#37: En helt ny värld

Årets Göteborgsvarv är nu avklarat och med det har jag klarat av mitt femte lopp i serien. I år sprang jag med mina (Joe Nimble) NimbleToes på tiden 01:49:22h. Till skillnad från förra årets 01:54… så är jag mycket mycket nöjd över resultatet. Det bevisar hur långt jag har kommit med arbetet för friare fötter och att jag känner mig glad när jag springer är absolut ingen nackdel. Jag höll ett stadigt tempo på cirka 05:12 genom hela banan och kände en sån enorm glädje i löpningen, publikens hejarramsor och medlöparnas hjälpsamhet (att ta sig fram på banan) – att det blev en riktigt bra upplevelse för mig, detta femte år.

Sanningen att säga var att årets lopp blev ett varmt sådant. Jag såg mängder med löpare kasta i sig liter efter liter av vätska innan loppet. Här stod jag i startfållan och hade druckit några muggar innan jag lämnade kompisens lägenhet 90 minuter innan. Skulle jag ha druckit mer innan start? Med facit i hand så är svaret nej. Vätskestationerna under loppet tog hand om den biten smidigt och bra. Istället för att bli full på vatten i magen av all vätska så kände jag en hunger efter vätska som tog mig framåt. Flera vätskestationer sprang jag förbi för att mitt flow kändes bra. Ibland gäller det att gå på känslan. 

Varken broarna eller avenyn kändes för tuffa. Tuffa, visst, men inte omöjliga – som förra året. När jag nådde 20 kilometer fick jag en tanke om att jag hade kunnat springa 10 kilometer till – detta var ju ett roligt lopp. Detta må låta galet men varvet blev ett riktigt bra lopp i år för mig. 

Väl i mål fick jag mjölk – underskatta inte mjölk efter löpning – banan, kexchoklad och vatten och gick sedan mot spårvagnarna. Jag mötte andra som sprang med FiveFingers och tyckte det var härligt att det fanns fler som jag. Under loppet var det faktiskt en löpare som tyckte jag hade snygga skor. Jag tackade, kollade på hans skor och upptäckte att det var ett par PowerToes, och sa detsamma till honom. Jag kände mig inte så mörbultad att jag inte kunde gå efter loppet. Samtidigt tror jag det var tanken på mat som fanns därhemma som ledde mig i rätt riktning. Jag somnade runt 23 men vaknade ändå flera gånger under natten. När klockan slog 05:30 var jag plötsligt totalt vaken och bestämde mig för att gå en morgonrunda och pröva de nya lurarna jag köpt på Gbgvarvets Expo samt att känna efter hur benen mådde. Det kändes helt fenomenalt och när jag väl, efter en timme, var tillbaka, somnade jag om i tre timmar och sov skönare än under hela natten. 

Det märktes att skor var på huvudtemat på mässan. Folk prövade skor från höger till vänster, det pratades inlägg, pronation, supination och tåfrihet. Det sistnämnda tycker jag om. Jag kom att börja fundera på hur det kommer sig att vi människor väljer att forma oss efter våra skor istället för att skorna ska kunna forma sig efter hur våra fötter ser ut. Inga fötter är de andra lik men det är däremot våra skor. De är tillverkade för att vara identiska men passar ändå inte allas fötter. Vi är födda för att springa fritt, utan inklämda och skadade fötter och tår. Inlägg har jag prövat och jag tycker inte om det. De som inte prövat annat har kanske inte förståelsen att ta in vad jag pratar om. De som prövat inlägg för att sedan gå över i skor med tåfrihet – går aldrig tillbaka. Aldrig mera ont i foten är Freefoots motto – och det tål att höras igen. För tänk om du kan få uppleva en värld där du kan få springa fritt, utan problem och trånga rum (i skon). Om du välkomnar denna ideologi så välkommen till Freefoot i Malmö, Göteborg och Stockholm för att ta steget in i en helt ny värld.

Det är ungefär ett år sedan jag började satsa på tåfrihet och även om vägen hit har varit tuff så har jag alltid sett ljuset – någonstans i tunneln. Jag har fortfarande långt kvar för att kalla mig fulländad i temat men jag är på god väg – och på rätt väg – till en helt ny värld.