Leta i den här bloggen

tisdag 30 juni 2020

#64RD: Addict - Den funktionella skon

Addict - Den funktionella skon




Det var i april tidigare i år som jag först fick höra talas
om den sko som skulle revolutionera skoindustrin. NimbleToes Addict i
samarbete med Soles by Michelin. Jag befann mig vid Freefoot i Göteborg
och pratade med Magnus Björkholm, grundare av Freefoot, om skon som
kommit fram genom ett samarbete mellan Sebastian Bär
(son till Christian Bär, grundare till skoföretaget BÄR skor) och
“the biomechanist and legendary natural running coach” Lee Saxby.
Addict är den första i familjen av funktionella skor med tåfrihet.
Se video och mer information om tåfrihet här.



För att ta del av möjligheten att köpa skon till “early bird”-pris skrev
jag upp mig på nyhetsbrevet från Freefoot. Under kommande veckor
skickade Freefoot löpande ut uppdateringar om skon,
dess bakgrund, funktion och struktur. 



Sedan jag började springa i mina “barfotaskor” har jag blivit
van vid tåfrihet, närkontakten till underlaget och den sköna känslan
när fotisättningen sker med hela foten istället för
“framfotalöpning” som så många andra kan använda.

Efter ett antal mindre lopp, 2 Göteborgsvarv och 1 Stockholm Maraton
senare känner jag mig nöjd med mitt val av skor.
Freefoots holistiska syn på rörelse och deras skor ger
mig en tåfrihet som jag aldrig känt tidigare.
Detta synsätt har förändrat mitt liv som löpare till det bättre.



I går (2020-06-29) fick jag beskedet att ett skopaket från Freefoot
fanns att hämta på posten vid Ålidhem i Umeå. Försiktigt öppnade jag
paketet för att få njuta av känslan av nya skor. Just doften av icke använda
skor älskar jag och jag tycker den är fantastisk för mig som skonörd.
På följesedeln fick jag en trevlig hälsning från Magnus som
gjorde mig väldigt glad! Plötsligt hade jag mina
efterlängtade Addict i händerna!





Första intrycket var att de var mjuka och sköna, med rejäl sula från
Michelin och, ovanligt nog, en sula på 10 mm istället för den
vanliga på <5 mm som jag är van vid. Skorna liknar andra skor som
jag ser i “vanliga” sportbutiker. Sedan jag började springa med mina
skor har jag aldrig upptäckt en sådan här sko. En del av mig började tvivla,
men med facit i handen efter allt jag hört om den, så behövde jag prova
den innan jag fattade beslut. Samma dag var det blött ute så jag
bestämde mig för löpning dagen efter.





Jag började lätt. 3 km asfalt. Majoriteten av mina löparpass
är på asfalt och jag har alltid uppskattat det underlaget. Sveriges
underlag är mestadels platt på grund av asfalt och därmed har mina
fötter lärt sig uppskatta asfaltens hårda underlag. Skorna kändes sköna
när jag sprang. Dämpningen var ovanligt bra - vilket jag inte var beredd på.
Jag är som sagt van vid <5 mm sula och inte en tjockare sula för dämpning.
Sulorna från Michelin kändes robusta, löparvänliga och perfekta för valet
av underlag. Skorna var inte trånga på något sätt och mina tår fick
verkligen röra sig fritt i skorna. Med detta sagt bör det nämnas att
jag valde storlek 10 (44,5) så att jag en tumnagel till frihet. Detta är en
förutsättning för att fotens hela kapacitet kan användas fullt ut.





Jag är överraskad över skons funktion och skön löpturen kändes.
Tidigare har jag sprungit i icke fotriktiga skor för att pröva skillnaden.
Det är en enorm skillnad mellan icke fotriktiga och fotriktiga skor!
Nästan direkt fick jag ont i foten på grund av skons form,
känslan av inklämda tår och brist på utrymme än den jag var van vid. 



Addict överklassade mina förväntningar med måtta
och jag ser Addict som en riktig funktionell sko med tåfrihet,
stabilitet och med en robust sula. Jag hoppas och tror att fler
kommer att upptäcka Addict och det arbete det lagts på att
gör denna modell till en funktionell sko.


/Rickard Dahlgren

lördag 11 april 2020

#63RD: Vill du undvika fukt mellan tårna och samtidigt få tillbaka styrkan i dina fötter?


Såhär i påsken och corona-tiden kan det kännas svårt att hålla igång träningen på gymmet. En träning som du kan göra, och som oftast glöms bort, är träningen för den kroppsdel som håller upp dig. Jag pratar givetvis om dina fötter. När du går, springer, sitter, böjer dig, reser dig och så vidare så belastar du dina fötter med olika muskler. Hur ofta tränar du dina fötter utan att enbart belasta dem? Jag har då aldrig sett någon maskin på gymmet som påminner mig om att träna mina fötter. Så länge de är inbäddade i ett par skor så skadas ju inte. Eller? Det är kanske där de får mest stryk. Träna upp dina fötter och känn styrkan växa i dem. Dina fötter kommer att tacka dig.



En enkel övning för just dina fötter är att spreta på dina tår. Rulla runt med dina fötter i luften och känn skillnaden från instängdhet till frihet. Köp en trigger- eller golfboll och massera dina fötter cirka fem minuter per fot per dag. Där det känns mest, lägg tryck där och låt smärtan flöda iväg. För vad du gör nu är att du frigör smärtor och andra stela partier i din fot som du annars skulle få skador av senare. Dina fötter behöver kärlek och massage. Om du kan ge övriga kroppen massage, glöm då inte dina fötter.

(Precis varit ute på en löprunda)


Dagligen använder jag strumpor av märket Injinji, så kallade tåstrumpor. Dessa är inte bara oerhört bekväma utan de hjälper mig även att spreta på mina tår. Något som vanliga strumpor inte kan. Injinji-strumporna hjälper även till att få tillbaka styrkan i mina fötter samt så att jag undviker fukt mellan tårna. Genom att separera tår som annars kan pressas nära varandra så riskerar vi inte längre fukt, svamp, liktornar mellan tår, skav, felställningar, passivitet, inklämdhet och odörer.


Känns detta spännande så rekommenderar jag att införskaffa ett par strumpor av märket Injinji (De finns hos Freefoot). Tänk på att successivt bygga upp dina fötter. De är inte bekväma med tåstrumpor från början för att… ja, du förstår nog själv (för att vi har klämt in våra fötter i trånga skor utan frihet). Börja med att ha på strumporna 1 timme per dag. Gå runt i dem och känn efter hur det känns. När du känner dig redo ökar du till 2 timmar, därefter 3 osv. Glöm inte att smörja in dina fötter mellan varven och ge dina fötter näring och behag.



Till sist får jag önska alla en Glad Påsk!

Trevliga fothälsningar från Umeå

/Rickard Dahlgren

söndag 29 mars 2020

#62RD: Ut med skorna på grönbete




Här uppe i norr har solens strålar börjat titta fram allt mer. Den oklara vintern byts förhoppningsvis snart ut mot varmare breddgrader från syd. Promenad- och löparväder står som prioritet. Ut med skorna på grönbete.


Ja, snart kan jag äntligen ge mig ut på flera löparturer utan att oroa mig för snö eller halka. Lite som korna på kosläppet när gräset blivit grönt igen. En hel del promenader har det blivit i mina ljuvliga NimbleToes Trail samt vid kallare temperatur mina WanderToes. Snart premiär för de skorna jag förra året sprang mitt allra första maraton i: Nimbletoes. Åh vad jag längtar!


Trots corona-tider så får jag se möjligheter från annan vinkel. Dels så har jag fått klart många projekt i hemmet som jag skjutit upp allt för länge. Jag har läst böcker i rasande fart som jag har väntat på i snart fem år och jag har tagit mig tid till fler promenader – vilket är behagligt för hälsan. Solen har tittat fram under hela veckan och det känns skönt att variera bokläsning med promenader. Särskilt när tårna mina fått andas och inte klämts. Det finns möjligheter överallt – det gäller att se livet från nya perspektiv och våga sig ut.


Trevlig dag till er alla!
/Rickard


söndag 16 februari 2020

#61RD: Nimble i arbetet


I början av februari befann jag mig i titeln som Clinical Director/gruppledare för ett gäng fotterapeuter och ortopedtekniker tillsammans med en kollega på Special Olympics i Östersund. Vi pratade mycket om vikten av skor, stabilitet och funktionalitet. Vikten av diskussionerna låg i att en sko skulle ha stabilitet med sulor som var mätta efter fotens mönster och där skon inte skulle gå att böja på. Detta skulle då ge utövaren bättre chans till prestation och att undvika skador.


Personligen så höll jag inte med om detta men det är lite svårt att övertyga gruppen när vi dels ska förmedla samma information, dels tro på samma skoval. Jag visade upp mina skor och mina fötter för att ge en annan bild av skovalet. Jag hade mina Joe Nimble NimbleToes som jag 2019 sprungit Stockholm Maraton i. Kollegorna förundrades över hur det inte gjorde ont när jag gick i dem, varför jag inte hade några skador och att jag kunde springa så långt i dem. Trots att jag är plattfotad har jag inga problem med skovalet. Jag menar att det finns två typer av plattfot där det finns de som får ont av formen och de som inte får det. Jag får inte ont av det.


När jag arbetar som medicinsk fotterapeut befinner sig samma problematik. Sulor och stabila skor erbjuds att köpa. Mjuka skor? Fotriktiga skor? Inte en syn så långt ögat kan nå. Fotriktiga skor har jag endast, än så länge, upplevt i Freefoots butikeri Malmö, Göteborg och Stockholm. Umeå? Än så länge är jag ensam löpare och arbetare med fotriktiga skor.



Ändå pratades det om fotriktiga skor på evenemanget men då mer om utrymme och stabilitet. Ordet stabilitet återkommer ständigt i skovärlden. Jag vill hellre höra om #benimble alltså ”quick and light in movement or action: agile” och därför kommer jag fortsätta springa i skor från Joe Nimble. Jag känner att de gör mig gott. Mina tår får andas och spreta på sig och mina fötter får styrka och träning mot det underlag jag väljer att röra mig mot.


Hur vill du att dina fötter ska kännas efter en lång arbetsdag? Ska de smärta och önska komma ur sina skor efter varje pass eller ska dina fötter må bra och trivas i skorna? Det pratas om ergonomisk arbetsställning för kroppen men pratar vi någonsin om ergonomiska skor och fotträning i folkmun? Finns det maskiner/styrkeövningar för fötterna på gymmen? Troligtvis inte. Så länge vi pressar in fötterna i trånga utrymmen så får de sköta sig själva tycks det.


/Rickard Dahlgren

söndag 9 februari 2020

#60RD: Special Olympics Invitational Games 2020

I december förra året svarade jag på en artikel i den lokala fotvårdstidningen om att delta som volontär och Clinical Director för Special Olympics i Östersund 2020 och 2021 i Åre. För er som följer nyheterna så vet ni säkert att Åre 2021 ställdes in på grund av finansiella svårigheter. Detta medförde bland annat att Östersund fick bära ansvaret som enda stad i Sverige som någonsin tilldelats ett internationellt Special Olympics-evenemang. 


Special Olympics (SO) ingår under paraplyorganisationen Parasport Sverige men skiljer sig från parasporten där fysiska funktionsnedsättningar ligger i fokus. SO inriktar sig till individer med intellektuella funktionsnedsättningar. På engelska heter detta Intellectual Disabilities (ID) vilket jag kommer använda här i inlägget. Under mina dagar som Clinical Director deltog hela 18 nationer däribland en majoritet från Sverige.


Som Clinical Director skulle jag nu ansvara för att saker och ting gick rätt till i min grupp. För första gången i Sverige skulle det nu finnas sju discipliner/grupper som alla erbjöd gratis undersökningar. Detta pågick under eventet och var en möjlighet för atleterna med ID att delta på undersökningar som de annars inte får tillgång till. De olika grupperna var och bestod utav: 

  • Health Promotion (dietister mm)
  • Fun Fitness (ex fysioterapeuter och idrottsvetare) 
  • Special Smiles (tandläkare)
  • Fit Feet (Fotterapeuter och ortopedtekniker)
  • Healthy Hearing (audionomer)
  • Strong Minds (psykologer)
  • Opening Eyes (optiker)

Cirka 50 volontärer och 14 Clinical Director hjälptes åt för att uppnå goda resultat för atleterna. Som Fotterapeut och Clinical Director inom Fit Feet var min uppgift att övervaka så att saker gick rätt till. Samtidigt som jag skulle hjälpa till på stationen där vi kollade atleternas fotstatus, längd och bredd på foten (om fotens storlek skiljde sig från skons mått) samt om atleten hade några deformiteter (vårtor, förhårdnad, liktorn etc.). Till min hjälp hade jag en grupp kompetenta och engagerade volontärer samt Tove Isaksson, Clinical Director och Carine Haemels, Region Clinical Director. 

I Östersund befann jag mig 31/1 - 4/2 och vi utförde undersökningar på cirka 150 atleter. Totalt genomförde 70 % av alla atleter screenings/undersökningar under 2,5 dagar vilket gjorde att vi klarade vårt mål.


Från detta äventyr tar jag med mig glädje och nya bekantskaper som jag hoppas se igen i framtiden. Att på något sätt medverka inom parasport/special Olympics, antingen som idrottsvetare och/eller fotterapeut, har varit en dröm länge som nu blivit sann. Jag hoppas kunna fortsätta med mitt engagemang i framtiden. 


/Rickard Dahlgren


fredag 7 februari 2020

#59RD: En fot i rätt riktning

I september förra året (2019) flyttade jag och min fru från Trollhättan till Umeå.
En lång resa men en dröm för oss båda under lång tid. Det blev starten på ett annat liv
med mer snö omkring oss och oändliga massa saker som skett under tiden tills nu.
Min fru fortsatte jobba som sjuksköterska fast inom ett annat område och jag fortsatte
som personlig assistent inom kommunen.

Några månader senare fick jag möjligheten att bli fotterapeut – och tog den.
Så efter mycket pappersarbete jobbar jag nu hos Sköna Fötter på Teg (i Umeå) där jag
utför behandlingarna i Sköna Fötters lokaler men samtidigt har ett eget företag.
Själv heter mitt företag Foten i fokus. Det känns otroligt kul och intressant att få börja jobba
endast ett halvår efter avslutad utbildning hos Axelsons i Göteborg.
Välkommen till mig om du vill ha hjälp med dina fötter och bor i Umeå med omnejd.

Som ni vet vid det här laget så har jag svårt att sitta still och inte göra så mycket.
Jag tycker om att ha många bollar i luften och det stärker mitt självförtroende enormt.
Så i december 2019 fick jag se en artikel i tidningen Sveriges Fotterapeuter där det söktes efter en
”Clinical Director” för gruppen Fit Feet inom Special Olympics. Enda kravet var att en skulle vara
utbildad fotterapeut. Jag har länge haft en dröm om att jobba med någon typ av handikappidrott och
att då få kombinera den idrotten med fotkunskaperna skulle verkligen bli en ”dream come true.”
Så utan vidare väntan anmälde jag mig till detta och fick snabbt svar tillbaka –
jag var antagen! Så otroligt kul!

Sedan några veckor har det kunnat ses på nyheterna att Special Olympics 2021
ställts in på grund av olika anledningar, men ”testevenemanget” 2020 i Östersund kommer
fortfarande ske – och det är där jag kommer befinna mig. Detta är ett volontäruppdrag med
möjlighet att fortsätta inom Special Olympics-gruppen flera år framåt. Inget jag tänker
släppa när jag kommit så här långt.

Idag markerar jag den första dagen på året som jag gav mig ut på en löptur.
Minus fyra grader och snön har fallit lätt i natt. Vilken känsla att vilja springa igen!
Det blev sex kilometer i mina underbara NimbleToes Trail och alltså en
lagom runda för första passet. Nu har jag fått mersmak för nästa löptillfälle så
förhoppningsvis blir det några pass redan nästa vecka.
Ha en bra dag! /Rickard Dahlgren

onsdag 27 november 2019

#20 Det där "lilla" jag glömde i Köpenhamn…



I normala fall brukar man prata om vad man lyckats med för att belysa en god vana. Inte jag, inte. Nej då – men efter bara några dagar på ”flykt” sitter jag med ömmande högerfot och värk i knät – och faktiskt här och var hela högersidan upp i axeln! Bara för att jag är så glömsk… Eller så glad för att rusa på utan hänsyn. Jag bara glömde något – det är hela saken. Jag glömde ”litet”. Men man är ju som man är - tills man blir som man vill!

Det var så här att jag flöt fram som en yster vårbäck - när jag inte forsade fram som en rytande höstflod - med stora snabba steg genom Köpenhamns strida strömmar av cyklar och bilar - och för all del en och annan fotgängare. Det är puls i den staden, det måste man säga, och jag gillade att vara tillbaka och jag och min kamrat vi hängde på ruset.  Jag är ju där 5 - 6 gånger per år ett par veckor i taget och älskar det. En tid av omväxling, full fart – och frid! Ja, få ihop det om du kan, men så är det. När jag är i mitt naturliga tillstånd går jag snabbt- och med stora steg. Jag nästan flyger fram, väjer snabbt för utrusande hinder och jag känner att jag är ett med allt omkring mig. Jag njuter framåtlutad av farten och själva flödet. Skulle kunna rusa mig igenom Vintergatan sådana dagar. Med huvudet före. Och får jag välja är det sådana dagar alltid och jämt och varenda dag. Men jag får inte bestämma. Inte som jag själv förstår det i alla fall, för min högerfot hänger inte med! Den har varit föremål för min irritation många gånger – tills jag blev påmind om att man lär sig mer och mår mycket bättre om man lär sig tacka för allt, för då kom jag på att det kanske är så att jag borde vara tacksam för att min tråkfot slöar ner mig då och då. (Suck – men ändå, visst, TACK! Antar jag.)

När jag ett par veckor efter dessa snabba promenader på ca 6 - 7 km varje dag kom på att jag missat att känna punkterna under fötterna. Missat balansen i mina fötter, i mina steg - och i hela min kropp. Jag fattar inte hur det gick till men jag har haft en rejäl hälsosvacka ett tag och helt enkelt glömt vad Åsa Rylander – min aldrig dömande coach på FreeFoot - lärt mig om hållning, steg och rytm!

Ja, nu måste jag medge att det huvudet gillade, var inte benen sena att hänga med på. Det kändes så braaaaaa att rusa på men min kropp är fantastisk – de olika delarna kommunicerar med varandra. Det är bara jag som inte är med!

Vem är då jag? Ja, det blir kanske mer av detta prat en annan gång men kroppen är inte jag, tanken är inte jag, känslan inte heller jag. Men jag vet en sak – jag har allt detta att använda för att bli mitt bästa jag! De är mitt osvikliga team – om jag verkligen vill ta kommandot. Annars gör de det. Och jag får bara hänga på. Det är då det blir obalans i teamet och problemen börjar hopa sig. (Enighet ger styrka – men det är ju det jag glömmer!)


Jag har en sedan länge inbyggd och väl invand stress – som jag älskar förstås, annars hade jag inte haft kvar den. Något i den måste jag älska i alla fall. Troligtvis farten, för den får mig att känna mig som om jag går framåt. Men … allt är inte vad det ser ut att vara, det måste väl du också ha märkt? Människans eviga snabbjakt efter lycka, hälsa och framgång har en tendens att skapa utanpåverk som inte håller i längden. Nu är jag kanske inne på en återvändsgränd just här på ”fotsidan” men jag menar att ett liv som fungerar som ett gammalt troget urverk varje dag är bättre än ett som far fram som en virvelvind vissa dagar och ligger platt som en sten andra. Eller det kanske bara är jag som tycker att kroppen ska få möjlighet att hitta sin kraft och balans i vardagen - så att man kan lita på den varje dag?
En sak som återkommer är att det är stor skillnad på att vara en idrottare och en frisk idrottare. Du har säkert märkt att det finns många duktiga idrottare i världen men nästan lika många av dem har visst hälsoproblem. Det är när huvudet styr utan att samarbeta med kroppen.  Såna är visst vi moderna människor. Idrottare eller inte.

Vi vill prestera för att huvudet gillar det. Vi känner oss upptagna och viktiga. Det är då vi kör över kroppen och den får problem – som vi fixar till genom att lappa och laga så gott vi kan. Utan att invänta kroppens svar på problemen.  Det är coolt att pressa sig, att göra mer än man orkar. Det är inte så coolt att gå med små lätta steg som med stora kaxiga. Liksom att det inte är lika coolt att sova mycket och ostört som att sova bara några timmar per natt och dessutom bara med ett öga i taget. Man kan undra varifrån detta synsätt kommer… Det började nog när ”multitaska” blev ett ord. (Lika fult som det är dumt!)

Bara när man fattar att stress sitter som en tickande bomb i huvudet (hjärtat, hjärnan) så dämpar man sig. Då vill man varva ner men fattar inte hur det ska gå till. Man kan medicinera, räkna får, meditera, räkna steg, man kan humma och räkna andetag, man kan gräva fram gamla avslappningsskivor och lyssna på nya appar som just nu översvämmar jorden för att vi är många som älskar att ta för stora steg och tror att själva lyssnandet gör oss till bättre människor. (Vi är naturligtvis mer benägna att lyssna på hur man borde leva än att verkligen själva förändra något.)

 Ajajajjj – tänk att jag gick på det igen! Hade jag bara tagit mig tid att tänka lite så hade jag kommit på att kroppen är perfekt byggd för ett naturligt liv – och alltid strävar efter balans i livet. När jag försöker upphäva detta som kroppen skriker efter så skriker jag tillbaka i protest! Men har jag tur så gör det ont. Och då är det minsann slut på de långa promenaderna. Kroppen är klok men hur många fattar det?

De små lätta stegen, den upprätta hållningen och rytmen

Häng med här för nu slank det visst med ett par extra goda vanor som är gemensamma för en god andning och en god fotresa. (Se bilden längst ner i blogginlägget.)
De där sköna ”mediterande” stegen när jag hittar fotfäste i varje steg, och känner av punkterna under fotsulorna, när mina höfter rör sig mjukt och rytmiskt och min kropp har en skön upprätt hållning som sparar på kroppens resurser. Till skillnad från lutningen som en avskjuten pil från höften och framåt som är vanlig annars hos löpare - och hos såna som tar stora snabba älgkliv på promenaden.
Jag är glad nu att jag bloggat om min fotresa det här året. Nu kan jag gå tillbaka och se vad jag kan börja med för att komma igång igen. Första och viktigaste saken: Det räcker inte med att TA AV sig skorna,Povel! :-D 

Man måste också avlära sig sitt onormala sätt att gå – och använda fötterna som naturen avsåg. Och jag gjorde det – men efter mitt promenaduppehåll så hann jag glömma det och sprang som en yster kalv på grönbete istället för att gå medvetet. (Inget ont om kalvar – de skuttar säkert på ett bra och naturligt sätt.)
Jag fick sån lust nu att skriva om att avlära sig och inlära annat men det sparar jag till framtiden och skickar dig vidare till en kort men ytterst hjälpsam text på FreeFoot.se. KLICKA IN HÄR så förstår du mer om det här att lära och avlära sig det här med att GÅ!  Längst ner på sidan hittar du ett par nyttiga tips från fotcoachen Åsa hur man lär sig att gå bättre! 

Det lilla andetaget

Näsan – gör att andetaget blir litet, men kanske lite tvärtom vad de oinvigda kan tänka - når det längre ner i lungorna. På så sätt kan inandningsluften nå alla alveoler och sprida syre ut till alla cellernas kemikaliestationer – mitokondrierna. 
Mängd luft – ½ liter luft per andetag sex till tio gånger per minut, att ta större andetag ger ingen vinst alls. Men vem mäter detta? Det vi behöver veta är att ett litet andetag in och längre ut tillsammans med långsam frekvens – ca 6 - 10 andetag per minut genom näsan.
 Kroppen blir tvärtom sur och med större benägenhet att få inflammationer både här och där. Så ta små andetag istället för att flåsa och dra in luft som vargen mot de tre små grisarna. Hade han haft koll på detta så hade den extra kraften kanske gjort att till och med den kloka lilla grisens välmurade hus legat illa till! Litet andetag in och längre ut - så får du bättre koll på balansen mellan syre och koldioxid. Att andas ofta ger samma resultat som att andas stort: Det kallas hyperventilation och sånt ägnar man sig inte åt om man vill ha ett långt skönt liv. 
   Att dessutom räta upp kroppen i en vacker värdig hållning gör det lättare för luften att nå ner till nedre delen av lungorna där bland annat den stora mängden blod finns som kan transportera vidare ditt syre ut till cellerna! Med en krum hållning blir din andning ytlig och högt uppe i bröstet finns varken många alveoler (lungblåsor) eller blod! 
   Och så var det det här med rytmen. Vad har den med något att göra? Att gå rytmiskt för med sig det fiffiga att du då också påverkar ditt hjärta och ditt psyke på ett positivt sätt!  Du har kanske märkt hur orolig, stressad och till och med sjuk du känner dig när pulsen är ojämn, hjärtat löper iväg i otakt och andningen är som ett frustande ånglok som fått rökhosta i en uppförsbacke? Dina andningsorgan påverkar det som ligger emellan dem: Nämligen hjärtat! Hjärtat, ja!  Du kan påverka dina hjärtslag, din puls, din ångest, oro, stress med mera genom hur du andas. Vill du andas rytmiskt så påverkar du hjärtat att arbeta rytmiskt och det är nästan bara så enkelt det är. Vill du så kan du - men det är så klart att du måste lägga tid och ansträngning på det. Och visst vill du det, nu när du vet hur det ligger till?
Tänk på det när du är ute och går. 

Varje liten tå! 


I ett nötskal: Njut av dina fötter och stegen de tar dig framåt!
   Stora steg - om du tänker efter – innebär faktiskt att du är i obalans mesta tiden och det är en obehaglig sak för sinnet! Dessutom för den ofta med sig en dold känsla av att vara på flykt! (Det är inte fel att misstänka det som inre stress .... Så sätt igång att andas några lååångsamma lugna andetag uuuut. Tre, fyra stycken med fullt fokus så blir det lättare att gå fint sen.)

Din förvandling från framåtlutande älgkliv till korta spänstiga steg med en reslig hållning kommer att få dig att sväva! Om du bara tar dig tid att testa! Lägg till lite sköngung i höfterna, en lätt vridning när du för dem framåt i varje smidigt steg, det mjukar upp ryggraden och kommer med lite flyt åt det där stela som skapar huvudvärk! Med kortare steg minskar du risken för obalans, rent allmänt. Du siktar in dig på dina stödpunkter och plötsligt känner du att varje del av foten får vara med och arbeta! Så mycket lättare att i det korta steget hålla ordning på tårna också! Jag tar ofta hjälp av Correct Toes.  Med den lilla silikonbiten mellan tårna underlättar du för varje tå att göra sitt jobb! Tänker vi zonterapi nu också så vet vi att då berör varje steg också hela kroppens zoner – vilken fantastisk bonus!  

Stå fint en stund och bara känn att det är du som bestämmer hur stegen ska gås! 


Och gå fint och medvetet med rak hållning och fotfäste med alla punkterna så ofta som möjligt. Njut av ett steg i taget. Då kommer du dit du vill! Som du vill! Det där rusande genom stan – det var härligt på sitt sätt men ack, vad jag ångrade mig sen när jag kom på vad jag ställt till med. Mina fötter pallar inte sånt beteende längre. De har fått nog! Bra det – en påminnelse i form av smärta då och då det kan vi alla behöva. Det är bara att tacka och ta emot. Kroppen är klok.
   Lycka till med dina steg – så ska jag jag göra det bästa med mina - det är ju ändå de som för oss framåt. Vi hörs och syns i fler principer för en god gång och en god andning. En god hälsa, helt enkelt! <3
Härliga höstkramar, Madeleine

Ps! Här kommer länkarna: 
  1. Ta av dig skorna!  https://www.youtube.com/watch?v=zLXneV363No
  2. Det här med hur lång tid det tar att lära och avlära sig att gå hittar du härhttps://www.freefoot.se/blog/post/hur-lang-tid-tar-det-att-vanja-sig-vid-barfotaskor
  3. Åsa Rylander – fot-och rörelsecoach på FreeFoot – lärde mig: Studsa! sa Åsa http://freefootyourself.blogspot.com/2018/10/3-mb-fotresa-pa-alderns-host-ar-det-som.html
  4. Och mjuka upp kroppen! sa hon också. Allt hör ihop!
  5. Tådelare som inte går av för hackor men lär tårna varje tå sitt jobb: http://freefootyourself.blogspot.com/search?q=correct+toes
  6. Hälsa, Energi och Harmoni -  www.medvetenandning.se
  7. Sko- och Rörelsebutiken - för alla som vill ha en glad kropp - www.freefoot.se
  8. Min egen blogg - www.tavarlig.se - där jag skriver när jag hinner. Annars hittar du mig i Andningspuff - min egen lilla slutna grupp på Facebook - för en liten daglig puff i rätt riktning!    https://www.facebook.com/groups/1297836373572203/?ref=group_header
Det är de här sju vanorna jag går efter - och andas efter. Så ofta jag kommer ihåg det! ;.)



#64RD: Addict - Den funktionella skon

Addict - Den funktionella skon Det var i april tidigare i år som jag först fick höra talas om den sko som skulle revolutionera ...