#47: Varför är jag inte mer nervös?

Om två dagar startar jag i Lidingöloppet 30 km. Detta blir mitt tredje lopp i ordningen och ett där jag kanske känner mig minst tränad inför. Visst, om jag känner mig själv rätt så tycker jag alltför ofta att jag är otränad medan en annan åskådare skulle hävda motsatsen. Några pass i veckan under det gångna året och en del hemmaträning har det blivit så jag kanske inte ska klassa ut mig själv totalt innan.

År 2017 var året då betydelsen av löpareufori fick en helt ny mening för mig. Tre månader innan loppet hade jag börjat med något jag kom att kalla barfotalöpning via Freefoot. Där och då kändes allt möjligt för mig. Att lyckas skola om mig på tre månader och sedan bevisligen genomföra Lidingöloppet, på inte mindre än 2 minuters personlig rekord från tidigare år, var en oerhört underbar bedrift. Istället för den bitande, ”Forrest Gump”-känslan av styltor runt mina ben som gjorde att jag hade svårt att klara mig igenom de sista kilometerna från 2016 så bokstavligen talat flög jag fram med lätthet 2017. En total skillnad för träning inför loppet, fotkunskap, tåfrihet och möjlighet att lyckas.

Ett år senare är jag mer van vid vad barfotalöpningen har gett mig och vad jag klarar av. Riskerna med detta blir dock att jag tar det alltför lugnt med nervositeten inför loppet. För att göra mitt bästa behöver jag känna en grad av nervositet. Kroppen börjar skaka, munnen blir torr och jag går igenom hur jag ska ta ut backarna, svängarna och de skiftande terräng som loppet erbjuder. Någonstans inom mig finns ändå denna känsla, men det börjar bli dags att plocka fram den.

Som vanligt har jag inga större förhoppningar på tid för loppet. Förutom att springa under tre timmar. Jag vill att min löpning brinner av glädje, lätthet och motivation och det är så jag kommer utgå ifrån. Flera löpare jag träffat i banan har gått in i sig själva och blickar framåt. Men utan att fokusera på sina medlöpare. När jag är glad pratar jag – med vem som helst – oavsett var jag befinner mig. Oftast möts jag utav glada löpare som blir inspirerad och inspirerar. Det är en go känsla med sådana här lopp som täcker cirka 40 000 löpare. Att vi alla har löpning gemensamt gör att detta evenemang blir något speciellt. Ett evenemang att komma ihåg.

Oavsett slutresultat så är jag både glad och tacksam för att jag i början av sommaren tog mig i kragen och sa till mig själv att jag minsann ska genomföra Lidingöloppet i år igen. Jag kanske inte känner mig lika vältränad som tidigare år – men så sa jag faktiskt förra året också. Sluta klaga på det jag inte hunnit med och beröm det jag klarat av så kan jag använda mig utav det och glädja andra. Jag kommer njuta av stunden tillsammans med alla andra löpare när startskottet för loppet sätts igång och tjurruset löper amok. Det är en mäktig känsla och särskilt den ser jag nervöst fram emot.

/Rickard

#46: Mina skor - Luna Sandals (Venado 2.0)

När jag sitter nu och skriver detta inlägg så spretar jag fritt med mina tår. Det är en frihetskänsla att endast kunna röra tårna hur jag vill och anpassa dem efter olika underlag. Samma frihetskänsla infinner sig i mina Luna Sandals (Venado2.0). Dessa lättviktare förtjänar sin plats på prispallen för en extrem skön frihetskänsla och väldigt omtyckta sandaler. Sedan "Barfota Ted" McDondald (Born To Run) grundade just Luna Sandals har dessa sandaler fungerat både på promenaden såväl som på löp- och vandringsturen.

Det är viktigt att bli kompis med dem först – precis som med alla skor. Gå med dem i början. Känn efter hur nära dina fötter kommer till marken. Börja därefter småjogga lätt med dem för att senare utveckla till en skön och fin löpning. I och med att de är så fria för tårna känner du vinden emot dina tår. Inte som obehag utan som ett tack från dina fötter. Första gången jag sprang med mina sandaler var det minus tio grader och snö ute. Jag hade då på mig mina Injinji Trail, som fungerade ypperligt bra. Det såg säkert underligt ut men det är sällan jag sprungit så lätt.

Sulan är utformad från bildäck och remmarna från bilbälte så det blir naturligt att skorna håller sig på plats för dina fötter. Stänk lite vatten på dem och de kommer sätta sig ännu smidigare mot din hud när du går/springer med dem. Mina Luna Sandals är storfavoriter i skohyllan. Oavsett väder så fungerar de att springa med. En fröjd för fötterna, helt enkelt.

/Rickard

#45: Får jag gå barfota på gymmet?

Att gå med funktionella (barfota-) skor ger en underbar frihetskänsla. En känsla som du aldrig upptäckt om du inte prövat denna typ av skor. Att låta tårna få andas och röra sig fritt gör att fötterna på sikt växer och tar till sig den frihet de fått till sig. För att de ska kunna göra just det bygger detta på att införskaffa skor som är aningen större i storlek. Ge fötterna dina funktionella skor i samma storlek som i anatomiskt uppbyggda skor och de kommer känna sig trängda och må dåligt. Ge dem skor med en storlek större och du kommer ge dem frihet. Se det lite som med barnets utveckling. Barnet växer konstant och behöver ofta nya skor att gå runt i. Ger vi dem ett par skor i samma storlek som fötterna låter vi inte fötterna andas och utvecklas. Utan vi lär barnet att trånga skor – det är det den ska ha och vips så har vi skapat plats för framtida fotproblem.

Häromdagen införskaffade jag mig ett par skor, Nimbletoes, för gymträning. Jag har, som ni kunde läsa HÄR, börjat på gym igen och behövde ett par skor för valda aktiviteten. Ett frågetecken kom upp i mitt huvud innan som rörde till det för mig. Är det tillåtet att gå barfota på gymmet? Av hygieniska skäl skulle de flesta gymdeltagare svara – nej det är det inte. Samtidigt står det ingenstans i gymmets regler om att vi inte får gå barfota. Av samma anledning att springa barfota ute bland skormänniskor skulle det te sig lika märkligt att gå utanför komfortzonen och folk skulle påpeka detta utav… Just det, hygieniska skäl.

Efter att genomfört första halvan på mitt MAQ-schema träffade jag en annan gymmänniska som började träna där jag befann mig, på stretchdelen av gymmet. Han kollade på mina skor och frågade överraskad om det jag hade på fötterna var Vibram (fivefingers). Jag svarade Joe Nimble och sedan kunde vi inte sluta prata skor och fötter. Killen var utbytesstudent och letade efter just sådana här skor som jag just hade införskaffat. Visst, det fanns lyftarskor men han önskade också gå så mycket barfota som möjligt.

När vi tränar behöver fötterna också tränas, så hur kommer det sig att vi trycker in dem i trånga utrymmen och tror att vi får starkare fötter genom exempelvis tåhävning? Det bör kallas skohävning. Slutet av vår konversation rekommenderade jag honom ett besök i Göteborg på Vegagatan 54 där han skulle finna just sådana skor han var ute efter. Kanske har jag förändrat och hjälpt en människa just denna dag att komma från sitt normala skoval. Det är vid sådana här tillfällen jag känner att jag valt rätt riktning – för mina fötter.

Övre bilden visar Luna Sandals Venado 2.0. Helt underbara!

#44: Introduktion av MAQ

MAQ står för Muscle Activity Quality och skapades av tränarna Leif Larsson och Pierre Johansson till syfte att för sina adaptrar åstadkomma ett minimum av begränsningar och ett maximum av möjligheter. Några år tillbaka i tiden, när jag fortfarande studerade Idrottsvetenskap vid Umeå universitet, införskaffade jag ett flertal litteratur från sisu idrottsböcker. Jag beställde då en skiva som skulle förklara konceptet MAQ.

Men som i alla mängder av inköp är det alltid något som glöms bort eller inte prioriteras för stunden och så blev fallet med denna instruktionsskiva. Nu, flera år senare, tog jag fram skivan från förrådets dunkla vrå och upptäckte övningar som jag själv genomfört under min tid som friidrottare. Övningar som jag med största sannolikhet vet fungerar för att förbättra rörligheten, smidigheten och flexibiliteten inom mig. Andra övningar blev för mig okända men ändå spännande. Jag är ständigt på jakt efter nya övning för konceptet funktionell träning. Jag tränar inte för att bygga upp en råstyrka utan för att bli just smidigare och att kunna leva så länge som möjligt med hälsan i behåll. Så därför fastnade jag på idén med MAQ.

Nyligen använde jag hela mitt friskvårdsbidrag för gym- och gruppträning på STC i Trollhättan. Tanken är att utföra MAQ på gymmet där det finns utrymme, utrustning och med särskild tanke på att inte slå sönder något dyrbart i mitt eget hem. Konceptet inkluderar tillbehör som skivstång, pinne och enkla vikter för att skapa motstånd. Klicka HÄR för ett träningsschema. Först måste jag införskaffa ett par inomhusskor för träning på gymmet. När jag gick över till barfotaidén slängde jag alla mina tidigare skor. Det kommer därför bli ett besök till Freefoot i veckan för inköp av skor med tåfrihet.

Jag kommer utföra denna träningsform i några veckor för att sedan utvärdera om den har gett resultat. Utmaningarna som jag ser med konceptet inkluderar bland annat en viss känsla av enformighet. För att utvecklas behöver människan ständigt nya morötter att tugga på. Så vad händer när jag besitter alla övningar? Eller snarare, när kommer jag besitta alla övningar? Detta kommer innebära en långsiktig planering då det är givet att träning tar tid för att vi ska utvecklas. Men jag är som jag är: Jag ser alltid mängder med fördelar och inte förrän långt efter bombarderas jag av nackdelar. Men den som lever får se.

Så här ser min träning ut idag: Måndag – fredag blir det Hemmaträning (Inlägg #43). 2-3 pass i veckan för MAQ och eventuellt lite gruppträning. Löpning helst 2 pass i veckan. Det bör räcka.

#43: Fyra veckor från start med Hemmaträning

Under fyra veckor har jag gått upp tidigt på morgonen för att utföra morgonträning som jag vet gör mig så gott. När jag besökte Freefoot för lite mer än ett år sedan (tänk vad fort tiden har gått) fick jag coachning av Martin Blad för att börja med vad jag skulle kalla Hemmaträning. Min smidighet ökade och stelheten minskade. Det blev fantastiska resultat som jag uppskattade samtidigt som jag gav mig själv en rutin att utföra träningen varje dag. Allt sedan Hemmaträningen avslutades har jag känt mig alltmer slö och trött. Stelheten har successivt kommit tillbaka då jag inte underhållit min kropp på bästa sätt.

För fyra veckor sedan kände jag att det var dags att ta upp träningen igen. Att börja med morgonrutinen och återfå en balans där träning stärker mig positivt inför dagens arbetspass. Jag passade på att ändra lite i schemat, att lyfta fram de delar jag särskilt uppskattade och visste att jag behövde träna extra på. En av ändringarna var att jag lade till DETTA schema. Tanken med Hemmaträningen, för egen del, är att reducera min trötthet och få en bra start på dagen. Även att jag vill få en förbättrad flexibilitet, smidighet, funktionell styrka och rörlighet.

Nu fyra veckor senare börjar resultaten kännas. Rutinen är på plats och trots känslan av en varm säng är påtaglig på morgnarna så känner jag mig mindre trött på dagarna. Men än är jag inte i mål. Jag har satt mig själv på en 10-veckorsperiod där jag tränar mellan 15–40 minuter varje morgon alla vardagar. Hemmaträning är trots allt, för egen del, den svåraste träningsformen. Du jag kan utföra alla övningar hemma finns det många påverkansfaktorer runt mig. Lite ungefär som att studera inför en tentamen. Plötsligt blev det kul att städa. Där är gymmet desto lockande då gymmet erbjuder träning utanför hemmet men med all utrustning till hands.

Från fyra veckor till tio veckor kommer det bli intressant att se om det sker någon förändring för min hälsa och kropp. Om sex veckor utvärderar jag träningen och delar med mig av till er. Övningarna som jag utför har jag svårt att beskriva såhär i ett inlägg då de också är personliga och anpassade för mig. Önskar du som läsare också göra en sådan här resa kan du klicka HÄR för kontakt med rörelsecoachen Maria.

#42: Trötta fötter vid skrivbordet?

Ni vet känslan att komma hem efter en lång arbetsdag och vara helt slut i kropp och själ? Eller varför inte en kort arbetsdag med samma känsla. Vi tenderar i livets arbete att glömma av det som är mest nyttigast för vår kropp och lutar hellre armbågarna mot skrivbordet med en böjd rygg. För många av oss är just skrivbordet en del i arbetet. Oavsett om det är höj- och sänkbart så ger den oss ett val att tänka själv huruvida skönt det skulle vara att sitta ner eller stå upp och inte tänka på hållningen. För just hållningen är oerhört viktigt för att vi ska fungera som arbetsmyror tills pensionen.

För några veckor sedan deltog jag på en föreläsning vid Freefoot i Göteborg där löpcoachen Maria och fotutbildaren Niclas berättade om hur vår kropp påverkas vid alltför stilla arbete. Vad som var intressant med deltagarna till antalet cirka 15, var att nästan alla stod vid ett skrivbord till vardags. Själv var jag undantaget som går mycket i min arbetsdag som personlig assistent. Samtidigt kan jag medge att det blir en hel del sittande vid bord eller i soffa när jag kan vila. Kanske inte så optimalt arbete ändå…

Magnus Björkholm hälsade alla välkomna med en introduktion om hur han skapade Freefoot och värdefulla tankar och åsikter. Därefter tog Maria stafettpinnen och vandrade den mellan henne och Niclas under kvällens gång. Det blev många tillfällen där deltagarna kände igen sig och många ögonöppnare för matnyttig information som de inte tidigare visste. Maria pratade energiskt om vår kroppshållning och den är A och O i livet. Gemensamt visade de övningar som vi kan ha nytta av i arbetet. Bland annat triggerboll var en sådan. Genom att massera en triggerboll eller för nybörjare, en tennisboll, under foten medan du står på arbetet kan du hitta triggerpunkter under foten som du inte visste du hade. Denna övning fungerar positivt i att du blir varse om din kropp och automatiskt rättar upp din hållning. Triggerboll finns exempelvis att köpa här. Jag har en hemma som jag använder dagligen i vardagen och arbetslivet.

Maria tog kål på myten om att tjejer behöver dra in magen i vardagen och förklarade att tjejer likt killar behöver låta magen vara. Den får puta ut, det är mänskligt. Vår kropp tycker inte om att spänna sig varje dag utan fungerar bäst när den får vara sig själv. Niclas avslutade föreläsningen med en övning hämtad från Qigong där vi stod med utsträckta armar åt sidorna och sträckte dem ut samtoidgt som fingrarna fick jobba genom antal repetitioner. Denna övning var fantastiskt och redan efter ett par minuter började deltagarna grimasera. Möjligt för att det var detta de behövde.

En riktigt matnyttig föreläsning där även jag som inte står vid ett skrivbord fick nya kunskaper till mig. Om detta kändes intressant så får ni gärna ta kontakt med Maria och Niclas på Freefoot för utbildningar som kommer stärka er kropp, själ och förståelse för att fötterna är grunden till din hållning.