#14MB En kil hindrar två kroppar från att närma sig varandra

En kil är en pryl som hindrar två kroppar från att närma sig varandra. 

En kil kan man ha för att bräcka loss något från något annat. En kil kan vara användbar till mycket. Har du någon kil i närheten? Vad använder du din kil till? Hur ofta?

Som det uttrycks i Wikipedia så räknas Kilen som en enkel maskin: "Kilen är en av de fem enkla maskinerna som tekniskt sett är ett dubbelt lutande plan. Kilar används för att separera två kroppar, eller delar av samma kropp, genom att driva in kilen genom att anbringa en kraft mot kilens breda ände." 

Oääää så helt omysigt det låter "separera två kroppar"... :-O


 Kanske vill du se en film om de enkla maskinerna innan vi går vidare till min faktiska Fotresa? Klicka här! 
Jag har en kil som är lila, mjuk men fast och är till för mina tår! Bonusen i kildramat är att den också påverkar nacken! 
Jag har haft (mer eller mindre) fokus på mina fötter sedan jag fick kontakt med Magnus Björkholm på FreeFoot och tack vare honom fick mig en duktig coach -Åsa Rylander - som med en ängels tålamod  ser till att jag med lagom uppmuntran och teknisk support åtminstone inte går bakåt i min utveckling. 
Det är ju så här att min högerfot krånglar. Rejält. Doktorn menar att både knän och fötter troligen går att fixa - och när de kraschat helt ska de ta det i beaktande. Hmmm - kan du förstå att jag inte vill vänta på den hjälpen? Därför finns FreeFoot i mitt liv - och Åsa - min coach. 

Jag har ju en dröm att kunna springa lätt som en fjäder mil efter mil. Lovade mig själv en maraton för ett par år sedan och infriade mitt löfte. Här kan du läsa lite om hur det började - platsen där allt började ser du här intill. Det blev av - men inte riktigt som jag hade tänkt det. 
Det blev en Stjärnmaraton - på alla sätt en lyckad företeelse - som tog en heldag i anspråk och något jag gärna gör om. Det finns i bakhuvudet att göra en ny sådan här där jag bor - i #VackraBergkvara. Idé är fenomenal. Men tillbaka till kilen. Den fenomenala uppfinningen - ett av de fem enkla maskinerna. 

Du som varit hos Åsa - eller någon annan av FreeFoots fenomenala fot-och rörelsecoacher - du hittar allt om fotskolor och sånt här i länken - vet att kunskap och träning och inställning är guld värt och det ena kan inte vara utan det andra. Jag har tagit ett steg tillbaka i träningen för jag har något som krånglar i kroppen med svullnad och värk som följd - och ja, jag har varit hos doktorn! :-) - och det jag är mest i gång med nu. Och som jag känner gör skönt i kroppen - är de fyra punkterna under fötterna och kilen. Kraftfulla grejer! 

Man kan använda kilen till att mjuka upp och stärka foten. Lite i taget, helst mjukt och fint om foten är skör och känslig som min högerfot. Att träna med kilen som Åsa lärt mig får mig att känna mig som en drottning. Reslig, stilig och stark.... Hmmmm låter mer som en häst men du fattar? Känner att jag är på rätt väg med mig. Ett steg i taget - och supernöjd med det. 
Här får du en film direkt from me to you! Enjoy! <3 

Ps! Kom ihåg att andas - andaaaaas uuuuut låååångsamt. För avslappning och styrka! Hitta mer om andning och träning, hälsa och välmående på Andningspuff  - den lilla slutna Facebookgruppen för dig som vill ha en liten daglig puff i rätt riktning! Min hemsida hittar du på www.tavarlig.se och min Youtubekanal Blombergable. Lite - men nyttigt. <3

Just nu krånglar tekniken (jag själv?) så pass att jag råkade blocka mig själv från min egen hemsida i nattens dust med länkarna. Kommer fortfarande inte in och väntar tålmodigt - nåja... - på support från one.com. Men trots länkkrångel så kan den ge dig en vink om hur jag tänker i livet. Kanske vi kan hjälpa varandra? Sånt har hänt förr! :-)

Til we meet again! :-) 

På fotresa, 
Madeleine

#13MB Vad en gaspedal och nyfödda bebistår får mig att tänka på!

Jag är så himla trött på det här med min bråkiga fot! Tränat duktigt har jag - rätt så ofta. Ibland för ofta. Vill ju så himla gärna att det snabbt ska gå över, bli bra, sluta krångla! Vill inte tänka på den mer! Inte heller på knät och bröstkorgen och axeln och allt annat på min högra sida som gaddat ihop sig emot mig!

Det är väl inte hela världen att ha en envis fot som krånglar men när man väljer att fokusera på just den så blir det så. Jag vill ju kunna springa utan att få ont  - eller bli trött. Springa utan hinder, flyga fram över markerna som en glad gasell! Men - om jag hade gjort det så hade jag aldrig kommit i kontakt med FreeFoot och Åsa Rylander och insikter om hur mycket mina fötter egentligen betyder för mig! Och om jag hade kunnat springa - utan att känna av fötterna så hade de blivit ännu mer skadade och vilket krångel det skulle ha blivit sen!

Medan jag går ner i varv och låter mig vara ömsom arg och ömsom tacksam, och emellanåt aningen irriterad på min egen oförmåga att fixa till saker så går mina tankar till det här med att gilla läget och förstå varför saker händer som det gör ibland.

T ex jag som gillar zonterapi p g a allt det goda det fört med sig av läkning och smärtlindring i mitt och mina närståendes liv borde ha fått klart för mig för länge länge sedan att skoformade fötter är missformade fötter och därmed har en stor påverkan på hållningen och allt hela kroppen och knoppen! Inre och yttre. Direkt och indirekt! Det är ju galet så blind man kan vara för det uppenbara! (Vill du läsa mitt förra inlägg om skoformade stackars fötter så har du det här i länken.)

När jag inte känner för att träna fötterna - bara för att jag tycker att de är mer än lovligt ömma och krångliga - så masserar jag. Ibland. Just nu har jag inte ens gjort det varje dag. Jag är helt enkelt trött på att det krånglar - som jag visst redan sagt ett par gånger. Men mitt i denna anti-träningsperiod så befann jag mig i bilen rätt så mycket. Körandes hit och dit 5 mil, 10 mil, 25 mil och tillbaka. I alla sorters väder och väglag. (Mycket snö och halka denna tid som du säkert har märkt.) Och jag kom på att mina fötter älskade det. Som aldrig förr! Jag hade kontakt, kände gaspedalen som ett med min fot och mjuk och behaglig hur länge jag än körde. Ja, min gasfot hade koll på läget!

Om jag inte fått ont i (mina skoformade) fötter så hade jag inte haft lyckan att komma i kontakt med fria fötter-skylten (se mina första inlägg) och då hade jag inte börjat intressera mig för FreeFoot och deras fot-och rörelseträning och coachen Åsas www.exactmove.se som ständigt finns med och stöttar mig - och då hade jag inte haft dessa underbara fina skor som är de i särklass bästa skorna för bilkörning! Tänk dig att köra "barfota" - ja, fast skönare, iklädd mjuk mockasko med filtinsida och tunna böjliga sulor. Det var behagligt och nästan magiskt vilken känsla det var på pedalerna och jag önskar att landets körskolor tog sig en titt på och körde ett varv med skor ifrån FreeFoot innan de godkände alla möjliga sorters okänsliga skor för blivande körkortsägare!
 Det skulle säkert bidra till att vissa "omöjliga fall" faktiskt kan ta körkort! Skillnaden på en stel sula och en fri fot är enorm!

Prova själv så får du känna skillnaden med att köra med och utan en "fri fot"! Fram för vägskyltar med "FreeFoot för extra känslighet på vägbanan och i mötet med andra trafikanter"! Det är med lugn och medvetenhet från huvud till fot som man kör säkert!

Lilla Filippa här - född den 31 januari och mitt lilla senaste barnbarn -har en fenomenal koll på fotarbetet och tårna verkar helt separat från varandra lyda minsta vink. Jag hoppas förstås att hon får fortsätta att ha fria fötter resten av sitt liv med allt vad det innebär - och naturligtvis ska jag länka detta inlägg till de stolta föräldrarna. :-)

Här har du länken till hjälp med att korrigera dina sneda tår  "Correct Toes" - inköp och här i länken får du mer jättefin info på engelska. 

Nu ska jag läsa Richard Dalgrens inspirerande blogginlägg igen  om "personligt bokslut" och målsättning så jag får lite mer fart detta nya år, så kommer vi att ses snart igen!

Kör lugnt, med fria fötter! (Obs! Ej helt barfota! - Här hittar du tankar på skodon och körning.)

#51: Återkoppling Personligt Bokslut

För lite mer än ett år sedan deltog jag vid en föreläsning via Freefoot. Vid detta möte hade Freefoot bjudit in Jenny Eklund från Alla Leder. Jenny pratade om vikten av medvetenhet och meditation. Ett mycket intressant ämne enligt eget tycke. Till slutet av föreläsningen fick vi som önskade möjlighet att genomföra några online-kurser via hemsidan för Alla Leder. Mitt intresse, som hade växt sig stort genom föreläsningen, lockade mig till att nappa på detta erbjudande. Sagt och gjort startade jag ett personligt bokslut för år 2018.

Ett personligt bokslut är givetvis individuellt och det jag har tagit åt mig under året är mina lärdomar. Just detta bokslut delades upp i tre delar. 1. Detta vill jag nästa år, 2. Tydligare och tydligare, samt 3. Höjdpunkter från året. Samtidigt som jag arbetade med Best Self Co från en tidigare föreläsning, tog jag fram mina tankar och funderingar inom dessa tre teman. Jag fick verkligen gå in i mig själv och lärde mig desto mer om mig själv. Som att stå med fötterna på jorden och inte längta sig bort till andra sidan häcken alltför ofta utan ta tag i saker som fanns runtomkring mig först. Jag lärde mig också att jag har mycket kärlek i min omgivning som är viktig att vårda och inte förkasta. Det är extra viktigt för mig.

Idag tog jag upp mitt personliga bokslut igen. För att se hur jag tänkte för ungefär ett år sedan och om mina framtidsplaner fortfarande är densamma. Till min förtjusning stämde majoriteten av tankar och funderingar från förra året med hur jag tänker idag. Ett exempel från mitt personliga bokslut kommer här:

Jag vill…

-          - Klara av att springa ett maraton

-          - Lära mig gå på slackline och därav få bättre balans

-          - Känna utmaning genom löparresor och vandringar

-          - Börja kolla på nya jobbmöjligheter

-          - Avsluta saker jag har påbörjat för att 2019 ska ges en bra start

-          - Bli ännu duktigare att planera för Annas och min framtid

Positivt är att jag redan har genomfört många av dessa viljor. Särskilt nya jobbmöjligheter har jag tagit i beaktning då jag nu studerar till Medicinsk Fotterapeut via AxelsonsGymnastiska Institut i Göteborg. Att byta karriär kan för många ses som en omöjlighet med den trygghet en har byggt upp. Men detta valet var precis den möjligheten jag behövde i mitt liv.

Många var de saker jag avslutade år 2018 innan årsskiftet och det blev så bra att jag under en period inte visste vad mer jag behövde ta itu med. Däremot har jag redan samlat en hög uppgifter jag har i bakfickan att lösa. Men lite måsten och viljor för det nya året är en bra start för mig för att komma vidare i min utveckling. En annan värdering formulerade jag så här:

När börjar du med ditt nästa steg

-        - Jag har redan börjat. Att vårda min och Annas relation tillhör vardagen för mig.

Rätt så klokt för en 27-åring. Jag börjar inte imorgon, om en vecka eller månad. Jag har redan börjat och jag kommer aldrig vilja sluta utvecklas.

Nästa mål är att föra samman mina tankar och värderingar för år 2019 i ett nytt personligt bokslut som jag kan se tillbaka på om ungefär ett år. Spännande med andra ord.

Vill du vet mer om hur du kan göra samma resa som mig så kan du klicka på länkarna nedan.

Ha en fin fortsatt dag

/Rickard

Online-kurser

https://allaleder.teachable.com/

Alla Leders hemsida

#12 MB Jag och mina grekiska fötter, Stjärnornas missformade fötter - och SKYNDA till gratis inspirationskväll och fika!

Ett sånt år jag fick!! Jag är som du förstår kvar med ena foten i 2018 när jag säger detta!  💖 :-)  

Tack vare  FreeFoot har jag fått två nya vänner:  Höger och vänster fot! 

Jag är lyrisk och kan knappt dämpa mig när jag hittar någon att prata med om detta med fötter! Min relation till mina fötter har annars varit ganska sval och onödigt distanserad och nu har vi en hel massa att ta igen. Det innebär för min del att att bita i det stundtals sura äpplet och lägga mer tid och äkta kärlek på den där bekantskapen som ska bära mig resten av livet men som känns lite besvärligt stundtals. 
   Åsa - min fot-och rörelsecoach på FreeFoot - ser till att vi kommer närmare varandra, mina båda fötter och jag och visar mig vilken glädje vi kan ha av varandra, mina båda fötter och jag. Och jag tränar och jag tränar med fötterna både högt och lågt.  Dessutom verkar det som om detta intresse drar till sig än mer om fötter! Lite överallt dyker fötter upp!

Innan jag går vidare så vill berätta att om du skyndar dig  - se datumen i bilden - kan du få gratis inspirationskväll och fika i Göteborg, Malmö och Stockholm!! Klicka in dig på https://www.facebook.com/freefootsverige/ och läs mer! Och på hemsidan - www.freefoot.se hittar du massor av hjälp för fot och rörelse!

Det här med att ha fokus skapar mer fokus! T ex fokus på fötter drar till sig mer om fötter!

Jag som gillar släktforskning och sysslar med att skriva roliga böcker om min släkt, tycker jag åtminstone själv - och några andra närmast sörjande - hittade till min förvåning en fotbild på en släktforskarsida! (Se ovan!) Det påminde mig återigen om att jag fortfarande vet alldeles för lite om mina lågt stående vänner, som visat sig ha riktigt stor betydelse för min framfart i livet! 

Känner du igen dina egna vänner där uppe på fotbilden? Mina ser du i rutan. De är nästan på pricken lika - med bara en skillnad: Att mina lilltår är så små att de bara når hälften upp på nästa tå. Så jag har troligen bara nån sorts halvgrekisk fot men det kvittar ju egentligen. Vad som är viktigt är att var hittar du en sko som passar någon av dessa fötter? Det är det allting handlar om! 

Vansinnigt snygga skor, eller hur? Klicka här i länken för fler. 

Jag för min del har största delen av mitt långa liv helt frivilligt tryckt ner mina (halv-)grekiska fötter i ömsom lika elegant högklackat som ograciöst vingligt ömsom tjockbottnat, styvt och stelt - kängor och annat lika smidiga som de stadiga järngrytorna i mitt köksskåp. 

Många gillar dock verkligen höga klackar och väljer att lida pin även om de halvt om halvt hånas i tidningarna emellanåt  - och fötterna protesterar. 

En sak att älska snygga skor  - men vem älskar skoformade fötter? Klicka!

Vill du veta svaret på det - kolla in länken här så kan du vara med i en rolig lek: Vilka stjärnor äger de skoformade fötterna?
Ja, så där kan man roa sig när det gäller andras ståplats i livet men i den egna verkligheten är det inte så kul längre! Jag, t ex, började undra  varför det började knaka i  både fötter och övriga kroppen när jag äntligen efter många år släppte lös mina fötter på promenad i skor de fick breda ut sig i! Läs mer om min början här. Det var nog inte så märkligt, egentligen, nu när jag tänker efter. Kroppen - hela kroppen - får med nya steg i livet möjlighet att justera sig!

Klicka dig till Facebooksidan: https://www.facebook.com/freefootsverige/

Det var en av FreeFoots talande bilder som väckte upp mitt intresse för verklighetens friska glada fötter. De som ska tjäna oss hela livet. Vad tycker du? Får det dig att tänka lite mer på ditt stöd i livet?

En sak som jag gör nu för tiden är att jag mer gärna lägger tid på fötterna. Tränar dem, masserar dem - och ser på dem! Stannar upp. Jag och fötterna börjar verkligen komma nära varandra. Och jag vet att vi kommer att bli de bästa vänner en dag.

Ett steg i taget så kommer man fram, eller hur?

Med glada hälsningar, Madeleine - på fotresa just nu i vackra Köpenhamn!

Ps! Jag kan med glädje underrätta nyfikna (som läste förra bloggen) om att KÅLBLAD  VERKLIGEN HJÄLPER! Mer om det en annan gång!

#11MB Född att springa? Jag har i alla fall hängt upp stjärnan!

Även om det ser mörkt ut så ska man inte sluta hoppas! Och känns det nu lite mulet och inte alls så där stjärnklart som du skulle vilja - så kan du väl för all del hänga upp en egen stjärna, eller hur? Det gör jag - bland annat genom att läsa en bok. Och genom att bestämma mig för att hoppas kostar faktiskt inget och livet blir så mycket roligare då!

Jag har en tokig fot - eller kanske rättare sagt: Jag har gjort min fot tokig! 

   Hur det gick till vet jag inte riktigt men det har i alla fall fört något gott med sig: Jag har fått en Fot- och Rörelsecoach och henne skulle jag inte vilja bli av med. Jag som var vig som en kanelbulledeg i unga år har stelnat till och blivit mer skorp-lik på äldre dar. Men inte värre än att jag har kunna fortsätta att misshandla mig utan att fatta vad jag höll på med. Gått, stått, sprungit och hoppat hur som helst och i vad som helst - och i princip aldrig tagit hand om mina fötter så där som kloka människor gör. Helt enkelt av tacksamhet och respekt, kan jag föreställa mig. Och för att de är kloka nog att tänka framåt. Vet inte om min frontallob har någon mindre skada eller vad det kan bero på men jag har bara inte tänkt så långt som att jag ska vara vänlig emot dem som bär upp hela mig! Eller att jag kan träna upp mina fötter att bli starka istället för att slänga iväg med dem utan hänsyn till att de har behov. Jaja... som du vet så har jag i höst påbörjat min Fotresa och det ångrar jag inte en sekund. 

Åsa som vägleder och förklarar, coachar och är underbar hittar övningar som ska hjälpa mig att hitta balans och styrka i hela kroppen innan jag börjar springa. Så att jag inte ställer till något igen. Men jag är lite som Lotta på Bråkmakargatan. Jag krånglar alltid till det på något nytt sätt! Här ser du vad som hänt hittills! Hade jag inte haft en stjärna - ett mål i sikte - så hade jag troligen lagt av. Målet är att kunna gå som jag gjorde förr i världen. Med lätthet och glada fötter. 

På tal om det där med lätta fötter. I mina bloggar har jag tagit med länkar till några podcast som jag lärt mig mycket av. Där hörde jag om en bok som heter Born to Run. Nej, det har inget med Springsteen att göra, utan faktiskt något mycket roligare! 

På sidan 214 läser jag: "Man slutar inte springa för att man är gammal,. Man blir gammal för att man slutar springa." Och så pratas det om att löpning är en gren där en 64-åring mycket väl kan mäta sig med en 19-åring! Såna böcker gillar jag.  Om det ligger någon sanning i det. (Finns det liv, finns det hopp även om jag inte hinner träna upp mig så att jag springer om mina pigga barnbarn nästa år så är jag glad om jag märker att det går åt rätt håll!)Och som denna bok - läst av miljoner och åter miljoner  - läggs upp, så är många namngivna från både den kända och okända världen som vet både det första och det sista om naturlig löpning. Christopher McDougall håller hoppets låga brinnande och vi får följa honom och många andra fantastiska människor efter det som står i undertiteln  -Jakten på löpningens själ. Jag har känt hur glad jag blir från fötterna och upp i huvudet när jag läser om till exempel tarahumaralöparna som springer av ren glädje i fler timmar än jag kan hålla mig vaken. I skarpa uppförsbackar på hundratals meter! Jag vill inte förstöra nöjet för dig så hur det går i denna jakt det får du läsa själv men det sägs att miljoner människor fått ett nytt och roligare sätt att röra sig och springa genom denna bok. Min coach Åsa är en av dem! Här hittar du mer om hur FreeFoot och Born to Run hänger ihop. Direktlänk för de nyfikna men tidspressade: http://www.borntorun.nu/

Än springer jag inte - mer om det längre ner. Men här har du min Fotresa i sammandrag.

Fotresan 1  - Hej jag heter Madeleine och ska snart lära mig att gå

Fotresan 2 - En tåresande historia 

Fotresan 3 - Fotresa på ålderns höst - är det som att lära gamla hundar sitta?

Fotresan 4 - Vad kan Alice i Underlandet ha med min Fotresa att göra?

Fotresan 5 - Tänk utanför tåboxen, sa Åsa.

Fotresan 6 - Ett ljus i mörkret. Är bakåt det nya framåt?

Fotresan 7 - Fem tips och bonus för trötta fötter.

Fotresan 8 - Vad har jag lärt mig ifrån FreeFoot som är bra att veta när man flyger?

Fotresan 9 - Att dela är att äga!

Fotresan 10 - Jag måste byta ut Fotcoach Åsa!

Bilden till höger är min tokiga fot. Mellantåns fäste/knoge? har en kraftig svullnad som går rakt igenom foten. = Foten är mycket tjock på detta ställe och det blir svullet när jag springer, går och står - och när jag tränar mina tår. Tyvärr!! För hur ska det gå för mig att lära mig springa om jag efter hela denna höst fortfarande inte kan gå som folk utan att få problem?
  Tänkte att det går väl över men det visar att det gör det visst inte. Snart nytt år och jag känner att jag nu vill lova mig själv att göra NÅGOT för min fot. (Jag veet ju att den så gärna ger tillbaka allt den kan sen! :-) )  Så jag plockade fram ett vitkålshuvud! Bankade det med en mortel, la plast om, la på foten, satte på en strumpa och virade ett bandage omkring och låg fint under natten. Tog av på morgonen - för att inte foten skulle bli som ett russin.
   Tränade enligt Åsas instruktioner och satte sen på vitkålen igen ett par timmar till. Ikväll såg foten mycket bättre ut även om allt under "knogen" fortfarande var mycket tjockare än under alla andra. Den var inte alls så där geléigt svullen som du kanske ser på (de rätt äckliga) bilderna. Svullnaden verkar nu endast vara längre in i foten.

Tycker du att jag är tokig så kan jag trösta mig med att jag är i mycket gott sällskap! Det är Anja Pärssons läkare och fysioterapeut som delar med sig av detta gamla husmorsknep! Här har du länken!

Jag ser mycket fram emot att visa upp resultatet av mitt vitkålsförsök i nästa blogg! Inte bara för vitkålens skull utanför att min inre stjärna lyser på ett par små fötter som i många år älskade att springa fort fort, fort. Ofta barfota över stock och sten, grus och gren. Glada, glada fötter som bar en glad och pigg kropp. Där lyser min stjärna - dit vill jag komma. För som jag minns det var jag verkligen född att springa. Det var då jag mådde som bäst.


Har du något du vill läka - ett knä eller en fot eller något annat som är svullet eller skaver så skriv gärna en rad till mig om hur det går - om du vågar testa vitkålsmetoden! Passar perfekt för såna som jag som gillar att vara tavarliga! :-) Förutom här kan du ju hälsa på - och skriva - i min Facebookgrupp Andningspuff! Där får du en daglig puff i rätt riktning när det gäller din kraftfulla andning! Du anar kanske inte hur stor skillnad den gör för din hälsa och ditt humör!? Och alltid när det handlar om läkning är man glad att man vet det där med andning. :-)

GOTT NYTT ÅR!

Jag önskar dig att 2019 blir ditt bästa år. Det år som du får allt det där gjort som du så gärna vill bli klar med.

Med stora glada varma hoppfulla kramar. Madeleine

God jul och gott nytt nyårslöfte

Såhär innan jul finns det oftast inte en enda tanke på vikten av träning. Nä, nu gäller det att baka och laga mat så att spisen för jämnan hålls varm, köpa julklappar eller annat skoj, och äta av den goda maten som lagats.

När väl nyårsfirandet infinner sig så finns antagligen inte träningsfokus där och nu gäller det att fira in det nya året med nyårsfestligheter, alkohol i goda vänners sällskap och hoppas på att du för en gång skull ska kunna hålla det där nyårslöftet om att börja träna och gå ner i vikt…

Just det, det var ju något som missades där. För att överhuvudtaget börja förändra dig själv kan du inte gå från 0 – 100 på två röda sekunder eller ett löfte som du nyss kommit på. För att förändra sig krävs en gedigen plan redan långt innan. Jag menar inte att du ska bli vegetarian, få anorexia och stänga ute dig från allt och alla. Snarare förbereda dig inför den utmaning som nyårslöftet innebär.

Så innan det blir dags för jul- och nyårsfirande, varför inte passa på att köpa de där löparskorna hos Freefoot du gått och funderat på sedan mitten av juni. Eller anmäla sig till fotskolan respektive löpskolan för en ypperlig start till ditt nya liv. Låt år 2019 bli så bra som du själv önskar. Införskaffa den utrustning du behöver för att nå ditt mål – innan du stolt berättar för vänner, familj, facebook, snapchat osv att ”i år ska jag minsann börja träna.” För att inte tala om BEACH 2019 (hihi). -->

Just innan jul har Freefoot öppet särskilt bra just för dig som vill se en förändring inför kommande år.

Och du, tänk på att alla paket under granen inte behöver vara till andra hela tiden, glöm inte lite grann till dig själv också. 

God Jul och Gott Nytt År

/Rickard

#10 MB Jag måste byta ut fotcoach Åsa!

Jag måste göra en förändring! Men måste jag byta ut min fotcoach Åsa? 

Det var ett tag sen jag skrev nu, har ju varit ute på vift länge och skyller på att det tar ett tag att komma tillbaka till normala gängor - och så var det det här med träningen. Ja, du ser själv hur jag ser ut! Död eller avslappnad, det är frågan! Ingetdera är svaret. Förklaring kommer nedan. 

Idag skriver jag till min "buddy" Irene! 

Vi pratar alla dagar och hon har under detta år fått höra det mesta som finns att veta om mitt liv, mina resor, mina mål och strävanden i livet och förstås allt om mina nya underbara skor från FreeFoot och de senaste övningarna från min "fotcoach" Åsa.  Jag har tur jag som har så många bra människor i mitt liv men ibland kan det köra ihop sig. Som i fredags när jag återigen mötte den kära Åsa - för tredje gången. Vad skulle hon nu hitta på, tro? Jag har tagit det lugnt med träningen och inte stressat på med några övningar. Fick ju en massa "förstförsämringar", som vi säger i andningsvärlden och vill inte känna av såna besvär med värk och svullnader när jag är bortrest. Dock jag har gett mig själv lite fotträning av mild grad samt fotmassage och varit noga med att gå med korta fina medvetna steg, så jag tycker ändå att jag skött mig rätt bra och mina fötter gillar strategin känns det som. 

Grand America Hotel, Salt Lake City, med min kära make och i mina pepparkaksfärgade CityToes. :-)

Var har jag varit den här resan då? Jo, i USA och hälsat på sonen Daniel och hans familj, sett den stora musikalen Savior of the World som de medverkar i och beundrat en del annat av det storslagna och annorlunda de stoltserar med "over there". Som till exempel gigantiska snögubbar, pepparkakshus och chokladtorn som jag skulle kunna rymmas i, vackra snötäckta berg vart man vänder sig och en massa lampor i alla färger som pyntar träd och byggnader. Som att vandra i en drömvärld! 

Är det inte ljuvligt men nyfallen snö på granna granar?

Som i en dröm vandrar jag under alla fina ljusen.

Utsikt över Klippiga bergen från Salt Lake City

Tempel Square, Salt Lake City

Här gick jag alltså med nätta steg med mina JNCityToes genom alltifrån slask till tjock snö och njöt av de mjuka stegen och mina relativt sett nyfunna punkter under fötterna och stortårna. Och dessutom - mockan är fortfarande lika snygg! Men allt gott har ett slut - det har det dåliga också, förstås. Och på sista etappen hem passade vi på att träffas, min fotcoach Åsa och jag på FreeFoot på Djäknegatan 5 Malmö. Och vi körde igång. Det var då jag fattade. Att jag måste BYTA UT  nåt.. 

 - Hur har det gått med träningen?

- Jodå, jag har varit lite försiktig, sen sist.             

- Det var förståndigt.                                              

Och så  pratade vi lite om mina gamla besvär och varifrån de kan ha kommit. Var det väskan jag bar på axeln hela Frankrikesemestern (förra året) som utlöste det onda? Min onda och sen stela axel som blev ett hemskt skevt nyckelben. Och lite prat om mitt tjocka knä - som vare sig doktor eller osteopat kunde hjälpa mig med. Jo, doktorn kunde förstås lova att när knäet är helt förstört så byter de gärna ut det. Hmmm, icke intresserad, kände jag då. Jag vill veta vad som gör mitt knä starkt - inte utbytt mot något ickemänskligt material - eller nån annan människas "reservdel" för den delen! Jag önskar att sjukvården inte var så sjuk(-inställd) utan mer glad och öppen för att framkalla friskhet! 

"Man får önska i den ena näven och spotta i den andra och slå ihop dem. Sen får man se vad man får mest av, sa min visa gammelmorfar Edvard. (Med viss  förändring av ordalydelsen för att inte stöta mig med mina läsare.) 

Sen satte sig Åsa ner - långt ner - i sin berömda knäböj! (Lite avundsjukt såg jag på.) Hon satte sig sen helt ner på golvet, la benen i kors och drog in fötterna emot sig. Vig som en gummigubbe. Jag följde efter. Mer som en gummi... anka, men ner kom jag ju i alla fall. Hållningen, just det. Jag får hundra olika övningar i huvudet! Säger Åsa. Sen sätter hon igång oss: Upp på alla fyra, gunga hit och gunga dit. Ner på rygg, vicka med rumpan, rör på höfterna och upp med knäna och gunga hit och gunga dit. Det var inte illa. Gamlan hängde med och det kändes riktigt skönt. Ledigt flödade blodet igenom min kropp - till glädje och förnyelse, tänkte jag högtidligt.

Men så kom det. 

- Lägg vänster hand på höger knä! (Och sen tvärtom.)

Samtidigt som den övre armen är lite uppsträckt åt sitt håll. Jag tror jag dör. Jag menar det! Jag menar alltså att jag får inte luft. Jag försöker andas men väser så Darth Vader hade varit stolt. Det känns som om jag går i bitar. Hela bröstkorgen och överkroppen runt om är spända till sin yttersta gräns - och det är helt enkelt väldigt dramatiskt! Alldeles nyss låg jag där och skulle bara fälla ut mig lite lätt - och tar det tvärstopp. Allt om andningens och avslappningens stora konst försöker jag hitta i mitt omtumlade för att inte säga skräckslagna inre - och använda. Sakta andas jag ut i smärtan, slappnar av in i det onda, låter mig sjunka ner i golvet med alla delar av mig. Det går. Men Det Gör Förskräckligt Ont - och det VÄÄÄSER om mig! Som om det är en helt omänsklig rörelse! Men du ser själv! Det ser inte omöjligt ut, eller hur?  (Eller vad tycker du, Irene? Jag har väl inte glömt att skicka dig en länk så du får se bilden av denna "berömda" rörelse?)

Det här har INGENTING med fötter att göra, tänker någon del av mig och vill smita iväg. 

Det har gått en vecka sen jag var där och gjorde övningarna, reste mig, kunde andas igen. Lovade Åsa att träna - kände att jag ville - även den dramatiska delen. 

Och ja, jag har tränat, varje dag, mer eller mindre, alltefter som det känns bra. Lite fotgympa, lite tåyoga, lite rumpkrypningar, lite höftvickningar och så... lite Dart-Vaderövningar, förstås. En om dan kände jag räckte till. Och vet du va? Min väsande stämma framkallade lite heshet - inte konstigt med sådana spänningar - men sedan började det röra på sig. Precis som med mitt artrostjocka knä. Det glömde jag säga - det började knaka och braka i det, då för en vecka sedan, när jag skulle visa Åsa hur jag böjer på knäna. Rejält - som ett bullrande åskväder!

Jag tolkar det som om det börjar hända positiva saker nu. Knäet lossnar och Vaderväsandet ger med sig. Min kropp börjar så smått återfå sitt liv och sin spänst. Jag är inte där än förstås - men jag är på väg.  Jag är säker på att jag är på väg!

Jag kom hit till FreeFoot för att lära mig att gå. Det gamla sättet har ställt till stora problem. Men att lära sig att gå har inte bara med fötter att göra! Och Åsa min Fotcoach hon får ge vika för... 

Åsa - min fotcoach - har hittat något som vare sig sjukvården eller alternativvården kommit på. (Jag har ju tagit några rundor  där på de 1½ åren det krånglat.) Åsa min Fotcoach är inte "bara" fotcoach nämligen. Hon är Fot- och Rörelsecoach. Egentligen. Nu börjar det gå upp för mig hur användbar en "fot-och rörelsecoach" är! Och hur lyckliga vi kan vara här i Sverige som har FreeFoot - en Sko- och Rörelsebutik! Det är något helt annat än att bara köpa en sko i en skoaffär - eller att skicka efter en sko på nätet. Det är något för hela kroppen. Och för hela måendet! Jag känner det väl nu - och det här är ju bara början!

Här är det dukat för julglädje - för hela kroppen. 

Pssst! Fråga efter filtsulor! Numera kan jag gå barfota mitt i vinterkylan - i mina CityToes - och mina fria fötter glädjer sig i varje steg! Så ofattbart mjuk och mysig en sko kan vara! 

Glad tredje advent önskar jag dig! Kramar på distans, Madeleine


PS! Kanske vill du också bli fri i din kropp - hör med Åsa Rylander - Fot- och Rörelsecoach. Hon coachar även på distans om du inte bor i närheten.  Hon är en av coacherna på FreeFoot - och hennes eget företag är www.exactmove.se. Och jag är så tacksam att hon tar sig tid med mig. En lovprisning till Magnus Björkholm som modigt kastade sig ut och startade hela det här med Sko- och Rörelsebutik. Jag börjar fatta vidden av det nu! Och du - i hela USA finns inget liknande - min vän Wendy beklagar och jag hoppas hon kommer till Sverige snart och kan njuta av FreeFoots härliga butiker. Allt som är stort och gott har de inte "over there" - så är det bara. Och jag säger som många andra: Borta bra men hemma bäst! /M