortare fram så får man väl lägga in nästa växel och löpa istället för att gå. För vem gasar mer och rusar motorn i bilen på 1:an istället för att lägga in 2:an när man vill köra fortare..!? Jag märkte också att jag började slå i, eller träffa marken, för tidigt med mina gamla skor med klack. Jag tror mina biomekaniska reflexer börjar vänja sig vid 0 mm dropp i skorna. När man då helt plötsligt lägger in 10 mm dropp (=klack) så slår fötterna i marken 10 mm innan min kropp förväntar sig en träff och jag börjar gå konstigt. En vän beskrev samma sak, hon snubblade till i trappor när hon helt plötsligt gick från 0 dropp till klack, kroppen hade vant om reflexerna helt enkelt till en riktig gångstil.

Visst är det skönt med dämpning under fötterna, men det är skönt att dra täcket över huvudet och stanna i sängen hela dagen också, men inte så levande…!

Färdigheter tillbaka att sitta och stå

Med rörligheten på gång kan jag sitta på huk utan problem och med muskler som väcks till liv också stå längre tid utan värk. Så jag börjar fundera på om det är dags att pröva att löpa kortare sträckor kontinuerligt… Jag har också märkt att det känns mer naturligt att sitta på huk och stå än att sitta på en stol. Jag får helt dålig hållning på en stol om jag t ex skriver. Det blir som att jag kröker ihop bröstryggen och börjar få ont igen som oftast ställer jag mig upp igen istället.

Vårskor

Äntligen har lönen kommit och med många matlådor sedan sist istället för utelunch är det dags för ett par löparskor. Vårskorna börja komma in i affärerna!! Det blev ett par Joe Nimble Nimbletoes. Samma storlek som tidigare men de känns som det sitter närmare foten än Tradetoes och Trailtoes. Tydligen beror det på att de har mjukare och mer åtsittande översidan än de andra modellerna. Det uppskattar jag vid löpning, de andra kan glappa lite. Visst är det snygga! Svart är praktiskt men våren förtjänar färg! Märkligt bara att sulan nästan är snyggare än översidan… Man får med två innersulor, en mjuk och en hårdare för löpning på grus mm under längre tid. Jag bytte som vanligt till Bärs läderinnersula, mindre svettiga fötter då och enkla att byta ut vid behov.

Fina vårskor!

Till nästa vecka blir det fortsatt att stretcha fötterna och träna fotvalvet med hård boll som jag rullar under fotvalvet (boll för tryckpunkter) samt att öppna upp ryggen på en skumrulle. Skall nog försöka inviga de nya skorna också med lite löpning. Det var lääääääääänge sedan….

Lycka till och hörs nästa vecka igen!

//Danne Bergman

PS. Fick frågan på stan om jag gillade mina Trailtoes. Jag hann tyvärr inte berätta så mycket om dem men berättade kort och hänvisade till bloggen. Tydligen hade han redan hittat den och läst lite och blivit inspirerad, kul! DS.

#28: Leka

Jag tycker om att läsa. Helst är det litteratur som jag kan använda för att min egen vardag ska utvecklas. Sådana böcker handlar (just nu) om exempelvis löpning, rörlighet och mindfulness. Böckerna får mig att fundera på hur jag lever mitt liv och om jag på något sätt skulle kunna leva det annorlunda. Just den där situationen som jag inte riktigt var mig själv i, skulle jag ha kunnat göra den rättvis för mig själv. En av anledningarna till detta intresse är att jag är rätt duktig på att häva ur mig ord och kommentarer som inte passar i sammanhanget. Så istället för att glömma dessa och gå vidare så väljer jag att läsa mig till alternativa sätt för att bättra mig. Igår deltog jag på andra delen av Freefoots löputbildning i Göteborg. Magnus Björkholm gick igenom olika övningar för oss deltagare där majoriteten av övningar hade ett gemensamt tema: ”Lek.” Nu kan det ju kännas konstigt om vi, vuxna människor, ska leka, krypa och rulla runt som barn gör. Faktum är att jag fick insikten att detta var bra för mig. Som vuxen har vi flera färdigheter som barn inte har. Men barn är mycket duktiga på att rulla runt, krypa, kravla sig fram och de som ännu inte kan gå upprätt, strävar just efter detta. Kanske är detta något vi alla bör göra varje dag för att upptäcka att våra bortglömda muskler verkligen får arbeta. För mig i alla fall har jag flera muskler som jag inte använder fullt ut, eller kanske inte ens känner till. Att leka blev ett startskott så att jag kan upptäcka dessa muskler ännu igen.  Martin Blad, min coach på Freefoot, gick igenom många övningar med att just leka och då kändes det som en omöjlighet. Jag som var så icke flexibel skulle plötsligt ner till marken och leka. Igår förstod jag att det var just därför jag skulle börjat med lekandet långt tidigare. Lite som att börja förändra igår. Vissa tillfällen är jag trög i tankarna men bättre att jag kommer på det förr än senare. Efter cirka 30 minuter av markövningar var det dags för att ge oss ut för en löparrunda. Innan jag åkte till Göteborg hade jag tagit en tupplur och, i mitt omedvetna tillstånd, dragit på mig mina Boulderboots (Lems). Väl på tåget till Göteborg insåg jag mitt misstag då jag egentligen skulle ha tagit på mig mina Softtoes protected (Joe Nimble) eller Venado 2.0 (Luna Sandals). Så när jag kom till Göteborg och Freefoot valde jag att köpa nya skor dels för att ha ett par att springa i och dels för att jag verkligen ville ha de splitternya Trailtoes från Joe Nimble.  Så gav vi oss ut i Slottsskogen. Magnus önskade att vi prövade flera övningar för att vi själva skulle finna svaren på vad som hände i kroppen vid just det tillfället. Mycket handlade om var mittpunkten låg i vår löpning, hur andningen fungerade och att springa baklänges (vilket var både intressant och roligt). Som grädden på moset sprang vi en mindre runda i takt efter en metronom för att vi skulle få känna in en jämn rytm och komma in i en takt som passade för barfotalöpare. Metronomen och jag är inte, och har aldrig varit, goda vänner. Från grundskolans idrottslektioner, till lumpen och nu Freefoot. Inget fel med att försöka få upp min taktkänsla, men det är svårt. Samtidigt får jag se det som att jag nu har papper på att jag behöver träna med en metronom för att jag ska bli bättre på det, och i slutändan bli god vän med den. Efter löprundan betalade jag för skorna och åkte hem.  Så, vad har jag nu lärt mig om detta? Jag tror mycket på det som Kay Pollack berättade om, i sin bok ”Att växa genom möten”, att varje människa vi möter är utsänd för att jag som enskild individ ska träna mig på nya situationer. Varje ny människa är min lärare. Om vi inte kommer överens så kanske det finns någonting inom som jag behöver förändra, utveckla eller förstå för att mötet skulle kunna ha blivit mer lyckat. Flera gånger håller jag med då jag, som sagt, är duktig på att säga fel saker vid fel tillfällen. Samtidigt är dessa situationer obekväma för mig. När jag blir nervös försöker jag oftast använda humor för att få tyst på situationen jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Här är en sådan situation där jag lär mig (så småningom) att möta varje ny människa med ett öppet sinne och att inte döma. Mycket av det som Pollack berättar om går även in i Åsa Nilsonnes bok ”Mindfulness i hjärnan” där det beskrivs bland annat hur en situation kan tänkas om i nya perspektiv och där jag kan utveckla min mindfulness.  När jag var på löputbildningen igår upplevde jag samma känsla som vid första tillfället: Jag har mycket kvar att lära. Den känslan kommer jag alldeles säkert känna vid nästa tillfälle också och det är kanske ingen dum idé. Om jag hade känt mig fullärd, hur skulle jag då kunna ta in de nya redskapen jag har fått till mig. Hur skulle jag beskriva min utveckling om jag inte känt någon? Eller hur skulle jag se på nya upplevelser? Förmodligen skulle jag använda mitt tidigare tankesätt och inte göra så mycket åt det.  Jag är med på olika utbildningar för att lära mig nya saker. Jag vill utvecklas, förändras och framför allt må bra för att kunna se framåt. Jag är inte fullärd och det är heller inget jag strävar efter. Det är lite som jag brukar tänka med att ”så länge du har barnasinnet kvar i dig, då är du inte gammal.” Du är den du gör dig till. Vill du utvecklas? Finn sätt för att lyckas med detta men glöm då inte bort att för att ta fram en ny egenskap krävs att du förkastar en gammal. Det är i det stadiet jag befinner mig just nu. Jag kan känna mig osäker i min position för att jag lär mig mycket nytt. Att ta bort en gammal färdighet hjälper min osäkerhet att växa. Samtidigt lär jag mig nya egenskaper vilket förhoppningsvis kommer ge mig ny styrka och mod på sikt. En annan fundering som kommit fram handlar om kort- och långsiktigt tänkande. Kanske är det så att när jag får många nya redskap/verktyg att arbeta med under samma tillfälle så vet jag inte hur jag ska lägga om min träning så att den passar in för ett nytt schema. Flera gånger tänker jag tillbaka på att jag för det mesta tänker kortsiktigt och att det jag lärde mig igår ska genomföras nu, nu eller NU! När jag tänker tillbaka på den tid jag tillbringat med barfotalöpning så har en del av vad jag lärde mig för snart ett år sedan, fastnat nu. Jag behöver, med alla nya redskap, lägga upp kort- och långsiktiga planer för att jag inte ska stressa ihjäl mig och för att jag ska vara nöjd med varje ny dag med dess utmaningar. Då, när jag känner mig lugn, nöjd och avslappnad, kan jag växa genom mina möten med nya lärare och tänka framåt mot ett nytt jag.

PROJEKT F ...: Vecka 4 - Workshop dag 2, övningar och fler insikter

VECKA 4 – WORKSHOP DAG 2, ÖVNINGAR OCH FLER INSIKTER

Då var det dags, Dag 2 för workshopen på väg mot fria fötter och en fri rörelse i kroppen!

Löpbandet

Dag 2 började annorlunda än Dag 1, det var direkt in i träningslokalen och springa på löpband. Alla fick gå upp och springa i de skor de har medan löpcoachen filmade. Sedan fick vi göra övningar där man omväxlingsvis gå – hoppa – gå igen utan att stoppar för att sedan växla upp till springa – hoppa – springa. Nästa övning var att springa och sparka upp med benen mot rumpan. Sista övningen var att spänna axlarna och sedan slappna av. Sedan var det dags för filmningen, denna gång utan skor.

Teorin bakom övningarna

Tanken bakom övningarna av att träna upp kroppen biomekaniska reflexer. Det är lätt hänt att man tänker för mycket när man skall utföra någon rörelse. Lösningen är att man först tränar in rörelsen så de sitter, sedan utför man dem bara. Låt mig förklara. Om man t ex skall göra ett akrobatiskt hopp, t ex de volter Parkourdansarna gjorde i Mellodifestivalen så bör man först träna så att rörelserna blir till reflexer. Muskler, nervbanor mm är med på banan! Sedan när man uppträder gör man bara hoppet och låter de intränade reflexerna sköta jobbet. Skulle man mitt i ett hopp låta hjärnas medvetna tankar ta över börja fundera i banorna ”Ok, hur tar vi nu nästa steg, var skall vi landa…?” så har man antagligen redan ramlat ner i golvet innan man gjort något. De medvetna tankarna ta för lång tid, då är det bättre att träna reflexerna och låta de sköta jobbet. Vi är tillbaka till tankarna från Workshop Dag 1, ”Sitta – Stå – Gå – Löpa är färdigheter som vi måste träna upp och sedan fortsätta träna för att behålla” det vill säga träna och trimma de biomekaniska reflexerna mm.

Vi fick lära oss att människan har tre växlar (hästar har fem!):

·         Gå

·         Löpning

·         Sprint

Rörelserna är olika för de olika växlarna.

·         Gång             =            Pendelrörelse med benen

·         Löpning        =            Fötterna rör sig i en litet hjul

Sprint har jag inte koll på eftersom det inte var i fokus.

Med andra ord, om man vill ta sig fram i sakta mak så går människan, vill man transportera sig fram fortare över längre avstånd så löper man. Vid t ex akut fara gäller det att sprinta! Övningarna med gå – hopp - gå t ex är ett sätt att träna in rätt rörelsemönster.

 

Vi gick även igenom vilken typ av bränsle kroppen kan förbränna vid olika intensitet vid träning. Som man nämnt för löpare lägga mest fokus på lågintensiv träning.

Resultat från videofilmningarna

När vi jämförde filmningen av löparrörelsen före & efter övningarna på mindre än 1 timme och jämförde var resultatet slående… Alla hade förbättrat sin teknik! Från nybörjare till mer erfaren löpare, vad lite coachning kring löpande kan ge!

När man sprang med dämpade skor satte de flesta löparna ner foten för tidigt. Detta bromsar upp och ger en onödigt hård stöt i kroppen med risk för skador som följd. Detta blev mycket bättre när skorna togs av och man sprang barfota. Då kunde foten återkoppla att stöten var för hård och man satte automatiskt ner foten mer under kroppen som man bör.

Ett annat fel var att benet som var i luften inte var framme vid benet som hade kontakt med marken. Det släpade efter vilket var ett tecken (om jag förstår det rätt) på att hjulet, den rörelsen som man skall ha vi löpning, inte fungerar som det skall.

Hur såg det ut för mig…?

Jo, jag trodde att jag hade ett naturligt löparsteg som var ok och att jag hade små tassande mjuka steg som man bör. Så var det inte riktigt… Första påpekandet jag fick var att min stegfrekvens var alldeles för hög. Takten bör vara ca 180 nedslag per minut +/- 10 nedslag ungefär. Min takt låg på + 200 nedslag per minut, inte farligt tydligen men tar onödigt mycket energi. Sedan släpade det benet jag hade i luften efter, det var inte sida vid sida med benet som har markkontakt (dvs. låren var inte sida vid sida). Det plus det faktum att jag släpade fötterna i marken tar jag som tecken på att jag inte riktigt växlar upp. Kanske det är så att jag lägger i växel 1,5 istället för 1 = Gång eller 2 = Löpning, och ni vet väl de flesta hur det låter i en växellåda när man inte få i växlen.. Hugaligen! Bara att träna på hjulet och få in rätt rörelse!

I illustrationerna nedan (ja precis streckgubbarna, jag är inte så duktig på att teckna och hade inga foton så de får duga men är rätt tydliga också!) har jag ritat upp felaktiga rörelser och rätt rörelser. Bild 1 visar hur foten slår i för tidigt. Bild 2 visar att låren släpar efter och inte är framme i tid och bild 3 visar korrekt löpsteg där nedsättning av foten sker i tyngdpunkten och låren är sida vid sida. Den tuna blåa linjen är en tänkt rak linje genom kroppen och tyngdpunkten. Om ni går till en rörelsecoach och blir filmade kommer ni att se detta mycket tydligt. Och som sagt, det var bara några enkla träningar för att trimma reflexerna för att träna sig i fas! Man bör göra dem innan varje löppass några minuter tills de sitter.

Bilder på vanliga fel och rätt rörelse

Bild 1 - För tidig isättning av foten

Bild 2 - Benet släpar

Bild 3 - Rätt i sättning, benen i fas (dvs hjulet funkar) samt nedsättning under kroppen i tyngdpunkten

Nya skor får vänta tills nästa vecka. Det skall bli spännande att se vad som finns, tror att det kommit in nya vårmodeller nu! Och kom ihåg, det jag skriver är som jag uppfattat det och minns det, inte nödvändigtvis verifierade forskningsresultat även om det kan vara så att det jag skriver baserar sig på det. För mer exakta besked är det bäst att träffa en rörelsecoach, de kan detta utan och innan!

Lycka till och hörs nästa vecka igen!

//Danne Bergman