Projekt F-F-F-F-F-F-F-F-F-F-F-F-F dvs... FET FEMTIOÅRING FRIAR FELAKTIGA FÖTTER! FINNS FRAMTID FÖR FINT FORMADE FÖTTER & FIN FORM

Vem är jag?

Hej! Danne heter jag! Eller snarare Dan Bergman, en lagom rund och fet femtiåring som Karlsson på taket skulle säga. 178 cm lång och 41-42 i skostorlek samt knappa 80 kg. Inte riktigt 50 år än men bara något år bort dvs jag befinner mig (förhoppningsvis) i mitten av livet. Det är väl de här sköna stunderna på livets resa som man faktiskt stannar upp ett tag och reflekterar över livet eller som många kallar det ”30 års kris, 40 års kris, medelålderskris osv…” Kanske behövs det en kris för att vi människor skall stanna upp och tänka efter, i alla fall lär Erik Eriksson, lärling till Freud ha sagt det, att människan utvecklas genom kriser.

Fram tills 50 har kroppen funkat rätt bra, lite värk här och där, lite inflammationer i leder men så är man också till åren. Tränar gör jag aldrig, i alla fall inte mer än 2 veckor i rad. Löptränar aldrig men har tagit mig runt Göteborgsvarvet någon gång på vilja, små steg blandat med gång och gamla meriter (”jag sprang faktiskt en del när jag var 13-14 år! så det sitter nog i!”, eller hur…  ;o).

Mitt förhållande (eller ickeförhållande) till träning och kroppsstatus

För några år sedan läste jag, som många andra, den romantiska boken om löpning, "Born To Run". Har ni inte läst den, gör gärna det, riktigt trevlig. Jag har alltid varit positivt inställd till löpning, dvs det är säkert bra för oss, det är bara så tråkigt jämfört med annat att jag aldrig gör det. Boken fick mig i alla fall inspirerad att köpa andra löparböcker som gjorde att jag tappade intresset igen. Jag sprang lite barfota på grusväg (rekommenderas!) och sedan med skor. Jag märket tydligt hur min löpstil förändrades med fluffiga dämpade skor, hela kroppen liksom sjönk ihop och jag började dunka ner fötterna i marken med långa steg.

Sedan tänkte jag inte så mycket på löpning på många år även om jag lite grann följde kompisar som sprang som bara den! Ni vet, "mycket med barnen, ta hand om hus osv..., jag tränar imorgon". Jag åkte på en förkylning om satte sig om en inflammation i kroppen och jag fick plötsligt ont överallt. Det verkade som min kropp hade inflammationer i många leder pga stillasittande jobb framför datorn utan att jag märket det. Nu kom alla upp till ytan och det gick knappt att sova. Ett slags uppvaknande, men ändrade inte så mycket på vanorna ändå men började kanske så smått inse att vi faktiskt kan undvika en hel del smärta om vi bara gör några små saker. Sedan började frugan prata om "dubbelhaka & ölmage", jag spände magmusklerna och höll INTE med! Hårt som sten! Inget mjuk här inte! Sedan fick jag höra om något som hette "inre bukfett, det farliga fettet", alltid är det något... Sedan var det den där gången när jag med några kompisar diskuterade vem vi var lika, kompisen var lik "Dr Dreamy" i Greys Anatomy medan jag påstods vara lik en flaska "WC-ankan", kanske min hållning inte var HELT perfekt... Hus, bil, mm har jag tagit hand om, kanske det var dags att ta hand om kroppen också, svårt att köpa en ny. 

Uppvaknandet

En dag berättade en kompis att hon varit på en intressant föreläsning om barfotalöpning och fått mer hjälp i någon affär som befriade fötter. Gratisföreläsning så varför inte...? Jag är ju positiv till träning även om jag inte tränar.

Det var på föreläsningen som allt föll på plats. För de som har sett julkalendern 2016 SVTs ”Selmas saga” (om inte, tips att se den, en av de vackrare berättelser jag sett) förstår nog känslan. I avsnitt 23 när Efraim von Trippelhatt, en sann hjälte, plötsligen förstår varför han alltid haft det där konstiga, lite annorlunda beteendet som han haft hela livet jämfört med normen i samhället ser ut. En helt fantastisk händelse som jag tror många kan känna igen sig i, när man alltid gjort annorlunda än andra, blivit ifrågasatt / påhoppade men ändå inte kunnat göra annat än att stå fast och göra det man känner inom sig är rätt. En liten men på samma gång överväldigande känsla.

Föresläsningen var kort, drygt en timma och teorin enkel. I korthet som jag uppfattade den.

1) Vi är gjorda för att springa. Det ser man på fotens uppbyggnad och andra delar på kroppen. Foten dämpar stötar och ger oss balans.

2) Vi har tappat många av de förmågor vi borde ha. Små barn har förmågorna men pga för mycket stillasittande och ej anatomisk korrekta skor mestadels av tiden gör att många av oss tappat den förmåga.

3) När foten inte kan arbeta som tänkt försöker andra delar av kroppen ta över och det är risk för skador.

Bilder visades, enkla tester genomfördes och jag blev helt tagen...

Helt plötsligt mindes jag att jag som barn, kring 7-8 år, alltid ville ha de bredaste skorna som fanns. Det fanns någon rund modell som såg ut som en paddel som jag ville ha. Min mor tyckte nog jag var lite svår med skor eftersom alla ”klämde”. Nu insåg jag, de GJORDE DET, jag kände rätt! Sedan fokuserar man på annat i livet, anpassar sig, och gör de flesta andra gör utan att tänka på det. Men något låg kvar under ytan som hos Efraim, något gnagde, tydligare för honom, mer otydligt för mig… Väldigt ofta har skorna åkt av så fort det passade. Jag har varma fötter och då är det skönt att ta av skorna. Birkenstocksandaler har varit favoriter i många år och så länge jag haft semester använder jag i stort sett aldrig skor utan går i sandaler eller barfota. Det funkar även vid kyla och regn. Så länge foten kan arbeta = blodcirkulation = varm.

Bilden nedan visar min fot + mina skor, favoriter i skinn, Lloyd för ca 2.000 kr, innan omställningen

Ser du någon likhet mellan skon och min fot... Vem är formad för vem egentligen...?

Så klart fanns det en fortsättning på föreläsningen som såldes till specialpris vid tillfället och jag köpte den, 2 dagars föreläsningar och tips på träning hur man kunde få tillbaka en fungerande fot, eller i alla fall ta ett par steg på vägen. Nu kör vi!

Jag knallade upp till Freefoot och köpte ett par skor. Den kände jättekonstigt utan dämpning och med mycket plats för tårna, märklig känsla. Niklas sa att man inte måste träna och nämnde en kille som istället gjort livsvalet att använda löpning som transport istället för t ex cykel eller spårvagn mm. Tungt ord, "livsval"... Ännu mer minne kom tillbaka, visst var det så att jag, när jag var kring 20, och kollektivtrafiken inte var så utbyggd på nätterna som den är nu, då och då sprang hem från Frölunda Torg då jag inte orkade vänta på bussen alternativt att de sista gått. Bara 2-3 km så det var inte så långt. Jag minns också att även då åkte skorna av då de skavde även om det var kring 0 grader ute och snöslask här och där på vägen. Såg nog konstigt ut men var kanske egentligen helt naturligt förstår jag nu.

Viss skillnad på skor eller hur...?

 
Steget är taget mot fria fötter och en fri kropp!

Efter att ha skaffat mitt första par så använda de gamla allt mindre, eller snarare inte alls. För när vill man använda skor som motverkar den läkprocess / frigörelse man börjat? Aldrig tänker jag.

Dags att göra en resa mot mindre smärta, och sedan ett livsval, Vill DU hänga med!?

Tänka – Säga – Göra = Resultat. Tänka + Säga räcker inte, man måste göra något också. Eller som man också brukar säga, "Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör". Jag älskar ordspråk, de blir som en guidning för mig och hjälper i alla fall mig hitta ramar, därav delar jag med mig hur jag tänker, kanske de kan hjälpa dig med. Man brukar ibland prata om ”Är du förberedd, eller har du bestämt dig?”

Denna gången måste jag säga att jag har Bestämt Mig! Nu kör jag! Eller varför inte vi, häng på du som läser detta med. Alla icke anatomiskt korrekta skor åker ut ur huset alternativt ner i källaren tills vidare, troligen för alltid. Jag tänker ställa om och låta fötterna bli fungerande igen och se vad som händer. Kommer jag att få Hälsporre - Halux Valux - Löparknä - Höftont - Ont i ländryggen - Ömma fotsulor - Pronera osv.... Allt man kan hotas av att få om man inte har skor med stöd både här och där! Eller är det tvärtom så att stöd här och där är en av orsakerna till alla problem...?

Om 5 månader till midsommar den 22 juni 2018 får vi se!

Det finns sex frågor som jag lärt mig från projektledning som är bra att ställa sig och sedan kunna besvara för att få något gjort så här kommer de:

 1) VEM vill något?

Tja, det är jag som vill något. Och kanske du med...?

  

2) VAD handlar det om?

Få en fungerande kropp

3) VARFÖR?

Jag vill:

• Vara smärtfri
• Skadefri
• Ha kul med kroppen, dvs kunna använda den så bra det går så länge det går
• Se bra ut i badbyxor etc...? ;o) (som Colting uttrycker det)

4) HUR?
Få foten och kroppen att fungera som den skall genom rörlighetsövningar & anatomiskt korrekta skor som låter fötterna fungera.

Välja sunda saker framför osunda mestadels av tiden.

  

5) NÄR?

Först from nu tom midsommar 22 juni 2018. Sedan livsval.

 6) VEM skall göra det?

Jag. Kan inte skjuta over det på någon annan men tänkte ta hjälp av de som redan börjat sin resa och kan mer än mig och som kan coacha och peppa vid behov. Tydligen är det så att man brukar (i alla fall jag) hålla ut i två veckor för att sedan hamna tillbaka i gamla hjulspår igen. Minst 4 veckor lär behövas för att träna om kropp och sinne för att förändringar skall fortgå.

Målet har inget med löpning att göra i sig då jag aldrig springer. Jag kan finna det rätt tråkigt och cyklar hellre eller paddlar eller… Målet är mer övergripande som sagt, att vara smärtfri, skadefri och roligt med kroppen! Kanske är dock löpningen en väg till målet…? Kanske man tom finner löparglädjen...?

Hur ser vägen nu ut mer specifikt?

Tja, som sagt, jag tänkte börja med att:

• Mesta tiden på dygnet har fötterna utan skor alt. med anatomiskt korrekta skor
• Träna upp rörligheten samt styrkan i fötterna (och lite även resten av kroppen då allt hänger ihop)
• Byta ett par skor i månaden (och undvika att klämma till eller manipulera fötterna mer)
• Stämma av med coacher / rörelsetränare att jag är på väg åt rätt hall

Delmål som jag fått tips om:

• Kunna sitta på huk längre tid (1 time) utan besvär med hälarna i marken
• Kunna stå 8 timmar utan skor / med anatomiskt korrekta skor utan

Det kanske låter som enkla mål, men har man vant sig vid ett annat beteende med sittande på stol samt haft ej fotriktiga skor med klack och allt i +40 år så skall man nog räkna med att det tar ett tag att komma tillbaka.

Parallellt med träningen för att nå delmålen ovan tänkte jag börja springa korta sträckor i anatomiskt korrekta skor för att sedan öka till kanske ett par mil, men först som sagt när kroppen är redo för det. Många lär ha last "Born To Run" boken och gått ut för hårt direkt med skador som följd. Bättre att skynda långsamt, vi har ju trots allt hela livet på oss att ta hand om oss. 

Och värt att nämna, detta är min och era upplevelser, inte någon vetenskaplig studie utan helt subjektivt experiment för att jag väljer att tro att det fungerar och tycker att det skall bli kul att se om det var rätt eller ej.

Så HÄNG MED FRAM TILL MIDSOMMAR!

Har du också funderat på att testa? Passa på så gör vi det tillsammans!

Så här bred är min fot vid början på resan, undra hur bred den är till midsommar...?

Så då kör vi! För du skall väl med på resan mot ett roligt liv!? Du kanske redan är på väg och kan ge tips till mig? Gör gärna det.

PS. Är det någon som vill ha ett par icke anatomiskt korrekta skor? Jag lämnade de hos FreeFoot och det är bara att ta dem för de som vill ha en skoformad fot. Niklas eller Magnus vet var de står. Fungerar även som dörrstopp har jag hört ;o). DS.