Tro vad du vill, men vill du verkligen testa något - ge det en ärlig chans och ordentligt med tid! Man kan inte köpa det där med tro och inte heller harmoni - man måste lära sig det genom erfarenhet. Bit för bit. Det är inte bara målet som räknas - att lida sig i mål lär snarare leda till allför kortsiktiga vinster. Hur många stora idrottare har vi som också är helt friska? (Det är inte helt vanligt.) Det tycker jag säger något. Mig tråkar det ut att pyssla med skador och sjukdomar, smått och stort, jämt och ständigt. Jag vill må bra på vägen mot målet också - annars tycker jag att det är något fel som är trasigt. ;-) Och humöret håller med. Du med?
----------
 |
| Här ser du originalet till de sju goda vanorna. |
Nu har du som är helt ny i dessa tankar om fötter och andning förhoppningsvis fått en tillräcklig bakgrund för att hänga med på de sju goda vanorna.
----
Del 1 - Lita på näsan och få stöd av din stortå!
Först en ursäkt: Nu har jag filat och filurat på det här blogginlägget länge nog och det blir inte kortare än så här! Och inte blir det fulländat heller - jag får helt enkelt fylla på mer allt eftersom. Har så mycket mer att säga än vad som är lämpligt för att du ska ha nytta av det. Jag vill ju att du ska kunna hoppa in i det här på en gång. Lära dig att lita på kroppen - bit för bit - medan du njuter. OM du nu gillar att njuta.
Den första goda vanan för att få en god hälsa genom andningen är att lita på näsan. På instruktörskurserna har näsan den roligaste platsen - den okända näsan är som en detektiv på jakt att avslöja din hälsa, ditt humör och ja, nästan dina tankar! Se upp med näsan, det vill jag säga dig först av allt! Med den till vän klarar du dig galant ur de flesta situationer! Att den har en nödvändig tandemkompis för värsta power - det får du veta mer om senare. Det finns otroligt mycket att säga om näsan men just nu - bekanta dig med näsan.
Näsan är inte bara till för att lukta med - även om det är nog så viktigt för ett trevligt liv! Den är en kemikaliefabrik med oerhörda krafter som påverkar hela ditt system! När du använder den. Andas du in genom munnen går arbetarna i strejk och fabriken lägger ner. Och du går miste om ämnena (bl a kvävemonoxid) som skulle ha producerats där! Ämnen som öppnar upp dina trånga blodkärl och luftvägar. Som ger dig smärtlindring och gör att cellerna producerar energi - om syret räcker ända fram till energifabrikerna, vill säga. Det är en process som jag i enkla ordalag ska prata mer om i de övriga sex bloggavsnitten. Dessutom är den perfekt i storlek för att dra in en lagom mängd luft - eftersom luftvägarna där är smalare än munnen och rakt ner i halsen! (För mycket syre skapar ungefär samma problem som för mycket mat.) Och det bästa med det är att luften faktiskt kan nå ända ner i botten av dina lungor - där du får mest nytta av den. Miljoner fler lungblåsor som kan släppa ut syre till ditt blod och definitivt tio gånger mer blod som därmed kan föra syret ut till dina celler! Det är det du vill! Det är då det blir fart på dig!
Din näsa är alltså oerhört kraftfull! Till och med starkare än stortårna på sätt och vis för den kan föra ut strålar av luft genom 10 000 mil av blodkärl! Det kan väl närmast jämföras med att stortårna skulle ta dig på en resa av samma längd? (D v s två och ett halvt varv runt jorden!) Och det händer inte i ett kvicktag. Tänk dig sen om dina cirka 25 000 andetag per dygn skulle ske mestadels med munnen - då missar du allt vad näsan kan erbjuda dig i kraft och skydd och energi! Jag gillar verkligen tanken på att få dessa mina två vänner att samarbeta! En ser till att du får energi nog och en annan att du med din nya energi faktiskt kan röra dig framåt! Är inte det det allra bästa?
Försök bli uppmärksam på när du använder näsan och när den inte hänger med! Idrottare som är vana att ta tid, mäta längd och sånt kan bli rätt så besvikna när de först börjar näsandas under sin träning. Resultaten lyser med sin frånvaro - till en början alltså. Det där med att springa fortare - eller gå för den delen - än att näsan hänger med det liknar hyperventilering, det sätter fart på sympatiska nervsystemet och din kropp hamnar i stress. Det är inte det du vill - om du inte har någon som jagar dig. Du vill hitta tillbaka till en andning som ger dig kraft i längden! Låt näsan visa dig hur stor ansträngning du ska göra. Orkar den inte - gå/spring/ansträng dig mindre - och du bygger på det sättet upp kraft i din kropp! På sikt vinner näsan, nämligen!
Hitta näsan
Lägg dig bekvämt så hittar du troligen näsandningen bäst till att börja med. Kanske känner du att din näsa varit täppt de senaste 20 åren och att det inte går att lära om? (Du är absolut inte ensam om det!) Vill du, så vill den. Googla "täppt näsa" - det finns massor av knep. Till exempel små vingar att sätta på näsan från apoteket, nässköljare, massera näsvingarna kraftigt, saltvattendroppar - du kan göra dem själv... HÄR har du ytterligare tips från Medveten andning. Men det viktigaste: Ta det lugnt och lita på näsan. Har du tid att ge den kommer du att få mycket tillbaka. Mer än du förstår just nu, troligen. En bättre vän i nöden får du leta länge efter. Börja med att vara glad att du har en näsa. Vare sig skiljeväggarna är som de ska eller inte. Sen - uppmärksamma den i dina olika vardagssituationer. Lär känna den. Och en sak till - det här med syre hit och dit det handlar egentligen om balansen mellan syre och koldioxid - för att syret ska kunna ta sig från blodkärlen och in i dina cellers energifabriker - mitokondrierna. Men mer om det en annan gång!
Stortån - inte bara till att hitta osynliga trösklar med (ajajj)
 |
| fBild: Emma Stenberg |
Som du ser sätter jag in stortån där på första plats, bredvid näsan i förarsätet.
Av Åsa Rylander - en av FreeFoots urduktiga coacher som jag brukar "tjata" om, fick jag lära mig att mina fötter består av 26 ben, 108 ledband, 33 leder och runt 40 muskler. Alla delar i foten är beroende av varandra och blir någon del felbelastad så påverkar detta de andra delarna. För att inte tala om knän, höfter, rygg mm... Det där betyder att det är fullt möjligt att mina fötter kan vara lösningen på mina problem! Min första övning för Åsa, tror jag, var att hitta mina fyra stödpunkter under fötterna. (Läs i mina tidigaste inlägg markerade "Madeleines Fotresa" här i bloggen.) Punkterna sitter ungefär som syns på bilden nedan.
Enkla övningar för att dina fötter ska älska att bära dig:
Men håll nu inte på och träna en massa för att sätta en bock i "duktigrutan! utan gör det för att det är härligt! Och gör det härligt! Kom ihåg att andningen hjälper dig att känna hur skönt det är och stärkande! Du hjälper på så sätt upp det parasympatiska nervsystemet - och det är det du vill! I lugnet finner du styrkan! Det är okej att det tar tid, kom ihåg det. Du vet hur det är med jojobantning (upp som en sol och ner som en pannkaka) - det är nog samma med jojo-träning (gymmet ena veckan och sofflocket nästa eller i värsta fall - akuten!).
- Massera gärna dina fötter i fem minuter - men känner du att du har bara en minut så välj då att massera en minut! En sak som jag gärna velat ta upp här men det finns omöjligt plats - det är hur dina tår står i förbindelse med ditt huvud. Till exempel och om du är täppt i näsan - massera med cirkelrörelser uppepå stortån för att få igång flödet igen.
- Cirkla runt med fotleden, massera tårna, vrid dem, cirkla dem, knip med tårna och slappna av dem. Åsa pratar om att spela piano med tårna - det är ohyggligt svårt, tycker jag! :-)
- Böj stortån rejält framåt och massera ovanpå foten där det "spänner", det gör tån mer rörlig - och glad, tänker jag som gillar att vara rörlig! Och glad.
- Medan du masserar - försök att tänka på att andas lååångsamt och lugnt med näsan. Det kräver att du har en bekväm ställning eller om du verkligen inte kan sitta bekvämt då är det ännu viktigare att du har koll på din andning. Den kan hjälpa dig att må bättre medan du sitter illa! Det kanske låter galet men är det faktiskt inte. Jag snubblade en gång in bland en massa långa och hemskt vassa björnbärssnår. Det var sannerligen inte bekvämt att ligga där raklång på rygg intrasslad i revorna - men en god andningsinstruktör ger sig inte så lätt. Efter första chocken - det blir nästan alltid en sådan - mindes jag det mirakulösa med en förlängd utandning. Och du - det gick jättebra. Från skräckslagen till samlad på två röda sekunder. Slingrade mig upp igen som en elektrifierad ål i men lite mer i slow motion. Wow, vilken känsla. Att där var fullt av nässlor också gjorde motivationen 100-procentig. Allt som motiverar är bra grejer.
- Ställ dig upp och stå på hela foten och försök gör din fot kortare genom att dra ihop - höja - fotvalvet och slappna av igen. Det här är faktiskt ett mycket bra sätt att känna alla dina fyra punkter på en gång. Tycker jag, alltså.
När du nu låter kroppen vila på alla dina stödpunkter, njut av att du har fötter att stå på medan du andas ut. Även om du i början inte hittar alla genast. Gör en koll på axlarna för att känna att du inte spänner dig.
Redo för en andningsvandring?
Planera en runda som du har TID med. Inte hur långt du ska gå utan hur lång TID den får ta. Ställ gärna ett alarm på knappt halva tiden så att du har tid på dig att stilla känna hur det känns att ha kommit i halvtid innan du går tillbaka igen. Att bara stå och reflektera. Njuta av att göra ingenting är också ett jobb värt din tid. Det kan kallas återhämtning. Kanske är det det arbetarna gör - de som står och hänger på en spade eller en kvast och som så många föraktfullt pekar finger åt? De står på laddning, helt enkelt! :-D
Hitta stortån - snabbvägen
Ställ dig bekvämt, andas lugnt och slappna av i axlar och knän. Tänk på hur det känns att verkligen stå på dina fyra punkter - per fot. Fokusera nu på stortån, försök att vicka upp och ner med den - bara den. (Resten av tårna är kvar mot golvet, stilla.) Medan du donar med svåra saker som att lära stortån något, andas uuut. Alltid långsamt ut när något är svårt - fysiskt, psykiskt eller mentalt.
När du trycker ner stortån i marken, får du kontakt ordentligt på mittpunkten av den, tycker du? Är tån rakt fram eller lutar den så att den vilar mer på sidan än på sin flata undersida? Titta på dina fötter - för du står väl barfota nu? Har du utvecklat skoformade fötter så pekar inte stortån framåt längre utan dras mer eller mindre åt sidan. (De skor du oftast använder - se till att dina tår har fritt fram att röra sig och att sulan är böjlig och tunn så får dina fötter möjlighet att träna tillbaka sina krafter.)
Som den tunna, fjäderlätta, böjliga skon jag köpte härom veckan och blev bästa vän med! Detta är min tredje sko från FreeFoot och i dessa skor får stårtån plats - rakt fram! Och det - gör - skillnad! Stabil känner jag mig i sådana skor, hållningen blir rak när hälen når ner i markhöjd och ja, jag känner mig faktiskt glad av att gå i dem!
När jag var trött på att ha ont, fick ont av att träna, blev sur och eländig av att inget fungerade, tappade glöden ett slag och jag hade ont av att gå hur korta sträckor det än var - det var en glädjens dag. Att ge upp är inte alls dumt, nämligen!
Glädjen kom med beslutet att ge upp!
Ungefär som när jag bestämde mig för att den oborstade yngling vi hade som utbytesstudent en tid på 90-talet faktiskt inte kunde bo kvar längre. Jag minns vilken lättnad det var - fast det bara var ett beslut från min sida. Inget annat hade förändrats! Känslan kommer inifrån - inte beroende på något yttre. Jag äger den!
Att ge upp är en omladdning jag gärna rekommenderar. Bara man inte släpper sitt egentliga mål - att man vill och behöver må bra och varför. När jag väl fattat mina beslut brukar Livet vara oerhört generöst.
Var det överflödet av blommande körsbärsträd på Bispebjerget som gjorde det? Var det stillheten, skönheten, kamratskapet, den annalkande våren i Köpenhamn som gjorde det? Jag vet inte men jag bestämde mig för att nu får det vara nog. Nu ska jag njuta. Nu. Inte sen. Jag orkar inte, kan inte, vill inte ens - träna längre. På att böja, sträcka, mickla och dona med mina fötter, knän och annat som gör ont.
Målet att springa är ju till för något. Inte oftast för att jag väntar mig att bli jagad av någon björn men för att jag vill kunna flyga. Den där känslan att jag är fri. Det är känslan som är målet! Det var den jag skulle fånga och det skulle jag kunna få nu - även om resten av målet skulle ta tid!
För att du ska kunna nå dina mål måste du kanske gräva lite djupare än du gjort förut. Vill du må bra, måste du välja det. Göra sånt som är viktigt- nej, viktigast! För mig är det viktigt att kunna vara flexibel, flyttbar, kunna vara hjälpsam, nyfiken och glad. Jag har många barn och stora familjer runt mig - långt borta oftast, men ändå. Föräldrar, syskon och vänner. Dessa är viktigast för mig. När jag mår som skrutt har jag inget att ge och är det något jag avskyr så är det detta att aldrig ha något att ge. Presenter och pengar är inte dumt - men tid och ork, umgänge... Det är godis för mig. Vardagen med mina nära och kära.
För att det ska fungera behöver jag förstå vad som får mina hjul att snurra. Och hälla i olja i motorn - inte bara bensin i tanken. För när oljan är slut så kvittar det hur mycket bensin du häller i. När motorn skär ihop då är det kört.
 |
Erik på FreeFoot, Djäknegatan, Malmö, en man med lika delar kunskap som tålamod hjälpte mig att välja sko. Det blev en sko för en prinsessa, Jag flyger fram. Gissa om det för mig närmare mitt mål eller inte? Gör det mig till en gladare person? Absolut.
--- |
Kom ihåg att din kropp berättar för dig hur du mår - tar du dig tid att lyssna så får du mycket tillbaka. Att den gör ont är en information som du med ödmjukt sinne kan lära dig är en undervisning - inte en motgång.
Är målet att må bra, måste viljan att må bra också vara där - i detta nuet och i alla nu.
Vill du verkligen ge din kropp förutsättningar för att stärkas naturligt, gå ett steg i taget. Lär känna styrkan i andningen och i dina fötter. Använd stortån som riktning och som stöd för ditt steg - liksom de andra tre punkterna. Använd näsan för att få ett djup i din andning - ihop med alla de andra fördelarna för en god hälsa och klart sinne.
--- --- ---
Jag gick mot körsbärslunden från Frederiksberg till Bispebjerget - så fokuserad på mitt steg och min andning, mina stortår och min näsa, att det var som den bästa meditationsvandring! Under min tid i Köpenhamn la jag bort allt annat som inte var absolut viktigast bland det viktiga. Och jag gick. Innan jag njöt mig fram som jag beskrivit fick jag ont. Men sen kunde jag gå flera timmar per dag. Därför vet jag att jag kan njuta mig i mål och du, det känns underbart!
Körsbärsträden har blommat över - men det är inte försent att hitta något annat att njuta av. Längs din väg mot (att hitta ditt verkliga) mål.
Lita på näsan och låt stortårna få ta plats i steget. Det är den första av de sju goda vanorna att ta till när du vill njuta dig i mål istället för att strida och lida dig dit.
Fortsätt följa bloggen så får du nästa del och med det fler små säkra steg som förenar din kropp och ditt sinne. Men just nu, börja njuta nu, lita på näsan och känn hur din fot medvetet går ett steg i taget.
Med glada hälsningar, Madeleine
Klicka dig fram till mig:
