#16MB Det bästa av bägge världar - näsan och stortån!

Det enkla är det starka, det är det som är så fascinerande! Det är dessutom lika kraftfullt som det är gratis att återgå till sina medfödda gåvor - så vem skulle inte vilja använda det för sin hälsa, sitt välmående och sin energi? Bland de mest enkla men också mest förbisedda krafterna du ständigt bär med dig är dina fötter och din andning. Är du verkligen helt ovetande om det?

Att bli piggare av att träna är inte självklart. Jag har stött på problem gång på gång just för att jag tränar men inte riktigt förstår eller känner vad min kropp faktiskt gillar - eller inte gillar. I mitt förra blogginlägg började jag prata om hur bra jag mår av att njuta mig till målet istället för att envist träna mig till det. 
   Du, liksom jag, har det redan - det där som lappar ihop och ger kraft helt naturligt. Det är när vi avvänjs från det naturliga (varför i hela friden tillåter vi detta?) som problemen dyker upp. Lite i taget kommer de smygande... Och så står vi där helt oförstående på våra försvagade fötter och med bristande syrebalans. 

En fri fot har fria tår i solfjäderform. Den ger god balans, skapar naturliga förutsättningar för stärkande rörelser, en god hållning och stabil kropp. Nerifrån och ända upp. För två år sedan råkade jag på Fria Fötter/FreeFoot för första gången. Det där med fria fötter tog mig med storm - för jag märkte att det ville hjälpa mig att återfå min styrka – inte försvaga mina inneboende krafter ännu mer och göra mig mer beroende för att hålla min kropp igång. Jag började så smått förstå att det är lika viktigt att låta fötterna få göra sitt jobb som det är för andningsmuskulaturen att användas på sitt normala och stärkande sätt. Utan kunskapen om andningen som naturlig väg att förbättra min hälsa, energi och harmoni hade jag nog inte förstått mig på FreeFoot heller! Hade helt enkelt inte varit mogen för en butik där man lär sig gå!  För jag kan förstås redan gå – likaväl som att jag naturligtvis redan kan andas! 
   Det som tar tid att fatta är att de flesta av oss har stort behov av att lära tillbaka. Till att gå och andas på ett naturligt läkande sätt. FreeFoot visade sig ha samma mål som Medveten andning - att få min kropp att samarbeta och känna mig fri! Där har jag min egentliga önskan. Det är det jag vill  känna. För dig som är helt ny blir det svårt att förklara ens det grundläggande men här har du några utdrag från dem: 

  Länk: FreeFoot – fot- och rörelseträning. 

Länk: www.medvetenandning.se

Tro vad du vill, men vill du verkligen testa något - ge det en ärlig chans och ordentligt med tid! Man kan inte köpa det där med tro och inte heller harmoni - man måste lära sig det genom erfarenhet. Bit för bit. Det är inte bara målet som räknas - att lida sig i mål lär snarare  leda till allför kortsiktiga vinster. Hur många stora idrottare har vi som också är helt friska? (Det är inte helt vanligt.) Det tycker jag säger något. Mig tråkar det ut att pyssla med skador och sjukdomar, smått och stort, jämt och ständigt.  Jag vill må bra på vägen mot målet också - annars tycker jag att det är något fel som är trasigt. ;-) Och humöret håller med. Du med?

----------

 Här ser du originalet till de sju goda vanorna. 

Nu har du som är helt ny i dessa tankar om fötter och andning förhoppningsvis fått en tillräcklig bakgrund för att hänga med på de sju goda vanorna. 

En mängd kunskap om andningens betydelse får du i länken HÄR!

 Läs gärna mer om FreeFoots mission HÄR i länken och andra delar av hemsidan! 

----

Del 1 -  Lita på näsan och få stöd av din stortå!

Först en ursäkt:  Nu har jag filat och filurat på det här blogginlägget länge nog och det blir inte kortare än så här! Och inte blir det fulländat heller - jag får helt enkelt fylla på mer allt eftersom. Har så mycket mer att säga än vad som är lämpligt för att du ska ha nytta av det. Jag vill ju att du ska kunna hoppa in i det här på en gång. Lära dig att lita på kroppen - bit för bit  - medan du njuter. OM du nu gillar att njuta.

Den första goda vanan för att få en god hälsa genom andningen är att lita på näsan. På instruktörskurserna har näsan den roligaste platsen - den okända näsan är som en detektiv på jakt att avslöja din hälsa, ditt humör och ja, nästan dina tankar! Se upp med näsan, det vill jag säga dig först av allt! Med den till vän klarar du dig galant ur de flesta situationer! Att den har en nödvändig tandemkompis för värsta power - det får du veta mer om senare. Det finns otroligt mycket att säga om näsan men just nu - bekanta dig med näsan. 

Näsan är inte bara till för att lukta med - även om det är nog så viktigt för ett trevligt liv! Den är en kemikaliefabrik med oerhörda krafter som påverkar hela ditt system! När du använder den. Andas du in genom munnen går arbetarna i strejk och fabriken lägger ner. Och du går miste om ämnena (bl a kvävemonoxid) som skulle ha producerats där! Ämnen som öppnar upp dina trånga blodkärl och luftvägar. Som ger dig smärtlindring och gör att cellerna producerar energi - om syret räcker ända fram till energifabrikerna, vill säga. Det är en process som jag i enkla ordalag ska prata mer om i de övriga sex bloggavsnitten. Dessutom är den perfekt i storlek för att dra in en lagom mängd luft - eftersom luftvägarna där är smalare än munnen och rakt ner i halsen! (För mycket syre skapar ungefär samma problem som för  mycket mat.) Och det bästa med det är att luften faktiskt kan nå ända ner i botten av dina lungor - där du får mest nytta av den. Miljoner fler lungblåsor som kan släppa ut syre till ditt blod och definitivt tio gånger mer blod som därmed kan föra syret ut till dina celler! Det är det du vill! Det är då det blir fart på dig!

Näsan är större än du tror!
 Bild från Instruktörskursen i Medveten Andning. 

Din näsa är alltså oerhört kraftfull! Till och med starkare än stortårna på sätt och vis för den kan föra ut strålar av luft genom 10 000 mil av blodkärl! Det kan väl närmast jämföras med att stortårna skulle ta dig på en resa av samma längd? (D v s två och ett halvt varv runt jorden!) Och det händer inte i ett kvicktag. Tänk dig sen om dina cirka 25 000 andetag per dygn skulle ske mestadels med munnen - då missar du allt vad näsan kan erbjuda dig i kraft och skydd och energi! Jag gillar verkligen tanken på att få dessa mina två vänner att samarbeta! En ser till att du får energi nog och en annan att du med din nya energi faktiskt kan röra dig framåt! Är inte det det allra bästa?

Försök bli uppmärksam på när du använder näsan och när den inte hänger med! Idrottare som är vana att ta tid, mäta längd och sånt kan bli rätt så besvikna när de först börjar näsandas under sin träning. Resultaten lyser med sin frånvaro - till en början alltså. Det där med att springa fortare - eller gå för den delen - än att näsan hänger med det liknar hyperventilering, det sätter fart på sympatiska nervsystemet och din kropp hamnar i stress. Det är inte det du vill - om du inte har någon som jagar dig. Du vill hitta tillbaka till en andning som ger dig kraft i längden! Låt näsan visa dig hur stor ansträngning du ska göra. Orkar den inte - gå/spring/ansträng dig mindre  - och du bygger på det sättet upp kraft i din kropp! På sikt vinner näsan, nämligen! 

   Många människor vittnar om att det fungerar - men om du inte vill ta dig tid att lära dig om varför du vill  att din näsa ska fungera på bästa sätt så kommer det inte att spela någon roll vad jag visar upp för något. HÄR kan du läsa om Annelie Pompe(såg du henne i Mästarnas mästare?)  och vad som gjorde att hon kunde dyka 136 meter på ett andetag - och bestiga Mount Everest som är över 8000 meter högt. 

Hitta näsan

Lägg dig bekvämt så hittar du troligen näsandningen bäst till att börja med. Kanske känner du att din näsa varit täppt de senaste 20 åren och att det inte går att lära om? (Du är absolut inte ensam om det!) Vill du, så vill den. Googla "täppt näsa" - det finns massor av knep. Till exempel små vingar att sätta på näsan från apoteket, nässköljare, massera näsvingarna kraftigt, saltvattendroppar - du kan göra dem själv... HÄR har du ytterligare tips från Medveten andning. Men det viktigaste: Ta det lugnt och lita på näsan. Har du tid att ge den kommer du att få mycket tillbaka. Mer än du förstår just nu, troligen. En bättre vän i nöden får du leta länge efter. Börja med att vara glad att du har en näsa. Vare sig skiljeväggarna är som de ska eller inte. Sen - uppmärksamma den i dina olika vardagssituationer. Lär känna den. Och en sak till - det här med syre hit och dit det handlar egentligen om balansen mellan syre och koldioxid - för att syret ska kunna ta sig från blodkärlen och in i dina cellers energifabriker - mitokondrierna. Men mer om det en annan gång!  

Stortån - inte bara till att hitta osynliga trösklar med (ajajj)

  

fBild: Emma Stenberg

Som du ser sätter jag in stortån där på första plats, bredvid näsan i förarsätet. 

Av Åsa Rylander - en av FreeFoots urduktiga coacher som jag brukar "tjata" om, fick jag lära mig att  mina fötter består av 26 ben, 108 ledband, 33 leder och runt 40 muskler. Alla delar i foten är beroende av varandra och blir någon del felbelastad så påverkar detta de andra delarna. För att inte tala om knän, höfter, rygg mm... Det där betyder att det är fullt möjligt att mina fötter kan vara lösningen på mina problem! Min första övning för Åsa, tror jag, var att hitta mina fyra stödpunkter under fötterna. (Läs i mina tidigaste inlägg markerade "Madeleines Fotresa" här i bloggen.) Punkterna sitter ungefär som syns på bilden nedan.

Enkla övningar för att dina fötter ska älska att bära dig:

Men håll nu inte på och träna en massa för att sätta en bock i "duktigrutan! utan gör det för att det är härligt! Och gör det härligt!  Kom ihåg att andningen hjälper dig att känna hur skönt det är och stärkande! Du hjälper på så sätt upp det parasympatiska nervsystemet - och det är det du vill! I lugnet finner du styrkan! Det är okej att det tar tid, kom ihåg det. Du vet hur det är med jojobantning (upp som en sol och ner som en pannkaka) - det är nog samma med jojo-träning (gymmet ena veckan och sofflocket nästa eller i värsta fall - akuten!). 

• Massera gärna dina fötter i fem minuter - men känner du att du har bara en minut så välj då att massera en minut! En sak som jag gärna velat ta upp här men det finns omöjligt plats - det är hur dina tår står i förbindelse med ditt huvud. Till exempel och om du är täppt i näsan - massera med cirkelrörelser uppepå stortån för att få igång flödet igen. 
• Cirkla runt med fotleden, massera tårna, vrid dem, cirkla dem, knip med tårna och slappna av dem. Åsa pratar om att spela piano med tårna - det är ohyggligt svårt, tycker jag! :-)
• Böj stortån rejält framåt och massera ovanpå foten där det "spänner", det gör tån mer rörlig - och glad, tänker jag som gillar att vara rörlig! Och glad.
• Medan du masserar - försök att tänka på att andas lååångsamt och lugnt med näsan. Det kräver att du har en bekväm ställning eller om du verkligen inte kan sitta bekvämt då är det ännu viktigare att du har koll på din andning. Den kan hjälpa dig att må bättre medan du sitter illa! Det  kanske låter galet men är det faktiskt inte. Jag snubblade en gång in bland en massa långa och hemskt vassa björnbärssnår. Det var sannerligen inte bekvämt att ligga där raklång på rygg intrasslad i revorna - men en god andningsinstruktör ger sig inte så lätt. Efter första chocken - det blir nästan alltid en sådan - mindes jag det mirakulösa med en förlängd utandning. Och du - det gick jättebra. Från skräckslagen till samlad på två röda sekunder. Slingrade mig upp igen som en elektrifierad ål i men lite mer i slow motion. Wow, vilken känsla. Att där var fullt av nässlor också gjorde motivationen 100-procentig. Allt som motiverar är bra grejer.
• Ställ dig upp och stå på hela foten och försök gör din fot kortare genom att dra ihop - höja - fotvalvet och slappna av igen. Det här är faktiskt ett mycket bra sätt att känna alla dina fyra punkter på en gång. Tycker jag, alltså. 

När du nu låter kroppen vila på alla dina stödpunkter, njut av att du har fötter att stå på medan du andas ut. Även om du i början inte hittar alla genast. Gör en koll på axlarna för att känna att du inte spänner dig. 

Redo för en andningsvandring? 

   Planera en runda som du har TID med. Inte hur långt du ska gå utan hur lång TID den får ta. Ställ gärna ett alarm på knappt halva tiden så att du har tid på dig att stilla känna hur det känns att ha kommit i halvtid innan du går tillbaka igen. Att bara stå och reflektera. Njuta av att göra ingenting är också ett jobb värt din tid. Det kan kallas återhämtning. Kanske är det det arbetarna gör - de som står och hänger på en spade eller en kvast och som så många föraktfullt pekar finger åt? De står på laddning, helt enkelt! :-D

Hitta stortån - snabbvägen

Ställ dig bekvämt, andas lugnt och slappna av i axlar och knän. Tänk på hur det känns att verkligen stå på dina fyra punkter - per fot. Fokusera nu på stortån, försök att vicka upp och ner med den - bara den. (Resten av tårna är kvar mot golvet, stilla.) Medan du donar med svåra saker som att lära stortån något, andas uuut. Alltid långsamt ut när något är svårt - fysiskt, psykiskt eller mentalt. 

När du trycker ner stortån i marken, får du kontakt ordentligt på mittpunkten av den, tycker du?  Är tån rakt fram eller lutar den så att den vilar mer på sidan än på sin flata undersida? Titta på dina fötter - för du står väl barfota nu? Har du utvecklat skoformade fötter så pekar inte stortån framåt längre utan dras mer eller mindre åt sidan. (De skor du oftast använder - se till att dina tår har fritt fram att röra sig och att sulan är böjlig och tunn så får dina fötter möjlighet att träna tillbaka sina krafter.) 

Som den tunna, fjäderlätta, böjliga skon jag köpte härom veckan och blev bästa vän med! Detta är min tredje sko från FreeFoot och i dessa skor får stårtån plats - rakt fram! Och det  - gör - skillnad! Stabil känner jag mig i sådana skor, hållningen blir rak  när hälen når ner i markhöjd och ja, jag känner mig faktiskt glad av att gå i dem!

Har tårna blivit missformade och stortårna inte pekar rakt fram där de behövs som mest finns det hjälp att få. Denna modell hittar du i länken HÄR på FreeFoot.

När jag var trött på att ha ont, fick ont av att träna, blev sur och eländig av att inget fungerade, tappade glöden ett slag och jag hade ont av att gå hur korta sträckor det än var - det var en glädjens dag. Att ge upp är inte alls dumt, nämligen! 

Glädjen kom med beslutet att ge upp!

Ungefär som när jag bestämde mig för att den oborstade yngling vi hade  som utbytesstudent en tid på 90-talet faktiskt inte kunde bo kvar längre. Jag minns vilken lättnad det var - fast det bara var ett beslut från min sida. Inget annat hade förändrats! Känslan kommer inifrån - inte beroende på något yttre. Jag äger den!
   Att ge upp är en omladdning jag gärna rekommenderar. Bara man inte släpper sitt egentliga mål - att man vill och behöver må bra och varför. När jag väl fattat mina beslut brukar Livet vara oerhört generöst. 

Var det överflödet av blommande körsbärsträd på Bispebjerget   som gjorde det? Var det stillheten, skönheten, kamratskapet, den annalkande våren i Köpenhamn som gjorde det? Jag vet inte men jag bestämde mig för att nu får det vara nog. Nu ska jag njuta. Nu. Inte sen. Jag orkar inte, kan inte, vill inte ens - träna längre. På att böja, sträcka, mickla och dona med mina fötter, knän och annat som gör ont.

   Målet att springa är ju till för något. Inte oftast för att jag väntar mig att bli jagad av någon björn men för att jag vill kunna flyga. Den där känslan att jag är fri. Det är känslan som är målet! Det var den jag skulle fånga och det skulle jag kunna få nu - även om resten av målet skulle ta tid! 

För att du ska kunna nå dina mål måste du kanske gräva lite djupare än du gjort förut. Vill du må bra, måste du välja det. Göra sånt som är viktigt- nej, viktigast! För mig är det viktigt att kunna vara flexibel, flyttbar, kunna vara hjälpsam, nyfiken och glad. Jag har många barn och stora familjer runt mig - långt borta oftast, men ändå. Föräldrar, syskon och vänner. Dessa är viktigast för mig. När jag mår som skrutt har jag inget att ge och är det något jag avskyr så är det detta att aldrig ha något att ge. Presenter och pengar är inte dumt - men tid och ork, umgänge... Det är godis för mig. Vardagen med mina nära och kära. 

För att det ska fungera behöver jag förstå vad som får mina hjul att snurra. Och hälla i olja i motorn - inte bara bensin i tanken. För när oljan är slut så kvittar det hur mycket bensin du häller i. När motorn skär ihop då är det kört. 

Erik på FreeFoot, Djäknegatan, Malmö, en man med lika delar kunskap som tålamod hjälpte mig att välja sko. Det blev en sko för en prinsessa, Jag flyger fram. Gissa om det för mig närmare mitt mål eller inte? Gör det mig till en gladare person? Absolut.

---

Kom ihåg att din kropp berättar för dig hur du mår - tar du dig tid att lyssna så får du mycket tillbaka. Att den gör ont är en information som du med ödmjukt sinne kan lära dig är en undervisning - inte en motgång. 

Är målet att må bra, måste viljan att må bra också vara där -  i detta nuet och i alla nu. 

Vill du verkligen ge din kropp förutsättningar för att stärkas naturligt, gå ett steg i taget. Lär känna styrkan i andningen och i dina fötter. Använd stortån som riktning och som stöd för ditt steg - liksom de andra tre punkterna. Använd näsan för att få ett djup i din andning - ihop med alla de andra fördelarna för en god hälsa och klart sinne.

--- --- --- 

Jag gick mot körsbärslunden från Frederiksberg till Bispebjerget - så fokuserad på mitt steg och min andning, mina stortår och min näsa, att det var som den bästa meditationsvandring! Under min tid i Köpenhamn la jag bort allt annat som inte var absolut viktigast bland det viktiga. Och jag gick. Innan jag njöt mig fram som jag beskrivit fick jag ont. Men sen kunde jag gå flera timmar per dag. Därför vet jag att jag kan njuta mig i mål och du,  det känns underbart! 

Körsbärsträden har blommat över - men det är inte försent att hitta något annat att njuta av. Längs din väg mot (att hitta ditt verkliga) mål. 

Lita på näsan och låt stortårna få ta plats i steget. Det är den första av de sju goda vanorna att ta till när du vill njuta dig i mål istället för att strida och lida dig dit. 

Fortsätt följa bloggen så får du nästa del och med det fler små säkra steg som förenar din kropp och ditt sinne. Men just nu, börja njuta nu, lita på näsan och känn hur din fot medvetet går ett steg i taget. Med glada hälsningar, Madeleine 

Klicka dig fram till mig: 

• Du hittar mig på Facebook- alltid på jakt efter att begripa det enkla och starka i tillvaron. 
• I min grupp Andningspuff - för en liten daglig puff i rätt riktning. (En sluten grupp för den som vill känna sig trygg mer privata frågor.) 
• och mer och mer på min egen sida www.tavarlig.se.

#55: Maraton med mera

Denna sommaren har hittills bjudit på många överraskningar. Dels hade jag inte känt mig så bra tränat inför ett lopp som Göteborgsvarvet för två veckor sedan, dels så bemästrade jag mitt första maraton! Låt mig berätta om Göteborgsvarvet först.

Göteborgsvarvet

En härlig och avslappnad känsla infann sig innan varvet. Att för 6:e tillfället få chansen att springa halvmaraton i Göteborg gjorde mig riktigt peppad. Jag kände mig vältränad och sugen på att få ge mig iväg på asfaltgatorna. Det blev ett bra väder under loppet. Annars risk för regn som inte ens uppenbarade sig, utan endast kom en värme likt förra årets torka, efter att jag hade sprungit klart. Då det hade regnat dagen innan var det fuktigt i luft och mark vilket gav helt optimala förutsättningar för en fin tävlingsdag.

Till skillnad från tidigare år höll jag igen hastigheten på första milen och riskerade heller inte att springa in i den berömda väggen alldeles för tidigt. Väggen uppenbarade sig aldrig. Hela loppet kändes härligt och jag njöt av kilometerna som jag sprang på med mina Joe Nimble NimbleToes. När jag kom in på idrottsplatsen, alltså sista 100 meter, kunde jag inte låta bli att le. Från högtalarna hörde jag kommentatorn ropa ”Här kommer Rickard Dahlgren springande – och han får publikens jubel med sig.” Vilken underbar känsla! Sluttiden landade på 01:44:59h! Nöjd så in i Norden.

Att supporten bestod utav min bror Robert gjorde inte upplevelsen av varvet sämre. Anna kom förbi på kvällen och förhöjde stämningen. I efterhand så kunde jag inte vara nöjdare. När jag började min träning för Stockholm Maraton i februari förstod jag inte riktigt hur sant det skulle bli när Göteborgsvarvet blev en ”uppvärmning inför maraton.”

Stockholm Maraton

Dagen innan loppet åkte jag upp med Robert till Stockholm. Vi bodde och åt gott hos en släkting. Det pratas väldigt mycket i löparkretsar om uppladdningen inför en stor tävling. Antal kolhydrater per kilo kroppsvikt tror jag det kallas att en ska tillföra extra i sitt matintag inför. För egen del bestod detta utav hamburgare, pizza, pasta och öl dagarna innan. Snacka om kolhydratuppladdning…

Stockholm Maraton var utmaningen jag hade tränat inför sedan februari så att få den avklarad skulle bli så skönt. Ett maraton är ett maraton och inget halvmaraton. Det var tufft, kämpigt och påfrestande för kroppen – samtidigt med en känsla av lycka. Av att jag äntligen befann mig på startlinjen, i mina NimbleToes, och snart skulle börja springa till tonerna av peppande musik, folkets jubel och hela folkfesten. Även här var Robert suverän support!

I korthet var de första 21 kilometerna sköna och behagliga. Jag hade kollat innan var i kilometertiden jag skulle hålla mig inom för att hamna inom en viss tid men de siffrorna försvann ganska snabbt då jag nästan höll samma hastighet genom hela loppet. Vid 17 kilometer fick jag sällskap av en kvinna då vi höll samma hastighet. Vi hjälpte varandra in i mål med mycket pepp och motivation. Det kändes skönt. Vid kilometer 21 - 30 började det bli jobbigt. Här kände jag av att jag ”endast” sprungit 32 kilometer som längst. Jag kände igen känslan av 30 kilometer men vad som händer med kroppen efteråt var jag osäker på. Så 30 - 40 blev kämpiga. Inte blev det bättre av att regn började falla i spridda skurar för att kort därefter fylla gatornas hålor där vi sprang. Vi löpare bokstavligen talat dröp av regnvatten.

Vid 40 kilometer släpptes en inre spärr. Nu hade jag endast 2 kilometer kvar där jag redan passerat 40 och det gav mig en sådan enorm lättnad. Visst var det fortfarande jobbigt men jag såg ljuset i tunneln – jag såg stadion framför mig. Jag och Lussan (kvinnan jag sprang med) sprang sida vid sida in i mål där vi sträckte upp händerna i luften och jublade över vår prestation! Vi hade fixat vårt första maraton någonsin! Robert fanns där och hejade friskt på mig. Efter att ha tagit mig igenom kön efter mållinjen och ut till allmänhetens vid Danicahallen bjöd Robert på underbar alkoholfri Erdinger (alltså öl). Mina ben skakade men jag var så otroligt nöjd och glad – full av eufori!

I efterhand hade jag helst lagt in ett långpass på just 42,2 kilometer för att förstå känslan av den där sista milen som jag tidigare saknat. Jag känner mig sugen på mer löpning efteråt och då jag har Lidingöloppet i slutet på september finns där en bra morot. Spännande sommar hittills.

/Rickard

#15MB Otaliga undanflykter och 7 starka skäl att fortsätta

Undanflykter eller återhämtning?

Jag är inte så’n att jag lägger av – jag bara ställer mig i viloläge ett tag. 

På senare tid har jag blivit varse att Livet vill mig väl - så varför tro att det är motgångar när det egentligen är undervisning - som jag så väl behöver? Jag har helt enkelt inte haft så bra koll på vad jag behöver innan jag önskar något och skapar mål. Därför behövs det inte så mycket för att göra livet motigt och frustrerande. Men det finns hopp även för en gnällig själ som jag!

Mitt problem - som jag såg det: Mina fötter och jag har helt enkelt olika agendor fast målet egentligen är detsamma.

Vad jag tänkte att jag ville

Helst ville jag ju kunna springa som jag vill och hur långt jag vill. Och när jag vill. Det är det jag har önskat mig av Livet. Det skulle göra mig fri och lycklig, tänkte jag! Så det ena efter det andra satte jag upp som daglig rutin, veckomål och annat skoj… Och hur jag än gjorde tyckte fötterna att jag tog i för hårt. Och lite av mig ville minsann lära den här kroppen att göra som jag ville. Gå och springa är ju hur naturligt som helst! Hur är det ens möjligt att den bara vill hitta på åtta saker i veckan för att hindra mig? Och det ena efter det andra strök jag sen från listan. Trött och modstulen av fotproblem som tävlade med helt andra sorters problem i vardagen, gav jag faktiskt upp. Jag var trött. Väldigt trött. Men det vet väl alla att samarbete inte ofta är enkelt. Inte ens om det gäller att få olika delar av ens egen kropp och sinne att samsas. Och tiden gick, förmodligen helt ovetandes om att jag upplevde en kamp för varje timme som jag ”slösaktigt” lät bara gå.

Mellanrumstiden

Tiden som gick när jag ”inte gjorde något” – mellanrumstiden mellan det jag ville ha gjort till dess att det verkligen hände något - har jag nu gjort en liten analys av och upptäckt att det inte var ”bara” vilotid. Däremot en återhämtningstid, perfekt vilotid för att nå viktiga saker som pågick i mitt inre. Istället för att jaga runt och försöka göra sån’t som syns, kan räknas eller på annat sätt noteras av omvärlden. Jag började använda mellanrumstiden till att samla gamla tankar och intryck, fundera över vad som kunde göra mig glad i den situation jag nu var. Och i varje vardagssituation. Spännande blev det!

Du vet redan att det jag ville var att med lätthet vandra/springa vart jag vill hur länge jag vill. En svåruppnådd önskan med krånglande kropp. Eller var det egentligen knoppen som krånglade mer än kroppen?

 Hur nå dit?

Det är här mitt nya tänkesätt kommer in! Jag började behandla stortårna som jag behandlat näsan de senaste åren! Med allvar och tro på deras exklusiva uppgifter! Jepp, det är sant! Det är nyckeln till ett njutbart liv! Man kan säga att det här nya sättet att attackera fotträningen har med MedvetenAndning att göra. Det är i den dagliga kontakten med mina medlemmar i Facebookgruppen Andningpuff som jag på allvar börjar förstå vitsen med att koppla ihop Vem vill jag vara?/Hur vill jag må? med Hur tänker jag? och Hur andas jag? Det är när man börjar ta sig tid att besvara dessa frågor som Livet går och in och hjälper en i rätt riktning!

   För att göra ett lååångt hopp över allt som krånglade med mig gjorde jag av ren trötthet en ny plan och bestämde mig för att istället för att träna mig till målet ska jag njuta mig till det! 

Njuta sig i mål, går det?

Jepp, just så! Slut på slit och släp, stress och press och gå istället in för att njuta. (Det är så jag hjälper personer som vill ha personlig coachning och andningsträning.) Det var det bästa jag har gjort på länge, och det jag ser nu i backspegeln är att Livet på sitt enormt visa sätt gav mig mycket mer än det jag önskade! För jag var helt enkelt inte vis nog att önska rätt från början. Men det gör inget - jag gjorde ju så gott jag kunde! Och nu har jag lärt mig att Livet älskar mig och lät mig hamna och stanna kvar i rätt omständigheter för att få undervisning nog att komma vidare, mer hel och glad än innan. Inte utan det svåra – utan mitt i! Är inte det det bästa? Attityden, liksom lyckan kommer inifrån!

Vad har då detta med näsan att göra? Näsanandning är den första av sju goda vanor som ger livet och kroppen hälsa, energi och harmoni! Och när jag började kombinera fokus på näsan och stortårna då började det hända saker! De övriga sex goda vanorna är låg, bred, litet, långsam, rytmisk och tyst. 

I de följande sju blogginläggen kommer jag att visa dig vad som kan hända om man sammanfogar Medveten Andning och Fria fötter/FreeFoot – fot- och rörelseträning.

Ett steg i taget! En god stegvana i taget. Perfekt för Medveten Vandring. :-)

Välkommen tillbaka och läs hur du gör för att hitta din njutning genom ditt andning och ditt steg! Till dess – fundera över vad du verkligen vill så att Livet kan komma till din räddning.

  

Glada hälsningar, Madeleine, med njutarsinnet kvar och på väg mot fria fötter ... i den takt det tar.

Ps! Välkommen till min Facebookgrupp Andningspuff - för en liten daglig puff i rätt riktning!

#54: Löpning förenar människor

Jag blir glad att själv ha en stor utmaning framför mig när jag ser andra glädjas åt sina resultat i sociala medier. Det är då jag blir varse om all den träning och energi jag lagt ner för att ta mig dit där jag befinner mig idag. Jag tänker på alla regniga, torra, stekheta och fuktiga dagar i löparspåret jag absolut inte önskade springa innan och som jag efteråt känner mig nöjd över att ha klarat av. Alla de meriter jag genomfört i mitt liv har tagit mig hit där jag står idag. Det är helt makalöst vilken resa som en har gjort.

Jag gläds åt andra när de lyckas. Det är intressant att yttre motivation är en sådan fantastisk inspirationskälla till sitt eget psyke. Vi vill alla lyckas och nå våra mål på våra egna särskilda vis. Det är då spännande att höra om olika framgångar och hur mycket arbete som ligger bakom varje deletapp. Det behöver absolut inte vara på elitnivå (även om det är motiverande i tv). Utan den här ansträngande motionären som försöker få livet att gå ihop med familj, vänner och träning. Att identifiera mig med andra motionärer känns riktigt bra – så länge som jag själv har ett mål framför mig hihi.

Att få möta likasinnade på tävlingar innan/under/efter är en underbar känsla där det enda vi har gemensamt är deltagandet i samma tävling – och det är stort. Det är så jag skapar nya bekantskaper: Gemensamma aktiviteter flera kan delta i och därmed bli inspirerade av träning, prylar av högsta nördrank och härliga historier om ena meriten efter den andra. Löpning förenar människor.

Jag minns självklart när jag för cirka två år sedan började med vad jag då kallade för barfotaskor (numera vill jag använda fotriktiga skor). Att kliva in i Freefoot-butiken i Göteborg gjorde en sådan stor skillnad för mig och mina tankegångar angående min löpning. Från och med den dagen har jag sett fram emot att efter två år känna mig klar med ”uppvärmningen” med fötternas styrka. Med alla kurser via Freefoot som jag gått känner jag verkligen att jag lyckats med just detta. Genom att jag imiterat andra, läst om andra löpare och sett videor om fenomenet ”barfotalöpning” har jag förstått att kroppen klarar så mycket mer – det finns alltid (längst inne) 25 % mer att ge. En fantastisk resa och en värdefull sådan.

Två år senare är jag redo för mitt sjätte Göteborgsvarv (18/5) och därav mitt andra i mina underbara skor. Jag ser fram emot alla nya bekantskaper jag lär känna, och de gamla [bekantskaper] jag träffar på denna stora mötesplats. Jag längtar redan!

Ses där,

Rickard

#53: Pågående träning inför Stockholm Maraton

Solen har äntligen tittat fram. Vårtecken har redan trätt fram i massor och människor är ute och promenerar. Att snön, här nere i sydvästra delen av landet, flera gånger lade sig på backen, har nog glömts bort av människorna. Nu väntas strålande sol, nästan så strålande och obarmhärtig som förra sommaren. Det är vad jag tror. Än så länge ingen fullständig prognos.

Många ser jag som har snörat på sig löparskorna, dragit på sig kortbyxorna som legat alldeles för långt in i garderoben under vinterhalvåret och med ett leende på läpparna ger sig ut och springer. Ungefär som korna vid kosläppen. Själv slutade jag aldrig springa efter förra årets Lidingölopp. Möjligt att jag tagit löpningen till en lägre ansträngande nivå under vinterhalvåret men jag slutade aldrig.

I slutet på februari drog jag igång sommarens stora projekt med målet: Springa och genomföra Stockholm Maraton. Loppet går av stapeln 1 juni och blir mitt första maraton – någonsin. Jag sökte och fann ett träningsschema från Runner’s World (2018) på internet som jag anammade. Schemat för mig som nybörjare inom maraton ger mig 14 veckors hård träning för att lyckas genomföra loppet. Än så länge är jag på vecka 9 där 4 - 5 löparpass sker varje vecka. Passen är uppdelade med hyfsat jämna siffror på vardagarna och ett långpass på helgen. Även testlopp förekommer där jag ska springa i ett tävlingstempo för att se var jag befinner mig i min träning. Ibland väljer jag att lägga in intervaller och backträning här istället – det ger mer variation.

I söndags sprang jag mina första 30 kilometer sedan förra årets Lidingölopp. Det gjorde mig väldigt glad då jag känner vittring av de 42,2 kilometer jag ska springa i juni. På väg till sommarens lopp har jag valt att ta in Göteborgsvarvet som går av stapeln 18 maj och som blir mitt sjätte i ordningen. Det lustiga är att Göteborgsvarvet står som ett långpass i mitt schema. Jag antar att detta är noga uträknat. Tidigare har jag varit ganska slut efter ett Göteborgsvarv och inte riktigt förstått hur människor två veckor senare kunde få för sig att springa ett maraton. Efter att ha sprungit längre träningar under min schemalagda träning börjar jag förstå att det finns mer och större äventyr bortom ett halvmaraton. Det ger mig motivation.

Givetvis springer jag i Joe Nimble Nimbletoes från Freefoot - suveränt sköna fotriktiga skor!


2019 års löparplan ser för mig ut såhär: Göteborgsvarvet (sjätte loppet), Stockholm Maraton (första loppet) och till sist Lidingöloppet (fjärde loppet). Just nu håller jag på att avsluta utbildningen för medicinsk fotterapeut (klar på fredag 26/4)! Jag kommer gå tillbaka till mitt tidigare yrke som personlig assistent i kommunen för att få lägga fokus på löpningen, få mer tid över till träning och planera inför giftermål i sommar med min älskade Anna. År 2019 är och kommer förbli ett fullspäckat och härligt år att blicka tillbaka till. För tillfället väljer jag att blicka framåt och ta in allt nytt som händer i mitt liv.

Ses i löparspåret,

Rickard

#52: Löpning - Glasögon versus Linser

När jag ger mig ut och springer använder jag nuförtiden alltid linser. Dels för att det är praktiskt samt dels för att det är skönt att slippa se glasögonramen framför mig. Idag var inte en sådan dag. Siktet var inställt på löpning på morgonkvisten och så fort jag ätit frukost och tagit på mig löparkläderna gav jag mig ut. Efter ungefär 0,5 km upptäckte jag att jag sprang med mina glasögon. Alltså de glasögon jag använder på vardagarna, inga löparglasögon. Jag gissar att jag var ganska trött på morgonen. Istället för att springa hem och byta till linser funderade jag nu på att prova att springa med glasögonen.

Det gick sådär… Svetten från pannan rann ner i ögonen och det sved till flera gånger. Var finns glasögon med vindrutetorkare?! I jämförelse med linser dör svetten rinner förbi ögonen i större delen av löpningen så var glasögon ingen större hit. Tack och lov har jag ganska bra syn ändå så även om jag torkade bort svetten så kunde jag se miljön framför mig.

Glasögonen hoppade relativt lite när jag sprang i jämförelse när jag var yngre och sprang med glasögon. Linser är mitt första val för bättre syn vid löpning. Glasögon fungerar vid promenader och lugnare aktiviteter för mig. I söndags sprang jag 25 km. När jag kom hem hade så mycket svett runnit i hela mitt ansikte så att linserna sved något så fruktansvärt. Att ta ut linserna då svider, smärtar och är absolut inget jag vill göra om. Bättre att göra det på en gång än att vänta och riskera infektion. När linserna väl är borta fungerar jag som människa igen.

Mitt råd inför långa lopp och träningar är att använda dagslinser. Dels för att min syn ändå är hyfsat bra (-2.0 på båda ögonen) och dels för att de är dagslinser och inte månadslinser. Skulle mina ögon börja svida igen under eller efter löpningen kan jag slänga ut linserna och fortsätta springa.

För de som undrar blev det 9 km idag med glasögon. 9 km i rätt riktning mot Stockholm Maraton 1 juni. Snart är det dags att ställa mig i startgruppen och pröva mina vingar i mina Joe Nimble (Nimble-)Toes för mitt allra första maraton. Mer om tankarna inför loppet i ett annat inlägg.

Ha det bra och en glad påsk till er,

Rickard

#14MB En kil hindrar två kroppar från att närma sig varandra

En kil är en pryl som hindrar två kroppar från att närma sig varandra. 

En kil kan man ha för att bräcka loss något från något annat. En kil kan vara användbar till mycket. Har du någon kil i närheten? Vad använder du din kil till? Hur ofta?

Som det uttrycks i Wikipedia så räknas Kilen som en enkel maskin: "Kilen är en av de fem enkla maskinerna som tekniskt sett är ett dubbelt lutande plan. Kilar används för att separera två kroppar, eller delar av samma kropp, genom att driva in kilen genom att anbringa en kraft mot kilens breda ände." 

Oääää så helt omysigt det låter "separera två kroppar"... :-O


 Kanske vill du se en film om de enkla maskinerna innan vi går vidare till min faktiska Fotresa? Klicka här! 
Jag har en kil som är lila, mjuk men fast och är till för mina tår! Bonusen i kildramat är att den också påverkar nacken! 
Jag har haft (mer eller mindre) fokus på mina fötter sedan jag fick kontakt med Magnus Björkholm på FreeFoot och tack vare honom fick mig en duktig coach -Åsa Rylander - som med en ängels tålamod  ser till att jag med lagom uppmuntran och teknisk support åtminstone inte går bakåt i min utveckling. 
Det är ju så här att min högerfot krånglar. Rejält. Doktorn menar att både knän och fötter troligen går att fixa - och när de kraschat helt ska de ta det i beaktande. Hmmm - kan du förstå att jag inte vill vänta på den hjälpen? Därför finns FreeFoot i mitt liv - och Åsa - min coach. 

Jag har ju en dröm att kunna springa lätt som en fjäder mil efter mil. Lovade mig själv en maraton för ett par år sedan och infriade mitt löfte. Här kan du läsa lite om hur det började - platsen där allt började ser du här intill. Det blev av - men inte riktigt som jag hade tänkt det. 
Det blev en Stjärnmaraton - på alla sätt en lyckad företeelse - som tog en heldag i anspråk och något jag gärna gör om. Det finns i bakhuvudet att göra en ny sådan här där jag bor - i #VackraBergkvara. Idé är fenomenal. Men tillbaka till kilen. Den fenomenala uppfinningen - ett av de fem enkla maskinerna. 

Du som varit hos Åsa - eller någon annan av FreeFoots fenomenala fot-och rörelsecoacher - du hittar allt om fotskolor och sånt här i länken - vet att kunskap och träning och inställning är guld värt och det ena kan inte vara utan det andra. Jag har tagit ett steg tillbaka i träningen för jag har något som krånglar i kroppen med svullnad och värk som följd - och ja, jag har varit hos doktorn! :-) - och det jag är mest i gång med nu. Och som jag känner gör skönt i kroppen - är de fyra punkterna under fötterna och kilen. Kraftfulla grejer! 

Man kan använda kilen till att mjuka upp och stärka foten. Lite i taget, helst mjukt och fint om foten är skör och känslig som min högerfot. Att träna med kilen som Åsa lärt mig får mig att känna mig som en drottning. Reslig, stilig och stark.... Hmmmm låter mer som en häst men du fattar? Känner att jag är på rätt väg med mig. Ett steg i taget - och supernöjd med det. 
Här får du en film direkt from me to you! Enjoy! <3 

Ps! Kom ihåg att andas - andaaaaas uuuuut låååångsamt. För avslappning och styrka! Hitta mer om andning och träning, hälsa och välmående på Andningspuff  - den lilla slutna Facebookgruppen för dig som vill ha en liten daglig puff i rätt riktning! Min hemsida hittar du på www.tavarlig.se och min Youtubekanal Blombergable. Lite - men nyttigt. <3

Just nu krånglar tekniken (jag själv?) så pass att jag råkade blocka mig själv från min egen hemsida i nattens dust med länkarna. Kommer fortfarande inte in och väntar tålmodigt - nåja... - på support från one.com. Men trots länkkrångel så kan den ge dig en vink om hur jag tänker i livet. Kanske vi kan hjälpa varandra? Sånt har hänt förr! :-)

Til we meet again! :-) 

På fotresa, 
Madeleine