#15: Ljuset i tunneln

Jag brukar jämföra med mig själv. Det är rent ut sagt onödigt att jämföra med andra då de kan vara på en helt annan nivå än mig själv och varför ska jag då ägna min tid åt att vara avundsjuk eller mallig för deras prestation. Jag bestämmer över min kropp och min utveckling. När jag exempelvis uppdaterar mitt träningsflöde här på funbeat och även länkar till facebook är det inte av ondo jag gör detta. Jag loggar min träning för att jag själv ska komma ihåg vad jag har genomfört och att jag klarar av att prestera detta, av mig själv. Det är inte för att titta ner på andra eller avreagera andra från att träna. Min förhoppning är att andra kan bli motiverade av det jag åstadkommer och därefter fortsätta utveckla sig själva. Övning ger färdighet är ett talesätt som har varit med mig genom livet. Just idag kändes det verkligen så. Väl på FreeFoot i Göteborg (Vegagatan 54) gick min coach Martin igenom min kroppsutveckling och böjde den åt alla möjliga håll för at sedan konstatera att det har skett en positiv utveckling sedan starten av djupanalyserna. Det går framåt, vilket jag var jätteglad att höra. Att varje del av träning jag gör hemma (så ofta jag hinner) ger resultat är bevis på att det fungerar – och att jag ska fortsätta med det. Även om jag själv inte märkt någon skillnad under tiden så är det skönt när Martin nämnde det. Det ger mig motivation att fortsätta på denna väg jag börjat gå och se vart den leder mig. En av alla de sakerna jag lärde mig idag var att kroppen vet att den kan utvecklas. Detta kan låta diffust men låt mig förklara. Stå rakt med benen ihop och armarna avslappnade längs kroppen. Sträck dig nu ner med raka ben och försök att röra golvet. Svårt? Lätt? Känns det lätt så kan jag bara gratulera. För mig är det svårt, jag har aldrig varit vidare flexibel och har väl aldrig trott att jag skulle kunna lyckats. Att jag dessutom tränat friidrott i tio år bör ju ha gjort min kropp mer flexibel. Martin berättade att det är svårt för kroppen att förstå vad den ska göra om inte alla delar är med i rörelsen. Genom att aktivera alla vitala delar i denna mekanism så säger du till kroppen att alla får vara med och delta. Då lyssnar kroppen. Kroppen vet att den kan utvecklas om du aktiverar de delarna som ska vara med. Precis detta hände med min kropp. Några olika övningar genomförde jag och när Martin sedan bad mig att göra om böjningen ner mot golvet, lyckades jag för första gången i mitt liv (!) sträcka mig ända ner! Så kul att det fungerar. Övning ger färdighet! Mitt träningspass har också utvecklats. En del roliga, nya övningar har tillkommit och varje träningspass tar cirka 90 minuter – varje dag. Men det är inte det viktigaste. Från dag 1, när jag först fick uppleva och genomföra mina övningar upplevde jag smärta, stelhet och irritation över varför jag inte lyckades bättre. Jag som tränar hela tiden ska väl inte ha några som helst problem med några enkla övningar. Där fick jag så jag teg. Efter en vecka fick jag nya övningar och upptäckte till min förvåning att de första övningarna jag tidigare hade gjort nu kändes som en barnlek. Plötsligt hade jag utvecklat min flexibilitet och jag började se ett ljus i tunneln.  För varje dag som går blir detta ljus starkare och starkare. Ljuset symboliserar den dag där jag springer utan problem, med lätta härliga steg som känner underlagets ojämnhet och med en kropp som följer utan motstånd i min löpning. Att se ett ljus i tunneln är en viktig lärdom för mig. Den lär mig att inte jämföra mig med andra. Jag ser mitt ljus, andra har sina ljus i tunnlar och vi kan inte se varandras ljus. Alltså behöver vi sträva för att nå våra individuella mål och inte jämföra oss med andra. För att göra detta krävs övningar som hjälper till att utveckla kroppen och sinnet. Övning ger verkligen färdighet. Färdighet att lyckas nå ljuset i tunneln.